Dejtingtråden 36

[Squie]

Eller de som svarar på frågor men inte tillför något mer i konversationen, dvs inte bidrar med mer information om sig själv eller ställer fler frågor. (Och jag jämför alla med M där chattande och samtal alltid flutit på utan att bli "intervjukänsla" utan två självgående människor som konverserar...)

DET är ngt som är oerhört ovanligt. Att det blir en dialog o inte bara de vanliga 100 frågorna svaren. Det sistnämnda är bara så trist!

 

[FeatherCloud]

DET är ngt som är oerhört ovanligt. Att det blir en dialog o inte bara de vanliga 100 frågorna svaren. Det sistnämnda är bara så trist!

Får kanske hålla hårt i M då. Jag är kanske kräsen men jag tycker det är ruskigt oattraktivt att inte ens kunna föra en rimlig konversation. För mig är det jätteviktigt att känna att det åtminstone finns något sorts klick innan jag funderar på att träffas...

 

[Nepenthe]

Får kanske hålla hårt i M då. Jag är kanske kräsen men jag tycker det är ruskigt oattraktivt att inte ens kunna föra en rimlig konversation. För mig är det jätteviktigt att känna att det åtminstone finns något sorts klick innan jag funderar på att träffas...

Jag hoppas ibland på att detta är något som är bättre irl för vissa personer. För det är skrämmande många där det inte flyter på tyvärr. Det svaras bara på mina frågor.
Sen kan de ta initiativ till att höras men då är det oftast "allt bra idag?".
Det är nog detta som gör att jag lätt lessnar på internetdejtning för när man suttit själv och delget av privata saker och tankar och sen får nån smiley tillbaka eller "ok" så orkar man inte så mycket

 

[FeatherCloud]

P

Jag hoppas ibland på att detta är något som är bättre irl för vissa personer. För det är skrämmande många där det inte flyter på tyvärr. Det svaras bara på mina frågor.
Sen kan de ta initiativ till att höras men då är det oftast "allt bra idag?".
Det är nog detta som gör att jag lätt lessnar på internetdejtning för när man suttit själv och delget av privata saker och tankar och sen får nån smiley tillbaka eller "ok" så orkar man inte så mycket

Säkert funkar det bättre irl för många, det är ju en knepig situation såklart att börja lära känna någon i skrift. Och många skriver väl att de ses hellre än chattar... (Men han nu senast som var så seg har angett "föredrar att chatta" som kommunikationssätt )

Jag är ju i en situation där jag kan träffa en potentiell partner ganska sällan pga barn på halvtid, det funkar helt enkelt inte om det inte finns bra skriftlig kommunikation mellan tillfällena man ses.

 

[Nepenthe]

P

Säkert funkar det bättre irl för många, det är ju en knepig situation såklart att börja lära känna någon i skrift. Och många skriver väl att de ses hellre än chattar... (Men han nu senast som var så seg har angett "föredrar att chatta" som kommunikationssätt )

Jag är ju i en situation där jag kan träffa en potentiell partner ganska sällan pga barn på halvtid, det funkar helt enkelt inte om det inte finns bra skriftlig kommunikation mellan tillfällena man ses.

Ja o jag är osocial som tusan så det tar en massa energi av mig att ses
Så därför undviker även jag att ses om det inte flyter på i skrift.

 

[kolblakkur]

Det är nog detta som gör att jag lätt lessnar på internetdejtning för när man suttit själv och delget av privata saker och tankar och sen får nån smiley tillbaka eller "ok" så orkar man inte så mycket

Men brukar du delge privata saker och tankar till män du aldrig träffat?

 

[Nepenthe]

Men brukar du delge privata saker och tankar till män du aldrig träffat?

Ja alltså drömmar om framtiden, sjukdom i familj (säger inte vad och vem)
Allt är väl relativt för vad man tycker är privat?
Bara att berätta för någon att jag är sjulskriven tycker jag är privat men de har jag skrivit på detta forum t.ex.

Skrev att jag drömt om att gifta mig vilket jag tycker är privat och på nått sätt en sak jag skämts över(?) Rent logiskt tycker jag sånt kvittar men ändå nått jag insett att jag skulle vilja göra.

 

[Diabetikern]

Vet inte hur det gick till men jag har tackat ja till en dejt på fredag. Trots slangar och äckel som sitter på kroppen så blev jag utbjuden.

Känns bra. Han är lätt att prata med och verkar inte avskräckt av att jag är såpass sjuk.

 

[monster1]

Men brukar du delge privata saker och tankar till män du aldrig träffat?

Man delger väll inte privata saker till män man precis träffat heller, eller vad menar du?

 

[kolblakkur]

Man delger väll inte privata saker till män man precis träffat heller, eller vad menar du?

Nä, inte jag i alla fall. Men jag skulle ännu mindre göra det till någon jag aldrig träffat.

