Blandras för 25 papp, någon?

Dessa punkter fick mig att tänka att de är något mer aktiva än en sällskapshund. Men det behöver ju inte alls stämma. Känner som sagt ingen.
  • Det är en liten hund med stor kapacitet som kräver stöd och vägledning för att utvecklas på bästa sätt
  • Den behöver en ägare som aktiverar den och är beredd att lägga mycket tid på den som valp och unghund.
Det där låter i mina öron mest som ett sätt att försöka sålla bort de som tror att sällskapshundar inte behöver något alls i form av uppfostran och aktivering.
 
Detta stämmer. Jag har pratat med många kooikerägare och flera har sagt att kooikern är som en blandning mellan BC, Terrier och Spaniel. Många är t.ex. duktiga på att hitta och döda möss och råttor, vilket ger att de har en viss skärpa. Gemensamt för majoriteten är att de är väldigt signalkänsliga och känsliga för ägarens humör, samt har mycket vakt. Trots liten ras där alla känner alla och hjälps åt kommer det med jämna mellanrum ut annonser på omplaceringar som alla har gemensamt "kan ej bo med andra hundar, djur eller barn". Sen finns det jättestabila kooikrar som är servicehundar m.m., men det är verkligen en spretig ras mentalt och allt som allt inte alls den enkla sällskapshund som efterfrågas här, även om storlek och utseende säkert stämmer.

Okej, intressant! Och tråkigt såklart med den spretiga mentaliteten :(
 
Många uppfödare lobbar för att ändra rasbeskrivningen som är väldigt skönmålande tyvärr.

Frågan är om det är "aktiv sällskapshund" som egentligen är fel eller att man måste lyfta fram de mentala bitarna. Både de som ska finnas, t ex lust att jaga och döda smådjur(den har ju fungerat som gårdshund också) och att det kan finnas mentala brister.
 
Frågan är om det är "aktiv sällskapshund" som egentligen är fel eller att man måste lyfta fram de mentala bitarna. Både de som ska finnas, t ex lust att jaga och döda smådjur(den har ju fungerat som gårdshund också) och att det kan finnas mentala brister.

Det står ju dock att de används till smådjursbekämpning, locka änder och till vakt på gården. Det tillsammans med dom andra punkterna gör att den beskrivs som mer hund än en lättsam sällskapshund. Även om de mentala svagheterna inte står med då. Alldeles för många skönmålar sina raser på hemsidorna..
 
Frågan är om det är "aktiv sällskapshund" som egentligen är fel eller att man måste lyfta fram de mentala bitarna. Både de som ska finnas, t ex lust att jaga och döda smådjur(den har ju fungerat som gårdshund också) och att det kan finnas mentala brister.
Ja det har du rätt i. För aktiv sällskapshund är den ju skulle jag säga, om man definierar aktiv såsom vi gör här på buke och inte som fyra promenader kring kvarteret.
 
Det står ju dock att de används till smådjursbekämpning, locka änder och till vakt på gården. Det tillsammans med dom andra punkterna gör att den beskrivs som mer hund än en lättsam sällskapshund. Även om de mentala svagheterna inte står med då. Alldeles för många skönmålar sina raser på hemsidorna..

Hur skulle du kategorisera rasen annat än som aktiv sällskapshund? Ordet lättsam vet jag inte om någon använt.
 
Hur skulle du kategorisera rasen annat än som aktiv sällskapshund? Ordet lättsam vet jag inte om någon använt.

Det är iofs sant. Det var väl jag som sa att det fattades en sådan typ av sällskapshund i mellanklassen som både är pigg och lättsam. Det kändes som att denna hunden är lite mer krävande än jag tänker att de flesta som vill ha sällskapshundar vill ha. Nu tänker jag vanliga svenssons. Buke är ändå väldigt hundkunnigt. En svensson som vill ha en hund som inte är för liten och som ser ut som en hund men som ska vara utan knasiga rädslor och vara ganska lättuppfostrad och enkel i vardagen samtidigt som den inte är "tråkig" sas. Det är väl den målgruppen jag framförallt känner har ett behov av denna typen av hund. Även om jag tror att det hade lockat ganska många. Rent teoretiskt nu då :D

Nu börjar jag bli för trött! :D
 
@Migo vi vet att BC inte avlas på utseende ja. Men jag tycker ändå att man ser att en BC är en BC, såpass enhetliga är de ju att de går att skilja från andra raser. Varför förutsätter du att de som nämner din ras inte vet något alls om din ras?

Har skummat tråden nu (och förstår fortfarande inte varför det är så himla provocerande att efterfråga den där mellanstora sällskapshunden?) och det känns som argumenten går lite i cirklar. Vi är flera som uttrycker ett behov, och ni är flera som ömsom gör er lustiga över detta, ömsom föreslår befintliga raser som inte passar det som efterfrågats. Utifrån det kan man ju konstatera att det finns behov av fler raser och att det är svårt att uttrycka det behovet i "seriösa" kretsar. Där tänker jag att åtminstone en del av blandrasproblemet ligger. Hittar ingen ras som passar, frågar kunnigt folk, blir förlöjligad eller får förslag som inte stämmer med det man efterfrågar. Vart ska man ta vägen sedan? Av den anledningen tänker jag också att en ras som passar på de kriterier som många verkar efterfråga också potentiellt minskar den vilda korsningsaveln.

Vad gäller befintliga raser är väl kromis och kooiker de senaste att nämnas här, och jag har (trots att rasen är mindre än vad jag skulle vilja OCH har ett annat hårlag) tittat mycket på båda dessa raser. De har mycket mentala problem, kromis verkar något bättre än kooiker, utöver allt övrigt som inte stämmer på just det jag söker. Mentalitet är ju kanske inte det man helst kompromissar med vare sig på sällskapshundar eller arbetande om man kan undvika det. Det handlar inte om att man inte vill kompromissa alls, det handlar om att man inte kan kompromissa med precis allt. Förhoppningsvis förstår både sällskapsfolk och bruksfolk att hundar är individer.
 
Jag tycker inte att folk gör sig lustiga - tvärt om föreslås det ju flera raser som passar rent generellt men kanske inte i det krympande facket.
Spaniel? Nähe, hängöron.
Pudel? Nix, krullpäls.
Schnauzer? Trimpäls.
Staffe? Lite sisådär med andra hundar. Kanske.
Spets? Skäller lite mycket. Kanske.
Whippet? Fryser. jaktlust.
Corgi? För liten?
Kooiker? För svajig mentalitet.
Bedlington? Trimpäls.
Alltså, det kommer ju alltid att finnas minst ETT minus oavsett vad man hittar på. O_o

Sedan undrar jag hur mentaliteten ibland är hos de små sällskapshundarna idag. Tror ni inte att de kanske kommer undan med att stoppa ett och annat under mattan just för att de Är små och liksom, rätt bekväma att handskas med?
Bara en midnattstanke sådär. :idea:
Dags för sängen!
 
Jag tycker inte att folk gör sig lustiga - tvärt om föreslås det ju flera raser som passar rent generellt men kanske inte i det krympande facket.
Spaniel? Nähe, hängöron.
Pudel? Nix, krullpäls.
Schnauzer? Trimpäls.
Staffe? Lite sisådär med andra hundar. Kanske.
Spets? Skäller lite mycket. Kanske.
Whippet? Fryser. jaktlust.
Corgi? För liten?
Kooiker? För svajig mentalitet.
Bedlington? Trimpäls.
Alltså, det kommer ju alltid att finnas minst ETT minus oavsett vad man hittar på. O_o

Sedan undrar jag hur mentaliteten ibland är hos de små sällskapshundarna idag. Tror ni inte att de kanske kommer undan med att stoppa ett och annat under mattan just för att de Är små och liksom, rätt bekväma att handskas med?
Bara en midnattstanke sådär. :idea:
Dags för sängen!

Jag har småhund/sällskapshund. Och ja, jag tror absolut man skiter mer i mentalitet på småhundar. Min ras, Papillon, avlas ju av iaf ganska många uppfödare mycket på mentalitet och att de ska kunna användas inom tex agility etc. Men ganska många andra raser, och en del inom Pappi, avlas på utseende främst. Och man socialiserar hundarna dåligt.

Så illa som många småhundar uppför sig hade aldrig gått att låta tex en cane corso hålla på.

Sen behandlas tyvärr småhundar ofta som gosedjur utan hund-behov. Då blir de ju understimulerade och labila i högre grad än om de fått rätt stimulans och fostran.
Jag blir sällan impad av småhundsägare och deras hundar ärligt talat.
 
Teoretiskt finns kan man ju se behov av en mängd olika raser. I praktiken är jag mer skeptisk, jag upplever att folk går över ån efter vatten som med exemplet kromfohrländer. Det är så himla lätt att beskriva teoretiska hundraser som fria från fel och brister, i praktiken brukar det ju sällan vara så enkelt. Förmodligen kommer man bara stå där med ytterligare en kromfohrländer/eurasier, och så börjar allt om igen medan avelsbaserna blir mindre och mindre för varje ny ras som tillkommer för att folk vägrar anpassa sina önskemål till befintliga raser.
Exakt så.

