Då var det bekräftat-autistiska drag...

[RIA]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

Har en till fråga som någon kanske kan svara på.

Ni med barn som har autism, kan dom sova i en vanlig säng?

Min son blir ju 2 år nästa månad och han totalvägrar att lämna spjälsängen. Känns som han kommer sova där för resten av sitt liv.
Vi har testat att lägga honom i sin vanliga säng som vi köpte till honom i våras men det går inte.
Han blir hyperaktiv när det är läggdags, står och hoppar i sängen å kastar sig runt i den. Tar i 99% av fallen alltid minst 1 timma innan han får ro att somna å hela tiden håller han på så där.
Fast han är väl hyper hela tiden annars också, inte bara vid läggdags men då blir det något extremt.

 

[RIA]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

en jobbig dag idag...

varför är människan gjord så den kan tänka för? där gjorde någon fel! Jag vill inte kunna tänka, inte ha alla tankar som far runt i huvudet, många hemska tankar, och en hel del med förnekelse, hopp, hopplöshet och ledsamhet...

Jag fattar verkligen inte hur jag ska fixa allt...

*stoppar huvudet i sanden nu*

 

[bliss]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

men hur är personen som får högfungerande autism som diagnos?

"Högfungerande" är egentligen inte en diagnos, utan dessa personer har diagnosen "autistiskt syndrom" och så har man lagt till termen "högfungerande" som ett komplement för att det rör sig om en person med normal till hög intelligens, men som inte fyller diagnoskriterierna för Asperger. "Högfungerande" beskriver egentligen inte hur lätt eller svår själva autismen är, utan att personen är högfungerande. Hur en person "är" som har HFA skiljer sig förstås men man har tillräckligt många av symptomen för att få diagnosen autistiskt syndrom.
Det bästa är att läsa texter av de som själva har diagnosen eller är anhöriga för att få skildringar från verkligheten (som alla skiljer sig åt även om man delar många likheter).

 

[Björk]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

RIA>> Vill bara tipsa dig om två böcker inom ämnet som jag läst.
Min allra bästa bok (överhuvudtaget, alla kategorier!) heter En riktig människa och är skriven av Gunilla Gerland som i vuxen ålder konstaterats ha någon slags diagnos "inom autismspektrat". Jag tycker att boken ger en väldigt bra bild av hur en autist känner det (även om hon nog har en ganska "lindrig" autism, typ som Asperger kanske. Hon har ju t ex gått i vanlig skola; om än med svårigheter och kan uttrycka sig, framförallt i skrift).

En annan bok som jag tänkte på och nu googlade på heter Pojken innanför - den är skriven av en mor och hennes son som hade autism som liten. Det är många år sen jag läste den, men jag har för mig de påstår att han faktiskt blivit "frisk" från sin autism som vuxen. I boken beskriver mamman episoder och sonen (som nu är frisk) beskriver hur han upplevde samma saker.
Judy och Sean Barron heter de två.

 

[Djurjouren]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

Min kommunicerade inet forren han var 4-5 ar ungeafar. Innan dess skrek och slogs han dygnet runt och mitt liv var ett hlevete. Jag bestamde mig for att antingen sa tar jag livet av mig eller sa tranar jag honom sa at han funkar.
Det gar inet att beskriva hur hemsk han var att leva med......

Forsta gangen jag tvingade honom till kontakt sa la jag honom pa golvet med honom och holl honom till han tog kontakt (titta mig i ogonen)...Det tog 8 timmar forsta gange...... 4 timmar andar gangne...Efter kanske 10 ggr sa tog det nan minut bara. du kan soka pa HOLDING sa hittar du infomation om det. Mest utlandsk for i Sverige gor man inte sa.....

Allt man lar honom fastnar permanent vilket ar bra.

Toaletttraning....Tog ett sommarlov...laste in mig och honom pa toa med SALTA popcorn och cocacola i fri tillgang och sen fick han inte komma ut innan han kissat i toallettstolen....Tog TIMMAR av SKRIK och grat....

Vagran att kla pa sig holl pa att gora mig tokig......En dag nar han som vanligt skrek som en galning och slog pa allt och alla for att slippa sa slangde jag ut honom och kladerna utomhus och laste dorren...
efter ett tag trots vansinnet hos honom sa stallde han sig pa kladerna, kallat om fotterna... Sen la han sig pa klader och la natt annat pa sig och precis innan ungen holl pa att bli bla typ sa tog han pa sig. Efter det behovde jag bara titta pa dorren sa kladde han pa sig.

Dvs lite som att trana djur, omedelbar eftergift som beloning..Enda sattet om man inet kan prata med dem.

Jag har VAGRAT att lata honom ha rutiner, jag har rort upp hans trygag tillvaro konstant med andrade vagar (att ta olika vagar till samma plats ar HEMSKT for en autistisk hjarna), olika sorters mat (at eller va hungrig).
Jag har lart honom att det lonar sig aldrig att va SVAR. Har sett kompisars autistiska barn som har superpli pa mamma, de skriker och spelar vannsinniga tills mamma tycker synd om dem och tror att de har brutit en livsviktig rutin. Vi snackar inet vansinnig asom vanliga barn utan typ 3 timmars raserande av rum och GALLSKRIK som en mentalpasient. Jag skriker bara hogre an honom tills han slutar. Men man maste vara envis som synden.Och vara beredd pa att skriak lange i borjan.

Idag ar han 7 ar, han ar idag hogfungerande, klarar sig i skolan utan assistent och ar superduktig pa det mesta. STORIG ibland givetvis. Han larde sig plus och minus nar han var 5,5 pa egen hand. Han hade dyslexi sa det har vi jobbat MASSOR med och nu kan han lasa. Haller pa att lara sig spansk aoch engelska pa egen hand. Hans hobby ar lego och han alskar att kora gokart.
Oerhort ansvarsfull och ordentlig, haller superodning pa sian grejor,, en snall kompis och valdrigt beskyddande mot oss. Pratar i princip obehindrat. Man marker knappt pa honom att han ar autistisk..Forutom nar han far utbrott forstass...

Det han MASTE fa ar att da och da fa vara autistisk..Vara helt ifred vid en hog med singel och grava ner sig i den, i nagra timmar.. Far han inet gora det blir han JOBBIG. Sandstrand gar oxa bra.
Ibland glommer jag detta och da har jag ett helvete igen. For det ar INGET kul at leva med en autist..Det ar fruktansvart rent ut sagt...Manga ganger har jag onskat bort honom..... skams....

Vad som hjalper ar Mozartmusik pa repeat pa natterna, fiskolja. Innan gav jag "kopeolja pa kapsel" nu har han sjalv valt att ata tonfisk i olja. Han verkar sjalv veta at han mar bra av fisk for han vill ha massor av det och olja med.

IBT...Det hjalper BUP dig med...

Var beredd pa att det kommer att ga relativt latt att lara honom ordet NEJ...Ordet Ja tar manga ar.....De avskyr ordet ja....De betyder ju att tacka ja till natt man inet vet vad det ar.....
Jag GRAT nar min son sa jag forsta gangen......av lycka....

 

[Mysaan]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

Jag kan berätta hur min 7 åring med högfungerande autism är och hur livet med honom varit genom åren.

Han har alltid varit väldigt lugn och har alltid gillat att sitta och pilla med sitt. Språket har varit lite så där. Han tar kontakt men han tycker ögonkontakt är jobbig därför kräver jag inte så mycket ögonkontakt. Han kan tycka att kroppslig kontakt är läskig när han var liten ville han gärna sitta i knät men inte gosa in sig utan sitta rakt upp och ner.

D hittade på ett eget språk som även lillebror lärde sig. Språket utvecklade de från basic dada och lala osv. Detta höll han på med tills han var 5 år ungefär även om han använde vanliga språket också mer elelr mindre.

Han var blöjbarn dagtid tills han var 5 år. Nattetid ännu längre eftersom han var så rädd att kissa på sig så han inte vågade sova. Blev blöjfri nattetid i våras som 6½ åring.

