G
goaNY
Sedan ni tagit beslutet att skaffa barn, var ni helt lugna då? Åren har gått och jag och maken inser att vi har kommit en bra bit över trettio och att det börjar bli dags att skaffa barn om vi ens ska ha några. Nu börjar dagarna närma sig det datum då p-pillerkartan ska slängas och de inledande försöken ska startas. Ärligt talat jag är livrädd. Min biologiska klocka har alltid varit väldigt svag och med kanske något ökande takt den sista tiden. Vilket inte utmynnat i någon fanatisk barnlängtan utan mer ett halvfilosofiskt " vilken underbar upplevelse, tänk att få dela den med ett barn
Samtidigt så har den senaste tiden gått åt till att planera inför ett eventuellt barn. I termer, om vi köper denna bilen skulle vi kunna ha den även om vi får barn, på jobbet har jag tom börjat jobba upp min lilla avdelning efter planen ett jag ska kunna var borta i några månader. Dvs bollen är uppkastad för serve, men samtidigt är jag livrädd, jag känner inte igen den här rädslan från något tidigare i mitt liv.
Var det helt naturligt för er? Eller kan någon känna igen sig i min rädsla, hur övervann ni den i sådana fall? Lugnar den ned sig av sig själv.
/Goa
Samtidigt så har den senaste tiden gått åt till att planera inför ett eventuellt barn. I termer, om vi köper denna bilen skulle vi kunna ha den även om vi får barn, på jobbet har jag tom börjat jobba upp min lilla avdelning efter planen ett jag ska kunna var borta i några månader. Dvs bollen är uppkastad för serve, men samtidigt är jag livrädd, jag känner inte igen den här rädslan från något tidigare i mitt liv.
Var det helt naturligt för er? Eller kan någon känna igen sig i min rädsla, hur övervann ni den i sådana fall? Lugnar den ned sig av sig själv.
/Goa