De här med åldersskillnader

[prinsessfeminist]

Många människor jag känner säger att de är unga i sinnet, yngre än sin ålder etc.
Om alla anser att de är yngre än sin ålder- då måste det ju vara att de har någon gammaldags uppfattning om hur de ska vara vid en viss ålder? För då är de ju precis som alla andra?

Alla vill vara 17.

Yngre vill vara äldre och äldre vill vara yngre.

 

[lil-sis]

Stor procedur då de måste bli IVF. .

Men den har ju inte med ålderskillnaden att göra.

Jag väntar på ivf-start och det hade ju varit samma oavsett om han var yngre än mig eller som nu äldre.

 

[LadySara]

Det är 19 år mellan mig och min kille. Förut hade jag nog inte kunnat tänka mig själv vara med en så pass mycket äldre man. Men idag tycker jag det mest bara är en massa plus.
Jag har alltid ledsnat på de jag varit tillsammans med. De har inte varit tillräckligt utmanande intellektuellt eller saknat emotionella bitar etc. Nuvarande man utmanar mig rejält intellektuellt OCH är väldigt emotionellt begåvad sas. Vi matchar varann väl.

Givetvis har vi pratat om att jag ev blir själv tidigt sas. Men jag trivs så bra med min karl att jag inte tänker låta det hindra mig från att få en massa fina år ihop.
Han har redan barn och jag vill inte ha egna. Så den biten är bra också.

Självklart möts man nog av lite frågor från omgivningen. Men jag har inte mötts av något elakt.
Mina vänner förstår mitt val och tycker det är helt rätt för mig. Jag fick bli vuxen i förtid iom trassligt liv. Så jag har alltid känt mig så mycket äldre än min åldersgrupp på många sätt. Ingen av mina vänner är därför särskilt förvånade över att jag valt en äldre man. De tycker inte yngre kan matcha mig mentalt.
Nuvarande är väldigt aktiv, driven och en urtidskraft. Så han är förmodligen aktiv även efter pension.

De där med utmaning intellektuellt har alltid varit ngt jag saknat.. men nu känns de verkligen som den biten är jäkligt bra

 

[Inglorion]

Träffade en vän i helgen som gifte sig för några veckor sedan med en 24 år äldre man. De verkar trivas ihop, har nog aldrig sett att hon haft för sig så många saker förut och de verkar alltid vara på g med något (tillsammans också!). Där vet jag att han inte vill ha barn och att hon egentligen kanske ville men bestämde sig för att hon hellre ville ha honom i sitt liv.

 

[alp]

Jag säger samma sak som måna sagt innan de bero på vart man står i livet och framförallt vad dem två de handlar om tycker. När jag var 21 så träffade jag en kille som var 38 och vi klickade så bra och de visade sig att våra föräldrar vart väldigt bra vänner när jag var liten bebis å han var ju då runt 18 år. De gjorde väl att jag tyckte de kändes lite konstigt. Men varför vi inte hart tillsamman var för att jag hade så svårt att se hur de skulle funka med barn och familj som jag kanske ville vänta med några år men som han ville ha rätt snart. Super jobbigt när man hamnar i den sitsen men vad ska man göra

 

[stjarnhimmel]

Stor procedur då de måste bli IVF. .

Ok. men menar du att mannens ålder är begränsande då?
Jag trodde det framförallt var kvinnans.

 

[LadySara]

Ok. men menar du att mannens ålder är begränsande då?
Jag trodde det framförallt var kvinnans.

De är ju en lång procedur fram till att man får göra IVF. Och barn är kanske inte nått man börjar försöka med första året.. Många landsting har 55 i åldersgräns för män

 

[stjarnhimmel]

De är ju en lång procedur fram till att man får göra IVF. Och barn är kanske inte nått man börjar försöka med första året.. Många landsting har 55 i åldersgräns för män

Ok. Ja det är klart att man kanske inte vill springa iväg till läkaren det första man gör.
De personer jag känner som gjort IVF har gjort det utomlands så det är bara det jag känner till. Och där går processen betydligt fortare.

