Dejtingtråden 23

[ekra]

Jag aktiverade min tinderprofil nyss. Vill ge det en liten chans igen trots att jag tycker att det är en rätt läskig metod för att träffa potentiella partners. Men det skulle vara kul med en dejt. Vi får se om jag känner likadant vid eventuell match eller om jag får panik.

Jag har en (gratis) profil på en dejtingsida också, men där går det riktigt trögt.

 

[Fibusen]

Jag vill ju själv ha en bra bild hur min dejt ser ut men sen är inte allt vad det synes vara och man kan bli positivt överasskad.
Jag var själv extremt skeptisk till V pga han inte alls ser ut som det jag kallar min typ.
Nu har jag ändrat mig totalt och han är så jävla het!
Jag kan sitta och titta på honom hur länge som helst bara för att han är så himla fin. Det trodde jag aldrig om mig själv, jag var så inne på att en attraktiv man ska vara typ 2 meter lång och ägna all sin fritid åt marklyft!

Jag är så himla glad att jag blev påhejad av flera i tråden att träffa V trots min negativa inställning.
Han tycker dessutom att jag är både snygg och het trots mina extra kilon och vilda hårman.

Det är exakt samma för mig! Hojkillen är väll direkt inte min typ, och tvekade ett tag i början, så pass att jag funderade på att lägga ner, men nu är jag upp över öronen kär och allt känns verkligen 200% rätt!

 

[SaraXX]

Det är exakt samma för mig! Hojkillen är väll direkt inte min typ, och tvekade ett tag i början, så pass att jag funderade på att lägga ner, men nu är jag upp över öronen kär och allt känns verkligen 200% rätt!

Samma för mig egentligen. Jag tokspöade A i armbrytning igår. Jag som trodde att jag bara tände på väldigt vältränade män.

 

[Mineur]

Jag har rensat lite och ber att vi låter tråden återgå till att handla mer om dejting och mindre om kroppsform och utseende.

/Mod

 

[ekra]

Jag känner rätt stor frustration just nu. Kanske lite över livet i stort, men en del av det är på grund av mannen jag träffar. Det mesta stämmer liksom, vi delar många intressen, har trevligt, och har till och med rest på en resa ihop. Jag tror som sagt att det vore lätt att låta denna vänskap glida över i något mer. Men att göra det känns av någon gnagande anledning inte ärligt. Jag vet att det inte betyder giftemål om jag kysser honom, eller ligger med honom. Men min magkänsla är att han har djupare känslor för mig än jag för honom och jag är tveksam till mina känslor för honom. Är jag bara rädd, eller är jag inte intresserad av mer än vänskap? Jag vet iallafall att det finns gränser för mig hur mycket det känns rätt att använda honom som ”kognitiv beteendeterapi”.

Jag har tänkt en del på om jag skulle bli ledsen om han träffade någon annan, och det tror jag inte. Och jag har tänkt på förälskelser jag haft tidigare. Jag är inte förälskad.

Däremot misstänker jag att han blir besviken/ledsen om jag skulle träffa någon annan.

Och vi båda skulle bli lite mer ensamma. Blä! Jag tänker för mycket, och gör saker mer komplicerade än de behöver vara.

 

[ptr]

Jag känner rätt stor frustration just nu. Kanske lite över livet i stort, men en del av det är på grund av mannen jag träffar. Det mesta stämmer liksom, vi delar många intressen, har trevligt, och har till och med rest på en resa ihop. Jag tror som sagt att det vore lätt att låta denna vänskap glida över i något mer. Men att göra det känns av någon gnagande anledning inte ärligt. Jag vet att det inte betyder giftemål om jag kysser honom, eller ligger med honom. Men min magkänsla är att han har djupare känslor för mig än jag för honom och jag är tveksam till mina känslor för honom. Är jag bara rädd, eller är jag inte intresserad av mer än vänskap? Jag vet iallafall att det finns gränser för mig hur mycket det känns rätt att använda honom som ”kognitiv beteendeterapi”.

Jag har tänkt en del på om jag skulle bli ledsen om han träffade någon annan, och det tror jag inte. Och jag har tänkt på förälskelser jag haft tidigare. Jag är inte förälskad.

Däremot misstänker jag att han blir besviken/ledsen om jag skulle träffa någon annan.

