Dejtingtråden 32

[sorbifolia]

Jätteinteressant det här med att bli/vara kär och hur vissa inte blir det alls, typ. Pratade om det där med DB för ett tag sedan, och han berättade att han endast varit kär en enda gång i sitt liv, som tonåring, och tänkte aldrig bli det igen.... Tror nog det var lite det som gick snett med oss, att jag blev kär i honom men inte han i mig... Han är/var extremt rationell och överhuvudtaget inte känslostyrd. Jag är oftast rätt rationell med, men kan tappa bort det lite när jag får känslor för någon.


Har f.ö. chattat ett tag med en kille på Tinder som verkade vettig och interessant, men nu kom det fram att han är katolik och rätt konservativ, så han går tyvärr bort då den typen av värderingar absolut INTE går för mig att leva med. Back to square one, med andra ord....

 

[Eurydome]

Och för mig är det samma känslor

Men det är ju inte samma känslor om du vill ligga med din sambo men inte med dina syskon? Där skiljer det ju sig.

Jag hänger faktiskt inte alls med men det spelar ingen roll.

 

[Masqueradee]

Tänker att vissa vet fort. Den gången jag fick känslor som jag skulle påstå kan liknas vid kär så tog det nog bara några veckor innan jag visste.

Dock verkar det ju fortfarande finnas något där då vi eventuellt kommer försöka senare när det lugnat sig i hans liv (jag väntar dock inte), blev mest paff och irriterad eftersom det snarare var ett gensvar på att jag mådde dåligt över att vara noll prioriterad i hans liv under dejtingstadiet= han trodde, antar jag, att jag var kär.. Vilket inte alls var fallet. Jag var sårad över att hela tiden få nej när jag frågade om vi kunde ses och att han inte höll sitt löfte om att ringa, det hade jag liksom blivit om en kompis betett sig på sånt sätt också.

 

[Bison]

Men det är ju inte samma känslor om du vill ligga med din sambo men inte med dina syskon? Där skiljer det ju sig.

Jag hänger faktiskt inte alls med men det spelar ingen roll.

Nej, attraktionen skiljer sig men jag kan som sagt vara attraherad utan att ha några mer känslor än att vi har kul och trivs korta stunder.
Jag känner samma kärlek till mina djur, vänner, sambo.
Du tänker på ett annat vis, dina känslor fungerar annorlunda än mina.
Inget är mer rätt än det andra

Jag kan uppenbarligen inte förklara så att du fattar så bättre att släppa det

 

[MidnightSoul]

Mitt liv verkar mest bara vara messy, messy och messy.

Har en snubbe i min närhet som som jag faktiskt kan diskutera saker med. Sitter å diskuterar filmer etc. Men aldrig liksom brytt mig utan lämnat det där. Karln har flickvän, så i mina ögon inte värd att lägga något direkt engagemang på utan det är trevligt att kunna diskutera saker. Gör inte det med vem som helst.
Men på sistone har han sökt mer och mer kontakt och igår började han prata om poly relationer och ja vad ska man säga ganska fint promotade det.

 

[the_connemara]

Mitt liv verkar mest bara vara messy, messy och messy.

Har en snubbe i min närhet som som jag faktiskt kan diskutera saker med. Sitter å diskuterar filmer etc. Men aldrig liksom brytt mig utan lämnat det där. Karln har flickvän, så i mina ögon inte värd att lägga något direkt engagemang på utan det är trevligt att kunna diskutera saker. Gör inte det med vem som helst.
Men på sistone har han sökt mer och mer kontakt och igår började han prata om poly relationer och ja vad ska man säga ganska fint promotade det.

Låt inte saker hamna i ditt knä att ta ställning till vad Andra gör/tycker/känner/vill. Försök att inte bli "smickrad" (vet inte vilket ord jag söker?) utan försök att hålla dig till att agera så att DU mår bra!

Jag själv har otroligt lätt att bli väldigt mycket påverkad av andra, andras känslor, viljor, hur de agerar gentemot mig. Det är satansvårt att inte bara fastna i att reflektera över deras beteenden, vad de vill, vad det betyder att de gör si eller så. Allt det där leder bara till en ojämlik relation där mitt jag och min vilja försvinner. Jag har lite fått känslan av att liknande hänt dig tidigare? Fokusera på dig själv och din vilja!

 

[MidnightSoul]

Låt inte saker hamna i ditt knä att ta ställning till vad Andra gör/tycker/känner/vill. Försök att inte bli "smickrad" (vet inte vilket ord jag söker?) utan försök att hålla dig till att agera så att DU mår bra!

Jag själv har otroligt lätt att bli väldigt mycket påverkad av andra, andras känslor, viljor, hur de agerar gentemot mig. Det är satansvårt att inte bara fastna i att reflektera över deras beteenden, vad de vill, vad det betyder att de gör si eller så. Allt det där leder bara till en ojämlik relation där mitt jag och min vilja försvinner. Jag har lite fått känslan av att liknande hänt dig tidigare? Fokusera på dig själv och din vilja!

