Du är psykiskt sjuk! Nej vänta, du har visst en hjärntumör!

Så tycker jag du ska hoppa över släkten på söndag. Säg att du vaknade med ont i halsen eller nått?

Ta hand om dig ❤️
Ja det vore verkligen det allra, allra bästa. Den enda jag vill prata med är min bror men det finns många tillfällen till det. Kanske ska strunta i tankarna som ger mig dåligt samvete. Mina föräldrar hetsar alltid upp sig så mycket när jag inte vill vara med på saker fast jag gång på gång förklarar att sociala saker inte innebär något positivt alltid så som dom uppfattar det. Men jag har autism och djup depression och dom har svårt att förstå att jag inte lider av att hitta på saker på egen hand eller uppskattar det mest. Även dom bra sociala sakerna är till stor del röda aktiviteter. Både gröna och röda. Det är extremt jobbigt innan jag ska träffa någon, under tiden och efter.

Så ja, jag skippar släkten. Måste stå på mig mot mina föräldrars tjat bara. Mest pappas
 
Säg att du fått vinterkräksjuka, den misären lär de väl inte vilja riskera att bli smittade av, så kanske tjatet uteblir helt.

Ibland är vita lögner faktiskt helt okej.
Det hade varit en toppen idé om det inte vore så att jag träffade mamma idag och var fullt frisk och att dom skulle tro att jag behöver hjälp med hundarna om jag är sjuk och det jag vill minst av allt är att dom hämtar hundarna. Har för tät kontakt med dom. I och för sig hinner jag dra på mig någon krämpa, migrän kanske, det kommer ju plötsligt.

Det är intressant med vita lögner, jag har så svårt med det, min kurator på autismspektrumtillstånds-teamet förklarade för mig när jag var 32 år gammal att det är okej med såna och att jag inte behöver ha dåligt samvete men det är svårt att avvika från sanningen även om en vit lögn kan vara 100 gånger mer effektiv och inte skada någon.

Jobbar också på att stå upp för mig själv, samma kurator hjälpte mig hur man vet om man vill säga ja, nej eller kanske. Olika kriterier för hur det känns och vad man tänker och sen hur man säger det på bra vis. På nej lappen har hon lagt till med stora bokstäver JAG ÄR SÄKER! Så att om jag meddelat beslut till någon får ingen få mig att ändra mig.
 
@Lillefrun En inbjudan till något är just det, en inbjudan. Det är inget tvång att komma för att man är bjuden utan man får faktiskt tacka nej. Om någon tjatar så är det hen som är oförskämd, inte du. Andra kan såklart tycka att det är tråkigt om du inte kommer och fråga en gång till men du har full rätt att tacka nej utan att ge någon som helst förklaring och utan några vita lögner.

Ta hand om dig <3
 
@Lillefrun En inbjudan till något är just det, en inbjudan. Det är inget tvång att komma för att man är bjuden utan man får faktiskt tacka nej. Om någon tjatar så är det hen som är oförskämd, inte du. Andra kan såklart tycka att det är tråkigt om du inte kommer och fråga en gång till men du har full rätt att tacka nej utan att ge någon som helst förklaring och utan några vita lögner.

Ta hand om dig :heart
Exakt så.
I föreningslivet och i kommunala sammanhang är det stor skillnad på inbjudan och kallelse :)
 
Tack alla, jag fixade det!!

Mamma frågade en sista gång om jag vill följa med på söndag men vet ni? Jag sa bara ”Nej tack, jag känner inte för det” och så var det inget mer än så. Det räckte från båda hållen. Så skönt.

Jag har också tagit mig igenom julafton, jag ville gråta hela tiden som alla andra dagar och var så sjukt trött men jag var med i 5 timmar. Hängde inte med i samtalen hela tiden för jag zoomade ut men jag var där och jag försökte och det var mysigt också. Är så glad att ha min fina familj som lät mig ligga i soffan med en filt över mig ett tag och som inte blev irriterade när jag bokstavligen inte förstod vad dom pratade om utan ställde samma frågor om och om igen för att hjärnan var för full av intryck.

Nu ska jag bara titta på film och serier och mysa med hundarna. Det blev en ok dag ändå, mysigt.
 
@Lillefrun En inbjudan till något är just det, en inbjudan. Det är inget tvång att komma för att man är bjuden utan man får faktiskt tacka nej. Om någon tjatar så är det hen som är oförskämd, inte du. Andra kan såklart tycka att det är tråkigt om du inte kommer och fråga en gång till men du har full rätt att tacka nej utan att ge någon som helst förklaring och utan några vita lögner.

