Eller snarare kanske gårdagskvällens bästa?
Fulsittning med "min" studentförening. Då det var i skolans pub (läs: 15 min hem) stannade jag längre än jag någonsin gjort på dylika event: Enda tills 00. Därtill vågade jag för första gången släppa loss och dansa mer. "Tragikomiskt" nog har jag 0 känsla för takt/tempo i musik, trots att jag är dressyrryttare.
Men iaf. Jag vågade verkligen ta ut svängarna och dansa mera - vilket faktiskt var jättekul! Man måste inte vara nästa Let's Dance stjärna för att dansa med sina kompisar!
Det blev också något av ett "kramkalas" med två av de killar jag kommit allra närmast; tillika två rätt så storväxta herrar i 20-25 års åldern och 195 cm-klassen. Och för första gången kände jag mig verkligen
trygg när killar (speciellt sådana som är 30+ cm längre än mig!) kramade om mig. Missförstå mig rätt, jag gillar både att ge och få kramar, jag har ingenting emot att krama tjejer och har även sedan min tid på högskolan lärt mig att uppskatta "korta kompiskramar" av killar väldigt mycket.
Men detta med dessa killar var inte bara några "korta kompiskramar", detta var verkligen att vi stod och höll om varandra länge - säkert i flera minuter åt gången. Och alltså, jag kände mig verkligen trygg och lugn, det kändes verkligen "mysigt". En känsla, i dessa sammanhang, jag aldrig känt tidigare.