Dags att haffa lianen, dags att skaffa barn?

[goaNY]

Sedan ni tagit beslutet att skaffa barn, var ni helt lugna då? Åren har gått och jag och maken inser att vi har kommit en bra bit över trettio och att det börjar bli dags att skaffa barn om vi ens ska ha några. Nu börjar dagarna närma sig det datum då p-pillerkartan ska slängas och de inledande försöken ska startas. Ärligt talat jag är livrädd. Min biologiska klocka har alltid varit väldigt svag och med kanske något ökande takt den sista tiden. Vilket inte utmynnat i någon fanatisk barnlängtan utan mer ett halvfilosofiskt " vilken underbar upplevelse, tänk att få dela den med ett barn

Samtidigt så har den senaste tiden gått åt till att planera inför ett eventuellt barn. I termer, om vi köper denna bilen skulle vi kunna ha den även om vi får barn, på jobbet har jag tom börjat jobba upp min lilla avdelning efter planen ett jag ska kunna var borta i några månader. Dvs bollen är uppkastad för serve, men samtidigt är jag livrädd, jag känner inte igen den här rädslan från något tidigare i mitt liv.

Var det helt naturligt för er? Eller kan någon känna igen sig i min rädsla, hur övervann ni den i sådana fall? Lugnar den ned sig av sig själv.

/Goa

 

[Apollo 13]

Sv: Dags att haffa lianen, dags att skaffa barn?

Nu har inte jag några barn och planerar inte heller.. men ang att du skriver "Var det helt naturligt för er?"
Jag tror faktiskt inte att allt kan falla på plats helt naturligt när man skaffar barn. Alltså, ett barn kan aldrig passa "perfekt" i ens liv när man inte har barn utan jag är helt övertygad om att man måste göra massa förändringar och uppoffringar i det livet man har innan barnet kommer. Däremot tror jag att det nog är en process man växer in i under graviditeten och under första tiden som förälder.. iaf förhoppningsvis

(ed. äh, nu fatta ja att du antagligen menade känslan/lusten av att vilja skaffa barn... )

I övrigt så kan jag ibland gå och sukta efter bäbis, och kan "tjata" på sambon som ofta är rätt neggig. Första gången han började prata om att ja kanske om ett halvår... haha då blev jag så nervös att jag trodde jag skulle göra ner mig, sen tog jag inte upp ämnet med honom på ett bra tag

 

[ako]

Sv: Dags att haffa lianen, dags att skaffa barn?

Jag har aldrig varit barngalen eller tänkt så himla mycket på barn alls. Dock var vi överens om att vi ville ha barn någon gång, för både jag o sambon kände att det inte var något vi ville avstå aktivt i från, även om det heller inte var den enda lysnade önskestjärnan på himlen heller. Vi slutade skydda oss och tänkte att blir det så blir det, och det blev det ganska omgående. När jag väl var gravid var det ju liksom bara att gilla läget och man har ju nio månader på sig att vänja sig vid tanken på en liten dessutom. Precis som alla andra så tycker jag nu när barnet är fött (och två och ett halvt år gammalt) att för mig och min sambo är han det finaste och underbaraste som finns.

 

[SaraXX]

Sv: Dags att haffa lianen, dags att skaffa barn?

Sedan ni tagit beslutet att skaffa barn, var ni helt lugna då?

O nej långt ifrån! Vi är fortfarande er eller mindre skräckslagna

I övrigt ungefär samma sits som ni.

/Sara i v. 26

 

[mino]

Sv: Dags att haffa lianen, dags att skaffa barn?

Jag tycker inte att det är så konstigt att man inte känner barnlängtan, det värderas inte så högt att ha barn eller vara med barn i samhället. Överhuvudtaget är mycket av de aktiviteter som barn tenderar att leda till (hus, präktig bil, hobbys på sparlåga) något av det värsta man kan tänka sig när man är i andra skeden av livet. Men man får gå på logiken; kan jag tänka mig att leva utan barn? blir svaret nej på den frågan så är det kanske läge att sätta igång om man är 30+. Blunda och hoppa, helt enkelt. Ytterst få människor ångrar att de skaffade barn. Däremot tror jag att det finns betydligt fler som ångrar att de inte började tidigare.

