"Dåligt" att vara tidig?

Sv: "Dåligt" att vara tidig?

Haha den dar oradda fasen kom Sam i nar han var typ tre. Fast den slapper fortfarande efter ett par minuter och han skulle kunna aka ivag med nastan vilken framling som helst.
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

Min grabb började gå när han va 8 månader och en dag. Innan dess hade han gått längsmed möbler länge och började krypa vid 4-5 månader.
Det har inte varit en lugn sekund här hemma sen han började gå :D
Han har väl farit omkull sin beskärda del, men nu vid 17 månade är han stabil som en bergsget och kommer upp precis överallt.
Ser inget fel i att han va tidig mer än att "bebisstadiet" försvann rätt fort och som sagt, inte en lugn stund.
Men har jag allt bara barnsäkrat behöver jag inte ränna efter honom hela tiden heller.
Han snackar däremot inte jättemycke, men verkar förstå det mesta vi säger.
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

Mina döttrar kröp också som 4-5 månaders, reste sig mot möbler och klättrade som 7-8 månaders, men de gick inte förrän de var över året. De pratade tidigt. Läste sent.

Sonen var senare med att krypa men snabbare med att gå, han pratade också tidigt och mycket. Läste tidigt Däremot så hade han svårt att lära sig cykla och simma, medan andra färdigheter var han snabb med.

Så för mina barn har det varit väldigt olika och i nån sorts oordning vad de lärt sig, men ganska tydligt att de gjort en färdighet i taget.
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

kl

Det jag upplever med barn som är tidiga är att de är rätt... energiska, även om jag träffat på undantag också.

Våra barn har varit motoriskt tidiga och sen väldigt rörliga, energiska och rätt vilda. Föräldrar som har barn som rumphasar vid 15 månaders ålder brukar tycka att deras barn är väluppfostrade och våra barn ouppfostrade. Jag brukar tänka att det är väl ingen match med så lugna barn... :p

Dottern som är knappt 15 månader ägnar dagarna åt att flytta ihop stolar, klättra upp på en och sen klättra fram och tillbaka mellan/över stolarna.
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

Min är ju vild och galen men gick sent ändå :D. Klättrade gjorde hon långt före hon gick, men gick gjorde hon vid ca 14 månader. Jag fick många bekymrade blickar och frågor om vi 'kollat upp om det var något fel' trots att hon var väldigt energisk i övrigt. Och dessutom ramlade hon en hel del i början trots att hon var en slow starter ;).
Egentligen känner jag att man inte kan stoppa in barn i så enkla fack som att går de tidigt, talar de sent och ramlar mycket. Det är liksom lite förenklat, barnens individuella skillnader är så mycket större. Vad gör de där månaderna för skillnad i det stora hela :D. Hon går ju bra idag som treåring, och hon kan en massa annat också - jag anstränger mig för att inte jämföra med vad hon bör kunna och inte, gissar att hon är typ medel på det mesta (?).
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

Ja jag är inte heller mycket för att kategorisera så mycket. Gör de inte det ena gör de det andra. Sonen gick sent, men kunde klättra upp på spisen före det och på alla andra saker. Så motorik är ju inte bara att gå!! Men han var först att vända runt och alla de där andra sakerna som händer när man går på öppna förskolan.

Han pratade rätt sent också. Men han har en kompis som är oerhört lugn som gick jättetidigt och har gjort allt jättetidigt. Han började prata jättetidigt också. Men sen hände något lustigt. Eftersom han började prata så tidigt så blev det rätt mycket "daddaspråk". Man säger ju inte bil innan man är ett år utan gör olika ljud som påminner om det osv. Men han fastnade ju i sina enmeningsljud och kom som inte därifrån. Sonen som började prata sen hade riktiga ord direkt och när han började prata på rätt bra så sa hans kompis fortfarande bara ljud som "bi" "ampa" och kallade folk också för konstiga saker.

Men som du säger så kommer ju alla "i kapp" (fast egentligen var ju ingen efter heller) Som vuxna går det ju inte att säga om man gick när man var 9 månader eller nästan 2 år :) Jag tycker väl mest att det är intressant med all variation som finns, inte att sätta en slags värde i det ena eller det andra. Men jag är ju sådan som person, jag gillar att samla information, göra om det till data och göra någon slags jämförelse utan att sätta värdering i det. Jag är... som en databas... Det råkar ju vara ett av mina största intressen. Om man nu kan säga så... Men statistik typ.
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

Tack alla, ni får det iaf att inte låta negativt att vara så framåt, så som många bekanta har fått det att låta som.

