Blandras för 25 papp, någon?

Hur är det då med mentaliteten på Eurasier? Har träffat ett par som inte varit så kul utan skulle säga att ChowChowen tagit över så att säga.

Jag har träffat många och tvärtom skulle jag säga att de flesta har väldigt trevlig mentalitet. Vissa kanske är för reserverade (nästan inpå skygga) för min smak, men det är ju en avelsfråga och jag tycker ändå majoriteten är precis som de ska vara - reserverade utan att vara skygga.

Sedan hör jag ofta på internet att folk träffat just osäkra/aggressiva Eurasier. För mig som träffat flertalet och som valde att köpa rasen tycker jag det låter märkligt hur många "dåliga" Eurasier folk har träffat. Givetvis finns det avarter, men de är få enligt mig. Träffar fortfarande nya exemplar av rasen regelbundet och tycker de är trevliga sällskapshundar :)
 
Jag förstår inte varför du tror att den teoretiska hundrasen skulle vara helt fri från fel och brister? Alla hundraser har det. Alla individer har det. Men likväl så avlar vi på olika raser med olika egenskaper och mål ändå. Jag förstår ärligt talat inte varför det skulle vara en fantasi med just denna typen av hund, mer än det är med någon annan.

Jag anser nog att det är en viss lucka just på denna typen av hund. Annars har vi väl det mesta i hundväg. Olika molosser, olika små sällskapshundar, olika jakthundar (där man ibland korsar med gott resultat. Var inte wachtel och spets en sådan lyckad korsning, @AraSlei ?), draghundsavel korsar också med gott resultat, varför använder de inte bara huskys och är nöjda med det?
Ibland kommer man på att något nytt behövs helt enkelt. Ibland blir det lyckat, ibland inte. Sen kan man ju sitta och säga till dom där som söker en annan typ av hund att de minsann får anpassa sig till det som finns. Men ibland hjälper ju inte det. Sen kan man ju tycka att det är skillnad på funktion sporthundar och sällskapshundar. Men jag vet inte om människorna som känner att något fattas håller med..

Jo, gråwachtel är en etablerad korsning idag. Det är gråhund/Wachtel, de övrgia spetsarna ihop med Wachtel blir sällan lika bra. De fyller en funktion som ingen renrasig jakthund har, där de har både goda ställande egenskaper och driver med skall. Det vill säga, de individer som blir sådana... Det blir rätt många helt utan ställande egenskaper och många som inte förföljer med skall. Skillnaden är väl att de ges bort till sällskap (där de sällan fungerar pga högaktiv med stor jaktlust) eller avlivas, alternativt att de behålls och jagas med, men inte för det ändamålet de var avsedda för.
En annan skillnad är att man sällan avlar vidare på gråwachtlar, eftersom de inte blir bättre i fler generationer, tvärtom. Det är i regel bara förstagenerationen som får de egenskaper som man vill få ut av korsningen, i generation två eller tre tar ofta det ena anlaget ut det andra och du tappar antingen ståndegenskaperna eller skallet i förföljandet. Sydspetsklubben, en inofficiell klubb som samlar spets/wachtel-korsningarna, poängterar särskilt vikten av bra renrashundar för att få fram vettiga korsningar.

Men nej, jag tycker inte att det är en helt relevant jämförelse, eftersom det finns flera sällskapshundar som fyller platsen du efterfrågar :) En gråwachtel fyller en funktion pga egenskaper som inte finns i någon annan ras. Det kan du ju ändå inte menar att din hypotetiska sällskapshund inte gör?

Den största skillnaden är ju att det finns mängder av hundar som varit arbetshundar, som idag är sällskapshundar. Varför skulle en ren sällskapshund bli något annorlunda mot dem?
 
Senast ändrad:
Ja, men alltså, för alla är ju inte det ett problem - om man slipper fällningen så kan det ju vara värt att behöva täcka :) De strävhåriga har ju i regel inte alls de problemen som du beskriver ovan. Då räcker det att lämna på trim några gånger/år, så har du en högfunktionell päls som inte fäller.

Ja fast jag pratar ju om dom som tycker att det är ett problem:D

Vissa trimraser har dock lurviga ben där snö och skit fastnar.
Och det blir nog ganska dyrt att lämna in på trimning så ofta så pälsen håller sig bra.. Men det är ju något man kan göra själv också.
 