 

[Skogstrollet]

Sv: Dags att haffa lianen, dags att skaffa barn?

Nähä inte blev jag lugnare när beslutet väl var fattat! Tvärtom. Innan dess var det lite rosa drömmar och fluffiga moln om söta bebisar, men nu när verkligheten slagit till så är det mer sömnlösa nätter, bajsblöjor och "hur ska jag orka, tar livet slut nu"..?

Helt redo vet jag dock att jag aldrig skulle ha blivit, för mig har det verkligen varit att ta ett djupt andetag, hoppa och tänka "det löser sig". Nu är jag i v.21 och det lever om i magen. Jag är nöjd med beslutet, men sen dyker så mycket annat upp att tänka på.
Kan tillägga att jag hade två missfall innan detta och hann efter det svänga om helt och tänka att det kanske var lika bra att låta bli - fast då upptäckte jag att jag redan var gravid igen.

 

[Haukur]

Sv: Dags att haffa lianen, dags att skaffa barn?

Jag är "en sån" som velat ha barn sen jag var 16 men förnuftet har väntat (och avsaknaden av rätt karl). Men när jag träffade den man jag nu väntar barn med var det så självklart från början. Jag var trött på att latja runt, leva singelliv och festa vilt. Vi träffades på en KY-utbildning som skulle generera två hyfsat välbetalda jobb och det kändes lixom så självklart att nu är det dags. När vi avslutat utbildningen (14 månader efter att vi träffats) och båda fått jobb så föll det sig helt naturligt att nu kan det få komma en bebis. Vi försökte aldrig aktivt utan slutade bara med pmedel men det blev knodd på första ägglossningen, nu har vi 14 dagar kvar till BF och varken jag eller karln har funderat en millisekund på att det inte skulle vara rätt så för oss var det självklart från dag ett och något annat har aldrig funnits.

Kan tillägga att min sambo å andra sidan hade när vi träffades förlikat sig med tanken på att vara ungkarl resten av sitt liv och trodde att hans tid för att skaffa barn var över (pessimistisk 30-åring ) men han tvekade inte heller en sekund när han insåg att det jag ville med honom var familj.

 

[Mitten]

Sv: Dags att haffa lianen, dags att skaffa barn?

Haha, min dotter är snart 3 år och jag har nog inte lugnat ner mig än .

 

[jerseyko]

Sv: Dags att haffa lianen, dags att skaffa barn?

Lugnar den ned sig av sig själv.

Jag har 2 barn, 3½ och 1 år. Och har nog inte lugnat ner mig än

 

[NeverEver]

Sv: Dags att haffa lianen, dags att skaffa barn?

Jag och Sambon fick vår son för 2½ år sen. Han kom till trots p-piller och 1/4 av graviditeten hade gått när vi upptäckte att jag var gravid. Det kom som en fullständig chock och det dröjde innan man fattade och ännu längre innan man faktiskt började längta. Han är det bästa som hänt oss. Så även om man kanske ÄR redo innan så blir man det och det blir naturligt!

Vi har medvetet väntat lite med att skaffa syskon. Men så har längtan efter en till smugit sig på.. Tid är bokad för utplockning av spiral (22 mars) och jag längtar, längtar, längtar efter all planering, längtan och förväntan det innebär att planera och medvetet skaffa barn.

Hoppas på en liten bebis född i början av 2012

 

[Skogstrollet]

Sv: Dags att haffa lianen, dags att skaffa barn?

Kan tillägga att för mig har allt med den här graviditeten varit som en enda lång KBT-behandling mot kontrollbehov.... Om det är något jag har lärt mig så är det att ha tålamod, acceptera att saker blir som det blir utan att jag kan kontrollera det och att jag faktiskt klarar det också.