Jag tycker det inte alls är jobbigt att fara efter Leon. Tycker det är lite skoj faktiskt! Får mig många skratt varje dag när han hittar på nya hyss.

Igår for han iväg, jag ropade på han & han stannade. Han log åt mig & kutade vidare ;) Riktigt bus i blicken var det då...
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

Tuva började gå när hon var 10 månader, jag tycker inte hon har slagit sig mer än andra ungar jag träffat. Däremot började hon resa sig mot saker ruggigt tidigt, då hände det att hon ramlade raklång ett par gånger, innan hon fått in tricket med att böja på knäna. Nu ramlar hon också en hel del, hon är en riktig klätterfia, och det är inte alltid man hinner med. Men hon slår sig nästan aldrig, hon har väl lärt sig falla med stil!
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

Haha, jag är ju också databasorienterad, både i jobbet och som person :D.
Du söker inte nytt jobb :angel:
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

Jo jag skulle lätt ta ett sådant jobb just nu. Det ingår ju i min ingenjörsutbildning. Bara det att jag har fått ont i nacken av för mycket tid vid datorn så jag blev livrädd ett tag att det aldrig skulle gå över. Nu har jag inte haft ont på jättelänge sen jag slutade sitta vid datorn hela dagarna helt enkelt. Men jag är jättekänslig för om skärmen är lite lite för hög, då blir det ett jätteont "sträck" tvärs över nacken.
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

Hehe ja men då ska jag sluta va orolig över att han ev. kommer slå sig mycket. Om han nu går tidigare än snittet!
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

Saga kröp när hon var 4 mån, klättade upp på allt när hon var 6-7 mån och gick när hon var 9mån.

Hon har däremot trillat och slagit sig en hel del. Bitit igenom både över och underläppen, haft mängder av bulor och blåmärken efter diverse fall. Klättrade upp på diskbänken via kökshandtagen på lådorna innan hon var 1 år. Trillat ner från köksbordet, matsalsbordet, byrån i sitt rum, rutchkanan o trädgården mm mm. Låter som jag släppt henne vind för våg men jag har i ärlighetens namn inte hunnit med alla gånger. Vänt mig bort för att hjälpa storasyster med något och då kan man ge sig tusan på att Saga lyckats klättra upp på något.

Nu blir hon snart 3år. Fortfarande lika vild och älskar att klättra upp på saker och hoppa ner. Dock så slår hon sig inte lika mycket.

Minns att jag starade en tråd här på buke då hon var som värst. Har för mig att jag kallade den för "min klätterapa till dotter".

Men visst är det härligt med fart och fläkt:D.
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

Min son var tidig. Han vände sig om när han var fem dagar, satte sig själv upp när han var 3,5 månader. Kröp när han var 4,5 månader och gick utmed allt när han var sex månader. Han klättrade på allt men drog aldrig ned en enda duk eller petade i några kontakter. Han gick med en liten leksaksbil i vardera handen från han var nio månader men släppte inte helt förren på sin ettårsdag. Då sprang han direkt efter en fotboll :p
Visst har han slagit sig men jag vet inte om det är mer än snittet.

Han sa mamma när han var nio månader och pappa när han var året. Hade en massa egna ord och teckenspråk och ljud för allt och lärde sig prata vanligt (så att andra förstod) strax efter att han fyllt två. Han hade öroninflamation hela tiden utom någon dag ibland från han var 18 månader tills han äntligen fick rör i öronen när han var två så frågan är ju hur mycket det spelade in, han hörde nog inte så bra vad vi sa.

Han rabblade alfabetet när han var 3,5 år och läste när han var fyra så han har varit tidig. Jag kan väl inte se något negativt med att vara tidig och i vårt fall så var det väldigt skönt då han hade fått syrebrist under förlossningen och ingen kunde säga hur illa det var. När han då satte sig upp själv så tidigt så kunde jag andas ut och oroade mej inte för att han skulle fått någon skada vilket han ju inte heller hade fått.

Som du redan har märkt så är det ju skillnad på en bebis som ligger still, kanske vänder lite fram och tillbaka och en som rör sig med raketfart. Det enda man kan göra är att barnsäkra och sätta fast allt. (Tänkte lite på era barstolar som syns på videon, jag antar att de sitter fast så att han inte välter dem när han klättrar upp på dem.) Eventuella skador kommer oavsett om de har lärt sig gå när de är åtta månader eller ett år, jag tror att det bara uppmärksammas mer om barnet är tidigt. Jag skulle vilja se statistik över skadorna innan jag tror på att skadorna är fler hos tidiga barn om man med tidga barn menar dem som lär sig gå tidigt. Iallafall mina barn klättrade väldigt mycket och högt långt innan de kunde gå och det är ju det som är det farliga.
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

Aaa olika personligheter alltså såklart....