 

[enough]

Men brukar du delge privata saker och tankar till män du aldrig träffat?

Det kanske är en definitionsfråga vad vi uppfattar som "privata tankar". Men själv tycker jag det är omöjligt att börja lära känna nån genom att bara snacka ytligheter. Ju snabbare båda börjar dela med sig av vissa personliga privata tankar desto bättre, då blir samtalet intressant. Det innebär såklart inte att man lämnar ut alla detaljer eller allt för privata saker.

 

[Nepenthe]

Det kanske är en definitionsfråga vad vi uppfattar som "privata tankar". Men själv tycker jag det är omöjligt att börja lära känna nån genom att bara snacka ytligheter. Ju snabbare båda börjar dela med sig av vissa personliga privata tankar desto bättre, då blir samtalet intressant. Det innebär såklart inte att man lämnar ut alla detaljer eller allt för privata saker.

Precis vad jag tänker med, du satte bättre ord på det.

 

[lil-sis]

Det kanske är en definitionsfråga vad vi uppfattar som "privata tankar". Men själv tycker jag det är omöjligt att börja lära känna nån genom att bara snacka ytligheter. Ju snabbare båda börjar dela med sig av vissa personliga privata tankar desto bättre, då blir samtalet intressant. Det innebär såklart inte att man lämnar ut alla detaljer eller allt för privata saker.

Jag håller med. Det blir konstigt att bara prata väder och vind.

 

[FeatherCloud]

Det kanske är en definitionsfråga vad vi uppfattar som "privata tankar". Men själv tycker jag det är omöjligt att börja lära känna nån genom att bara snacka ytligheter. Ju snabbare båda börjar dela med sig av vissa personliga privata tankar desto bättre, då blir samtalet intressant. Det innebär såklart inte att man lämnar ut alla detaljer eller allt för privata saker.

Jag var på väg att svara men blev avbruten och under tiden satte du mycket bättre ord på det. Jag vill lära känna en persons tankar, värderingar, drömmar och farhågor, drivkrafter etc för att bli intresserad. Skulle aldrig kunna uppstå några känslor av att chatta om väder, "vad gör du/hur är det" och "vad händer i helgen?"

 

[inverterad]

Jag dejtar på med ingenjören och allt känns otroligt bra och fint, vi har kul ihop och trivs fint tillsammans... men. Jag brottas med nån slags upplevelse av att vår relation liksom står och stampar och att vi inte tydligt rör oss/utvecklas/fördjupar vår relation. Vi har dejtat sen i juni så snart ett halvår, kan av praktiska skäl bara ses ungefär varannan vecka och det kan då vara alltifrån några timmar till flera dagar i rad tillsammans. Vi har enats om att vi är exklusiva dvs varken dejtar andra eller letar andra att dejta. Vi har båda barn sen tidigare vilket såklart gör att saker och ting ska och bör gå långsamt fram, ingen av oss har träffat varandras barn än. När vi ses är det jättefint, kärleksfullt, "förhållandeaktigt", vi går hand i hand på stan, lagar mat ihop, kramas i soffan osv. Men jag känner lite... men nu då?

I tidigare relationer har det varit kärleksförklaringar och prat om framtiden tidigt i relationen. Jag har aldrig gått fram så här långsamt förut, och det är säkert jättebra, men jag saknar kärleksförklaringar eller på nåt sätt något som visar att relationen utvecklas. Är det nån som känner igen de här tankarna och vad gör jag åt saken? I veckan började jag fundera på om jag verkligen kan nöja mig med att ha en sån här relation länge till med nån som inte är uttalat min pojkvän, inte uttalat är kär i mig, och inte uttalat planerar för nån slags fördjupning av relationen annat än att fortsätta på det här sättet för överskådlig tid.

 

[Squie]

Jag dejtar på med ingenjören och allt känns otroligt bra och fint, vi har kul ihop och trivs fint tillsammans... men. Jag brottas med nån slags upplevelse av att vår relation liksom står och stampar och att vi inte tydligt rör oss/utvecklas/fördjupar vår relation. Vi har dejtat sen i juni så snart ett halvår, kan av praktiska skäl bara ses ungefär varannan vecka och det kan då vara alltifrån några timmar till flera dagar i rad tillsammans. Vi har enats om att vi är exklusiva dvs varken dejtar andra eller letar andra att dejta. Vi har båda barn sen tidigare vilket såklart gör att saker och ting ska och bör gå långsamt fram, ingen av oss har träffat varandras barn än. När vi ses är det jättefint, kärleksfullt, "förhållandeaktigt", vi går hand i hand på stan, lagar mat ihop, kramas i soffan osv. Men jag känner lite... men nu då?