Han sover i egen säng (vuxensäng) och har gjort sedan han var ett år. Han somnar nu ganska lätt men när han var yngre så låg vi brevid och kramades och prata om dagen. Detta var ändå gången han ville bli kramad av mig så jag passa på.

Vi har alltid haft vissa fasta grundrutiner som tex middag samma tid varje dag, frukost samma tid varje dag, osv. Kvällsrutiner har vi alltid haft samma, bompa, borsta tänderna, pyjamas och i säng.

Ett tag kunde vi inte åka någonstans öht eftersom han stressade upp sig så han kräktes. Men vi lärde oss att bara vi förbereder honom på att vi ska åka och vart så fungerar det.

I dag är han så trygg i sina grundrutiner så det räcker med att förbereda honom på rutinbrott 1 dag i förväg så klarar han det fint. Han går i vanlig skola med en resurs endast 12 timmar i veckan.

Det som är jobbigt för honom är gympan. Det blir högljutt och virrigt i omklädningsrummet och eftersom han är lite smärtkänlsig är det jobbigt för honom att duscha i skolan men med stöd och hjälp klarar han det ganska bra.
Han har också svårt md ironi och de sociala spelreglerna som finns på skolgården. det är sånt att tvingats lära sig vilket också går bättre och bättre. Även när en skoldag inte ser ut som vanlig så blir det jobbigt för honom. Idrottsdagar tex måste jag eller pappan vara med på så han känner att han har en trygg punkt.

Hans specialintressen har alltid varit bokstäver och siffror vilket underlättare otroligt mycket. I dag som sjuåring räknar han lätt negativa tal och han har börjat prata engelska och finska. Läsa och skriva är också kul tycker han om han slipper skriva samma ord spaltmeter efter spaltmeter utan att det finns någon logisk nytta av det.

Något min son haft svårt för är att välja tex om man vill ha röd elelr gul saft osv. Maten har varit jobbig i perioder men jag har sagt att han måste smaka varje gång i alla fall och sedan får han avgöra från gång till gång vad han vill äta. Ingen specialmat serveras utan det som bjuds är det som står på bordet.

Undrar du något är det bara att fråga.

 

[RIA]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

Hab ringde mig innan.

Dom jag träffade sist har pratat med teamet nu och det beslutades att dom ska satsa på språket i första hand. finns inte så mycket mer att göra nu när han är så ung.
Så en logoped och en kurator ska komma på hembesök, dom ringer och bokar en tid. Troligtvis om 2 veckor sa hon.

Å så skulle vi gå igenom vårdbidrag å allt det där. är inte ute efter några pengar, vill bara ha ett normalt barn. men men... nu får jag inte ett normalt barn så då får jag väl ta pengarna istället. känns lite så, att man får pengar för att det är fel på ens barn så det ska trösta lite eller.

jag är inte det minsta bitter-eller inte. Ännu en vedervärdig dag...

Å sen så skulle hon jag pratade med höra av sig senare så vi kunde träffas å skriva en diagnos å hon skulle berätta vad den innebär m.m. å sen se om hon kunde hjälpa oss med dagisplats med en assistent.

vi hade en dagisplats men sa upp den förra veckan. han ska inte gå på dagis mer innan han fått en assistent så vi sa upp den å ska byta dagis. men vet inte om jag vill ha honom på dagis, men vet inte heller om jag orkar ha honom hemma hela dagarna...
som jag skrivit i ett tidigare inlägg så är han rätt så hyperaktiv av sig. kan aldrig sitta still-får ju nästan binda fast honom för att han ska kunna äta middag

Är det vanligt med hembesök? Är det bara 1 gång eller kommer dom hem ofta?


Å sen är det väl jag som kommer få ta hand om allt eftersom min man jobbar utomlands. Han kunde inte vara med på förra mötet å lär knappast kunna vara med på hembesöket. lite svårt med hans jobb... så jag får väl dra det tunga lasset...hade ändå behövt ha honom hemma som stöd...

 

[Mysaan]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

Här gör hab hembesök en gång i halvåret om man vill.
Säkert oftare också. Förstår att det känns jobbigt nu men tänk på att bara för att han får en diagnos så betyder inte det att det inte är samma goa kille som innan.

Sänder massa kramar!

 

[RIA]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

Här gör hab hembesök en gång i halvåret om man vill.
Säkert oftare också. Förstår att det känns jobbigt nu men tänk på att bara för att han får en diagnos så betyder inte det att det inte är samma goa kille som innan.

Sänder massa kramar!

nej, han förblir ju densamma men det är just det som är det jobbiga.
här har man gått runt sen han var 1 år gammal i bara väntan på att han ska utvecklas och vara mer som alla andra barn, inget händer och tiden går och han blir mer och mer annorlunda än andra barn och till slut så får man en diagnos-ett bevis på att han inte kommer bli som de flesta andra barn.

Nu får man ett papper på att han inte är som andra som man gått runt och längtat efter. alla de gånger jag trodde han nu, idag så kanske kanske han säger mamma. Att han ska börja prata, eller för den delen göra vad som helst!
så diagnosen i sig är jobbig...

 

[Mammadutt]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

Men autistiska drag är det en diagnos, innebär det inte att han inte är autistisk nog för att få en diagnos?
Att man har drag mot autism är väl stor skillnad motför att vara autist som man "ser i filmerna"?

Som min terapeut säger, "alla har vi drag av Autism" efter att jag fick det stämplat i min journal (har många "diagnoser" där).

Oavsett vilken "diagnos" (eller om man som mig får stämpeln som vuxen....) så är man inte konstig/knäpp.... det finns många andra som är "likadana"... man är kanske inte "normal" men man är inte heller "onormal". Man är snarare speciell vill jag säga.

Och det är BRA att få veta och kunna ge hjälp i tid. Nu finns ju alla förutsättningar för erat barn att få en uppväxt anpassad till "handikappet". Det är ju JÄTTEBRA!

På dotterns dagis finns en autist, dom har berättat lite hur dom arbetar och det låter hur bra som helst! Det barnet har en egen pedagog tex.

 

[Mysaan]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

nej, han förblir ju densamma men det är just det som är det jobbiga.
här har man gått runt sen han var 1 år gammal i bara väntan på att han ska utvecklas och vara mer som alla andra barn, inget händer och tiden går och han blir mer och mer annorlunda än andra barn och till slut så får man en diagnos-ett bevis på att han inte kommer bli som de flesta andra barn.

Nu får man ett papper på att han inte är som andra som man gått runt och längtat efter. alla de gånger jag trodde han nu, idag så kanske kanske han säger mamma. Att han ska börja prata, eller för den delen göra vad som helst!
så diagnosen i sig är jobbig...

Jag förstår precis hur du känner det tro mig. Men nu vet du vad som fattas så nu får du de rätta verktygen för att komma framåt. Jag skrev ett jättelångt inlägg om hur mitt liv med min autistiska son ser ut.

Eftersom du fått diagnosen autistiska drag så är han inte färdigtutredd och kommer förmodligen inte kunna bli det nu när han är så ung. Tycker det är konstigt att du fick veta detta redan vi första tillfället du var på hab. Här var vi på 4 eller 5 utredningstillfällen och läkarbesök innan utredningen var klar och sedan fick vi föräldrar ett datum där vi träffades utan barnet och diskutera hur det tyckte och om det var något de missuppfattat osv. Och då fick vi diagnosen.

Och vem bestämmer att han inte är som andra? Alltså vad är det som gör att du anser att han inte är som andra. Förutom att han inte pratar vilket det finns många "normala" barn som inte gör förrän de är 3 år utan att de är annorlunda för det.

När du landat i detta lite mer så tycker jag att du ska fundera lite på vilka bitar som är jobbigast i hans funktionshinder. Just nu är det inte så mycket mer än talet ni kan öva på kanske. Har ni mycket rutiner hemma? Jag upplevde själv och många andra med mig om sina barn att när de vart trygga i sina rutiner så kom också den andra utvecklingen.