Jag har faktiskt inte en susning om hur det kommer att bli när bebis väl är ute. Men det är helt ok. Jag har en bra grund att stå på själv och litar på min sambo - bebis pappa. Varför skulle vi inte klara av det som sker.

Ibland kan jag oroa mig lite för att nu får jag lägga alla min hobbies (djuren) på hyllan. Men sen ser jag framför mig hur min framtida son går och håller min stabila golden i koppel eller nåt. Vet inte om livet måste förändras så himla mycket egentligen... Snarare - kompletteras?

 

[Rumpnissen]

Sv: Dags att haffa lianen, dags att skaffa barn?

För min del har barn aldrig varit någon självklarthet. Fram till i somras var jag inte ens helt säker på att jag ville ha barn, även om jag hade en känsla av att längtan efter barn skulle komma med tiden.

I augusti träffade jag en gammal kompis för första gången på ett par år, samt hennes sambo och då tio månader gamal son. Jag kom hem efter fyra dagar och sa "vi måste skaffa barn!" . Sambon, som är lite av det mer samlade slaget lugnade ner mig och vi började fundera tillsammans. Vi kom ganska snart fram till "Varför vänta?". Om vi vet att vi vill ha barn (någongång), vi har fasta jobb som vi trivs med, tjänar bra, har hus, är färdiga med uteliv och sådant, vad ska vi då göra de närmsta tio åren annars?

Ett par månader senare rök p-staven och sen gick det ganska fort .

Livrädda är vi fortfarande, det tror jag jag kommer vara resten av livet. Men förhoppningsvis lär man sig hantera det så det är så överhängande. Jag brukar tänka "klara alla andra det klarar jag det också".

/Rumpnissen, gravid i v. 17.

 

[Gnist]

Sv: Dags att haffa lianen, dags att skaffa barn?

Ibland kan jag oroa mig lite för att nu får jag lägga alla min hobbies (djuren) på hyllan.

Inte då.. Se på mig

För mig har valet att skaffa barn, graviditet osv. inte varit något dramatiskt, men min personlighet ligger åt en mycket "det ordnar sig" hållet och jag tar det mesta med ro och grubblar inte så mycket om vad som kan komma att hända i förväg, utan det tar jag när/om det kommer.

Min åsikt är alltså att det är väldigt individuellt hur man reagerar, agerar och funderar i samband med att besluta sig för att skaffa barn, vara gravid och senare vara förälder

 

[Petruska]

Sv: Dags att haffa lianen, dags att skaffa barn?

Jag tycker inte att det är så konstigt att man inte känner barnlängtan, det värderas inte så högt att ha barn eller vara med barn i samhället.

Jag tycker snarare att väldigt många utövar ett oavbrutet tryck på barnlösa (kvinnor) genom ideliga påminnelser om "biologiska klockor" och allt vad det är. Är det verkligen ditt intryck att det inte finns en stark norm om att åtminstone kvinnor bör längta efter barn, och att varje litet uttryck som kan tolkas som barnlängtan tillskrivs enorm betydelse?

 

[Skogstrollet]

Sv: Dags att haffa lianen, dags att skaffa barn?

Jag tycker snarare att väldigt många utövar ett oavbrutet tryck på barnlösa (kvinnor) genom ideliga påminnelser om "biologiska klockor" och allt vad det är. Är det verkligen ditt intryck att det inte finns en stark norm om att åtminstone kvinnor bör längta efter barn, och att varje litet uttryck som kan tolkas som barnlängtan tillskrivs enorm betydelse?

Fast jag tolkar det mino skriver annorlunda. Ja det finns ett tryck att skaffa barn, den biologiska klockan med mera. Men det tycks inte värderas särskilt högt att ha barn. Att vara mammaledig har nästan fått en "flum-stämpel" på sig. Mitt intryck.