Dålig relation med syskon/familj?

[Calmiche]

Jag har inte heller så värst bra relation med en del av mina familjemedlemmar. Min ena syster och min mamma. Den ena för att vi är för olika och den andra för att personen har ett svartvitt tänk som gått ut över mig några ggr. Däremot är det nog få personer som skulle tro mig eftersom vi till synes kommer bra överens men det är mest för att vi inte pratar om saken... och vi träffas sällan.
Jag drömmer om att få fira jul själv eller med en kompis... Eftersom alla i släkten "ska" besökas så får jag alltid flänga runt hela julhelgen eftersom jag bor längst bort och det är jag rejält less på.
En jul ensam så tänker jag på mysig pyjamas, gos med katten, god mat och godis, film och dataspel.

Om du inte vill sitta ensam över jul så brukar det väl finnas firanden för ensamma hos kyrkan, oftast jullunch har jag för mig? Jag tänker att där är det säkert god stämning annars så skulle jag föreslå internet, är nog fler än vad man tror som sitter ensamma på jul. Forum, spel där man interagerar med andra spelare... en stunds rolig konversation kan liva upp dagen

 

[Bison]

Jag har inte heller så värst bra relation med en del av mina familjemedlemmar. Min ena syster och min mamma. Den ena för att vi är för olika och den andra för att personen har ett svartvitt tänk som gått ut över mig några ggr. Däremot är det nog få personer som skulle tro mig eftersom vi till synes kommer bra överens men det är mest för att vi inte pratar om saken... och vi träffas sällan.
Jag drömmer om att få fira jul själv eller med en kompis... Eftersom alla i släkten "ska" besökas så får jag alltid flänga runt hela julhelgen eftersom jag bor längst bort och det är jag rejält less på.
En jul ensam så tänker jag på mysig pyjamas, gos med katten, god mat och godis, film och dataspel.

Om du inte vill sitta ensam över jul så brukar det väl finnas firanden för ensamma hos kyrkan, oftast jullunch har jag för mig? Jag tänker att där är det säkert god stämning annars så skulle jag föreslå internet, är nog fler än vad man tror som sitter ensamma på jul. Forum, spel där man interagerar med andra spelare... en stunds rolig konversation kan liva upp dagen

Men varför gör du inte det?
Säg nej, jag vill fira jul själv.

 

[Calmiche]

Men varför gör du inte det?
Säg nej, jag vill fira jul själv.

Har inte orkat ta det tjaffset än, är så inpräntat att det inte går annat än att vara med släkten på jul. I år har jag lyckats dra ner på antalet dagar dock genom att skylla på katten(eg resvan, nyfiken katt) Men jag har börjat planera för att va ensam nästa år, lösa det genom att ta på mig jobb så jag inte "kan" åka iväg... Men egentligen borde jag göra som du säger och bara säga nej men drar mig för det eftersom det lär bli sånt tjaffs

 

[Bison]

Har inte orkat ta det tjaffset än, är så inpräntat att det inte går annat än att vara med släkten på jul. I år har jag lyckats dra ner på antalet dagar dock genom att skylla på katten(eg resvan, nyfiken katt) Men jag har börjat planera för att va ensam nästa år, lösa det genom att ta på mig jobb så jag inte "kan" åka iväg... Men egentligen borde jag göra som du säger och bara säga nej men drar mig för det eftersom det lär bli sånt tjaffs

Säg bara att du inte vill och att det inte är något att diskutera.

 

[Sel]

Lite OT. Jag bryr mig inte så mycket om julfirandet, men sådär till nyår är vi ett gäng utlandssvenskar som brukar sitta tillsammans (nåja.. ^^) och under svensk sändningstid se på Grevinnan och Betjänten på youtube.
Bästa traditionen jag anammat. Ser fram emot det varje år! Skumpa valfritt.

I övrigt har jag en väldigt okomplicerad relation till släkten. Kanske lite tack vare att vi bor på stort avstånd. Det ställs helt enkelt inga krav på någon från någon.
De få som velat bryta, har brutit och vi har släppt taget.

 

[Ramona]

Om ensamheten är påtvingad, så blir den ännu tydligare just på jul, när alla andra umgås med nära och kära.

Fast jag tror att det där är en enorm fördom. Många firar med familj, men det finns måååånga som gärna jobbar eller reser bort för att slippa allt det där eller för att de helt enkelt inte har någon vettig att fira jul med.

Jag har jobbat många år på krogen och jag har sett många sällskap av vänner som firar jul ihop, precis som det finns många i personalen som helt enkelt inte har någon att fira med, så de jobbar hellre. Nu jobbar jag statligt inom missbruksvård och där är det just nu fight om vem som ska jobba på jul eftersom många vill jobba för att slippa julen på egen hand.

