Bonuskrångel - jättelångt

[vindvissla]

Jag har alltid haft en bra kontakt med sambons dotter, som fyller 18 idag. Vi har haft våra duster då hon har lite problem att hålla sig till sanningen, men de senaste åren har det funkat bra. Jag har även haft toppenkontakt med hennes mamma, som jag tyckt var jättetrevlig och verkligen gillat att umgås med. Har ofta åkt dit själv med Sam för att prata med henne.

När hon var 12 fick hon en 3-årig ponny av min sambo, hästen var halvt inriden och drog iväg med dottern hela tiden. Men jag hjälpte henne att rida till honom så att han blev trevlig och lydig och han hoppade faktiskt väldigt bra. Hästintresset tog dock slut och ponnyn gick här hemma på vår mark i drygt två år. Då bestämde hon sig för att hon inte ville ha kvar honom. Jag red honom så att han kom i form, satte ut en annons och sålde honom åt henne.

I våras bestämde dottern sig för att köpa en bil, hon hade sett en till ett bra pris som hon kunde tänka sig. Pengarna för ponnyn var tydligen hennes och det har jag egentligen inget problem med. Så hon köpte bilen och allt var frid och fröjd, tills hon körde in i en mur och totalkvaddade den. Min sambo tyckte det var bra om hon hade en bil så att försäkringen mm fanns kvar, så han köpte en billig Punto till henne av vår granne som säljer bilar. Den föll inte damen i smaken så hon sålde bilen och tog pengarna. Sen krävde hon mer pengar för att köpa en Mini som hon sett och gärna ville ha. Dessvärre hade vi inga pengar att ge henne och sambon tyckte att hon redan fått två bilar och att det kunde räcka. Sen dess har vi inte hört av henne.

Han har däremot fått en massa sms av exet om hur snål han är, att han aldrig brytt sig om henne och bara bryr sig om sin nya familj (vilket såklart inte är sant) och att hon fått låna pengar av sin mamma för att köpa Minin till dottern. Hon har dessutom förlorat sitt jobb så om sambon kunde bidra med ett par tusen skulle de bli glada. Annars skulle hon se till att dottern inte kom hit mer.

Nu är ju dottern ung vuxen, bilburen och kan själv bestämma över sitt liv så jag skyller inte på exet helt och hållet, men henns inställning har inte hjälpt.

Sambons dotter vägrade komma på Sams dop eftersom hon inte blivit tillfrågad om hon ville bli gudmor . Gudmor är min bästa kompis sen 18 år tillbaka och jag hade inte ens en tanke på att ha Sams syster som hans gudmor. Det finns massor av andra människor som skulle passa mycket bättre och som har visat mycket mer intresse än vad hon har.

Som sagt så har vi inte hört av henne på hela sommaren och när sambon smsat henne (hon vägrar svara i telefon) så säger hon att han inte är hennes pappa längre och att hon inte vill ha med honom att göra.

Idag fyller hon 18. Sambon lämnade ett kuvert med kort och pengar i deras brevlåda i morse. Jag skickade ett sms som hon inte ens har svarat på.

Gah, nu blev detta en hel roman men ska jag göra något? Ska jag lägga mig i? Försöka få henne att komma hit? Prata med henne? Försöka prata med hennes mamma? Jag tycker de beter sig som bitches båda två men är villig att lyssna på deras sida av historien också, även om jag vet att dottern gärna hittar på saker.

Det är jättejobbigt att se min sambo vara ledsen över det här och jag och Sam saknar henne också.

 

[havreflinga]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Gah, nu blev detta en hel roman men ska jag göra något? Ska jag lägga mig i? Försöka få henne att komma hit? Prata med henne? Försöka prata med hennes mamma? Jag tycker de beter sig som bitches båda två men är villig att lyssna på deras sida av historien också, även om jag vet att dottern gärna hittar på saker.

Saknar du henne? Annars är det väl bara läge att njuta av lugnet, kan jag tycka...

Det är jättejobbigt att se min sambo vara ledsen över det här och jag och Sam saknar henne också.

Ah, här skriver du ju att du saknar henne. I så fall kanske du ska berätta det för henne, och fråga om du kan göra något för att laga relationen. Om hon inte svarar får du nog tolka det som ett avvisande.

Sambon kan du kanske stötta genom att få honom att berätta hur han känner och resonera om vilka handlingsalternativ han har. Men du kan inte fixa relationen med dottern åt honom. Det måste han göra själv, ifall han vill och orkar. Har han förresten frågat dottern varför hon inte vill ha honom som pappa längre? Jag hade frågat det (ifall jag var pappan) och om jag inte hade fått något svar hade jag nog sökt upp henne och krävt ett svar, fortsatt jaga henne tills jag fått ett svar att ta ställning till.

Om jag hade varit tonåring och sagt något så provocerande till en förälder och bara fått tystnad tillbaka, då hade jag blivit väldigt besviken. För varje timme som tystnaden pågick hade min besvikelse multiplicerats.

 

[vindvissla]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Han har försökt prata med både henne och mamman men ingen av dem svarar. Det enda han får är otrevliga sms och var och när pengar ska överlämnas. (underhållet alltså)

Det är sant att jag inte kan laga deras relation åt dem. Och jag vet ju bara halva sidan av problemet också, har ju inte sett det från deras sida. Under 18 år har han matat in pengar, otroligt mycket pengar. Och nu när han inte kan det mer blir de skitsura. Det är min uppfattning om saken.

Det enda bra som kommit ut ur detta är att hon tagit tag i skilsmässan, och de har ett datum för domstolsbeslut (måste ha det här) och där kommer även underhåll att fastställas.

Egentligen saknar jag inte henne sådär fruktansvärt mycket, men jag är verklligen inte glad att hon är borta heller.

 

[MiaK]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Med mina tonårsminnen låter det mest som dottern har mkt hormoner och idéer som inte funkar i verkligheten- liksom få flera bilar, och anse att pengarna från ponnyn va hennes bara sådär, men ok.

Om dottern är en smart tjej i övrigt tror jag att ni kanske kan vänta ut henne, hon mognar nog om ett par år. Viktigt är bara att pappa fortsätter vara vuxen, ringa och höra hur hon mår, kanske bjuda på restaurang på födelsedagar (hennes och sin egen- i ditt sällskap om dottern vill) och att han kan ha överseende med sura sms och att hon nu inte svarar.

Så att hon känner att pappas stöd finns och att hon när hon mognat kan ha en relation med pappa, bara vänta ut henne!!!

Som det låter på din historia har verkar du och pappan väldigt "sunda och vanliga vänliga" människor så fortsätt med det bara är mitt tips!

 

[vindvissla]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Ja det är ju ett sätt, att vänta ut henne. Smart men jävligt bortskämd skulle jag vilja säga. Sambon har jobbat utomlands tills hon blev 12, så han har aldrig varit där och hjälpt till mer än rent ekonomiskt. Hon är ett typiskt exempel på hur barn blir om deras föräldrar försöker köpa sig fria. Tyvärr. Och hennes mamma är inte mycket bättre.

Det är mest hennes förlust tycker jag. Men tråkigt ändå.

 

[Tassetass]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Nu är det säkert mycket som inte förklaras av ditt inlägg, men spontant ser jag det så här:

Tjejen har två föräldrar varav en var i princip totalt frånvarande tills hon var 12 och en mamma som enligt dig inte är så mycket bättre. Tjejen mäter numer sitt värde som person i pengar och när detta uteblir eller understiger hennes förväntningar så känner hon sig värdelös och avvisad. Så långt är vi väl överens? Det din sambo borde göra är att parkera utanför hennes dörr och när hon till slut öppnar (för nån gång måste hon ju gå ut) säga att hon kommer inte få mer pengar, men hon ska få en pappa. Sen måste de ju för fanken prata med varandra och bygga en relation där inte pengar spelar någon roll.

Jag håller helt med havreflinga om att tjejen försöker provocera fram något, och jag tror detta något är ett bevis på kärlek som inte är i pengaform. Och precis som havreflinga säger; för varje timme som hon inte får någon respons så cementeras hennes tro i att hennes pappa inte bryr sig. Av samma anledning tror jag hon blev besviken över att inte bli gudmor; hon hade nog hoppats på att bli gudmor för det skulle visa att ni faktiskt älskar och värdesätter henne.

Jag är kanske helt ute och cyklar, men efter att ha varit ett relativt utåtagerande, bortskämt barn med rätt sned syn på ens värde som människa kan jag relatera till hennes beteende (och då kan jag ändå se att jag hade dunderfel i hur jag uppfattade saker och ting, medan du bekräftar att den här tjejen har rätt)...

 

[vindvissla]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Tjejen har två föräldrar varav en var i princip totalt frånvarande tills hon var 12 och en mamma som enligt dig inte är så mycket bättre. Tjejen mäter numer sitt värde som person i pengar och när detta uteblir eller understiger hennes förväntningar så känner hon sig värdelös och avvisad. Så långt är vi väl överens? Det din sambo borde göra är att parkera utanför hennes dörr och när hon till slut öppnar (för nån gång måste hon ju gå ut) säga att hon kommer inte få mer pengar, men hon ska få en pappa. Sen måste de ju för fanken prata med varandra och bygga en relation där inte pengar spelar någon roll.

Jag håller helt med havreflinga om att tjejen försöker provocera fram något, och jag tror detta något är ett bevis på kärlek som inte är i pengaform. Och precis som havreflinga säger; för varje timme som hon inte får någon respons så cementeras hennes tro i att hennes pappa inte bryr sig. Av samma anledning tror jag hon blev besviken över att inte bli gudmor; hon hade nog hoppats på att bli gudmor för det skulle visa att ni faktiskt älskar och värdesätter henne.

Ja, jag håller helt med dig. Och jag har försökt förklara och visa för sambon ända sen vi flyttade hit att det funkar inte att ha det så som de har det. Jag har till och med köpt Jesper Juuls bok på engelska åt honom så att han kan få höra det av någon som är mer kompetent. För Juul tar upp dessa tidsbortglömda men pengabortskämda barn och förklarar på ett jättevettigt sätt just att man måste sätta sig ner med dem och säga "Du jag har gjort fel i hela mitt liv. Förlåt. Vi måste börja om och det kommer bli jättejobbigt och konstigt i början, men jag vill spendera mer tid och mindre pengar på dig."

Han har försökt och försöker fortfarande med jämna mellanrum att ta kontakt med henne utan resultat. Min barnvakt känner också dottern så jag hör ju en del saker från det hållet också.

På ett sätt tycker jag det är jättetråkigt men sen tänker jag att hon kanske inte är så trevlig egentligen? Om hon levt 18 år med en mamma som bara bryr sig om det ytliga och som också värderar allt i pengar och om hon kommit undan alla lögner mm så kanske hon inte är så sjysst som person? Hon lyckas aldrig ha kvar kompisar mer än ett år, max, och sen är det någon bättre, snyggare och rikare som passar bättre.

Tassetass, om du växt upp såhär, rättar det till sig av att man blir vuxen? Eller kunde du lika gärna fortfarande vara sån?

 

[Tassetass]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Fast spelar det någon roll om hon är trevlig, egentligen? Förtjänar inte hon att hennes pappa gör allt för att få relationen att funka innan han ger upp? Är det inte en förälders skyldighet att göra så? Och även om hon nu är ung vuxen som 18-åring så säger det ju ingenting om hur färdig hon är som människa. Jag var inte särskilt rolig som 18-åring, men nu - 8 år senare - är jag en ganska sympatisk prick.

Om det rättar till sig... Jag är nog ett dåligt exempel då jag nu när jag ser tillbaka på det inte alls var så "icke omtyckt" som jag trodde. Jag växte upp annorlunda än mina syskon då mamma var hemma med mina tre syskon eftersom de kom ganska tätt, men när jag närmade mig skolåldern började hon jobba. När jag kom hem från skolan var jag ofta ensam (pappa var alltid inom räckhåll eftersom han jobbade hemma) och jag undrade väl varför jag inte fick ha mamma hemma på samma sätt som mina syskon. Jag utnyttjade att mina föräldrar hade lite mindre tid men betydligt mer pengar med tre utflugna barn och jag mätte mina framgångar i hur mycket saker jag lyckades få. Och i ärlighetens namn fick jag det mesta jag ville ha.

Jag hade nog helt klart kunnat fortsätta vara sådan om inte mamma hade dött, det ställde allt på ända och det gjorde att relationen till pappa blev annorlunda (mycket bättre, och det var även tack vare att han ansträngde sig på ett annat sätt, eftersom han inte ingick i ett föräldrateam längre utan var själv). Jag tror inte det hade rättat till sig om jag inte hade blivit tvingad att se över hela mitt liv och min person, utan då hade jag nog fortfarande sett till att bli så bortskämd som möjligt. Visst ber jag fortfarande pappa om hjälp ibland, men då brukar jag avsäga mig födelsedagspresenter och julklappar istället just för att jag inte vill vara bortskämd.

Numer ser jag pappa som en trygghet, inte som en självklarhet (om det är begripligt). Men det har krävts mycket jobb från MIN sida eftersom det var jag som drog igång det hela (tycker jag då). I din sambos fall är felet hans och då måste han göra jobbet. Visst finns chansen att hon om några år söker sig till honom, men då kvarstår ändå jobbet för hans del eftersom han måste lära sig hur man är en närvarande förälder.

 

[vindvissla]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Om hon är trevlig eller inte spelar roll för hur mycket jag tänker "slösa" av mig själv. Just nu gör jag ju ingenting så det kan iaf inte bli sämre.

Skönt att det blev folk av dig med men jag undrar vad som kommer få henne att "inse". Sen jag träffade henne första gången har jag tänkt att hon någon gång kommer falla så jäkla hårt när hon inser att världen inte kretsar kring henne och hennes behov. Men kanske hon inte gör det av sig själv?

Våra duster har alltid varit baserade i just det här problemet, hon tycker att jag borde anpassa mig efter henne och jag tycker att det borde jag inte. Det är inte ok att sno mina kläder, ljuga om och för mig och en massa andra saker. Vår relation har varit lugnare sen jag förbjudit henne att ta mina kläder (innan lånade jag ut dem med förhoppningen att få tillbaka dem) och sen jag inte lägger mig i hennes liv längre. Hon har inte fått vara här ensam med mig för det slutar alltid i att de (hon och hennes kompisar) gör saker de inte får och ljuger sedan om det. Men som sagt, de senaste åren har det funkat helt ok och jag tror hon tyckt det samma.

Jag ska peppa sambon lite att fortsätta försöka få kontakt och förklara varför han inte kan ge mer pengar. Men det är svårt när hennes mamma uppenbarligen tycker att vi är skyldiga dem en massa cash.

Det roliga är att sambon nyss fått hem skilsmässoansökan och i den står alla hennes utgifter. De har huslån som är 3 ggr högre än oss, 2 billån och en massa annat, så deras totala månadskostnader är 5 gånger så höga som våra ungefär. Det i kombination med att hon inte har något jobb har säkert att göra med att hon vill ha mer pengar.

 

[Tassetass]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

För dig finns det gränser, men dels är du inte hennes förälder och dels har du inte svikit henne. Men din sambo har andra skyldigheter.

Och hennes mammas inflytande är något som kommer att försvinna, åtminstone i den ekonomiska aspekten, för tids nog kommer dottern flytta hemifrån. Då kommer det nog kännas dumt om man låtit det vara en anledning att inte kämpa för relationen.

 

[Badger]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Sambons dotter vägrade komma på Sams dop eftersom hon inte blivit tillfrågad om hon ville bli gudmor . Gudmor är min bästa kompis sen 18 år tillbaka och jag hade inte ens en tanke på att ha Sams syster som hans gudmor. Det finns massor av andra människor som skulle passa mycket bättre och som har visat mycket mer intresse än vad hon har.

Säkert OT: men en syster kan ju inte vara gudmor, en gudmor är ju någon extra, utanför kärnfamiljen som ska ha ansvar. En syster har systeransvar redan och är redan en tillgång för barnet. Om hon någonsin frågar om det igen så kan du väl ta det som argument snarare, att hon är ju så mycket viktigare och närmare än någon gudmor någonsin kan vara. Dvs om hon tar det ansvaret...

(hehe storasyster till två halvsyskon har talat. Hade allt känts bra märkligt att bli gudmor till sina egna småbröder! som om de inte vore mina bröder och som om de inte vore av min (kärn)familj. En farbror eller en förälders kusin är ju en annan sak.)

 

[mino]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

den association jag får är till en person som så fort h*n får minsta kritik börjar tjata om att h*n är diskriminerad. Jag tycker att det låter lite likadant med denna tjej, att hon har fastnat i en identitet som skilsmässobarn och hugger på varje inbillad antydan till att hon inte får det hon tycker sig har rätt till. Det enda jag kan tänka mig som kan reparera hennes "det är alltid extra synd om mig eftersom jag är skillsmässobarn"-attityd är nog att din sambo har ett par ordentliga vuxna samtal med henne så att de kommer till nån gemensam förståelse. Att du skulle göra det känns helt fel, hon bör ju inte ha en närmare relation till dig än till sin far. Eftersom hon gör sig svår att nå kanske det är läge att han sticker iväg med henne på nån resa så att de verkligen får tid till varandra?

 

[vindvissla]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Säkert OT: men en syster kan ju inte vara gudmor, en gudmor är ju någon extra, utanför kärnfamiljen som ska ha ansvar. En syster har systeransvar redan och är redan en tillgång för barnet. Om hon någonsin frågar om det igen så kan du väl ta det som argument snarare, att hon är ju så mycket viktigare och närmare än någon gudmor någonsin kan vara. Dvs om hon tar det ansvaret...

(hehe storasyster till två halvsyskon har talat. Hade allt känts bra märkligt att bli gudmor till sina egna småbröder! som om de inte vore mina bröder och som om de inte vore av min (kärn)familj. En farbror eller en förälders kusin är ju en annan sak.)

Jag pratade aldrig själv med henne om detta, visste inte om att hon kände så eller att hon var intresserad av att bli gudmor. Men jag känner precis som du, hon är ju redan syster! Och rent praktiskt, om något skulle hända mig och min sambo så är det väl inte så passande att en 17årig storasyster blir vårdtagare? Då funkar det väl mycket bättre med min kompis sen nästan 20 år tillbaka, med samma värderingar och som dessutom bor här och kommer åka fram och tillbaka mellan Sverige och Irland? Som sagt, dottern fanns inte ens på min lista... Kanske är en kulturkrock, vad vet jag?

 

[vindvissla]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

. Eftersom hon gör sig svår att nå kanske det är läge att han sticker iväg med henne på nån resa så att de verkligen får tid till varandra?

Ska han tvinga med henne då eller?

Han skickade ett meddelande för ett par veckor sen, precis innan skolstarten och skrev "Lycka till med sista året, hoppas allt är bra med dig" och fick tillbaka "Vem är du?"

Och det är inte så att hon glömt sin egen fars nummer...

 

[Ava22]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Har läst hela tråden och har lite koll på vem du är på forumet vindvissla. Vad jag läst det du skrivet så verkar du vara en jättesnäll tjej!
Men iaf, till dottern. Iom det du skrev sist,

Han skickade ett meddelande för ett par veckor sen, precis innan skolstarten och skrev "Lycka till med sista året, hoppas allt är bra med dig" och fick tillbaka "Vem är du?"

, så känns det inte som att det skulle funka med att vänta ut henne. Inte med det svaret.
Om jag hade varit i er situation hade jag (antingen gjort både och eller bara alternativ 2) 1, tagit kontakt med henne på neutral mark, kämpat som attan med det tills hon gav upp och vill träffas, ofta funkar det att tjata , 2, gett henne ett ultimatum dvs säga till henne; antingen vill du träffa oss eller inte, det är nu det ska avgöras. Säger HON nej så är det hon som förlorat på det! Tänk bara sen när hon skaffar familj och barn, det vore konstigt om hon inte skulle vilja ha sin pappa med i bilden och en morfar till sina barn. Visst det kan bli jobbigt för er, speciellt din man eftersom det är hans dotter. Men hon är så gammal så att det borde funka med henne, att sätta hårt mot hårt.

 

[vindvissla]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Hm, tack ska du ha. Jag tror inte vi är några jättehemska människor varken jag eller sambon faktiskt. Och extra tråkigt eftersom det har funkat så bra i så många år, de har varit skiljda i tio år och jag har varit med i bilden i sex år.

Klart han kan fortsätta tjata på henne och se vad som händer och hoppas att hon mjuknar, och det är ju det han gör också. För att försvara honom lite så är han typiskt irländsk katolsk, har växt upp i ett hem där man aldrig visade kärlek och han har alltid fått höra att han är oduglig mm. Men han är jätteduktig på att säga till dottern att han älskar henne, både live och via sms. Dock han han (och dottern) problem att prata om känslor och om något händer så förträngs det gärna tills saker funkar som det ska igen.

Jag hoppas hon kommer ta sig i kragen, det här är inget skoj alls. Och jag trodde inte jag hade något otalt med henne, men det uteblivna tacket på födelsedagen förklarar ju att hon inte tycker likadant.

 

[MiaK]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Jag förstår att du och jag menar olika saker med att "vänta ut" henne,

Eller kanske inte.

Men, det är pappan som satt barnet till världen, det är pappan som uppfostrat- eller i detta fall brustit i uppfostran- dottern.

Hade min far i den situationen sagt att antingen skärper du dig eller så ses vi inte mer hade jag tyckt att han var precis den ärkeidiot jag trodde och hållt mig till min kanske inte perfekta men bättre mamma. Punkt.

Var hon 18? Jag var fortfarande JÄTTE-tonåring då. Först när jag fyllde 25 kom en annan mognad där jag kände mig vuxen. Innan dess hade jag mycket omogna känslor och reaktioner (förstår jag idag)

Därför tror jag på att vänta ut henne, att som han gör nu sms:a, lämna brev, bjuda in t middagar- kanske på neutral mark, osv. Finnas där om hon skulle vilja. En vacker dag inser hon att pappa inte är så dum iaf....

Ultimatum känns så drastiskt? Ibland e det väl bra att bryta men det känns lite överreklamerat här på buke. Jag förstår i en dels fall, men jag tycker faktiskt inte att en förälder har rätt att ställa ett sånt ultimatum. Har man skaffat barn så har man lixom.

 

[Ava22]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Men samtidigt, dottern är nu myndig (eller har ni samma gräns på Irland?). Iom det som har eg inte föräldrarna längre ansvar för sit barn. Självklart kan man inte kasta ut sitt barn på backen utan nått, det gör man absolut inte. Men barnet är nu vuxet sett i myndigheternas ögon.
Visst finns det folk som är mogna när de är 18, jag var en av dem. Bodde själv, hade häst mm. Jag hade med ett ultimatum kunnat välja hur jag ville ha det i framtiden. Jag har själv valt en gång faktikst när det gäller mig egna pappa, jag tänkte länge innan jag valde att ge honom en chans till, vilket jag är glad över idag!

Jag hade aldrig skrivit om ett ultimatum om dottern var yngre, men 18års-gränsen finns där för ett skäl.

 

[MiaK]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Ja men va bra! Då vet jag hur du menar!

Jag jobbade extra, gick gymnasiet och hade häst jag betalade själv för, vid 19 när gymnasiet tog slut flyttade jag själv, behöll hästen och jobbade heltid. På sådant uppfattades jag som mogen väldigt tidigt. Ansvarsfull. Ingen dryg tonåring.

Men det jag menar var att jag känslomässigt inte var det. Det blir man kanske aldrig iof.

Men jag hade nog inte funderat som du gjorde. Jag hade en pappa som hörde av sig sporadiskt och jag själv funderade på att strunta i honom helt. Nu när jag är äldre är jag glad att vi har den kontakten vi har, även om den säkerligen inte var som den borde under tonåren.

I vilket fall, med detta inlägg vill jag bara säga att jag enas om att inte enas.
För dig vid 18 tog du ett beslut som var bra för dig.
För mig hade det nog inte blivit till faderns fördel.

Som vanligt är alla olika, stackars TS, vi gjorde det inte lättare för dig!

 

[Ava22]

Sv: Bonuskrångel - jättelångt

Tycker det låter bra, vi enas om att inte enas

Sånt här är verkligen skitsvårt för att det ska bli bäst för alla parter, i slutändan är det pappan och dottern som måste arbeta fram nått tillsammans... Vilket jag verkligen hoppas att de gör!