Det känns som ett extremt tilltag att mörda barn för att gradera hur stresstålig relation man har
Jag har vuxit upp till typen som kan tänka mig att lägga relationskraven på den nivån där "vi" är som bekvämast och har som roligast, och så ta det därifrån. Borta är längtan jag hade som 20-åring där den klassiska samborelationen med tvåsamhet och monogami var målet...
Instämmer. Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan när vi ska flytta ihop och när svaret är "aldrig tror jag" blir folk så förvånade. Särbon har också fått den frågan... samt när vi ska skaffa barn (det var tidigare, jag har ju fallit för åldersstrecket i det avseendet
Där älskar jag verkligen min svärmor (som är enormt barnkär och en riktig bullmormor) att hon aldrig ens tagit upp saken.