Och vi båda skulle bli lite mer ensamma. Blä! Jag tänker för mycket, och gör saker mer komplicerade än de behöver vara.

Ni lär nog resonera om det där - för det där reder ingen annan ut åt er än ni tillsammans.

 

[ekra]

Ni lär nog resonera om det där - för det där reder ingen annan ut åt er än ni tillsammans.

Det har du säkert alldeles rätt i.

 

[Bison]

Jag känner rätt stor frustration just nu. Kanske lite över livet i stort, men en del av det är på grund av mannen jag träffar. Det mesta stämmer liksom, vi delar många intressen, har trevligt, och har till och med rest på en resa ihop. Jag tror som sagt att det vore lätt att låta denna vänskap glida över i något mer. Men att göra det känns av någon gnagande anledning inte ärligt. Jag vet att det inte betyder giftemål om jag kysser honom, eller ligger med honom. Men min magkänsla är att han har djupare känslor för mig än jag för honom och jag är tveksam till mina känslor för honom. Är jag bara rädd, eller är jag inte intresserad av mer än vänskap? Jag vet iallafall att det finns gränser för mig hur mycket det känns rätt att använda honom som ”kognitiv beteendeterapi”.

Jag har tänkt en del på om jag skulle bli ledsen om han träffade någon annan, och det tror jag inte. Och jag har tänkt på förälskelser jag haft tidigare. Jag är inte förälskad.

Däremot misstänker jag att han blir besviken/ledsen om jag skulle träffa någon annan.

Och vi båda skulle bli lite mer ensamma. Blä! Jag tänker för mycket, och gör saker mer komplicerade än de behöver vara.

Jag tycker du ska lyssna på dig själv. Det låter inte som du känner mer än vänskapliga känslor för honom och att då ta det vidare låter inte som en bra idé.

 

[ekra]

Jag tycker du ska lyssna på dig själv. Det låter inte som du känner mer än vänskapliga känslor för honom och att då ta det vidare låter inte som en bra idé.

Ja jag tror iallafall just nu att magkänslan att utnyttjar honom om jag ”går vidare i relationen” är riktig.

Men det fina är att jag tack vare att jag mött honom känner mig mer redo för en kärleksrelation än jag gjort på länge. Han ger hopp om att det finns (fler) respektfulla män som ser mina gränser och ”märkliga” spärrar utan att försöka få mig att överkomma dem annat än i min egen takt.

Och så är han en god vän!

 

[Bison]

Ja jag tror iallafall just nu att magkänslan att utnyttjar honom om jag ”går vidare i relationen” är riktig.

Men det fina är att jag tack vare att jag mött honom känner mig mer redo för en kärleksrelation än jag gjort på länge. Han ger hopp om att det finns (fler) respektfulla män som ser mina gränser och ”märkliga” spärrar utan att försöka få mig att överkomma dem annat än i min egen takt.

Och så är han en god vän!

Goda vänner är bra och ska vårdas!
Det är jättebra att han väckt ditt hopp, jag lovar att det finns fler respektfulla, fina män därute.

 

[macbeth]

Jaha, Macbeths äventyr i mataffären fortsätter...
Var idag och handlade mat igen (äter ju minst varje dag), såg personen som följde efter mig sist (och ev misstänker mig för att vara TJUV ), så jag tar mina grejer så snabbt jag kan och undviker människan på ett så o-smygigt och icke-nervöst vis jag kan. När jag står i kön för att betala ser jag att det är min crush som sitter i kassan (!!), blir hemskt nervös, börjar rätta till kläderna och står och visslar och tittar upp i taket, tja sådar man gör när man låtsas att man är helt onervös, ni vet... Det blir min tur och crushen ler stort med hela ansiktet och är verkligen så hjärtligt glad och trevlig mot mig. Jag är modig och lyckas le tillbaka istället för att stirra på mina tår och snabbt springa därifrån som jag brukar göra. Lilla hjärtat gör en volt eller tre i bröstet, och jag känner mig mycket ovant CHARMERANDE och eventuellt även liiite mindre ful (ev gjorde jag några glädjeskutt utanför affären också).
Så kommer jag hem, råkar gå förbi en spegel, och ser till min fasa att jag är helt SVART i pannan. Har ingen aning om HUR detta har hänt eller VAD det är för något jag har i ansiktet. Ser typ ut som om jag stångat en eldstad mycket intensivt, men har inte haft något med eldstäder att göra, eller något annat sotigt heller för den delen. Har iofs promenerat igenom en skog, men höll mig hela tiden på stigen och hade ingen som helst närkontakt med naturen (men mötte en ekorre som såg extra förskräckt ut vid min åsyn, så ev var jag svart i pannan redan då).
Jag får till min sorg inse att jag nog inte var det allra minsta charmerande utan att crushen var så ovanligt glad för att jag såg KOMISK ut Visserligen är det hemskt trevligt att sprida glädje till andra, men, ur ett helt egoistiskt perspektiv, hade jag tyckt det var ännu trevligare om folk kunde skratta MED mig snarare än ÅT mig... (Nåja, jag fick iaf sväva på moln i hela sju minuter, det gjorde åtminstone min måndag bättre än hela helgen sammanlagt )