Ta hand om dig <3
Det är faktiskt sant att det inte är ett krav, jag har svårt med vita lögner så valde att bara säga att jag inte vill. Jag vet ju att jag inte orkar, känner ju efter idag då jag bara umgåtts med gröna människor att jag är utmattad så jag inte kan hålla ögonen öppna, hur ska jag då klara en lång lunch?

Min kurator på AST gav mig fraser att använda men dom känns så elaka. Jag är så van vid att ta hand om alla andra och bära deras känslor och är så rädd att göra fel eller såra så jag har inte vågat säga ifrån utan att be om ursäkt tusen gånger om någon gång i hela mitt liv.
 
När man försöker hålla skenet uppe men misslyckas. Jag var så otroligt, otroligt trött idag som är mitt normaltillstånd just nu och blev det ännu mer av det sociala. Men jag pratade med mamma på kvällen och hon sa att det hade synts jätte väl hur trött och nere jag var. Ibland går det tydligen inte att låtsas att allt är ok.

Men det kanske också är ok? Valet var ju att gå dit och vara trött och ledsen eller hemma och ledsen, dom kanske uppskattade att jag var där ändå?
 
När man försöker hålla skenet uppe men misslyckas. Jag var så otroligt, otroligt trött idag som är mitt normaltillstånd just nu och blev det ännu mer av det sociala. Men jag pratade med mamma på kvällen och hon sa att det hade synts jätte väl hur trött och nere jag var. Ibland går det tydligen inte att låtsas att allt är ok.

Men det kanske också är ok? Valet var ju att gå dit och vara trött och ledsen eller hemma och ledsen, dom kanske uppskattade att jag var där ändå?

Klart de uppskattade att du var där. Alla har vi olika förutsättningar. Jag kom hem från sjukhuset igår vilket tagit energi och ork. Var inte mitt vanliga spralliga jag, men jag var där.
 
När man försöker hålla skenet uppe men misslyckas. Jag var så otroligt, otroligt trött idag som är mitt normaltillstånd just nu och blev det ännu mer av det sociala. Men jag pratade med mamma på kvällen och hon sa att det hade synts jätte väl hur trött och nere jag var. Ibland går det tydligen inte att låtsas att allt är ok.

Men det kanske också är ok? Valet var ju att gå dit och vara trött och ledsen eller hemma och ledsen, dom kanske uppskattade att jag var där ändå?
Ja! Det är också okej. Särskilt om det var bättre för dig att vara där än att vara själv. Jag kände två behov idag: sällskap o vila. Bestämde mig för att försöka få båda. Jag har varierat mellan att ligga i soffan, sängen o kökssoffan idag. Att inte hålla skenet uppe utan låta sig vara som en är, tror jag i längden är välgörande både för en själv och de omkring.

Vad skönt det låter att din mamma såg dig och hur du hade haft det! :heart
 
När man försöker hålla skenet uppe men misslyckas. Jag var så otroligt, otroligt trött idag som är mitt normaltillstånd just nu och blev det ännu mer av det sociala. Men jag pratade med mamma på kvällen och hon sa att det hade synts jätte väl hur trött och nere jag var. Ibland går det tydligen inte att låtsas att allt är ok.

Men det kanske också är ok? Valet var ju att gå dit och vara trött och ledsen eller hemma och ledsen, dom kanske uppskattade att jag var där ändå?
Men du. De gillar DIG. Inte din fasad.
 
Ja! Det är också okej. Särskilt om det var bättre för dig att vara där än att vara själv. Jag kände två behov idag: sällskap o vila. Bestämde mig för att försöka få båda. Jag har varierat mellan att ligga i soffan, sängen o kökssoffan idag. Att inte hålla skenet uppe utan låta sig vara som en är, tror jag i längden är välgörande både för en själv och de omkring.

Vad skönt det låter att din mamma såg dig och hur du hade haft det! :heart
Ja det var jätte skönt att hon förstått, min brors sambo kom och kramade om mig hela tiden och klappade på mina armar också och sa hur duktig jag var så hon såg nog också hur jag kämpade för att inte bryta ihop.
 
Men du. De gillar DIG. Inte din fasad.
Fast jag är ju inte så värst rolig om jag är mig själv känns det som. Inte ens jag tycker ju om mig. Gjorde en sådan där emoji i telefonen som ska se ut som en själv. Man tar en selfie och sen bygger man upp en gubbe som ska likna en själv. Jag blev bara så arg och har försökt slänga min emoji för att den är så söt och jag är ful och alla får sina att likna dom själva men inte jag.

