Heulwen
Trådstartare
Letade efter någon liknande tråd men hittade ingen. Tänkte mest höra om det finns andra där ute som upplever samma sak, ventilera lite och få tips hur man ska bli av med det - det handlar alltså om dåligt självförtroende vid ridning.
Jag har ridit i cirka 10 år varav kontinuerligt för tränare i 1,5-2 år. Skaffade egen häst för snart 2 år sedan för att utvecklas på inom både hoppningen och dressyren. I början red jag mest för att det var skoj, ville givetvis utvecklas men red ut ganska mycket och tog det som det kom. Jag hade dock en tränare som började ställa mer och mer krav på mig, kraven var inte alls orimliga utan det handlade om en korrekt grundridning men jag fixade knappt att ställa hästen i hörnen i perioder då han är lite slingrig. I hoppningen var galoppen flack och framtung och jag fick ofta skäll då jag gav fel hjälper, jag blev väldigt stressad och allt blev en enda soppa.
Min tränare sade även till mig att hästen gått bakåt sedan jag skaffade den och att den kommer få förslitningar om jag rider som jag gör. Jag kallades slarvig och lektionerna kunde sluta med att både jag och häst var genomsvettiga efter att jag slitit med honom för att rida korrekt men inte lyckats. Vissa gånger var jag nära till tårar och allt kändes hopplöst. Jag fick höra att man inte skulle rida om man inte knäcktes ibland då ridning är så svårt.
Senaste gången jag red för denna tränare var för cirka 3 veckor sedan och jag fick återigen känna att jag inte kunde någonting och förstörde min häst. Nu har jag bestämt mig för att inte träna för denne mer. Tråkigt nog vet jag ju att det h*n säger är sant, jag rider inte korrekt och jag kan inte mycket och skulle egentligen behöva dennes hjälp men mår för dåligt för det.
Hittat en ny tränare som jag tränat en gång för och ska träna för igen nästa vecka. Hon gav mig en positiv känsla men jag utvecklades ändå tyckte jag. Tråkigt nog går det tillbaka och blir dåligt så fort jag rider själv.
Men jag hoppas att det ska bli bättre så småningom i dressyren med mer rutin.
Men jag får mer och mer känslan av att jag rider dåligt, är elak mot min häst då mina händer stör honom i traven och mina skänklar ligger dåligt mot hästen, jag lutar mig framåt etc. Känns som jag inget kan och min häst har försämrats och det gör mig ledsen.
Långt svammel men finns det någon mer där ute som känner sig som en dålig ryttare - alltid eller i perioder? Vad gör ni åt det? Tips på hur man undviker att trycka ned sig själv i skosulorna men ändå behålla utvecklingsviljan?
Jag har ridit i cirka 10 år varav kontinuerligt för tränare i 1,5-2 år. Skaffade egen häst för snart 2 år sedan för att utvecklas på inom både hoppningen och dressyren. I början red jag mest för att det var skoj, ville givetvis utvecklas men red ut ganska mycket och tog det som det kom. Jag hade dock en tränare som började ställa mer och mer krav på mig, kraven var inte alls orimliga utan det handlade om en korrekt grundridning men jag fixade knappt att ställa hästen i hörnen i perioder då han är lite slingrig. I hoppningen var galoppen flack och framtung och jag fick ofta skäll då jag gav fel hjälper, jag blev väldigt stressad och allt blev en enda soppa.
Min tränare sade även till mig att hästen gått bakåt sedan jag skaffade den och att den kommer få förslitningar om jag rider som jag gör. Jag kallades slarvig och lektionerna kunde sluta med att både jag och häst var genomsvettiga efter att jag slitit med honom för att rida korrekt men inte lyckats. Vissa gånger var jag nära till tårar och allt kändes hopplöst. Jag fick höra att man inte skulle rida om man inte knäcktes ibland då ridning är så svårt.
Senaste gången jag red för denna tränare var för cirka 3 veckor sedan och jag fick återigen känna att jag inte kunde någonting och förstörde min häst. Nu har jag bestämt mig för att inte träna för denne mer. Tråkigt nog vet jag ju att det h*n säger är sant, jag rider inte korrekt och jag kan inte mycket och skulle egentligen behöva dennes hjälp men mår för dåligt för det.
Hittat en ny tränare som jag tränat en gång för och ska träna för igen nästa vecka. Hon gav mig en positiv känsla men jag utvecklades ändå tyckte jag. Tråkigt nog går det tillbaka och blir dåligt så fort jag rider själv.
Men jag hoppas att det ska bli bättre så småningom i dressyren med mer rutin.Men jag får mer och mer känslan av att jag rider dåligt, är elak mot min häst då mina händer stör honom i traven och mina skänklar ligger dåligt mot hästen, jag lutar mig framåt etc. Känns som jag inget kan och min häst har försämrats och det gör mig ledsen.
Långt svammel men finns det någon mer där ute som känner sig som en dålig ryttare - alltid eller i perioder? Vad gör ni åt det? Tips på hur man undviker att trycka ned sig själv i skosulorna men ändå behålla utvecklingsviljan?