 

[Mysaan]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

Men autistiska drag är det en diagnos, innebär det inte att han inte är autistisk nog för att få en diagnos?
Att man har drag mot autism är väl stor skillnad motför att vara autist som man "ser i filmerna"?

Som min terapeut säger, "alla har vi drag av Autism" efter att jag fick det stämplat i min journal (har många "diagnoser" där).

Oavsett vilken "diagnos" (eller om man som mig får stämpeln som vuxen....) så är man inte konstig/knäpp.... det finns många andra som är "likadana"... man är kanske inte "normal" men man är inte heller "onormal". Man är snarare speciell vill jag säga.

Och det är BRA att få veta och kunna ge hjälp i tid. Nu finns ju alla förutsättningar för erat barn att få en uppväxt anpassad till "handikappet". Det är ju JÄTTEBRA!

På dotterns dagis finns en autist, dom har berättat lite hur dom arbetar och det låter hur bra som helst! Det barnet har en egen pedagog tex.

Och vem bestämmer vad som är normalt????
Mina barn är supernormala för att vara dem. Trots sina diagnosen. Ibland tror jag att min yngsta son och min gubbe är de som är onormala åtminstone i vår familj och mest gubben.

 

[bliss]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

Jag upplevde själv och många andra med mig om sina barn att när de vart trygga i sina rutiner så kom också den andra utvecklingen.

Det är också min erfarenhet. Jag tror att många stirrar sig blinda på mallen av en "normal" utvecklingskurva och helt glömmer att barn med autism har sin alldeles egna utvecklingskurva, som många gånger optimeras just genom att man förstår autism och möter på en för barnet bekväm och lättförståelig kommunikationsnivå. Ibland hamnar fokus så himla snett att det bara handlar om att träna, träna, träna. Nyckelordet ute i verksamheter brukar vara detta evinnerliga tränande. Istället för att fråga sig om man överhuvudtaget kommunicerar på rätt nivå. Personal (jag) kan lika gärna vara ett hinder för ett barns utveckling då vi ibland blir så blinda för att vi stirrar på fel "mallar" och har traditionella idéer om hur det "ska göras".

Till RIA: Jag hoppas att logopeden har kunskap om autism, så att ni inte bara blir utsatta för den gamla sortens "träning" att traggla och forma ljud på samma sätt som om man hade ett talfel. Många, idag vuxna, berättar om att det lagts timmar och åter timmar på meningslös träning när det finns andra sätt att kommunicera om "ljudandet" inte ger resultat. Jag känner till logopeder som idag kan väldigt mycket om autism och jobbar helt annorlunda som undrar vad de själva höll på med för några år sedan. Jag vet att Halmstad är väldigt framme på området så troligtvis är det bra personer med specialpedagogisk kompetens du ska få träffa. Men våga ifrågasätta hur mycket personer egentligen kan om autism om det inte känns bra.

Jag kan dela med mig lite om de personer jag träffar med HFA och AS beträffande språk och tal:
De flesta av dessa är mycket verbala men när vi har stödsamtal (då vi alltså jobbar med någonting som rör personens liv) så har jag utan undantag arbetat med visuellt stöd i olika former: tex ritar eller stödantecknar. Dessa kommunicerar helt obehindrat "på ytan" men för vissa mister samtal helt sin substans eller leder till mängder av missförstånd när man bara sitter och pratar "rätt upp och ner". Fast det ser ut som om personen har greppat allt, sedan undrar man varför allt blir fel ändå .. Jag har följt många elever till bup där de träffar någon som inte alls kan autism för något slags samtalsstöd. Då antecknar jag så att de får något av substans att ta med sig därifrån. Innan vi gjorde så hade vi jättestora problem med missförstånd. (Följer med för att de själv önskar det förstås).
Med någon pratar jag genom datorn (sitter vid varsin dator eller skickar tangentbord emellan oss). Särskilt vid stress och upprördhet sjunker nivån för hur hög kommunikationsnivå man orkar med (och det gäller ju oss också). Då har vi ofta reducerat kommunikationen till att skriva lappar. Och då pratar vi om personer som har ett språk (ibland minst) lika så gott som någon annan, men istället har problem med undertoner, tvetydighet och kroppspråk.

Angående holding så är det en metod som har använts även i Sverige, men idag är ett big no-no. Vilket jag tycker är bra. Ibland avslöjas det i media att detta och "nedläggning" fortfarande används i handikappverksamheter. Jag tror det var i uppdrag granskning senast för ett år sedan hur personal på ett boende provocerade för att få lägga sig på dem och hålla fast.

 

[Mysaan]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

Vad det gäller kommunikation så har min autism son i första hand behövt visuellt stöd så vårt hab var så gulliga att de gav oss en bok i grundläggande tecken som kommunikation. Den har varit väldigt användbar.

Vi gjorde så att vi övade in tecknet, sedan visade vi vid lämpligt tillfälle samtidigt som var uttala ordet. I början använde D jättemycket tecken men ju säkrare han blir på det talande språket ju mer lägger han i från sig tecknen.

Vi nyttja även tecken till vår adhd son men inte lika framgångsrikt tyvärr.

Vi har använt ord som finns i vår vardagliga liv. Som tex om din son TS inte kan säga ja börja teckna samtidigt som du uttalar det. Förmodligen kommer det inte dröja länge förrän han också börjar teckna.

 

[stalltomte]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

Hab ringde mig innan.

Dom jag träffade sist har pratat med teamet nu och det beslutades att dom ska satsa på språket i första hand. finns inte så mycket mer att göra nu när han är så ung.
Så en logoped och en kurator ska komma på hembesök, dom ringer och bokar en tid. Troligtvis om 2 veckor sa hon.

Å så skulle vi gå igenom vårdbidrag å allt det där. är inte ute efter några pengar, vill bara ha ett normalt barn. men men... nu får jag inte ett normalt barn så då får jag väl ta pengarna istället. känns lite så, att man får pengar för att det är fel på ens barn så det ska trösta lite eller.

jag är inte det minsta bitter-eller inte. Ännu en vedervärdig dag...

Å sen så skulle hon jag pratade med höra av sig senare så vi kunde träffas å skriva en diagnos å hon skulle berätta vad den innebär m.m. å sen se om hon kunde hjälpa oss med dagisplats med en assistent.

vi hade en dagisplats men sa upp den förra veckan. han ska inte gå på dagis mer innan han fått en assistent så vi sa upp den å ska byta dagis. men vet inte om jag vill ha honom på dagis, men vet inte heller om jag orkar ha honom hemma hela dagarna...
som jag skrivit i ett tidigare inlägg så är han rätt så hyperaktiv av sig. kan aldrig sitta still-får ju nästan binda fast honom för att han ska kunna äta middag

Är det vanligt med hembesök? Är det bara 1 gång eller kommer dom hem ofta?


Å sen är det väl jag som kommer få ta hand om allt eftersom min man jobbar utomlands. Han kunde inte vara med på förra mötet å lär knappast kunna vara med på hembesöket. lite svårt med hans jobb... så jag får väl dra det tunga lasset...hade ändå behövt ha honom hemma som stöd...

Jag känner rent instinktivt, att om din man inte kan vara med vid möten har du någon annan som kan vara med? Som både du och lillkillen känner sig trygga med. Bara så det finns en vuxen som stöd för dig och ett par extra öron som kan snappa upp vad det är som sägs och någon som du kan diskutera med själv efteråt.

Jag är själv "extra syster" till en 15årig tjej med As/högfunderande autism. Eftersom jag aldrig levt med henne "på riktigt" kan jag inte säga något om hur det är att dag ut och dag in behöva hantera de svårigheter som uppkommer iom funktionshindret. Men även om hon har AS och är annorlunda är hon en underbar unge, skitjobbig imellanåt men dom bra dagarna väger upp det.

Vill tipsa om en hemsida/förening där du kan hitta lite information: http://www.autism.se/

Stora kramar

 

[zzz]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

Måste bara säga att jag har jobbat ett par år på en skola och LSS- boende/kortids för barn och ungdomar med högfungerande autism, asperger och ibland även ADHD. Det är bland de mest fantastiska individer jag träffat och det är verkligen individer! Bara för att de har samma diagnos på pappret så skiljer de sig åt väldigt mycket precis som alla människor som anses normala. Ingen kan veta hur just din son kommer att utvecklas men jag är övertygad om att även fast mycket kommer att vara jobbigt (på grund av att det är ovant) så kommer det också vara härligt att få leva tillsammans med en person som faktiskt inte alltid uppfattar världen som de flesta andra.

Det som generellt brukar fungera bra i kommunikationen med de här barnen är att använda så få ord som möjligt, inte använda negationer när man pratar, säga det man faktiskt vill ha sagt (strunta i allt det trevliga "skulle du kunna....", använd istället "Gör .... nu"), bilder brukar vara bra som hjälpmedel (behöver inte vara mer avancerat än egenritade streckgubbar som visar vad som ska göras).

De tipsen du har fått på böcker är jättebra! Det finns hur mycket som helst att läsa som ger en bra inblick i hur livet kan te sig för den som har diagnosen och även för de runt omkring. När man har läst böckerna så tror jag att de flesta kan komma ihåg någon man har känt/känner som kanske inte har någon diagnos men som man helt plötsligt förstår sig på lite bättre

Lycka till! Och kom ihåg att ta så mycket hjälp ni kan få och försök få stöd och avlastning innan ni sliter ut er själva, det är tufft att hela tiden leva sig in i "autismvärlden" och tänka annorlunda mot vad man är van vid (precis som det är tufft för sonen att försöka hitta in i er värld).

 

[Djurjouren]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

Knapplån.
Andra tips.
De tycker att det är obehagligt med beröring men behöver ändå mkt kroppskontakt. Min son är jättekelen med mig men sällan med andra. sitter gärna i knäet, vill alltid ha en hand på mig.
Han litar på att jag aldrig smeker eller klappar honom, det tycker han är så extremt obehagligt. En stilla hand eller en stilla kram, ju hårdare desto bättre gillar han.Det tog lång tid innan han vågade lite på att jag aldrig petar på honom.
När han gjort illa sig och gråter eler är upprörd så lugnas han bäst av att man tar hans huvud mellan händerna och trycker så hårt att det känns obehagligt för mig. Då slappnar han av och känner sig trygg....Konstigt..Jag vet.

Ett bra tecken att lära honom är stopptecknet. Man får vara en 4-5 stycken som går, hoppar springer runt i ett litet rum, en har en röd strumpa på handen. Med ordet stopp och en höjd röd hand stannar omedelbart all rörelse i rummet i just den ställningen man befinner sig då.
efter ett par upprepningar kommer även barnet att härma detta. Ibland kan man behöva promta det (stanna det med fysiska medel).
Sen tas strumpan bort, sen tas handen bort och kvar finns bara ordet stopp.
Det är mkt användbart.

Rita mkt streckgubbar med ansikten, visa honom att ansikte pratar, det hjälper mkt.

 

[Djurjouren]

Sv: Då var det bekräftat-autistiska drag...

Sängåendeproblematiken... minns när han skulel läggas i vanlig säng...Jises,,, ingen kul period...Jag ägnade en vecka åt det om jag inet minns fel. Var gång han gick upp ur sängen gick jag in och la honom i sängen, men ändrade inet lyset i rummet eller sa nått. Bara in och la honom. Ungefär 78 ggr i timmen de första timmarna, de första dagarna......
Tror oxå att jag till slut la mig hos honom och höll honom i sängen tills han somnade. Det var effektivast om jag inet minns fel.
Om man är ihärdig och ALDRIG ger sig med en sak under en kort tid så får man igenom den smärtfritt.
Är man slapphänt ibland så tar det EVIGHETER att få igenom saker.
Det kräver nerver av stål och det kostar massor av tårar och krossat hjärta för mamman...*minns*