I tidigare relationer har det varit kärleksförklaringar och prat om framtiden tidigt i relationen. Jag har aldrig gått fram så här långsamt förut, och det är säkert jättebra, men jag saknar kärleksförklaringar eller på nåt sätt något som visar att relationen utvecklas. Är det nån som känner igen de här tankarna och vad gör jag åt saken? I veckan började jag fundera på om jag verkligen kan nöja mig med att ha en sån här relation länge till med nån som inte är uttalat min pojkvän, inte uttalat är kär i mig, och inte uttalat planerar för nån slags fördjupning av relationen annat än att fortsätta på det här sättet för överskådlig tid.

Jag har en sån. Jag är som du van vid fart o snabb utveckling. Denna tog det 1 år ungefär innan vi ens uttryckte att vi hade ett förhållande. I vårt fall ville ingen ha, så det var lite udda o ha den dialogen o inse..att vi nog hade ett förhållande iaf. Det var jag som tog upp den dialogen. Vi uttrycker aldrig att vi älskar varandra utan mer tycker om. Något annat behövs inte. Det framkommer på andra sätt.

Det jag funderar på, har du haft dialogen med honom om det? O vad vill du eg ska hända?

 

[inverterad]

Jag har en sån. Jag är som du van vid fart o snabb utveckling. Denna tog det 1 år ungefär innan vi ens uttryckte att vi hade ett förhållande. I vårt fall ville ingen ha, så det var lite udda o ha den dialogen o inse..att vi nog hade ett förhållande iaf. Det var jag som tog upp den dialogen. Vi uttrycker aldrig att vi älskar varandra utan mer tycker om. Något annat behövs inte. Det framkommer på andra sätt.

Det jag funderar på, har du haft dialogen med honom om det? O vad vill du eg ska hända?

Ja, jag har tagit upp det med honom tidigare och han har då resonerat som att han tar tid på sig att utveckla känslor och att det också inte är alldeles självklart att kommunicera känslor i ord för honom. Där är vi uppenbart väldigt olika eftersom ord och språk är mitt första och främsta kärleksspråk och där jag känner mig allra mest bekräftad. Jag upplever också att när jag har initierat såna här samtal så har han blivit lite störd och tyckt att jag försöker stressa fram något, så jag har tagit det lugnt och försökt vila i all den uppskattning han visar på andra sätt. Och det har räckt rätt bra... men nu gör det inte det längre, kanske för att mina känslor börjar djupna medan jag inte märker av det hos honom varken i ord eller handling.

 

[Trott]

Jag dejtar på med ingenjören och allt känns otroligt bra och fint, vi har kul ihop och trivs fint tillsammans... men. Jag brottas med nån slags upplevelse av att vår relation liksom står och stampar och att vi inte tydligt rör oss/utvecklas/fördjupar vår relation. Vi har dejtat sen i juni så snart ett halvår, kan av praktiska skäl bara ses ungefär varannan vecka och det kan då vara alltifrån några timmar till flera dagar i rad tillsammans. Vi har enats om att vi är exklusiva dvs varken dejtar andra eller letar andra att dejta. Vi har båda barn sen tidigare vilket såklart gör att saker och ting ska och bör gå långsamt fram, ingen av oss har träffat varandras barn än. När vi ses är det jättefint, kärleksfullt, "förhållandeaktigt", vi går hand i hand på stan, lagar mat ihop, kramas i soffan osv. Men jag känner lite... men nu då?

I tidigare relationer har det varit kärleksförklaringar och prat om framtiden tidigt i relationen. Jag har aldrig gått fram så här långsamt förut, och det är säkert jättebra, men jag saknar kärleksförklaringar eller på nåt sätt något som visar att relationen utvecklas. Är det nån som känner igen de här tankarna och vad gör jag åt saken? I veckan började jag fundera på om jag verkligen kan nöja mig med att ha en sån här relation länge till med nån som inte är uttalat min pojkvän, inte uttalat är kär i mig, och inte uttalat planerar för nån slags fördjupning av relationen annat än att fortsätta på det här sättet för överskådlig tid.

Kan det vara en idé att lyfta frågan om att ta det vidare och träffa varandras barn? Är det en seriös relation man har så känns det kanske som att det är nästa steg?
Jag har ju dock inte barn själv, men tycker att vänta mer än ett halvår på det borde man inte göra om man ser en potentiell framtid tillsammans

 

[Mia_R]

Jag tror aldrig jag ens haft ett förhållande där vi deklarerat att vi har ett förhållande med varandra. Utåt sett så har jag refererat till min sambo, den jag träffar osv men aldrig med den jag är tillsammans med att vi sagt till varandra att vi har ett förhållande.

 

[inverterad]

Kan det vara en idé att lyfta frågan om att ta det vidare och träffa varandras barn? Är det en seriös relation man har så känns det kanske som att det är nästa steg?
Jag har ju dock inte barn själv, men tycker att vänta mer än ett halvår på det borde man inte göra om man ser en potentiell framtid tillsammans

Ja, jag har funderat i de banorna... Det är kanske börjar bli dags för det.