 

[kryddelydd]

De är de där med barn som gnager lite. Han har ju 2 över 18. Jag vet inte om jag vill ha barn. Och vill jag de är de en rätt stor procedur att dra igång om det skall bli nått.

??
På vilket sätt är det en stor procedur "om det ska bli någåt?"

Edit: såg att andra också frågat och det handlar om IVF.
Nej, inga självklarheter i så fall, nej.

 

[lil-sis]

De är ju en lång procedur fram till att man får göra IVF. Och barn är kanske inte nått man börjar försöka med första året.. Många landsting har 55 i åldersgräns för män

Men om du redan nu vet att det är ivf som gäller så är ju inte proceduren så lång?

Vi var på ett besök och hade sedan remissen i handen (att vi inte börjat än är för att jag var tvungen att gå ner i vikt och nu inväntar man att det ska gå ett år efter min GBP).

 

[bollen__]

Min man är 12 år äldre än mig. När vi blev ett par var jag 22 och då möttes vi av en del reaktioner. Försökte att inte bry mig i det men det var ganska jobbigt. Jag förstod liksom inte vad åldern spelade för roll - jag är ju kär i honom, inte åldern?
Nåja, nu är vi gifta sen 2 år tillbaka och jag hoppas att vi kommer vara det ett bra tag till
Men visst, nu när han fyllt 40 så nog har tanken slagit mig att han kommer att gå i pension ganska långt före mig. Men det får man tackla då, jag kanske kan spara så jag kan gå lite tidigare eller så vill jag inte det utan vill jobba längre. Det vet man inte nu.

Kan inte se att åldern skulle vara ett hinder - är man kär så är man.

 

[Lena Furberg]

r

Man har inte samma ork när man är 45 och ska leka och busa som man var när man var 35 - skillnaden är enorm .

Eeehh..... Nu blev jag tvungen att kommentera. Jag fick mitt första -och enda- barn när jag var 43 och jag har verkligen aldrig upplevt någon brist på ork i någon form. Det var 15 år sen (!) och idag är jag mer aktiv både fysiskt och på andra sätt, än när jag var i 30-årsåldern. Jag är i fysisk bättre form än någonsin i hela mitt liv och jag har varit väldigt aktiv med mitt barn under hela hennes uppväxt. Jag ville att hon skulle få ett syskon men naturen sa nix pix, men hade jag fått ett till barn vid, säg 45, hade jag absolut inte varit orkeslös

Så, hur aktiv man "orkar" vara med sitt barn tror jag beror på annat än ålder. Dvs vore man 85 och fick ett spädbarn kunde man fundera i de banorna, men inte 40 - 50! Jag känner till unga föräldrar som tycker det är urjobbigt att leka med sina barn- urjobbigt och tråkigt. Framförallt tråkigt....

 

[SmizzSpeedy]

Jaha då har man träffat på en karl som är rätt mycket äldre.. jag trivs hur bra som helst i hans närhet och han verkar trivas lika bra med mig.. vi har inte inlett något & jag är vält osäker just på grund av åldern.. Nu vet jag iof inte om han vill inleda nått men känslan av att de kanske kan finns ju där.. så vad säger ni kära bukefalister hur stor vikt lägger ni vid åldern??

