Nu är det säkert inte hjälpsamt (och hjälper inte mitt dåliga samvete), men jag vet från honom och det han berättat om sitt liv snarare vänder sådant mot sig själv. Inte för att det är en garanti såklart.
Jag tänker hålla skenet uppe tills jag lämnat brevet.Vi har det bra nu liksom, ska på strandutflykt, livet är åter, någorlunda. Jag känner mig otroligt falsk och jävlig. Men vet också att jag knappast fått alternativ. Eller, i ärlighetens namn, jag ser fram emot idag. Vi har trevligt, på riktigt, det är inte enbart fejk liksom.
Men jag vet också att han sedan kommer tycka att jag varit oärlig som "låtsades att det skulle bli bra och sen drog helt utan att han fick en chans". Men han har också gjort det fantastiskt tydligt att jag inte ..får? kan? ta beslutet att göra slut utan det är upp till honom, tydligen. Så ja. Inga alternativ vad jag kan se