 

[ameo]

Fast jag tror att det där är en enorm fördom. Många firar med familj, men det finns måååånga som gärna jobbar eller reser bort för att slippa allt det där eller för att de helt enkelt inte har någon vettig att fira jul med.

Jag har jobbat många år på krogen och jag har sett många sällskap av vänner som firar jul ihop, precis som det finns många i personalen som helt enkelt inte har någon att fira med, så de jobbar hellre. Nu jobbar jag statligt inom missbruksvård och där är det just nu fight om vem som ska jobba på jul eftersom många vill jobba för att slippa julen på egen hand.

Läs det jag skrev en gång till.
Om ensamheten är påtvingad, skrev jag. Inte "om man väljer att strunta i att fira jul hemma på traditionellt vis" (genom att jobba eller resa bort).
Om man är ensam utan att ha valt det själv, och man inte har en stor bekantskapskrets där det finns fler som inte firar jul hemma, då blir ensamheten ännu tyngre. Eftersom de flesta firar med nära och kära - eller jobbar, eller har rest utomlands - så är det mycket svårare att hitta någon att umgås med just på julafton. Och bara vetskapen om att "alla andra" umgås med nära och kära på julafton gör att man känner sig ännu mer ensam.

Har man aldrig varit i den sitsen är det nog svårt att sätta sig in i det.

 

[Oldie]

@torsdag Jag håller inte med om att alla andra familjer är bara gulligull. Jag tycker att om man bara skrapar lite på ytan så finns det lite allt möjligt under där i många familjer.

För att ta mig själv då; jag och min syster har inte pratat med varann på typ... 21 år? eller nåt sånt. Visst hade jag velat att det varit annorlunda, men det kommer aldrig att hända. Min andra familj har jag dock bra kontakt med.

På tal om jul, brukar det inte vara några här på buke som firar själva? Så kan man ha nån jultråd pågående iaf? =) Kanske kan hjälpa upp det lite iaf?

//r

Vore trevligt.
Har en syster som är superduper men hon har ju sina barn, barnbarn o.s.v.
Våra föräldrar är döda sedan många år. Så sitta själv med katten har liksom blivit tradition.

 

[Egonson_]

Jag och min syster är nära vänner och träffas ofta tillsammans med hennes dotter/min guddotter, och ofta är vår mamma med också (vår familj är väl vad ni kallar "gulligull" då, åtminstone på mammas sida ) men min man och hans syster pratar typ två gånger om året. Och när de träffas 2 gånger om året kivas eller pikar de varandra ungefär varannan
Hans familj tycker bra om mig och jag om dem, men de två ovan nämnda syskonen är väl inte bästa vänner så.

 

[iNHALE]

Denna julen är den första på en del år jag troligen kommer fira med någon annan än hunden. Har suttit själv många jular, många nyår, många födelsedagar. Har en liten, spridd släkt och ännu mindre familj. Min familj är mamma och pappa som bor i utlandet och som jag träffar en gång om året, övriga tillhör släkten och jag betraktar dem inte som familj i den benämningen då vi har för lite kontakt helt enkelt. Det var många år sedan jag träffade några andra släktingar än mina föräldrar, minns inte ens hur länge sedan det var, så länge är det. Har inga problem med någon i min släkt, inga ovänner, fiender eller liknande, men vi har ingen kontakt helt enkelt. Min särbo har en jättesläkt och många bor i samma stad eller inom rimligt köravstånd. Det är inte helt unheard of att det kan dundra in 10 pers för att spontandricka kaffe en söndag eller någon bjuder in till spontan grillfest och 40 pers dyker upp. För mig är den sortens släktsammanhållning fullständigt främmande, men ändå rolig.

Bor ensam nere i Skåne och närmaste släkting är väl typ 50 mil bort eller något sånt. Det bekommer mig inte egentligen men det finns ju fördelar med att ha familj och släkt nära till hands om man behöver något. Som det är nu får man reda sig själv helt enkelt, vilket på sitt sätt ger en del livserfarenhet.

 

[Calmiche]

Säg bara att du inte vill och att det inte är något att diskutera.

De andra lär inte vilja lyssna... Men får ägna det kommande året åt att peppa mig själv till att stå på mig

 

[Lipperta]

De andra lär inte vilja lyssna... Men får ägna det kommande året åt att peppa mig själv till att stå på mig

Fast lyssna på vad? ''Hej jag kommer inte fira jul iår'' Sen är det bara att lämna det där. Vill de fråga eller bråka kan du ju bara skita i att svara oavsett om det är över text eller face to face.
De har inget att göra med dina val bara för att ni råkar vara släkt. Helt och hållet deras problem om de vill reta upp sig.

Jag försöker inte tvinga dig att göra något men vet också hur det är att inte vilja göra släkten besviken och ledsen för att man inte vill komma.

Gör precis vad du vill, inte ens släkten kan stoppa dig

 

[Qelina]

Jag har varit sjuk så länge i min anorexi att jag granskas in i minsta lilla detalj när jag äter, vad jag äter och hur mycket. Oftast är det arga kommentarer om att det inte är normalt och att jag måste äta mer så jag drar mig från sociala sammanhang som inkluderar mat. Det är lättast så, jag kanske missar en del saker men det kan jag leva med eller så följer jag med och är en udda,trött fågel som blir trött efter en halvtimme. Har farförälder som istället kommentarer hur mycket jag äter fast jag kanske vissa år bara ätit ett äpple när dom andra 'ätit julbuffe och fika och godis,men jag pekas ut och analyseras och kommenteras.

Jag har avboka jullunchen i år för jag orkar inte hantera det och alla klagomål från farmor som drar ner allt. Jag har bestämt mig för att ta en lugn förmiddag och sen vara med en kort stund på kvällen för jag står inte ut med vissa och stämningen är stel och alla kommentarer gör mig ledsen, farfar tycker jag äter för mycket oavsett vad det är, mamma och pappa gör en scen och blir arga för att det är för lite.

Jag klarar inte längre att hälsa på farmor och farfar själv, det går bara inte så jag går med andra och jag ser aldrig fram emot det. Jag vill hem direkt, orkar inte ,med dom. Hemskt att säga men sant. Det är alltid så att farmor tar över helt med klagomål och hemska saker och sänker stämningen. Jag ser det som en plikt att gå dit men trevligt vet jag inte när det var aktuellt.

Dessutom har jag asperger och har tydlig sänkning i min förmåga med det sociala så allt kräver så mycket energi . Jag gillar inte alls högtider överlag som t.ex julafton, men allt innan är mysigt-

Nu kom det att handla om jul men det är samma grej oavsett högtider men jag kan och har valt senaste åren att anpassa efter mig och vad jag klarar vilket tyvärr är mycket mindre än andra.

Måltider med farmor och farfar slutar obönhörligen men tillrätta visningar, sanningar enligt dom och jämförelser med mina kusiner och bror som är så lyckade och jag går bara runt hemma och latar mig (sjukskriven).

Förra året firade jag nyår själv, åt en skål med yoghurt och gick och la mig. Så skönt

 

[MJLee]

De andra lär inte vilja lyssna... Men får ägna det kommande året åt att peppa mig själv till att stå på mig

Jag vet exakt vad du menar. Jag brukade vara något av en juloman, men numera är syskonbarnen uppvuxna och det är inget centralt julfirande som så. Förra året var det första jag vågade göra som jag ville, dvs fira jul ensam med katten. Problemet var bara att jag fick blåljuga för familjen att jag var hos den andra halvan - som tur är så är det inte mycket kontakt mellan pappa-mamma, inte för att de är osams eller liknande. Min stackars syster på min mammas sida som var den enda som visste sanningen var mitt alibi och hon vågade inte använda sociala media hela julhelgen så ingen skulle inse att jag inte var med henne!

Det blir samma sak igen i år, suck. Det frågas friskt om jag vill fira jul och hur roligt det skulle vara. Och det jobbiga är att det verkligen är genuint, inget pliktskyldigt frågande. Jag tycker dessutom om alla och de är jättetrevliga. Inga bråk eller konflikter eller liknande. Men jag vill bara kunna köpa den julmat jag vill ha, sitta här i lugn och ro med katten, köpa julklapp till mig själv så jag får exakt vad jag vill ha. Hänga lite på Buke och snattra

Men eftersom alla andra i familjen, förutom min syster, blir upphetsade, oroade och ledsna över tanken på att jag ska fira jul ensam, så blir det ljugande i år också.

 

[nightcrawler]

Men eftersom alla andra i familjen, förutom min syster, blir upphetsade, oroade och ledsna över tanken på att jag ska fira jul ensam, så blir det ljugande i år också.

Det här förstår jag faktiskt inte. Varför ska det vara så svårt att acceptera att alla inte vill fira jul? Gillar man inte jul så är nått fel. För alla gillar och mår bra av julen kommer man med invändningar så blir man uppläxad Allan. För det är ju så härligt med jul. Nu har jag inga jobbiga släktingar utan vi träffas hos syrran och äter. Brorsan åker till sin kärrings släkt. Men jag tycker ändå det är så förbannat tråkigt med julen. Maten är på riktigt och bara skit på tv. Helt ärligt så fattar jag inte den här älska- jul -hysterin

 

[vallhund]

Har ingen kontakt alls med släkten. Mina bröder o deras avkomma sa upp kontakten med mig efter en synnerligen infekterad arvstvist (jag fick det lilla som fanns kvar o hittade bevis för att bröderna fått miljonbelopp insatta i Schweiz).

En internetvän kände igen ett efternamn o på så sätt fick jag kontakt med ett syskonbarn. Vi pratade i timmar på telefon, sen blev det tyst. Hon hade tagit livet av sig. Av hennes sambo o av hennes mamma fick jag veta att samtalen med mig gett henne väldigt mycket, äntligen någon som förstått hur dysfunktionella omständigheter vi kom från. Det värmer min själ att jag kunde ge henne förståelse, men det gör fortfarande ont att hon inte orkade fortsätta leva. Fadern, då nyss prästvigd fick inte hålla mässan.

Sonen o hans sambo hjälpte mig väldigt mycket när jag blev sjuk o totalt tappade fotfästet i tillvaron för 3 år sedan.

Jag bad honom hjälpa mig med internet o telefonfaktura när bankkortet gick amok.

 

[Qelina]

Med min närmsta familj, dvs mina föräldrar och bror är jag oerhört tajt, nästan mer än vad jag "borde" när det gäller mina föräldrar för att vara 30 år. Jag är så osäker och har svårt att ta beslut och veta vad som är rätt och fel och jag kan pga aspergern behöva ringa och förklara en situation jag inte kan tolka och be om hjälp om hur jag ska veta vad personen det gäller menade och hur jag ska hantera situationen.

Jag har fram till nu ringt och frågat mina föräldrar om det är ok att jag träffar en kompis en viss dag, vad jag ska göra, hur planerna ser ut för dom och när vi ska träffas och anpassat mig efter dom i allt och inte kunnat ta egna beslut och anpassa mig efter vad JAG vill och att det inte alltid stämmer överens med vad dom vill. Jag är faktiskt vuxen och det är mitt liv. Jag har insett att det inte är helt normalt när man är vuxen så jag jobbar på att bli mer självständig, men det är svårt när man varit så beroende av dom pga mitt mående och mina svårigheter.

Trots att jag som jag skrev i förra inlägget inte klarar av mina farföräldrar älskar jag dom ju egentligen men ändå klarar jag inte av att umgås med dom som jag egentligen önskar vilket främst gäller farmor som tyvärr ofta tar över, farfar tycker jag om att prata med, han är lite av min idol. Han fyller 93 nu i december och är jätte pigg, helt med i huvudet, smart och rolig och omtänksam och jag vill bli som honom när jag blir gammal. Men jag klarar inte av att äta i sällskap med honom, utan undantag får jag kommentarer och som ibland gör att jag springer iväg och gråter. Jag brukade hälsa på dom en gång i veckan men nu blir det inte lika ofta och det ger mig sjukt dåligt samvete, känner att jag måste bli bättre på det. Är väl där varannan vecka ungefär eller som minst var tredje vecka och orkar väl vara där någon timme, är det förkastligt för ett barnbarn?

 

[Calmiche]

Fast lyssna på vad? ''Hej jag kommer inte fira jul iår'' Sen är det bara att lämna det där. Vill de fråga eller bråka kan du ju bara skita i att svara oavsett om det är över text eller face to face.
De har inget att göra med dina val bara för att ni råkar vara släkt. Helt och hållet deras problem om de vill reta upp sig.

Jag försöker inte tvinga dig att göra något men vet också hur det är att inte vilja göra släkten besviken och ledsen för att man inte vill komma.

Gör precis vad du vill, inte ens släkten kan stoppa dig

Jag behövde höra de orden Är egentligen en hel del jag har gjort/hängt med på genom åren fast jag inte velat bara för att de inte ska bli besvikna. Som du säger så är det ju bara att låta bli att svara, spec som vi bor i olika städer

Jag vet exakt vad du menar. Jag brukade vara något av en juloman, men numera är syskonbarnen uppvuxna och det är inget centralt julfirande som så. Förra året var det första jag vågade göra som jag ville, dvs fira jul ensam med katten. Problemet var bara att jag fick blåljuga för familjen att jag var hos den andra halvan - som tur är så är det inte mycket kontakt mellan pappa-mamma, inte för att de är osams eller liknande. Min stackars syster på min mammas sida som var den enda som visste sanningen var mitt alibi och hon vågade inte använda sociala media hela julhelgen så ingen skulle inse att jag inte var med henne!

Det blir samma sak igen i år, suck. Det frågas friskt om jag vill fira jul och hur roligt det skulle vara. Och det jobbiga är att det verkligen är genuint, inget pliktskyldigt frågande. Jag tycker dessutom om alla och de är jättetrevliga. Inga bråk eller konflikter eller liknande. Men jag vill bara kunna köpa den julmat jag vill ha, sitta här i lugn och ro med katten, köpa julklapp till mig själv så jag får exakt vad jag vill ha. Hänga lite på Buke och snattra

Men eftersom alla andra i familjen, förutom min syster, blir upphetsade, oroade och ledsna över tanken på att jag ska fira jul ensam, så blir det ljugande i år också.

Skönt att det höra det är fler som känner igen sig Jag var också väldigt förtjust i julen tidigare, tills jag kom på att det är allt innan med advent o glöggkvällar jag egentligen gillar.
Härligt du vågade och vilken toppensyster du har Men det är tråkigt hela den här övertygelsen en del har om att man absolut ska vilja fira jul med hela släkten, att man inte kan ha mysigt ändå

 

[Calmiche]

Med min närmsta familj, dvs mina föräldrar och bror är jag oerhört tajt, nästan mer än vad jag "borde" när det gäller mina föräldrar för att vara 30 år. Jag är så osäker och har svårt att ta beslut och veta vad som är rätt och fel och jag kan pga aspergern behöva ringa och förklara en situation jag inte kan tolka och be om hjälp om hur jag ska veta vad personen det gäller menade och hur jag ska hantera situationen.

Jag har fram till nu ringt och frågat mina föräldrar om det är ok att jag träffar en kompis en viss dag, vad jag ska göra, hur planerna ser ut för dom och när vi ska träffas och anpassat mig efter dom i allt och inte kunnat ta egna beslut och anpassa mig efter vad JAG vill och att det inte alltid stämmer överens med vad dom vill. Jag är faktiskt vuxen och det är mitt liv. Jag har insett att det inte är helt normalt när man är vuxen så jag jobbar på att bli mer självständig, men det är svårt när man varit så beroende av dom pga mitt mående och mina svårigheter.

Trots att jag som jag skrev i förra inlägget inte klarar av mina farföräldrar älskar jag dom ju egentligen men ändå klarar jag inte av att umgås med dom som jag egentligen önskar vilket främst gäller farmor som tyvärr ofta tar över, farfar tycker jag om att prata med, han är lite av min idol. Han fyller 93 nu i december och är jätte pigg, helt med i huvudet, smart och rolig och omtänksam och jag vill bli som honom när jag blir gammal. Men jag klarar inte av att äta i sällskap med honom, utan undantag får jag kommentarer och som ibland gör att jag springer iväg och gråter. Jag brukade hälsa på dom en gång i veckan men nu blir det inte lika ofta och det ger mig sjukt dåligt samvete, känner att jag måste bli bättre på det. Är väl där varannan vecka ungefär eller som minst var tredje vecka och orkar väl vara där någon timme, är det förkastligt för ett barnbarn?

Det är inte alls förkastligt! Jag träffar inte mina mor/farföräldrar så ofta, runt varannan-var tredje månad nånting. Däremot ringer vi varandra emellanåt eller skriver på skype.
Det kanske går bättre att prata i telefon med dem istället, så behöver du inte åka dit lika ofta? Jag tänker eftersom att äta tillsammans är så jobbigt för dig, under ett telefonsamtal så slipper du det

 

[Paddington]

Har ingen direkt jättenära kontakt med mina syskon, det blir pliktskyldiga visiter när jag åker hem och hälsar på mamsen. Brorsan och hans sambo har inte hälsat på på över 3år även om hon har familj här i närheten och de åker ner lite då och då och hälsar på dem. Syrran har varit här två gånger på 8 år.

Det är liksom inget fel på dem, men vi har ingen närmare kontakt och inte så mycket gemensamt. Det vi mestadels har kontakt om nu för tiden är vår halvdementa och sjukliga mor och status på henne, hemtjänst mm

I år har jag bestämt mig för att fira jul här hemma själv, jag orkar inte sitta igenom en julhelg till m morsan i hennes tillstånd och samtidigt har jag ingen större behållning av att vara hemma hos varken brorsan eller syrran över julafton för att sedan var låst hos mamma resten av tiden.

Det ska bli otroligt skönt och avkopplande att få vara själv här hemma och fira jul på mitt sätt och göra vad jag vill på julafton