Personligen så tycker jag att kemin och gemensamma intressen och hur man vill leva sitt liv är det viktigaste. Men jag skulle ha svårt att vara tillsammans med nån som skulle kunna vara min pappa eller son. Känner att då är åldersskillanden för stor för att det skulle ge mig nått vettigt mentalt.
Jag har vänner som har både mycket yngre resp äldre partner och de är lyckliga. S var o en får välja själva :-)

 

[rtf]

r
Eeehh..... Nu blev jag tvungen att kommentera. Jag fick mitt första -och enda- barn när jag var 43 och jag har verkligen aldrig upplevt någon brist på ork i någon form. Det var 15 år sen (!) och idag är jag mer aktiv både fysiskt och på andra sätt, än när jag var i 30-årsåldern. Jag är i fysisk bättre form än någonsin i hela mitt liv och jag har varit väldigt aktiv med mitt barn under hela hennes uppväxt. Jag ville att hon skulle få ett syskon men naturen sa nix pix, men hade jag fått ett till barn vid, säg 45, hade jag absolut inte varit orkeslös

Så, hur aktiv man "orkar" vara med sitt barn tror jag beror på annat än ålder. Dvs vore man 85 och fick ett spädbarn kunde man fundera i de banorna, men inte 40 - 50! Jag känner till unga föräldrar som tycker det är urjobbigt att leka med sina barn- urjobbigt och tråkigt. Framförallt tråkigt....

OT men tack för de orden!/ Fyller snart 40 och pappamaterial lyser med sin frånvaro, vilket känns lite jobbigt. Det är en tröst att läsa att du var 43, lite respit liksom (sedan kanske mina ägg skrumpnat till skillnad från dina, men ändå) Så tack för ditt inlägg!

 

[stjarnhimmel]

OT men tack för de orden!/ Fyller snart 40 och pappamaterial lyser med sin frånvaro, vilket känns lite jobbigt. Det är en tröst att läsa att du var 43, lite respit liksom (sedan kanske mina ägg skrumpnat till skillnad från dina, men ändå) Så tack för ditt inlägg!

Hehe.. jag är i samma läge..
När man väl har träfat någon är kanske äggen för gamla..
Nu har jag i och försej vänner som gjort äggdonation...
Men det är en annan fråga det...

 

[lil-sis]

Hehe.. jag är i samma läge..
När man väl har träfat någon är kanske äggen för gamla..
Nu har jag i och försej vänner som gjort äggdonation...
Men det är en annan fråga det...

Det kan gå snabbare än vad man tror...

 

[stjarnhimmel]

Det kan gå snabbare än vad man tror...

att äggen är för gamla? Ja jag vet vänner där äggen i 25-årsåldern var för dåliga.
Eller fortare än man tror att bli gravid?

 

[lil-sis]

att äggen är för gamla? Ja jag vet vänner där äggen i 25-årsåldern var för dåliga.
Eller fortare än man tror att bli gravid?

Både och men det var främst äggen jag tänkte på.

 

[Habina]

Noterar (har inte läst hela tråden dock) att de förhållanden som nämns endast gäller yngre kvinnor och äldre män. Är det totalt tabu med tvärt om?

Nejdå, jag har inte alls kärat ned mig i någon som är yngre än mig. Det är rent förtal om ni hör något sådant.

 

[Monstermom]

Noterar (har inte läst hela tråden dock) att de förhållanden som nämns endast gäller yngre kvinnor och äldre män. Är det totalt tabu med tvärt om?

Nejdå, jag har inte alls kärat ned mig i någon som är yngre än mig. Det är rent förtal om ni hör något sådant.

Bra nära att vara tabu, ja. Jag känner ett par som har... tror det är mindre än tio år mellan dem i alla fall, men där kvinnan är den äldre. De har fått höra mycket otrevligt, folk som kommenterar och lägger sig i när de är ute, oförskämd service på hotell, osv. Och det är kanske de värsta sakerna, men de ständiga "skämten" från släkt och bekanta... Nä fy.

Jag håller nog i grund och botten med om att man inte ska bry sig så mycket om åldern så länge båda/alla är vuxna. Men jag tycker också att om man har ett mönster att alltid attraheras av partners som är visst många år äldre (eller yngre) än en själv så kan det vara värt att fundera på mönstret. Jag säger inte att man måste ändra på det, men göra sig medveten om att det är så och se om det kanske betyder något för en.
(Det tycker jag visserligen om alla mönster man upptäcker att man slunkit in i. )