Lite intressant hur många som verkar ha en tro på att vi kan fixa fram den "perfekta Sällskapshunden Utan Fel genom att avla fram fler raser. Man kunde ju trott att den rasen redan hade funnits om det vore så lätt att få fram den. Finns inga perfekta hundar.. eller raser. Särskilt inte eftersom det vi som ägare vill ha skiljer sig lika mkt åt som det finns människor. Säger som ngn innan, för att hitta rätt låter det mer som att vissa borde leta a) ras och sedan ffa b) individnivå.
 
Ja fast jag pratar ju om dom som tycker att det är ett problem:D

Vissa trimraser har dock lurviga ben där snö och skit fastnar.
Och det blir nog ganska dyrt att lämna in på trimning så ofta så pälsen håller sig bra.. Men det är ju något man kan göra själv också.

Men tycker du på riktigt att bara för att det är en sällskapshund så ska man inte behöva kompromissa med något? :p Jag skulle vilja säga att man alltid får kompromissa med vissa grejer, oavsett om det är en brukshund, en jakthund eller en sällskapshund du köper. Storlek, päls eller lätthet till skall, t ex.
Den optimala jakthunden hade ju varit en sådan som har en grym jaktlust, stor dådkraft och energi att jaga 2-3 såtar 3 dagar i veckan under jaktsäsong, men som sedan nöjer sig med sofflocket resten (dvs den största delen) av året. Det tror jag att de allra flesta jägare skulle vilja ha ;)
 
Jo, gråwachtel är en etablerad korsning idag. Det är gråhund/Wachtel, de övrgia spetsarna ihop med Wachtel blir sällan lika bra. De fyller en funktion som ingen renrasig jakthund har, där de har både goda ställande egenskaper och driver med skall. Det vill säga, de individer som blir sådana... Det blir rätt många helt utan ställande egenskaper och många som inte förföljer med skall. Skillnaden är väl att de ges bort till sällskap (där de sällan fungerar pga högaktiv med stor jaktlust) eller avlivas, alternativt att de behålls och jagas med, men inte för det ändamålet de var avsedda för.
En annan skillnad är att man sällan avlar vidare på gråwachtlar, eftersom de inte blir bättre i fler generationer, tvärtom. Det är i regel bara förstagenerationen som får de egenskaper som man vill få ut av korsningen, i generation två eller tre tar ofta det ena anlaget ut det andra och du tappar antingen ståndegenskaperna eller skallet i förföljandet. Sydspetsklubben, en inofficiell klubb som samlar spets/wachtel-korsningarna, poängterar särskilt vikten av bra renrashundar för att få fram vettiga korsningar.

Men nej, jag tycker inte att det är en helt relevant jämförelse, eftersom det finns flera sällskapshundar som fyller platsen du efterfrågar :) En gråwachtel fyller en funktion pga egenskaper som inte finns i någon annan ras. Det kan du ju ändå inte menar att din hypotetiska sällskapshund inte gör?

Den största skillnaden är ju att det finns mängder av hundar som varit arbetshundar, som idag är sällskapshundar. Varför skulle en ren sällskapshund bli något annorlunda mot dem?

Jag har träffat alldeles för mycket stress hos lighthundar av arbetstyp och alldeles för lite förmåga till fokus. Och problem med hälsan. De har varit ganska annorlunda mot sällskapshundar tycker jag. Utställningstyper är ju inte direkt kända för att alltid avlas på god mentalitet.

Och självklart måste det avlas på bra hundar. Det är ju lite basic när man avlar liksom:D

Intressant att höra om dom i senare generationer! Men är nog egentligen ganska logiskt då egenskaperna på dom är så olika.

Den enda rasen jag tycker kommer i närheten är väl komfohrländern. Men de verkar också ha en del problem. Vilka mer fyller platsen?
 
Men tycker du på riktigt att bara för att det är en sällskapshund så ska man inte behöva kompromissa med något? :p Jag skulle vilja säga att man alltid får kompromissa med vissa grejer, oavsett om det är en brukshund, en jakthund eller en sällskapshund du köper. Storlek, päls eller lätthet till skall, t ex.
Den optimala jakthunden hade ju varit en sådan som har en grym jaktlust, stor dådkraft och energi att jaga 2-3 såtar 3 dagar i veckan under jaktsäsong, men som sedan nöjer sig med sofflocket resten (dvs den största delen) av året. Det tror jag att de allra flesta jägare skulle vilja ha ;)

Fast vad säger att man inte får kompromissa med något annat?

Hade du valt wachtel om de hade varit 30 cm höga och haft yorkshirepäls? Som en kompromiss? Det är väl snarare ett exempel på jämförelsen med sällskapshundar..

Jämförelsen med en hund med extrem jaktlust som du bara kan stänga av när dt passar är ju inte alls jämförbar? Det är ju motpoler.

Att ha medelstora hundar i typ labbe/schäfer päls handlar ju om funktionen man vill ha den till. Samtidigt som man inte vill ha en krävande hund. Det är ju inga egenskaper som går emot varandra.
 
Det är ju du som säger att det är mentala fel på ras efter ras som folk föreslår? Jag anser ju att det finns raser som uppfyller kriterierna som du ställer och du menar att det finns behov av en ny ras. ...

Dom raser du tagit upp är inte sällskapshundar.. Det är arbetande raser med urvattnade egenskaper.
 
Jag har träffat alldeles för mycket stress hos lighthundar av arbetstyp och alldeles för lite förmåga till fokus. Och problem med hälsan. De har varit ganska annorlunda mot sällskapshundar tycker jag. Utställningstyper är ju inte direkt kända för att alltid avlas på god mentalitet.

Och självklart måste det avlas på bra hundar. Det är ju lite basic när man avlar liksom:D

Intressant att höra om dom i senare generationer! Men är nog egentligen ganska logiskt då egenskaperna på dom är så olika.

Den enda rasen jag tycker kommer i närheten är väl komfohrländern. Men de verkar också ha en del problem. Vilka mer fyller platsen?

Vilka bra hundar tänker du ska vara grunden till den här hypotetiska rasen, om det inte är arbetshundar (som vattnas ur), om lighthundarna är för dåliga?
Jag tror att den generella sällskapshundsägaren är helt nöjd med fokuset och will to pleasen hos t ex en tjocklabbe, utställningsgolden eller utställningsspaniel :)

Det har ju radats upp mängder! Men det är klart, ska inte den glada sällskapshundägaren behöva kompromissa med något alls, så blir det ju svårt - för att inte säga orealistiskt. Det finns ingen ras som passar alla som vill ha en sällskapshund.
Pudel, schnauzer, pumi, sällskapsspaniels av olika sorter (förutom de sjukaste så klart, typ cavalier), mindre spetsar, de båda corgisarna, puli, schapendoes, lagotto, bedlingtonterrier, pinscher, kooiker...
 
Fast vad säger att man inte får kompromissa med något annat?

Hade du valt wachtel om de hade varit 30 cm höga och haft yorkshirepäls? Som en kompromiss? Det är väl snarare ett exempel på jämförelsen med sällskapshundar..

Jämförelsen med en hund med extrem jaktlust som du bara kan stänga av när dt passar är ju inte alls jämförbar? Det är ju motpoler.

Att ha medelstora hundar i typ labbe/schäfer päls handlar ju om funktionen man vill ha den till. Samtidigt som man inte vill ha en krävande hund. Det är ju inga egenskaper som går emot varandra.

Du säger det :p det finns risk för att den rasen är lite skällig, den rasen kan få lurviga ben som det kan fastna snö i, den rasen kan man behöva täcka, osv osv.

Ja, alltså, hade den fortfarande jagat som en wachtel så absolut! Wachtel har inte alltid en funktionell päls, de allra flesta har problem med snö som fastnar under vintertid osv. Man kompromissar med detta, eftersom man vill åt deras jaktliga egenskaper.

Men du är för enkelspårig på pälsen! Hur kan pälsen ha något att göra med funktionen? Okej om de har så mycket päls att de inte kan vara utomhus på sommaren, eller fryser trots täcke på vintern, men annars?
Det blir ju avigt från början när pälsen ska bestämma om det är en lämplig sällskapshund eller inte?
Hur många labbar och schäfrar får inte fuktexem pga sin täta underull? Hur mycket fäller de inte?
 
Tror jag hittat ny favorit ras inom sällskapshundar och stor fördel är att jag har minst 3 uppfödare inom bara några mils radie, kooiker måste bara träffa någon :love:
 
Vilka bra hundar tänker du ska vara grunden till den här hypotetiska rasen, om det inte är arbetshundar (som vattnas ur), om lighthundarna är för dåliga?
Jag tror att den generella sällskapshundsägaren är helt nöjd med fokuset och will to pleasen hos t ex en tjocklabbe, utställningsgolden eller utställningsspaniel :)

Det har ju radats upp mängder! Men det är klart, ska inte den glada sällskapshundägaren behöva kompromissa med något alls, så blir det ju svårt - för att inte säga orealistiskt. Det finns ingen ras som passar alla som vill ha en sällskapshund.
Pudel, schnauzer, pumi, sällskapsspaniels av olika sorter (förutom de sjukaste så klart, typ cavalier), mindre spetsar, de båda corgisarna, puli, schapendoes, lagotto, bedlingtonterrier, pinscher, kooiker...

Flera av de raser som räknas upp tycker jag inte tillhör rena sällskapshundar..

Men vad säger att man inte får kompromissa med något bara för att man söker en annan storlek och päls?

De som söker en liten storlek med klippäls som är trevliga sällskapshundar har ju flera att välja på. Vad är problemet med att önska att det hade funnits större hundar av liknande temperament och annan päls?
 
Men tycker du på riktigt att bara för att det är en sällskapshund så ska man inte behöva kompromissa med något? :p Jag skulle vilja säga att man alltid får kompromissa med vissa grejer, oavsett om det är en brukshund, en jakthund eller en sällskapshund du köper. Storlek, päls eller lätthet till skall, t ex.

Ja, det är det här jag reagerat på också. Alla jag känner som har hund har haft någon punkt som de kompromissat med, även om de är jättenöjda med sin ras och inte skulle vilja ha någon annan. Det behöver inte vara just deras egna individer utan just en sådan sak att man måste leta noga för att minimera risken att få tag på en individ som brister vad gäller hälsa/mentalitet, eller så accepterar man fällande, jaktlust, tendens till skall eller något annat.
 
Du säger det :p det finns risk för att den rasen är lite skällig, den rasen kan få lurviga ben som det kan fastna snö i, den rasen kan man behöva täcka, osv osv.

Ja, alltså, hade den fortfarande jagat som en wachtel så absolut! Wachtel har inte alltid en funktionell päls, de allra flesta har problem med snö som fastnar under vintertid osv. Man kompromissar med detta, eftersom man vill åt deras jaktliga egenskaper.

Men du är för enkelspårig på pälsen! Hur kan pälsen ha något att göra med funktionen? Okej om de har så mycket päls att de inte kan vara utomhus på sommaren, eller fryser trots täcke på vintern, men annars?
Det blir ju avigt från början när pälsen ska bestämma om det är en lämplig sällskapshund eller inte?
Hur många labbar och schäfrar får inte fuktexem pga sin täta underull? Hur mycket fäller de inte?

När det kom till spetsarnas skällighet så har det varit det tillsammans med flera andra saker som inte stämt. Tex att de är ganska tråkiga att träna med, pälsen som drar in mycket smuts och annat som inte stämt.

Att det fastnar massa snö kan vara ganska problematiskt. På vissa blir det så mycket att de knappt kan gå. Och klipper man ner det så fryser dom..

Jag tror att fukteksem har mycket att göra med immunförsvar faktiskt. Annars hade ju spetsar varit överrepresenterade. Öronproblem och furunklar är ju inte heller ovanligt hos
Labbe..

Man kommer alltid få kompromisa med vissa saker. Hunden, eller rasen, kommer ju inte vara perfekt för alla bara för det.
 
När det kom till spetsarnas skällighet så har det varit det tillsammans med flera andra saker som inte stämt. Tex att de är ganska tråkiga att träna med, pälsen som drar in mycket smuts och annat som inte stämt.

Att det fastnar massa snö kan vara ganska problematiskt. På vissa blir det så mycket att de knappt kan gå. Och klipper man ner det så fryser dom..

Jag tror att fukteksem har mycket att göra med immunförsvar faktiskt. Annars hade ju spetsar varit överrepresenterade. Öronproblem och furunklar är ju inte heller ovanligt hos
Labbe..

Man kommer alltid få kompromisa med vissa saker. Hunden, eller rasen, kommer ju inte vara perfekt för alla bara för det.

Men igen, du tycker de är tråkiga att träna med :p De finska lapphundarna har ju inte enorma mängder päls och är rätt föriga t ex. Tror du att den generella sällskapshundsägaren vill ha något med mer träningssug än så? Jag tror tvärtom att det blir för "jobbiga" hundar då, den där balansen om att vilja träna när ägaren vill det men annars sova på sofflocket....

Jo, jag vet, jag har som sagt hundar som får snöbollar ;) Men det är enkelt löst också, en skvätt matolja i pälsen så får de betydligt mindre problem med snöbollar i pälsen, om de får några alls. Så länge man inte klipper ur underullen så fryser de inte, det är ju sällan i underullen som snön fastnar utan i täckhåren. Vi klippte vår gamla wachtel vintertid, han fick enorma mängder snö i tassar och ben annars.

Vad bra, då är vi överens om att man behöver kompromissa med vissa saker :up: Det första man bör kompromissa med är utseendet, enligt mig då.
 
När det kom till spetsarnas skällighet så har det varit det tillsammans med flera andra saker som inte stämt. Tex att de är ganska tråkiga att träna med, pälsen som drar in mycket smuts och annat som inte stämt.

Att det fastnar massa snö kan vara ganska problematiskt. På vissa blir det så mycket att de knappt kan gå. Och klipper man ner det så fryser dom..

Jag tror att fukteksem har mycket att göra med immunförsvar faktiskt. Annars hade ju spetsar varit överrepresenterade. Öronproblem och furunklar är ju inte heller ovanligt hos
Labbe..

Man kommer alltid få kompromisa med vissa saker. Hunden, eller rasen, kommer ju inte vara perfekt för alla bara för det.
Vad har du träffat för spetsar som har en päls där det fastnar mycket snö och som behöver klippas? Jag kan inte komma på en enda men väldigt många som inte lämpar sig för lydnad eftersom majoriteten är jakt- eller slädhundar och de om några har ju en funktionell päls för det de är framavlade att göra.

Helt ärligt förstår jag inte tjatet om "funktionell" päls, de ska inte fälla, de ska inte klippas eller trimmas, det ska inte fastna snö och de får inte dra in skit. Den enda hunden jag kan tänka mig uppfyller de kriterierna är antingen uppstoppad eller en leksakshund. En levande hund har en levande päls, bortsett från nakenhundarna men de var det ju också fel på, trots att de varken behöver klippas eller att det fastnar snö och skit i pälsen.
 
När det kom till spetsarnas skällighet så har det varit det tillsammans med flera andra saker som inte stämt. Tex att de är ganska tråkiga att träna med, pälsen som drar in mycket smuts och annat som inte stämt.

Min erfarenhet av finsk lapphund och lapsk vallhund är att de är utmärkta aktiva sällskapshundar. I de raserna har jag bra koll på tre individer vardera och för båda gäller att 2 av dessa är tysta i princip jämt. Den tredje är för finsk lapphund jobbigt gapig, den lapska ljudar framför allt vid träning(men jag tror de fått ordning på det). Alla har gillat att träna, och framför allt de lapska har varit riktigt fina både i träning och tävling i lägre klasser. Pälsen har varit i princip självrengörande.

Sedan tycker jag ärligt talat att det låter märkligt att i ena stunden säga att man vill ha en ren sällskapshund, i nästa vilja ha en ras som är jätterolig att träna med. Jag har gått flera kurser de senaste året där variationen på hundraser varit väldigt stor. Utan undantag har det varit så att raserna som framför allt fungerar som sällskapshundar har krävt mer motivation och tröttnat fortare än de raser som räknas som arbetande i någon utsträckning. Därmed inte sagt att sällskapsraserna inte varit duktiga, men viljan att jobba hör ihop med behovet att jobba, som någon skrivit tidigare.
 
Helt ärligt förstår jag inte tjatet om "funktionell" päls, de ska inte fälla, de ska inte klippas eller trimmas, det ska inte fastna snö och de får inte dra in skit. Den enda hunden jag kan tänka mig uppfyller de kriterierna är antingen uppstoppad eller en leksakshund. En levande hund har en levande päls, bortsett från nakenhundarna men de var det ju också fel på, trots att de varken behöver klippas eller att det fastnar snö och skit i pälsen.

Korthårig collie har faktiskt päls som uppfyller det. Men förutom att storleken och arbetsbehovet inte stämmer så kommer det där med att man måste vara noga med att kolla upp mentaliteten...
 
Korthårig collie har faktiskt päls som uppfyller det. Men förutom att storleken och arbetsbehovet inte stämmer så kommer det där med att man måste vara noga med att kolla upp mentaliteten...
Fast jag tänkte nu på spetsar rent generellt, men fäller inte korthårig collie? Mentaliteten är väl A och O oavsett ras, tyvärr testas ju inte alla hundar innan de sätts i avel, men fy för dålig mentalitet oavsett ras och så otroligt jobbigt för både hund och ägare med stora rädslor.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Det verkar ju numera generellt finnas en övertro på att blandraser är friskare än renras hos gemen man och nu pekar en studie på att så...
5 6 7
Svar
124
· Visningar
8 382
Senast: YlvaG
·
V
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 392
Senast: valpköpare
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp