Bryter ihop!

[FrontLine_]

Jag vet inte vart jag ska lägga den här tråden, men här känns rätt.

Jag vet inte ens vart jag ska börja, men som en del av er vet så är jag gravid och tyvärr ensamstående. Jag har ett städat liv med jobb och körkort osv, och jag längtar efter det här barnet så jag håller på att spricka. Jag vet att jag kommer bli en kanonmamma!

Nu till saken, jag har en yngre syster som redan har barn, hon är 19 år nu, och har väl inte skött om sitt barn på ett bra vis. Hon och hennes kille har absolut ingen ekonomi, har skulder som är jätte höra, festar ofta och bara ett allmänt jävligt liv. Hennes barn får inte heller den uppmärksamhet han förtjänar. Nåväl tänker jag, han är ju 1,5 år nu och det börjar gå bättre för dom.. det är ju bara att hålla tummarna.

Nu visar det sig att min ANDRA syster OCKSÅ är gravid, och hon är bara sjutton år och är i världens trotsålder. Gör helt tvärtemot och det går absolut inte prata med henne. Hennes kille är ett riktit klatterarsle och absolut ingenting att hänga i julgranen. Han har inget jobb och ingen hjärna heller för den delen. Min syster går ettan på gymnasiet, har inte ens börjat med körkort, och hon vet INTE vad det kommer att innebära att ha barn. Hon tror bara att hon ska få mer pengar än när hon inte är gravid. men det stämmer ju inte heller!!

Det här är nu bara en tredjedel av problemen.

Så till mig: Jag känner att jag tappar motivationen helt och jag orkar inte med det här. Jag ska vara som nån jäkla mamma till hela familjen, när jag har nog med mitt eget liv. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, och jag vet inte varför det känns så fel och uppochner alltihop. jag kan inte ens vara glad över att jag själv är gravid längre

Allt är bara så hemskt!

 

[bananabambi]

Sv: Bryter ihop!

Jst när man är gravid så finns det så himla mycket känslor i kroppen, ibland tar man ut dom på fel sätt. Man kan känna enormt mycket medlidande för andra, eller ilska för saker man normalt inte skulle bry ett svatt sig om.

Är du äldst i syskonskaran? Då blir det lätt så att man tar på sig en föräldraroll, trots att man varken behöver eller vill.

Om du inte vore gravid kanske du skulle klara av storasysterrollen på ett annat sätt, just nu tycker jag du ska försöka lägga ner det. Fokusera på dig själv istället. Har de inte bett om din hjälp, ge den inte. Men erbjud dig att hjälpa om någon vill ha den, annars är det slöseri på den lilla energi man faktiskt kan dela med sig av som gravid.

Jag blir lätt präktig gentemot min yngre bror, som aldrig kan "ta tag" i sitt liv utan bara glider med.

Men den som blir lidande är ju en själv, speciellt när hjälpen inte uppskattas.

 

[Girasol]

Sv: Bryter ihop!

Ojdå, låter inget vidare det där. Du har det tufft som ensamstående och ska inte behöva hålla ihop resten av familjen. Nu är jag inte påläst om hur din familj är, men man ska inte vara förälder eller ta sin förälders plats.. -i onödan. Knappt i nödan!!!

Sen kom jag tänka på en annan sak. Du har en stökig lillasyster som nu också är gravid. Jag har fyra barn och vid två av graviditeterna så har syskon till mig också varit gravida. Antingen bara en viss del eller som nu senast då det endast skiljer 2 veckor mellan barnen.

Detta kan vara ganska jobbigt. För min del blir jag obekväm av att som omföderska få höra tjatas och jämföras med syskonen som båda vart förstagångare. Sen tyckte min syster att det var jobbigt, för ingen av oss fick den uppmärksamhet i familjen som man som gravid många gånger vill ha. Jag låter henne tala för sig själv på den punkten. Jag ville helst vara ifred och avskydde frågor om hur det stod till med magen.

Eftersom mitt synsätt tillhör det ovanligare så gissar jag på att du nu helt får stå tillbaka både från din egen sidan, men även att systern stjäl all uppmärksamhet och fokus från övriga familjen. Vilket du då av förklarliga skäl tycker är såväl orättvist som tröttsamt.
Rätta mig gärna om jag har fel.

Sen att din syster är en obstinat tonåring gör ju inte saken bättre. Likaså med din andra syrra. Men ibland måste man stänga öronen/ögonen och bry sig om sig själv. Du har inget ansvar gentemot dem. Möjligtvis mot deras barn om de far illa och då är det soc. du ska prata med.

Skickar styrkekramar!!!!


Gira

 

[Skogstrollet]

Sv: Bryter ihop!

Varför ska du vara mamma till familjen? Är hon borta?

Det är inte din roll att ta hand om dina syskon. Det är deras liv, vill de ha hjälp säger de förhoppningsvis till, annars kan du bara finnas där som ett stöd för dem. Det är allt du behöver göra egentligen. Inget mer. Liksom de förhoppningsvis är ett stöd för dig, om inte idag så kanske längre fram.