Jag var spiksäker på att hästen hette "Mignon" genom nästan hela boken. Första gången jag läste "Migon" var jag övertygad om att det var ett typo, men sen såg jag att det spred sig, och genom texten jag redan hade läst också. Knepigt!
De kursiva styckena var bara för att då blir det intressant att läsa boken en gång till direkt, förstås! Jag tyckte definitivt boken blev bättre av dem.
Det första som slog mig, för övrigt, redan på första sidorna, var hur otrevliga alla var mot varann. Är det så i normala stall? Har jag bara tur som står i ett stall där de flesta verkar genuint tycka om varann?
Det var för övrigt intressant att kontrastera Ellen och Linn. Båda har krympt till osynlighet, men på så olika sätt och med olika (men inte helt olika ändå!) män.