Leon är rätt gosig men inte speciellt intresserad av människor. Han är totalt orädd hittills, men den perioden kanske kommer den med.

Eftersom att man får höra det med att "har han börjat bli rädd för människor än?" Och "oj han gråter inte hos mig"..osv.

Inget av mina barn har gått igenom "rädd för andra människor-fasen". Den lille är ju bara drygt året så där är det väl lite tidigt att säga att det aldrig kommer att ske men han har inte visat några som helst tecken.

Våra tjejer kröp tidigt men gick inte förrän de just passerat året, de var dock bara ostadiga en knapp vecka (vilket var en av de värsta perioderna i mitt liv då det var i det närmaste hopplöst att hinna rädda båda på samma gång. Jag hade ett gäng kuddar jag kastade bakom dem när jag såg att en var på väg att falla medan jag var upptagen med den andra). Sedan hade de full kontroll.
Pojken kröp tidigt och gick längs möbler väldigt länge men han gick inte på riktigt förrän just före födelsedagen. Det tog längre tid innan han blev stadig men han springer och försökte hoppa vilket inte hans systrar gjorde förrän senare.
Flickorna pratade rätt snabbt medan lillebror håller sig till "mamma" och "där" än så länge. Han är dock väldigt motorisk ifråga om att kasta och fånga bollar samt slå iväg dem med innebandyklubba vilket storasystrarna inte alls var speciellt intresserade av.

Barn är helt enkelt olika och satsar på att lära sig olika färdigheter. Inget är sämre eller bättre än det andra.
Lycka till med vildbasaren!:D
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

+1 på den :D

Sonen började gå när han var runt 8-9 månader, sprang innan året och sen dess har det varit fullt upp ;) I år ska han fylla 7, och testar allt ifrån att hoppa baklänges på gungor, klättra på småbyggnader osv. Hans favoritintresse är hästar och han längtar efter att få galoppera eftersom det går så fort då. Den aktiva killen i honom kan inte förstå varför han måste träna på skritt och trav först.
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

Min son är 8,5 månader nu och är ungefär som din. Han är mer vild än tam, kryper jättefort och reser sig och går efter allt som går att ta stöd mot. Nu vill han även att man ska gå med honom, d v s stötta honom när han promenerar genom rummen. Jag ser inget negativt med att han är tidig - jag var likadan och det har blivit "folk" av mig ändå.:D

Sonen säger mamma, pappa och katt sedan ca 1 månad tillbaka.
 
Sv: "Dåligt" att vara tidig?

Vad mysigt det låter med din vilda lilla bebis :)

Själv har jag två tidiga vildingar och som du säger, man måste verkligen passa hela tiden. Men jag ser inget dåligt i det och de har (pepparpeppar) klarat sig från de värsta farligheterna. Enda gången det blivit riktigt illa har det inte varit på grund av deras vildhet utan orsakat av andra barn. Däremot har de ju konstant bulor, blåmärken och skrubbsår. Men det ser jag mer som en normal uppväxtgrej när man lär sig sin kropps gränser och pushar gränserna för sin förmåga.

Det är rätt skönt att allt motoriskt bara rasslat på väldigt enkelt för dem, de har aldrig behövt så mycket pepp och uppmuntran för att våga saker. Just do it, är principen de går efter. Storisen lärde sig cykla väldigt snabbt medan jämnåriga tragglar än för att våga testa utan stödhjul och blir förtvivlade när de ramlar. Fast nu inser jag att mitt minne lite smidigt suddar ut allt det jobbiga och hur stressigt det var när barnen var i värsta klätterfasen och vi fick vara på helspänn för att hålla liv i dem. Man minns bara det roliga typ :D

Sen har mina båda varit en smula sena med talet. De var för koncentrerade på det motoriska, kändes det som. Store killen tog igen det med råge när han väl knäckte pratkoden, och för den lille på 2.5 år händer det enormt mycket nu.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 502
Senast: Anonymisten
·
Småbarn Sonen äter inte så mycket mat. Vid frukost, lunch och middag sitter vi till bords och han får smaka på allting som vi har på tallriken...
2
Svar
20
· Visningar
1 627
Senast: amsway
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 075
Senast: monster1
·
Hästhantering Har massa problem med nyköpt häst. Känner mig desperat. Jag bestämde mig för att köpa en riktigt bra häst, tänkte att en gång i...
4 5 6
Svar
118
· Visningar
10 895
Senast: Ajda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp