Ikväll blir det dejt igenJag inser att om jag träffar nån jag är intresserad av på riktigt så har jag varken behov eller intresse av att hålla igång flera konversationer eller gå på andra dejter. Så Tinder får nog vila lite för stunden och jag har sagt tack men nej tack till en andra dejt med H. Kanske är dumt men det verkar vara så jag funkar!
När jag blev singel tänkte jag att jag skulle vara lite mer ”fri” när jag började dejta denna gång. Och jag har ju haft flera konversationer och förstadejter igång samtidigt men när det känns såhär med en person är det liksom inget alternativ för mig. Njuter av det som är nu och skiter det sig får jag väl ta nya tag. Och det verkar som att jag och J känner och tänker likadant kring det
När jag blev singel tänkte jag att jag skulle vara lite mer ”fri” när jag började dejta denna gång. Och jag har ju haft flera konversationer och förstadejter igång samtidigt men när det känns såhär med en person är det liksom inget alternativ för mig. Njuter av det som är nu och skiter det sig får jag väl ta nya tag. Och det verkar som att jag och J känner och tänker likadant kring det
Jag känner så igen mig i detta.Nu tänker jag joina med lite dejting i tråden också (och inte bara outa mina stalking-skills, men för att återkoppla till den tidigare diskussionen: det var inte svårt att kolla upp dennes sociala medier i förväg pga namn, stad och väldigt avlägsen gemensam bekant. Jag tänker dock att jag besparar han den infon till en eventuell framtid).
Har träffat en kille två gånger, känns trevlig av det jag upplevt på promenad och fikadejt (men det är ju ibland svårt att bli allt för djupgående på så kort tid, men magkänslan är att det inte är nån hemsk person jag tindrat fram). Inget fysiskt mer än kramar (men jag är heller ingen förespråkare för att hångla offentligt på 2a dejten, samtidigt som jag kan tycka att det är bra att testa ganska tidigt). Jag träffas gärna igen för att umgås mer och planen är att boka in nåt inom den närmaste veckan beroende på jobb/livet. Nu vet jag inte om jag mest letar fel pga inte dejtat på drygt ett år, men förutom att jag tycker det verkar vara en trevlig person både på insidan och utsidan så kanske jag borde känna mer inför en tredje träff? (Jag inbillar mig att han gör det, men det kan lika gärna bero på att jag ibland lider av en ganska stark hybris).
Aja, jag är hur som helst glad att jag kommit igång att dejta lite igen, samtidigt som en del av mig är obekväm med att ha tagit ett litet kliv ur den bekväma singelbubblan för jag gillar mitt liv som det är också! Mest är jag nog lite ovan med allt, och lite rädd att såra någon OM jag inser att det inte blir mer än kompiskänslor från min sida, men det kan ju lika gärna vara samma från hans sida. Eller tänkte jag så här för att jag kanske själv är rädd att han kommer ledsna på mig och har ställt in mig på det redan istället för att bara flyta med? Men det är ju något man får vara beredd på i dejtvärlden också, att det kan bli både bajs och najs. Nu ska jag sluta svamla, förstår att det är svårt att svara något konkret på detta, behövde nog mest skriva av mig lite
Dejten är också sjuk (förkyld). Det går bra nu!Min dejt är i fara pga att jag eventuellt åkt på magsjuka. Why, oh why?
Kanske en liten fikaträff imorgon när jag är i storstan för att lämna många rör blod, fastande, kommer vara svimfärdig(hungrig iaf).
Haha "min" kändes också lite så först, ängslig var en bra beskrivning. Inte för att det är nåt fel med alls, men tidigare dejtkillar har varit lite mer drivande, eller liksom inte så avvaktande så det är ovant för mig. Själv är jag nog nånstans i mitten, tycker ofta det är jobbigt/nervöst att sitta hemma och vänta sista halvtimmen innan det är dags att gå på en dejt men sedan släpper det ganska snabbt när man börjar prata.
Försökte att inte lägga så mycket vikt vid det här men H gör likadant. Det stör mig mer och mer. Hon kan skriva något och jag svarar på en gång, men ändå kan det ta typ ett dygn innan nästa mess… tänker att är man intresserad så kollar man och svarar? Hon kan också läsa men sen svara dagen efter typ.
Det är nått som kan störa mig med, klart man kan ha å göra, typ på jobbet. Men jag tycker också att är man intresserad så svarar man ganska snabbt ändå. Skulle aldrig falla mig in att vänta en dag att svara om det är nån jag gillar.
Ja, det är lite konstigt. Sen kanske vissa har svårare att uttrycka sig i skrift än andra, men de flesta meddelandena visar på motsatsen.
Ja sånt gör tyvärr att jag ofta tröttnar lite/intresset svalnarJa, det är lite konstigt. Sen kanske vissa har svårare att uttrycka sig i skrift än andra, men de flesta meddelandena visar på motsatsen.
Nu har vi i alla fall bokat en dejt den 26/12 så ska bli intressant att se hur hon är ”på riktigt”!
Dock försvinner ju romantiken lite både med bristen på svar och svårigheten att få till en dejt med hinder som sjukdom, barn och olika arbetstider … men det är väl så livet är
men hoppas att dejten blir bra och att det "lossnar lite" för henne så hon kommer igång lite mer 
Håller med dig, för mig är det också jätteviktigt att kommunikationen matchar. Behöver inte höras av varje dag men vill att kommunikationen ska flyta på lite.
Jag tycker det är stor skillnad mellan personer som man redan har en etablerad kontakt med och där man vet var man har varandra, t ex vänner. Då kan det bli så som du säger, att jag kan svara nästa dag. Och jag har också vänner som av olika anledningar kan ta lång tid på sig att svara, helt ok.Jag vet att jag skrivit det tidigare men jag är en typisk "Läsa nu - svara sedan" människa. Jag kan också lätt glömma bort att svara (och att öppna meddelanden också för all del.), eller om jag till exempel har fyra mess att svara på när jag kommer hem orkar jag kanske två, sedan är min sociala energi slut för kvällen och jag svarar nästa dag.
Jag kommer aldrig att förstå brådskan med att svara på text, det är väl det som är hela grejen med text istället för samtal? Att man svarar när man hinner och har lust?
Undantaget när det gäller någonting som attt stämma möte och liknande.
Precis så!