Förstår vad du menar. Jag har ju mest vilat i att ja jag skulle lätt kunna bli kär i karln men liksom inte vandrat ditt med mina känslor så att säga.
Men det är ingenting jag vill. Han har tjej och poly är inget som intresserar mig för fem öre. Tror inte det skulle vara något för mig, ganska övertygad mer specifikt.

 

[Ramlösa]

Jag har börjat snacka med en trevlig och söt kille på HappyPancake, trodde inte det fanns några sådana där =)

 

[Sleepan]

Jag har börjat snacka med en trevlig och söt kille på HappyPancake, trodde inte det fanns några sådana där =)

Träffade min man där för tio år sen

 

[Ramlösa]

Träffade min man där för tio år sen

ok, dock var HP betydligt bättre förr, nu är det mest konstigt folk som händer där, men man kan ju såklart träffa på ngt guldkorn med

 

[sorbifolia]

En liten Tinder-fundering, kan jag avmatcha killen som visade sig vara katolik utan att meddela honom det innan jag gör det? Vi har skrivit i två veckor nästan varje dag, men inte träffats (har pratat om det men inte hunnit).

Skrev något a la att jag behöver en partner som har liknande värderingar som mig i går, så det borde inte bli ett totalt chock om jag avmatchar, men vi fortsatte chatta lite och slutade av med "go natt". Vad tycker ni? Avmatcha känns så mycket enklare än att förklara något eller bara hoppast det ska "dö ut"...

 

[mysboll]

En liten Tinder-fundering, kan jag avmatcha killen som visade sig vara katolik utan att meddela honom det innan jag gör det? Vi har skrivit i två veckor nästan varje dag, men inte träffats (har pratat om det men inte hunnit).

Skrev något a la att jag behöver en partner som har liknande värderingar som mig i går, så det borde inte bli ett totalt chock om jag avmatchar, men vi fortsatte chatta lite och slutade av med "go natt". Vad tycker ni? Avmatcha känns så mycket enklare än att förklara något eller bara hoppast det ska "dö ut"...

Avmatcha

 

[parellikusken]

Pratar med en tjej på Tinder som verkar vara så himla spännande. Dessutom har hon en hund, vilket alltid är ett plus.

 

[Tonto]

En liten Tinder-fundering, kan jag avmatcha killen som visade sig vara katolik utan att meddela honom det innan jag gör det? Vi har skrivit i två veckor nästan varje dag, men inte träffats (har pratat om det men inte hunnit).

Skrev något a la att jag behöver en partner som har liknande värderingar som mig i går, så det borde inte bli ett totalt chock om jag avmatchar, men vi fortsatte chatta lite och slutade av med "go natt". Vad tycker ni? Avmatcha känns så mycket enklare än att förklara något eller bara hoppast det ska "dö ut"...

Jag skulle bara avmatcha. Hade inte blivit sur om någon gjorde det mot mig.

 

[Fibusen]

Allt går så himla bra med D! Vi har setts varenda dag den här veckan, och jag är inte det minsta less eller har någon känsla i magen som gnager över att jag behöver en kväll för mig själv, som jag oftast får.

Jag har jobbat 7-16, sen har jag och D träffats nästan direkt efter jobben, spenderat natten tillsammans, sen åkt till jobb på morgonen, sen setts efter jobbet och spenderat natten ihop osv. Och för mig känns det jättekonstigt att jag inte är ”less”, för jag blir normalt sett väldigt väldigt hjärntrött av att ha folk omkring mig 24/7.

Men han är så enkel, så mild, och så lugn, och hans energi är så fantastiskt fin. Jag känner mig trygg med honom, och jag kan vara mig själv till 1000%. Vi pratar väldigt mycket, och vi pratar också inget alls. Det är som om vi är på exakt samma nivå, och vi kan bara sitta tyst i soffan i en evighet utan att det känns jobbigt eller blir en pinsam tystnad. Vi tittar på film och gamla klassiker, vi skrattar så vi kiknar samtidigt åt samma saker och vi pratar om utflykter vi vill göra i sommar. Närheten är fantastisk och jag känner mig inte det minsta ”fast” när han lägger armen runt mig, utan det känns bara varm och tryggt, och som om jag vill att han aldrig ska släppa. Han känns som en varm sommardag, som en kopp kaffe på morgonen, och han känns som ”hemma”. Han är lika självklart som det är att borsta tänderna. Vi har fortfarande inte pratat om vart vi står och vad vi vill, men det behövs inte. Han gör mig inte osäker, och han får mig inte att sitta och överanalysera saker. Vi bara är, och vi låter det bara vara så.

Mitt stora egna space jag alltid har behövt är som bortblåst. Det är bara en konstant varm och trygg närhet, och jag känner mig nästan berusad av all rosaglittrig sockerdricka jag har magen.

 

[starcraft]

En liten Tinder-fundering, kan jag avmatcha killen som visade sig vara katolik utan att meddela honom det innan jag gör det? Vi har skrivit i två veckor nästan varje dag, men inte träffats (har pratat om det men inte hunnit).

