Väldigt förvirrad, det känns som att jag inte vill leva. Stått där med tabletterna i handen redo att svälja för att få slut på allt och det var så nära. Jag tittade upp en sekund och såg mina hundar och insåg att jag inte kunde göra så mot dom. Jag la ner större delen av tabletterna och tog bara dubbla dosen mot vad jag ska. Bara för att sänka ångesten.
Min omgivning hör oftast inte vad jag säger, rösten bär inte, jag hakar upp mig, pratar för virrigt och snabbt eller för långsamt om vartannat och tappar alla ord.
Jag ser på tandborsten och vill gråta för att det är så jobbigt att borsta tänderna. Tittat på skeden när jag ska äta och känner att det är en för stor ansträngning att lyfta den och äta.
Trött hela, hela tiden och vill inget. Mina föräldrar har sett till mig varje dag flera gånger om dagen och sett till att jag gjort något. I helgen kom dom bokstavligen hem till mig och drog med mig ut. I lördags åkte vi till skogen med hundarna, på kvällen sa jag att jag inte ville ses på söndagen för att jag inte orkar men dom kom ändå och vi handlade mat och sen skulle pappa hjälpa mig med några saker men jag orkade inte och var irriterad och less och ville vara ifred för att mathandlingen tagit all energi och mer. Struntade i paket för 1000 kr jag inte lyckad returnera, en garderob där dörren hänger på sned och i princip lossnat helt och en dammsugare som inte fungerar. Men pappa följde med i alla fall. Jätte snällt men jag var bara så utmattad.
Gjorde ju slut med pojkvännen men känner i princip ingenting, lite tomhet men mest skönt att slippa umgås med någon så mycket och anpassa mig. Jag borde kanske vara ledsen men nej det är jag inte, mest jobbigt att det är en förändring.
Läkaren säger att jag ska söka akut och bli inlagd om det är akut men när är det akut? Jag lever ju än, jag avbröt mig när jag skulle svälja tabletterna men mitt liv fungerar inte. Men läste att dom tagit bort ännu en psykiatrisk avdelning till och blandat in dom från beroende enheten med psyk och jag känner inte för att dela avdelningen med dom för när man ser dom ute är det rätt så stökigt och högljutt. Dessutom är det tydligen besöksförbud nu och att vara där 2-3 veckor utan att träffa min familj känns inte bra. Och det här med att dela rum.
Vet inte vad jag ska göra. Hemma eller slutenvård?