Så nu är jag alltså pervo-suckar-tjejen, skumma-tjuv-tjejen OCH knäppa-smutsansikte-tjejen har HELT gett upp allt hopp om romantik och undrar mest vad för fadäs jag ska lyckas åstakomma nästa gång, samt exakt hur lång och pinsam min lista på ocharmerande karaktärsdrag kan bli...

 

[sorbifolia]

Jaha, Macbeths äventyr i mataffären fortsätter...
Var idag och handlade mat igen (äter ju minst varje dag), såg personen som följde efter mig sist (och ev misstänker mig för att vara TJUV ), så jag tar mina grejer så snabbt jag kan och undviker människan på ett så o-smygigt och icke-nervöst vis jag kan. När jag står i kön för att betala ser jag att det är min crush som sitter i kassan (!!), blir hemskt nervös, börjar rätta till kläderna och står och visslar och tittar upp i taket, tja sådar man gör när man låtsas att man är helt onervös, ni vet... Det blir min tur och crushen ler stort med hela ansiktet och är verkligen så hjärtligt glad och trevlig mot mig. Jag är modig och lyckas le tillbaka istället för att stirra på mina tår och snabbt springa därifrån som jag brukar göra. Lilla hjärtat gör en volt eller tre i bröstet, och jag känner mig mycket ovant CHARMERANDE och eventuellt även liiite mindre ful (ev gjorde jag några glädjeskutt utanför affären också).
Så kommer jag hem, råkar gå förbi en spegel, och ser till min fasa att jag är helt SVART i pannan. Har ingen aning om HUR detta har hänt eller VAD det är för något jag har i ansiktet. Ser typ ut som om jag stångat en eldstad mycket intensivt, men har inte haft något med eldstäder att göra, eller något annat sotigt heller för den delen. Har iofs promenerat igenom en skog, men höll mig hela tiden på stigen och hade ingen som helst närkontakt med naturen (men mötte en ekorre som såg extra förskräckt ut vid min åsyn, så ev var jag svart i pannan redan då).
Jag får till min sorg inse att jag nog inte var det allra minsta charmerande utan att crushen var så ovanligt glad för att jag såg KOMISK ut Visserligen är det hemskt trevligt att sprida glädje till andra, men, ur ett helt egoistiskt perspektiv, hade jag tyckt det var ännu trevligare om folk kunde skratta MED mig snarare än ÅT mig... (Nåja, jag fick iaf sväva på moln i hela sju minuter, det gjorde åtminstone min måndag bättre än hela helgen sammanlagt )

Så nu är jag alltså pervo-suckar-tjejen, skumma-tjuv-tjejen OCH knäppa-smutsansikte-tjejen har HELT gett upp allt hopp om romantik och undrar mest vad för fadäs jag ska lyckas åstakomma nästa gång, samt exakt hur lång och pinsam min lista på ocharmerande karaktärsdrag kan bli...

Haha, åtminstonde fins det en chans att han vet vem du är nu!

 

[Reville]

@macbeth Du skriver så klockrent och du verkar vara en förjävla härlig person

(...och apropå ”tjuv-incidenten”-det är inte helt omöjligt att hon såg din och din crushs blickar/leende, förstod ett och annat och kanske körde en utfrågning av crushen i fikarummet och därför spanade på dig gången därpå av ren nyfikenhet? Det kan eventuellt vara typ så vi gjorde när jag jobbade i butik om nån hade nån fling på en kund)

 

[SaraXX]

A kommer hit ikväll och äter kvällsmat med oss. När jag nämnde det igår för barnen så jublade de, de brukar inte vara så lättflirtade annars. Det känns bra det här just nu.

 

[macbeth]

Haha, åtminstonde fins det en chans att han vet vem du är nu!

Ja, jag kanske har lyckats göra intryck till slut men tänk om hen nu inte känner igen mig utan smuts i ansiktet? (Kan ju iofs finnas både fördelar och nackdelar med det...) Tänk om hen faktiskt blev charmerad av smutskvinnan och nu söker land och rike runt, men kan ej finna henne pga att jag numera sköter min hygien prickfritt. Hen sörjer och letar förgäves medan jag står i ett hörn och suckar trånande helt obemärkt med bekymmersveck i min panna numera helt fri från smuts... (Eh... ja, jag kan möjligen ha något vild, ska vi säga skenande? fantasi )

 

[Tranan]

då har man försök vara aktiv på dejting sidor, vill träffa någon men ingen motivation.

 

[macbeth]

@macbeth Du skriver så klockrent och du verkar vara en förjävla härlig person

(...och apropå ”tjuv-incidenten”-det är inte helt omöjligt att hon såg din och din crushs blickar/leende, förstod ett och annat och kanske körde en utfrågning av crushen i fikarummet och därför spanade på dig gången därpå av ren nyfikenhet? Det kan eventuellt vara typ så vi gjorde när jag jobbade i butik om nån hade nån fling på en kund)

Åh, tack!

Jag hoppas det är som du säger, pervo och lortgris kan jag leva med, även om det känns något obekvämt, men får lite ont i magen vid tanken på att folk misstänker mig vara KRIMINELL (det är jag dessutom HELT oskyldig till, medan de två tidigare titlarna kan anses som något mer sanningsenliga... )
Är dock knappast till min fördel om kollegorna spionerar på mig... Det kan hända, typ ganska ofta, att jag brukar åka på shoppingvagnen i gångarna, och att jag ibland sjunger och dansar lite när jag tror att ingen ser mig (har aldrig påstått att jag är normal ).

 

[Killaloe]

Åh, tack!

Jag hoppas det är som du säger, pervo och lortgris kan jag leva med, även om det känns något obekvämt, men får lite ont i magen vid tanken på att folk misstänker mig vara KRIMINELL (det är jag dessutom HELT oskyldig till, medan de två tidigare titlarna kan anses som något mer sanningsenliga... )
Är dock knappast till min fördel om kollegorna spionerar på mig... Det kan hända, typ ganska ofta, att jag brukar åka på shoppingvagnen i gångarna, och att jag ibland sjunger och dansar lite när jag tror att ingen ser mig (har aldrig påstått att jag är normal ).

Alltså du verkar ju vara en helt fantastisk person

 

[Tranan]

Åh, tack!

Jag hoppas det är som du säger, pervo och lortgris kan jag leva med, även om det känns något obekvämt, men får lite ont i magen vid tanken på att folk misstänker mig vara KRIMINELL (det är jag dessutom HELT oskyldig till, medan de två tidigare titlarna kan anses som något mer sanningsenliga... )
Är dock knappast till min fördel om kollegorna spionerar på mig... Det kan hända, typ ganska ofta, att jag brukar åka på shoppingvagnen i gångarna, och att jag ibland sjunger och dansar lite när jag tror att ingen ser mig (har aldrig påstått att jag är normal ).

Du verkar vara en glad och spontan person! fortsätt med det!

 

[macbeth]

Alltså du verkar ju vara en helt fantastisk person

Samt @Reville @enough och @TantAgda
Alltså, ni förstår inte hur era kommentarer lyfter en liten Macbeth som mest känner sig missanpassad och missförstådd... Jag kommer spara dessa vackra ord om min person för att ev sätta på min gravsten (har länge tänkt att min gravsten ska vara typ som ett bokomslag med diverse citat på vad olika personer sagt om mig, enbart positiva kommentarer såklart, hitills har det sett ut att bli en väldigt liten gravsten, men med er hjälp verkar mina efterlevande riskera att pröjsa för ett stort monument )

Ps. Är varken morbid (inte så mycket iaf) eller självmordsbenägen, jag bara råkar gilla att planera långt i förväg...