I dag fick jag ett (mil) utbrott på en man i affären när jag handlade. Det här med två meters avstånd verkar inte längre existera i Skåne. Har folk tröttnat och ser inte allvaret längre? Jag stod i kassan och la upp varor, bakom mig ställer sig en man i kanske 60 års åldern, definitivt INTE på rutorna och alltså istället normalt nära som man gjorde förut. Jag ger honom en menande blick, inget händer, jag tar min korg bort från där den stod medan jag packade upp och tog några steg bort mot kassören och fortsatte lägga upp och gubbjäveln började då lägga upp sina varor och ta pinne till att lägga mellan våra varor. Jag vänder mig bryskt om när jag är färdig och tar några steg mot honom som för att helt enkelt mana bort honom medan jag ska sätta min korg och då rycker han nästan korgen ur min hand och sätter den bland de andra. Jag tittar chockat och går sedan och ska betala, han går efter och ställer sig intill. Då får jag nog och fräser så artigt och trevligt jag kan "kan du vara så snäll att backa tack". Han blev förvånad och chockad, kanske förnärmad, tror inte han tänkte sig för alls egentligen, men jag försöker verkligen det här med avstånd och så kommer folk och trängs som idioter.
På tåget i går till jobbet har man ju möjlighet att sätta sig varannat säte, ett dubbeltåg dessutom så det funkar ju rätt långt faktiskt. Men icke, på samma station jag klev på trängde det sig in en kvinna mellan mig och den som satt två säten framför mig istället för att välja på andra sidan gången där det var ledigt. Jag slet min blindpinne och min väska åt mig och klev över till andra sätet där hon borde satt sig och slamrade ner min pinne och slängde min väska på sätet mitt emot (det var ett fyrasäte med bord) så att folk skulle fatta att välja nåt annat. Hon satte sig i sin tur där jag tidigare suttit.
Min tvärilska över den här dåliga respekten för space här kommer sig lite av att jag tröttnat på den kritik jag fått för att jag efter en del velande ändå valde att inte avboka min tid till neurologen för botoxbehandling mot migrän i Sörmland, och åkte dit, med SJ- tåg. VAD TÄNKER JAG MED?! JAG KAN JU BLI SMITTAD OCH TA HEM SMITTA!
Jag valde att åka för att det är mot migrän, utan den så lär jag tillbringa fler dagar i sängen än på jobbet och med provanställning och en situation där det sägs upp folk även på mitt jobb, herregud, jag vill inte vara nästa offer där! Det är lite lättare för en del andra vårdpersonal att få jobb än vad det är för mig med mina funktionsnedsättningar inom mitt yrke....
Jag var borta i 1,5 dygn och under den tiden träffade jag totalt färre människor än vad jag gjorde dagen efter under de 6 timmar det tog för mig att ta mig till och från jobbet med tåg och buss samt jobba. Och att hålla det där avståndet till folk var hur enkelt som helst där, ingen närkontakt med mer än med läkaren överhuvudtaget, medan här är rena rama lögnen. Folk verkar inte längre bry sig och trängs gärna.
Jag tycker att det känns oerhört trist och märkligt att folk tycker det verkar ok att klaga på mitt beslut och sedan samtidigt själv umgås med familjen i påsk, trängas och strunta i avståndrekommendationerna och till och med umgås med äldre familjemedlemmar, som man inte borde umgås med alls nu. Några som klagat tycker det är helt ok att åka till sina stugor, husvagnar eller åka skidor också.
Smittas jag så är det när jag åker till jobbet, säkerligen. Den enda jag skulle kunna bli smittad av i Sörmland var läkaren och det tror jag inte att jag blev. Alla andra var det avstånd till. Ja förutom ledsagare i tågbyte, som gick bredvid mig, men ändå inte så nära som brukligt. Avstånd är trots allt vettigt.