Det förstår jag. Det är ju inte du som är förälder. Men din sambo är ju pappan, och han har ju inte satt dottern till världen för att ha någon trevlig person att umgås med.
Hon är säkert inte trevlig, så som hon är nu. Att hon inte ens kan ha varaktiga relationer med kompisar vittnar om det, men det visar oxå att hon inte är lycklig. Just nu kanske hon tycker att folk är idioter, och att de går att ersätta med nya. Men om några år kommer det börja göra riktigt ont, när hon märker att det inte finns någon som hon kan hålla sams med en längre tid.
Det är föräldrarna som ska visa hur man bevarar relationer! Vem annars skulle vilja göra det jobbet?
Haller med dig helt har, och jag trodde val att hon skulle fa ont, landa hart och inse tidigare an sahar... Men hon bara letar vidare efter nya tillfalliga vanner.
Det är ju helt rätt! Hon vet inte vem han är! Och vad är det för trams att skicka intet-sägande artighets-sms till sitt eget barn!?
Alltsa det var helt fritt oversatt och jag kommer inte ihag exakt vad han skrev. Och innan dess hade han forsokt traffa henne, prata med henne, bjuda in henne, ringa henne och skickat fler sms...
"Hoppas allt..." det inbjuder ju inte till kommunikation precis. Så där skriver man ju när man inte vill ha svar.
Är det engagemang för din sambo, att sitta hemma och knappa ett sms? Är det för jobbigt att cykla/köra till dottern, gå/cykla/köra efter henne när hon går iväg, ställa frågor, fråga igen när han inte får svar, eller bara skäll till svar, och igen och igen.
Fast nagonstans gar val en grans? Hon har gjort ett val och det maste vi respektera ocksa. Det vi (sambon) kan gora ar att finnas dar for henne nar/om hon kommer tillbaka.
vindvissla, du som står mitt i det här, är det bonusdottern eller sambon som är ditt problem? Jag menar, jag tycker det låter som att du tycker att sambon borde hantera det här på ett annat sätt. Är han själv nöjd med att skicka iväg ett sms och en present då och då? Om han inte vill göra mer, kan du acceptera det?
Jag kan inte andra pa min sambo, bara forsoka leda honom i en annan riktning (som jag tycker ar ratt eller tror kan funka, men det ar ju inte sakert att han gor det). Men han ar en vuxen person och bestammer sjalv over sitt liv. Vad menar du att jag ska gora? Dumpa honom for att han inte funkar som jag?
Sen en annan grej. Jag tycker inte att ni ska lyssna på vad barnflickan, mamman eller andra säger om bonusdottern. Ni kan säkert hämta mycket skit där, som ger er anledning att se henne som förlorad. Men det är bara ett sätt att döva samvetet. Antingen tycker din sambo/ni att ni har gjort nog, eller inte - oavsett vilka rykten ni hör. Om flickan återvänder till er, kommer hon inte köpa argument som "men din mamma sa ju att du..."