Om jag vore bara jag just nu vore jag inget, inget att tycka om. Eller jag vet inte, jag är väl så snäll och omtänksam mot andra som jag bara kan och jag tar hand om mina hundar. Det är två saker istället för inget i och för sig. Men allt handlar bara om att ta hand om andra och sen överleva. Jag tar ansvar för att medmänniskor i affärerna har det bra, försöker göra grannen glad, pratar med någon upprörd människa på stan som varit med om något, stannar och pratar med alla som är fascinerade över Milou som är en nakenhund och drar till sig folk som en magnet och svarar och skrattar och får förklara varje gång att Alvin är en powder puff som är en nakenhund med päls och att Alvin och Milou är släkt eftersom alla frågar om allt det och det kan vara flera gånger under en promenad, lyssnar när andra pratar, håller inne med mitt värsta för att inte gör terapeuten ledsen när vi pratar om jobbiga saker och så.
 
Fast jag är ju inte så värst rolig om jag är mig själv känns det som. Inte ens jag tycker ju om mig. Gjorde en sådan där emoji i telefonen som ska se ut som en själv. Man tar en selfie och sen bygger man upp en gubbe som ska likna en själv. Jag blev bara så arg och har försökt slänga min emoji för att den är så söt och jag är ful och alla får sina att likna dom själva men inte jag.

Om jag vore bara jag just nu vore jag inget, inget att tycka om. Eller jag vet inte, jag är väl så snäll och omtänksam mot andra som jag bara kan och jag tar hand om mina hundar. Det är två saker istället för inget i och för sig. Men allt handlar bara om att ta hand om andra och sen överleva. Jag tar ansvar för att medmänniskor i affärerna har det bra, försöker göra grannen glad, pratar med någon upprörd människa på stan som varit med om något, stannar och pratar med alla som är fascinerade över Milou som är en nakenhund och drar till sig folk som en magnet och svarar och skrattar och får förklara varje gång att Alvin är en powder puff som är en nakenhund med päls och att Alvin och Milou är släkt eftersom alla frågar om allt det och det kan vara flera gånger under en promenad, lyssnar när andra pratar, håller inne med mitt värsta för att inte gör terapeuten ledsen när vi pratar om jobbiga saker och så.
Jag tänker att familjen inte bryr sig om du är så värst rolig just nu, de bryr sig om DIG. Inte vad du säger eller gör, utan dig och att du ska må så bra som möjligt i stunden. Att du ska kunna känna att din familj finns där för dig, att de ser dig och att de är tacksamma för att du vill vara med dem trots att du egentligen inte orkar.

Apropå andra, i affären och på hundpromenader, är det saker som tar eller ger energi? Om det tar energi så kanske du kan försöka att inte agera på det du ser runtom dig? Att inte stanna när folk vill prata om hundarna? Eller bara säga, ursäkta jag har inte möjlighet att prata just nu, så får de avstå. Sätt dig själv före andra, du är den viktigaste personen i ditt liv 🌞
 
Jag tänker att familjen inte bryr sig om du är så värst rolig just nu, de bryr sig om DIG. Inte vad du säger eller gör, utan dig och att du ska må så bra som möjligt i stunden. Att du ska kunna känna att din familj finns där för dig, att de ser dig och att de är tacksamma för att du vill vara med dem trots att du egentligen inte orkar.

Apropå andra, i affären och på hundpromenader, är det saker som tar eller ger energi? Om det tar energi så kanske du kan försöka att inte agera på det du ser runtom dig? Att inte stanna när folk vill prata om hundarna? Eller bara säga, ursäkta jag har inte möjlighet att prata just nu, så får de avstå. Sätt dig själv före andra, du är den viktigaste personen i ditt liv 🌞
Det kan ju vara trevligt att prata med någon som uppskattar mina hundar men när det blir så mycket som det faktiskt blir så tar det mest energi och jag drar igenom ett inövat tal och försöker låtsas att jag inte har ett färdigt tal inom mig utan är spontan. Självklart blir man smickrad men när det är 5-6 gånger per promenad ibland blir det tröttsamt. Kanske ännu ett tillfälle att säga nej eller att jag inte har tid .

När min mormor, morfar och farmor dog grät jag inte. Jag hämtade näsdukar och pratade med personalen och stöttade mina föräldrar och lät inte mig själv sörja. Återigen ta hand om mina anhöriga. När morfar var nära att dö grät alla utom jag, trodde alla och undrade varför , men jag grät bara när jag var ensam. Har svårt att gråta inför folk.
 
Jag tänker att familjen inte bryr sig om du är så värst rolig just nu, de bryr sig om DIG. Inte vad du säger eller gör, utan dig och att du ska må så bra som möjligt i stunden. Att du ska kunna känna att din familj finns där för dig, att de ser dig och att de är tacksamma för att du vill vara med dem trots att du egentligen inte orkar.