Skrev något a la att jag behöver en partner som har liknande värderingar som mig i går, så det borde inte bli ett totalt chock om jag avmatchar, men vi fortsatte chatta lite och slutade av med "go natt". Vad tycker ni? Avmatcha känns så mycket enklare än att förklara något eller bara hoppast det ska "dö ut"...

Visst kan du avmatcha bara, det är väl en del i hur typ tinder fungerar. Men jag kan ändå tycka det är trevligt om det liksom inte är så att killen är otrevligt att skriva något om att man inte ser att det här kommer leda till något pga olika värderingar innan.

 

[Sagohöst]

Visst kan du avmatcha bara, det är väl en del i hur typ tinder fungerar. Men jag kan ändå tycka det är trevligt om det liksom inte är så att killen är otrevligt att skriva något om att man inte ser att det här kommer leda till något pga olika värderingar innan.

Jag håller med. En ”måste” inte förklara varför, men jag kan ändå tycka att det är trevligt till någon som en ändå skrivit så pass mycket med som ni verkar ha gjort.

 

[Eurydome]

En liten Tinder-fundering, kan jag avmatcha killen som visade sig vara katolik utan att meddela honom det innan jag gör det? Vi har skrivit i två veckor nästan varje dag, men inte träffats (har pratat om det men inte hunnit).

Skrev något a la att jag behöver en partner som har liknande värderingar som mig i går, så det borde inte bli ett totalt chock om jag avmatchar, men vi fortsatte chatta lite och slutade av med "go natt". Vad tycker ni? Avmatcha känns så mycket enklare än att förklara något eller bara hoppast det ska "dö ut"...

Om vi hade pratat så länge så hade jag förklarat varför jag inte var intresserad längre innan jag avmatchade. Klart att det är enklast att bara avmatcha men det betyder ju inte att det är rätt eller schysst liksom.

 

[_Taggis_]

Telefonkillen hörde av sig igår, snackade i 1,5 timme. Jag har lite slutat bry mig om att han ringer mig från jobbet och att han har en sambo som han fortfarande efter 4(!!) år inte har nämnt en enda gång. Jag tror det är högst medvetet. Jag tyckte det var dålig stil (mot henne) och irriterade mig där när jag insåg att hon fanns. Men det har ändå blivit att vi hörts mer än nånsin sista tiden, jag gillar att snacka med honom och han förgyller tillvaron en aning när vi ses på jobb även om det ofta går månader mellan gångerna. Det känns alltid som en sån där vän man känt länge och bara kan ta vid snacket där det slutade senast, och han är oerhört lättpratad. Vi har en del gemensamt så det flyter på väldigt bra. Känns tom lite skönt att han har den där sambon så att jag slipper fundera på att det ska leda nån vart. Så mkt mer avslappnande för mig.

 

[the_connemara]

Allt går så himla bra med D! Vi har setts varenda dag den här veckan, och jag är inte det minsta less eller har någon känsla i magen som gnager över att jag behöver en kväll för mig själv, som jag oftast får.

Jag har jobbat 7-16, sen har jag och D träffats nästan direkt efter jobben, spenderat natten tillsammans, sen åkt till jobb på morgonen, sen setts efter jobbet och spenderat natten ihop osv. Och för mig känns det jättekonstigt att jag inte är ”less”, för jag blir normalt sett väldigt väldigt hjärntrött av att ha folk omkring mig 24/7.

Men han är så enkel, så mild, och så lugn, och hans energi är så fantastiskt fin. Jag känner mig trygg med honom, och jag kan vara mig själv till 1000%. Vi pratar väldigt mycket, och vi pratar också inget alls. Det är som om vi är på exakt samma nivå, och vi kan bara sitta tyst i soffan i en evighet utan att det känns jobbigt eller blir en pinsam tystnad. Vi tittar på film och gamla klassiker, vi skrattar så vi kiknar samtidigt åt samma saker och vi pratar om utflykter vi vill göra i sommar. Närheten är fantastisk och jag känner mig inte det minsta ”fast” när han lägger armen runt mig, utan det känns bara varm och tryggt, och som om jag vill att han aldrig ska släppa. Han känns som en varm sommardag, som en kopp kaffe på morgonen, och han känns som ”hemma”. Han är lika självklart som det är att borsta tänderna. Vi har fortfarande inte pratat om vart vi står och vad vi vill, men det behövs inte. Han gör mig inte osäker, och han får mig inte att sitta och överanalysera saker. Vi bara är, och vi låter det bara vara så.

Mitt stora egna space jag alltid har behövt är som bortblåst. Det är bara en konstant varm och trygg närhet, och jag känner mig nästan berusad av all rosaglittrig sockerdricka jag har magen.

Så otroligt fint och så glad för din skull

Känner igen mig i mycket, speciellt det där att ha hittat något som känns bra på ett sätt jag inte trodde "gick" för mig. Vi pratade om det senast i morse när jag insåg hur mycket jag egentligen faktiskt irriterat mig på personerna i mina tidigare förhållanden bara att jag trodde liksom det var min "lägsta" nivå av vad som var möjligt för mig. Eftersom jag alltid inte orkar med folk