Ja jag fattar att många vill ha en såndär perfekt lagom hund på alla sätt och vis. Inte för liten, inte för stor. Inte för social men inte osocial, driv när man vill men inte när man inte orkar, go men inte krav osv. Klart man vill. Det vill jag med om jag ska drömma, så att säga.
Men är det realistiskt? Nä. Jag tycker verkligen inte att det låter så. Alla "sällskapshundar" har i princip ovanstående som mål och det är definitivt inte säkert att du får en hund som är sådan till sättet när du skaffar en hund ur Grupp 9. Det tas hela tiden upp hur det är "problem med mentaliteten" på de mellanstora hundar som föreslås, men småhundarna då? Gud vad många helt vrickade småhundar det finns! Jag har stött på alla möjliga typer av havanaiser, pudlar och pappisar där vissa verkligen inte kan kallas mentalt okej.
Den där drömrasen i perfekt mellanstorlek med perfekt dundermentalitet och perfekt lagomdriv och som är så lättsam och älskar allt men inte för mycket är ouppnåelig. Så är det bara.
 
Men alltså. Det finns redan hundar som har sällskapsmentalitet. Det är inte ett nytt påfund jag pratar om. Det verkar bara finnas en ganska stor efterfrågan på samma typ av mentalitet, men i en lite större kropp och en annan päls. Och jag pratade om pigga sällskapshundar, inte sådana som sävlar sig runt kvarteret efter en pensionär.

Jag har inte pratat om en hund JAG vill ha, utan en hund som MÅNGA verkar sakna.

Vet du på riktigt inte om att denna typen av mentalitet redan finns hos flera sällskapshundar? O_o
Det är ju du som säger att det är mentala fel på ras efter ras som folk föreslår? Jag anser ju att det finns raser som uppfyller kriterierna som du ställer och du menar att det finns behov av en ny ras. ...
 
Är det en ren sällskapsras som efterfrågas så finns det i Eurasier. Vissa här inne menar att de är slöa och tråkiga. Det stämmer inte anser jag. Nej, det är ingen ras med mycket Go i - därav är jag sugen på något annat. Men visst är det en ras som kan följa med på många aktiviteter och som går att jobba med. Vad hunden gillar skiljer sig dock inom rasen, och det hunden gillar mindre krävs det kanske en extra motiverad ägare för att utföra uppgiften. Som @Monstermom sa. Men de flesta Eurasier har något som de verkligen gillar. Min hund fungerar bra med spår (eller egentligen allt där hon får använda nosen) och rally. All typ av drag ratas. :p

När hon kom hade hon inget sinne för lek eller äventyr, men jag har jobbat upp den sidan i form av dogparkour. Hon saknar fortfarande intresse för lek med leksak, men sådant vill jag bestämt hävda har mycket att göra med att hon inte är uppväxt med leksaker. Hon älskar dock att gå runt och bära på saker :D

För många som söker en sällskapshund så tror jag att Eurasiern är så nära på perfekt man kan komma. De stämmer ofta med folks beskrivningar på "drömhunden". Verkar som att det är pälsen som avskräcker en del, men enligt mig är det nästan det bästa med den här hundtypen. Den fäller knappt mellan de ca 2 fällningsperioderna, de är inte alls svåra att rengöra om de blivit smutsiga - görs lätt med en handduk (så länge de inte lerbadat). Jag anser att det är en relativt renlig hund jämfört med andra raser, sedan finns det såklart de som gärna geggar runt. Inte min dock, hon hoppar över vattenpölar :angel:
 
Hur är det då med mentaliteten på Eurasier? Har träffat ett par som inte varit så kul utan skulle säga att ChowChowen tagit över så att säga.
 
Ja absolut! Jag har ju själv en klippras och det finns många fördelar med det :)

Men vill man slippa krångla med en massa täcken, slippa en hund som fryser för att det är lite blött ute, Slippa att snön och skräp fastnar, slippa klippa osv så är den ju iaf inte bra mot olika väder :D

Ja, men alltså, för alla är ju inte det ett problem - om man slipper fällningen så kan det ju vara värt att behöva täcka :) De strävhåriga har ju i regel inte alls de problemen som du beskriver ovan. Då räcker det att lämna på trim några gånger/år, så har du en högfunktionell päls som inte fäller.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Det verkar ju numera generellt finnas en övertro på att blandraser är friskare än renras hos gemen man och nu pekar en studie på att så...
5 6 7
Svar
124
· Visningar
8 382
Senast: YlvaG
·
V
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 392
Senast: valpköpare
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp