Sv: Blev utslängd efter att ha sagt till om barnaga!
Moraliskt skyldig att ta tag i situationen är man! Men skyldig enligt lag, det undrar jag!
Uppdatering!
Har extremt svårt att hålla fokus nu. Är vaninnig. Ska förklara. Min sambo åkte till familjen igår kväll för att markera och prata. Eftersom min flata sambo inte markerade med en gång menade pappan naturligtvis att jag hade skickat honom. Min sambo är mycket rak när han väl är det, totalt orubblig när det gäller sådana här saker och framförallt provocerande lugn. Det finns inte i hans världsbild att han skulle trycka upp pappan mot väggen och väsa att rör du pojkstackaren igen ska jag anmäla dig din ynkrygg. En liten liten sida av mig skulle faktiskt önska att han gjorde just så. Men skit samma. Pappan menade att jag la mig i, han har gjort så vid endast två tillfällen och inte mer. Hans mamma ch pappa vet om det redan och han har fått sig en uppsträckning av dem.
Vidare fokuserade han helt på MIG, försökte hela tiden slingra sig vid konfrontation av det uppenbara. Jag läste så jäkla många böcker och var så korrekt hela tiden. Jag har aldrig gillat honom osv. Inte helt osant men vad jag än har tyckt har jag aldrig varit otrevlig och respekterat honom för att systern är gift med honom. Han är orolig att ja ska berätta detta för alla och han for ut flera gånger att om han hörde det skulle han minsann. Vad? frågade sambon. Du har ju slagit honom. Jag har själv sett det osv. Det slutade med att pappan skulle skicka sin mamma och pappa på mig
Hursomhelst. Summarum. Pappan sa inget om att det var fel, att han ångrade sig, inte skulle hända igen. Bara la över skulden och fokus på mig. Jag är inte välkommen mer osv, jag ska inte lägga mig i, ta ton. Jag är mer skurk än han. (Ohc detta gör mig så fruktansvärt förbannad att jag inte tänker klart. Ömsom vill jag anmäla den jäveln, ömsom ringa upp varende käft och hans grannar så att alla ska veta. igår var jag så arg tills det slog mig att jag inte hade tänkt på pojken på minst 30 min. Det var MIN hämd som gällde! Och det kommer knappast ngt bra ur det.)
idag, när jag jobbar eftermiddag kommer mammans två barn i yngre tonår hit för att sova över ett par nätter. Huruvida det är bra eller inte vet jag inte. Jag kan inte tänka klart för jag är så arg. Mamman har inte sagt något. Sambon är knäckt över att jag är så arg över situationen och handlingsförlamad för att han är feg och inser det. Han känner riktigt hur allt det blir mitt fel hela tiden för att han inte har sagt ifrån tydligt och han skäms. Han vet inte vad hans ska göra nu coh jag vet inte heller. Det skulle bli att ja la ord i munnen på honom igen. Det var mycket bra gjort att åka ut och markera och diskutera men eftersom han inte kunde förmå pappan att inse att det var HAN det var fel på utan mig slutade diskutionen med att pappan vann i sak.
Återkommer när jag cooolat ner mig lite och försöker hitta fokus på misshandlad 3åring. Inte fokus på mig och vad ett superpucko tycker om mig. Jag skäms långt inne för att jag inte är "vuxnare" i situationen.
Har ni ngra råd?