Jag kryssar ”Bok där en trädgård förekommer” med boken
Au revoir Agneta av Emma Hamberg, där en klosterträdgård har en central roll.
När jag nu hade läst den första boken om Agneta och uppskattade den så kunde jag ju lika gärna fortsätta med den andra också, täntke jag. Men den här boken hade jag svårt att ta mig igenom tyvärr. Vet inte om det beror på att jag aldrig riktigt har lyckats uppskatta uppföljare/serier, men där jag upplevde att första boken handlade om större frågeställningar som att inte känna sig levande, våga stå upp för sig själv och vara den man är, så tyckte jag att den här boken mest framkallade samma jobbiga känsla hos mig som en fars. Jag upplevde att boken handlade mer om situationskomik kring Agnetas vardag än om större frågeställningar, och då tappade boken mig.
Men jag tog mig igenom den tillslut. Nånstans på mitten glimmade det till litegrann med vad jag tyckte var en väldigt skarp beskrivning av hur det kan vara att inte känna sig hemma i sitt sammanhang och ständigt känna sig helt missförstådd och aldrig nå fram till andra. Och jag fick mig ett riktigt gott skratt när Agneta - i ett infall av att sluta göra det som förväntas av en hela tiden utan istället lyssna på sig själv och bejaka sin egen humor - la ut en bild på sitt intagramkonto, där en i hennes familj svarade med att undra om henne konto kanske hade blivit kapat. Tyckte att det var så träffande att vi lever i en värld där det är mer sannolikt att man har blivit kapad än att man kliver utanför ramarna och gör oväntade saker...
Men, på det stora hela så var det ingen bok som jag uppskattade tyvärr.