Apropå andra, i affären och på hundpromenader, är det saker som tar eller ger energi? Om det tar energi så kanske du kan försöka att inte agera på det du ser runtom dig? Att inte stanna när folk vill prata om hundarna? Eller bara säga, ursäkta jag har inte möjlighet att prata just nu, så får de avstå. Sätt dig själv före andra, du är den viktigaste personen i ditt liv 🌞
Jag har tänkt på det idag och insett att jag inte har någon plikt att stanna och prata med alla om Alvin och Milou. Även om folk blir nyfikna så måste jag ju inte prata fast jag inte orkar. Kanske kan säga tack och ha en bra dag eller något sånt men jag har svårt att inte känna ett tvång.

Du kan också ha rätt i att dom uppskattar att jag försöker vara där, kanske uppskattar dom det ännu mer för att dom vet att jag mår för dåligt.

Det känns så bra att jag valde att hoppa över firandet idag. Istället ska jag gå på skogspromenad med mormor. Lite osäker på hur jag ska orka men det var jag som frågade, vill komma ut och inte bara ligga i soffan. Med henne är jag mig själv mer än med andra, hon lyssnar, vågar fråga om svåra saker och vi pratar om precis allt. Hon är inte min biologiska mormor men min själsliga mormor. Tänker på henne som en riktig mormor och hon är min 41 år äldre själsfrände. Så min absolut bästa vän är mycket, mycket äldre än mig men det spelar liksom ingen roll.
 
Jag har tänkt på det idag och insett att jag inte har någon plikt att stanna och prata med alla om Alvin och Milou. Även om folk blir nyfikna så måste jag ju inte prata fast jag inte orkar. Kanske kan säga tack och ha en bra dag eller något sånt men jag har svårt att inte känna ett tvång.

Du kan också ha rätt i att dom uppskattar att jag försöker vara där, kanske uppskattar dom det ännu mer för att dom vet att jag mår för dåligt.

Det känns så bra att jag valde att hoppa över firandet idag. Istället ska jag gå på skogspromenad med mormor. Lite osäker på hur jag ska orka men det var jag som frågade, vill komma ut och inte bara ligga i soffan. Med henne är jag mig själv mer än med andra, hon lyssnar, vågar fråga om svåra saker och vi pratar om precis allt. Hon är inte min biologiska mormor men min själsliga mormor. Tänker på henne som en riktig mormor och hon är min 41 år äldre själsfrände. Så min absolut bästa vän är mycket, mycket äldre än mig men det spelar liksom ingen roll.
Vad skönt att du kan reflektera över promenaderna och känna efter var din gräns går ❤ Om du blir stoppad får du påminna dig om att du har dina hundar för din skull, inte för att andra ska ha någon att fråga om dem. De kan googla 😊
 
Vad skönt att du kan reflektera över promenaderna och känna efter var din gräns går ❤ Om du blir stoppad får du påminna dig om att du har dina hundar för din skull, inte för att andra ska ha någon att fråga om dem. De kan googla 😊
Tänkte samma sak, att dom får väl googla om nakenhundar och puffar. Jag vet att Milou har en väldans utstrålning så förstår ju men ibland blir det verkligen så många per promenad att jag blir tokig. Nu blir vi stannade för deras fina täcken och söta skor i princip varje dag.
 
Funderar på en sak, jag har så svårt att tolka vissa saker och förstå vad som menas. Idag i affären hade jag börjat lägga upp varorna på bandet men det var god tid innan min tur när jag insåg att jag tagit fel på en sak som det skulle ta 20 sekunder att byta. Sprang iväg och när jag kommer tillbaka har tanten bakom mig i kön tagit all min plats på kassabandet, slängt upp det i en väldig hastighet så jag fick räcka in mina saker sak efter sak under plexiglaset till kassapersonalen istället för att lägga det på bandet. Tanten suckade, blängde på mig och visade tydligt att hon var irriterad.

Men jag var ju inte sen, jag förklarade för henne att jag skulle byta en sak men hon bara blängde på mig. Jag vill inte slösa andras tid men det här var liksom några få meter bakom oss som mest. Nu har jag varit ledsen i 3 timmar och försöker smälta att någon varit arg på mig och fundera på hur dålig jag är eller om det var ok att byta så snabbt när dom framför inte var klara på lång väg men så fort någon är elak eller arg eller irriterad letar jag alla fel jag kan i mig själv så jag kan inte släppa det. Dom här sakerna borde inte ta upp så mycket tid men det kan ta 1-3 dagar att släppa det. Jag försöker tänka att jag inte kan vara den första som tagit fel eller glömt. Förstår ju om det var min tur i kön också men det var ju två framför mig.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag sökte i mellandagarna vård för "drömtillstånd" jag dragits med sedan något år tillbaka nu. Det satt en läkare och lyssnade och...
Svar
19
· Visningar
2 474
Senast: kryddelydd
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Den perfekta sällskapshunden
  • Annonsera mera hundar 2
  • Valp 2025

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp