Dejtandet fortsätter del 15

[cirkus]

Apropå föräldrar, ni som är singlar - hur är era föräldrar? Mina frågar i princip aldrig om varken partner eller barn. Mamma håller sig undan det med högsta medvetenhet, hon vet att många väljer ett annat liv och vill inte att jag ska uppleva några förväntningar från hennes håll. Dessutom tycker hon det verkar himla skönt att leva ensam och förstår att många väljer det. Pappa är nog egentligen ganska nyfiken, men vi har alltid mer intressanta saker att prata om och drar iväg om allt från politik till att bygga möbler när vi pratar. Sedan har han fem barn så det finns väl inte tid till att luska i allas kärleksliv.

Hur är era föräldrar? Jag har vänner som alltid får höra om när de ska träffa någon och skaffa barn. Jag tycker det verkar extremt jobbigt.

Jag är förälder och jag frågar. Lika mycket som jag frågar hur det är med jobb, intressen, vänner osv så frågar jag hur är det med kärleken. Ibland så finns det något att prata om runt det, bland så finns det inte. Däremot så har jag aldrig frågat om barn, de har själva berättat om eventuella önskemål i det häradet.

 

[the_connemara]

Min otroligt seriösa och pliktrogna brorsa höll på att gå under när jag skiljde mig.
Efter det engagerade han sig ganska mycket hur det går för mig. Nu har han dock gett upp och går efter det han inte vet mår han inte dåligt över

Åh, brorsan Hade velat träffa honom. Svikaren

 

[tanten]

Apropå föräldrar, ni som är singlar - hur är era föräldrar? Mina frågar i princip aldrig om varken partner eller barn. Mamma håller sig undan det med högsta medvetenhet, hon vet att många väljer ett annat liv och vill inte att jag ska uppleva några förväntningar från hennes håll. Dessutom tycker hon det verkar himla skönt att leva ensam och förstår att många väljer det. Pappa är nog egentligen ganska nyfiken, men vi har alltid mer intressanta saker att prata om och drar iväg om allt från politik till att bygga möbler när vi pratar. Sedan har han fem barn så det finns väl inte tid till att luska i allas kärleksliv.

Hur är era föräldrar? Jag har vänner som alltid får höra om när de ska träffa någon och skaffa barn. Jag tycker det verkar extremt jobbigt.

Jag är förälder.
Har inte frågat och anser att om hen vill berätta så berättar hen.

Själv berättade jag knappt något alls. Jag försökte att inte involvera mina föräldrar i mitt liv över huvud taget.

Avkomman och jag har en bättre och tajtare relation men det är inte min sak att snoka i hens liv. Händer det något avgörande får jag reda på det förr eller senare. Avkomman har knappt bott ensam. Det har varit delad lägehet och det har varit kollektiv. Jag är bara lycklig över att hen har ett bra socialt liv med många vänner och många som gryr sig om henom. Nu visade det sig att en kollektivkombo blev sambo.

 

[Bison]

Åh, brorsan Hade velat träffa honom. Svikaren

Ja, jävla Judas
Annars är han betydligt trevligare än vad jag är

 

[monster1]

En fördel med att bli gammal är ju att man får mer realistiska förväntningar på vad en relation ska vara och vad som är viktigt i den. Just det där att det är mindre viktigt hur man är än hur man ser ut tex.

Tvärtom ska det givetvis vara alltså det är mindre viktigt hur man ser ut än hur man är :P.

 

[tanten]

Man önskar ju att föräldrarnas främsta intresse ska vara att man är lycklig, oavsett hur.

Sant!!

 

[Hero]

Sant!!

Ja, men det brukar min mamma säga också...
Men hon tror att fru och barn är meningen med livet. Om man inte hittar en fru då ?

 

[Modest]

Jag bor ju redan nu hos honom när jag är ledig... Så varför inte skippa mina kostnader för den egna lägenheten och hyra ut den i stället...
Han är lika inne på samboskap som jag så nej vi kastar oss inte in i något...
(syrran träffade sin kille på fredagen på en krog, en dejt på tisdagen efter de och flyttade in hos honom på torsdagen... De är gifta och har x antal barn nu 18 år senare)
Men visst förstår jag att det inte är "norm" att göra så här... Men vi båda vill och funkar det inte så gör det inte det oavsett hur upplägget sett ut från början... vi går inte varann på nerverna när vi bor ihop hos honom i hans etta och planerar alltså att skaffa större ihop...
Jag är inte mkt för att vänta "för att man ska" ... Antingen så funkar det eller så funkar det inte är min syn på saken... (hans med)

Okej! Ja tycker man inte att det är en stor grej att varken flytta ihop eller isär så blir det ju mkt enklare att ta det steget förstås
Jag förstår självklart att det kan resultera i både långa och lyckliga förhållanden trots att det går snabbt. Men jag ser risken för att det inte gör det efter 30 dagars bekantskap som så pass stor att jag helt enkelt inte hade orkat chansa med så stora grejer som flytt osv.

 

[Modest]

Det spelar ingen roll att min brorsa har 3 barn. Han bor ju i Sthlm så hon får inte träffa dom så ofta som hon skulle vilja .

Det låter som svärmodern man inte vill ha

 

[Hero]

Det låter som svärmodern man inte vill ha

Hehe, näe. Men hon är otroligt snäll och vill inte hälsa på för ofta för att hon är rädd att tränga sig på... Hon måste ju sova över då det är för långt att åka över dan.

 

[tanten]

Ja, men det brukar min mamma säga också...
Men hon tror att fru och barn är meningen med livet. Om man inte hittar en fru då ?

Läste du ens?

Man önskar ju att föräldrarnas främsta intresse ska vara att man är lycklig, oavsett hur.

Din mor har ju redan bestämt hur du ska bli lycklig.

 

[Hero]

Läste du ens?

Man önskar ju att föräldrarnas främsta intresse ska vara att man är lycklig, oavsett hur.

Din mor har ju redan bestämt hur du ska bli lycklig.

Ja!
Det tycker jag också ...

 

[Singoalla]

Läste du ens?

Man önskar ju att föräldrarnas främsta intresse ska vara att man är lycklig, oavsett hur.

Din mor har ju redan bestämt hur du ska bli lycklig.

Eller hur hon ska bli lycklig

 

[Modest]

Läste du ens?

Man önskar ju att föräldrarnas främsta intresse ska vara att man är lycklig, oavsett hur.

Din mor har ju redan bestämt hur du ska bli lycklig.

Kanske är det mammorna som vill bli lyckliga i de här fallen? (Pratar ej specifikt om ditt fall @Hero). Vilket leder till de gränslösa svärmorsrelationer som vi läst om ett evinnerligt antal gånger här på buke.

 

[Masqueradee]

Apropå föräldrar, ni som är singlar - hur är era föräldrar? Mina frågar i princip aldrig om varken partner eller barn. Mamma håller sig undan det med högsta medvetenhet, hon vet att många väljer ett annat liv och vill inte att jag ska uppleva några förväntningar från hennes håll. Dessutom tycker hon det verkar himla skönt att leva ensam och förstår att många väljer det. Pappa är nog egentligen ganska nyfiken, men vi har alltid mer intressanta saker att prata om och drar iväg om allt från politik till att bygga möbler när vi pratar. Sedan har han fem barn så det finns väl inte tid till att luska i allas kärleksliv.

Hur är era föräldrar? Jag har vänner som alltid får höra om när de ska träffa någon och skaffa barn. Jag tycker det verkar extremt jobbigt.

Min pappa bryr sig knappt om jag existerar eller ej så där har jag aldrig fått någon fråga. Min mamma tror jag faktiskt aldrig har frågat direkt, men hon vet om att jag tycker att det är jobbigt att "alla" runt omkring mig börjar skaffa barn, gifta sig etc, så jag tror hon valt att inte fråga alls.
Min morfar är nog den enda som frågat om jag har någon ^^

 

[Singoalla]

Kanske är det mammorna som vill bli lyckliga i de här fallen? (Pratar ej specifikt om ditt fall @Hero). Vilket leder till de gränslösa svärmorsrelationer som vi läst om ett evinnerligt antal gånger här på buke.

Jag tror att det är så.

