Du är psykiskt sjuk! Nej vänta, du har visst en hjärntumör!

[Lillefrun]

Jag tror medicinen börjar hjälpa. Vet ju inte riktigt än men idag var bästa dagen på länge trots en del tråkiga saker jag var tvungen att göra. Men det var känslan inombords som var annorlunda. Hoppas att det inte bara var en engångsföreteelse utan att det känns likadant imorgon. Häftigt om det är en medicin som kan fixa min hjärna så snabbt. Eller ja, en kombination av tusentals mediciner men just ökningen av den här just nu. Vill så gärna vakna med en positiv känsla imorgon också

 

[Lillefrun]

Två positiva saker har hänt i veckan. En är att jag två dagar i rad orkat träna lite målmedvetet med hundarna och ska verkligen göra allt för att orka det idag med, vi mår bra av det alla tre. Jag tränar både freestyle och rally med Milou men Alvin hakar bara på och gör precis vad som helst han har lust med och eftersom han är pensionär får han beröm för det mesta för han blir så glad, hans favoriter är att snurra, vinka och ställa sig med framtassarna på Milou som snällt går med på att Alvin sätter tassarna mitt i ansiktet på honom eller på ryggen. Dom är så fina med varandra. När jag tränat har dom fått mig att skratta riktiga skratt. När jag hittar på nya trick är båda helt på och vill göra mer, mer, mer. Att se Alvin 11 år bli så sjukt glad av lite trick och tänka lite och äta godis och leka med sina gosedjur så ofta att det inte går att räkna hjälper mig se världen ur Alvins och Milous perspektiv.

Positiva sak nummer två är att jag inte på väldigt länge sett någon framtid för mig och att jag inte velat leva men i onsdags när jag kom hem tänkte jag på hur fin vår gård kommer bli i vår. Jag satte alltså mig i ett sammanhang som innebär att jag lever ända till våren.

 

[Lillefrun]

Dom ringde från psykakuten igår kväll, dom hade fått larm från morgonens litium prover om att jag hade för höga nivåer av Litium igen, Litiumförgiftning men mild sån. Så jag måste sänka dosen och ta nya prov i början av nästa vecka.

Problemet är att jag hade hoppats att en höjning av Litium skulle vara det som hjälpte mig för det var vad läkaren sa och nu går det inte att höja så nu vet jag inte längre vad jag ska hoppas på. Höjningen av Voxra och innan dess höjningen av Venlafaxin och om det var något mer skulle ju hjälpa. Men tror Voxra hjälp lite men jag vill mer.

 

[Lillefrun]

Hmm… Fick äntligen träffa en läkare och jag visste det ju redan men hon konstaterade Takykardi och ska akut sättas in på min gamla dos hjärtmedicin och komma tillbaka om 2 veckor och kolla hjärtat igen. Fick lämna lite prover också.

Tanken var ju att jag för att komma ur depressionen och bli mer stabil skulle öka Litiumet men på fredagskvällen när jag hade lämnat prov på morgonen ringde en läkare från psykakuten och sa att jag hade Litiumförgiftning men i och med att jag inte hade några symtom mer än extra skakig så räckte det med provtagning idag efter att ha sänkt dosen. Men då försvann ju det hoppet till hjälp. Jag behöver Litium men min kropp blir gång på gång sjuk av den. Läser och letar men alla mediciner mot bipolär sjukdom och många psykiska sjukdomar har så många biverkningar och jag har redan massor av det och vill inte göra det värre.

Jag ökade en medicin rätt rejält, efter 10 dagar började den ge effekt och jag började få positiva stunder. Inte hela tiden men en eller ett par timmar då det kändes lite lättare inombords och nästan glad, kan skratta när jag leker med hundarna. Men sen bara faller allt, jag får aldrig mer än några timmar.

Jag är så besviken nu, jag hade en jätte fin förmiddag och trodde att allt var bra nu men sen på eftermiddagen kraschade jag totalt och orkar knappt leva mer. Det är bara så jobbigt och värdelöst att krascha när jag hade fått upp hoppet.