 

[emma-vsm]

Apropå föräldrar, ni som är singlar - hur är era föräldrar? Mina frågar i princip aldrig om varken partner eller barn. Mamma håller sig undan det med högsta medvetenhet, hon vet att många väljer ett annat liv och vill inte att jag ska uppleva några förväntningar från hennes håll. Dessutom tycker hon det verkar himla skönt att leva ensam och förstår att många väljer det. Pappa är nog egentligen ganska nyfiken, men vi har alltid mer intressanta saker att prata om och drar iväg om allt från politik till att bygga möbler när vi pratar. Sedan har han fem barn så det finns väl inte tid till att luska i allas kärleksliv.

Hur är era föräldrar? Jag har vänner som alltid får höra om när de ska träffa någon och skaffa barn. Jag tycker det verkar extremt jobbigt.

Jag har inte den relationen med mina föräldrar att jag pratar känslor med dom direkt, men brukar berätta när jag träffar någon som det är lite mer seriöst med. Dejten har ju nu träffat mina föräldrar tex (han har ingen egen familj här vilket jag tror har gjort att jag ”bjudit in” honom till min fortare än jag skulle gjort annars).
Dom har i princip aldrig försökt påverka mig hur jag ska leva mitt liv, mamma nämnde barn för första gången i höstas när hon sa nåt i stil med ”ja jag får väl skämma bort mitt enda barnbarn för några fler lär jag ju inte få” (syrran har ett barn). Jag tror det var mer ett sätt att försvara det överdrivna presentantalet än en pik till mig dock.
Jag tycker det är väldigt skönt att dom inte ifrågasätter mina val och mina relationer, men ändå stöttar när jag har behövt bryta upp och separera.

 

[Tonto]

Jag bor ju redan nu hos honom när jag är ledig... Så varför inte skippa mina kostnader för den egna lägenheten och hyra ut den i stället...
Han är lika inne på samboskap som jag så nej vi kastar oss inte in i något...
(syrran träffade sin kille på fredagen på en krog, en dejt på tisdagen efter de och flyttade in hos honom på torsdagen... De är gifta och har x antal barn nu 18 år senare)
Men visst förstår jag att det inte är "norm" att göra så här... Men vi båda vill och funkar det inte så gör det inte det oavsett hur upplägget sett ut från början... vi går inte varann på nerverna när vi bor ihop hos honom i hans etta och planerar alltså att skaffa större ihop...
Jag är inte mkt för att vänta "för att man ska" ... Antingen så funkar det eller så funkar det inte är min syn på saken... (hans med)

Jag var tillsammans med min man i typ en månad innan han skaffade jobb här i Sverige och flyttade hit från England. Vi har varit tillsammans ett bra tag nu.

 

[Milosari]

Apropå föräldrar, ni som är singlar - hur är era föräldrar? Mina frågar i princip aldrig om varken partner eller barn. Mamma håller sig undan det med högsta medvetenhet, hon vet att många väljer ett annat liv och vill inte att jag ska uppleva några förväntningar från hennes håll. Dessutom tycker hon det verkar himla skönt att leva ensam och förstår att många väljer det. Pappa är nog egentligen ganska nyfiken, men vi har alltid mer intressanta saker att prata om och drar iväg om allt från politik till att bygga möbler när vi pratar. Sedan har han fem barn så det finns väl inte tid till att luska i allas kärleksliv.

Hur är era föräldrar? Jag har vänner som alltid får höra om när de ska träffa någon och skaffa barn. Jag tycker det verkar extremt jobbigt.

Min mamma är extremt nyfiken men eftersom hon alltid har (dåliga) åsikter så berättar jag ingenting just nu. Det skulle väl vara om det blir någon som ska med på familjemiddagar som det kan bli aktuellt.

 

[stjarnhimmel]

Kanske är det mammorna som vill bli lyckliga i de här fallen? (Pratar ej specifikt om ditt fall @Hero). Vilket leder till de gränslösa svärmorsrelationer som vi läst om ett evinnerligt antal gånger här på buke.

precis så.
De har ställt in sig på att de vill ha barnbarn och de tror att barn och familj är meningen med livet för alla.