Blandras för 25 papp, någon?

[Migo]

Kort svar: nej.
I de raser som det finns sällskapsvarianter av är det sällskapsvarianten som dras med mentala brister och hälsoproblem, just för att man baserar sin avel på utseende istället för funktion. Se schäfer, golden, labrador, etcetera. Sällskapsvarianter skapar också exteriöra överdrifter. Det "projekt" du "hypotetiskt" talar om existerar redan i flera raser, och uppenbarligen fungerar de helt enkelt inte. Så fort utseende hamnar på första plats i priolistan, så kommer mentala brister och hälsoproblem som ett paket på posten. Så nej, det är inte bättre för hundarna. De hade nog hellre fortsatt vara fungerande bruks-/jakt-/vallhundar. Det enda som det blir bättre för är de utseendefixerade människorna som vill ha en viss ras men som inte har tid, kunskap eller vilja att ge hunden den aktivering den behöver.

 

[Monstermom]

Kort svar: nej.
I de raser som det finns sällskapsvarianter av är det sällskapsvarianten som dras med mentala brister och hälsoproblem, just för att man baserar sin avel på utseende istället för funktion. Se schäfer, golden, labrador, etcetera. Sällskapsvarianter skapar också exteriöra överdrifter. Det "projekt" du "hypotetiskt" talar om existerar redan i flera raser, och uppenbarligen fungerar de helt enkelt inte. Så fort utseende hamnar på första plats i priolistan, så kommer mentala brister och hälsoproblem som ett paket på posten. Så nej, det är inte bättre för hundarna. De hade nog hellre fortsatt vara fungerande bruks-/jakt-/vallhundar. Det enda som det blir bättre för är de utseendefixerade människorna som vill ha en viss ras men som inte har tid, kunskap eller vilja att ge hunden den aktivering den behöver.

Håller till stor del med men vill lägga till att det nog inte enbart beror på utseendefokuset. Förutom att göra hundarna "snygga" () vill de ju ofta ta ner deras mentala egenskaper några hack, och/eller nästan helt ta bort specifika egenskaper. Men det funkar ju inte så, man kan inte bara "ta bort" en sak som en legobit utan att påverka en massa annat - såklart, som vi alla vet här. Men det verkar vara något som totalt missats av de som sysslar med sådan avel...

För övrigt vill jag också lyfta ett perspektiv som jag tycker sällan kommer upp i prat om "det här ska minsann bli en ras en dag", det etiska. Ja, raser har skapats förr (om än de flesta - tror jag? - skapats ur grupp med typ, inte korsningsavel mellan redan stambokförda raser?), men inte på ett sätt jag är säker på att dagens valpköpare skulle vara villiga att acceptera. Vad är tänkt att göras med kullarna som blir fel? Antingen blir det som i doodle-aveln, där alla valpar är helt magiskt perfekta och ingen minsann faller utanför avelsmålen, eller så måste de bort. Den som föreställer sig att det skulle gå att tex kastrera alla och placera ut dem till vanliga familjer lever i en drömvärld (om det ens går, defekterna kan vara allvarliga), var skulle dessa sagohem i mängder finnas? Man måste ju dessutom ha massor av engagerade valpköpare som tar mellangenerationsvalpar och hjälper till med utvärderingen och framtida avel, eller uppfödare som behåller hela flockar med hundar, i generationer... Eller så startar man direkt på en väldigt snäv bas, producerar få kullar och inavlar så inihelvete. Bättre ur etisk synvinkel?
Korsningsspecifika problem i mellangenerationer, är det OK att hundar längs vägen dras med helt galna mentala eller fysiska egenskapskombinationer som gör dem smått tokiga, en form av lidande? Bara det går att stabilisera och avla rätt på det några generationer senare?

Visst går det att skapa nya raser, men det är jobb. Och inte ett mysigt, titta gulliga valpar-jobb... Jag är definitivt obekväm med det som företeelse, jag tycker inte dagens rasuppfödning uppfyller grundläggande etiska krav ens många gånger, så börja mixtra ännu mer? Jag är minst sagt skeptisk, både till behov och genomförande!

 

[mandalaki]

Typ, ja. Eller mer skapa en ny ras som ser ut som de raser som verkar vara poppis, men som har sällskapstemperament. Jag inser att de här inne som älskar sina bruksraser skriker i högan sky av att jag ens tar upp det, men faktum kvarstår att många köper hund på utseende snarare än egenskaper, som @AraSlei skrev här ovan. Är det då inte bättre med uppstyrd avel mot friska, sunda hundar med tilltalande utseende och sällskapstemperament?

Men hur tänker du dig att det ska gå till, utan att det sker på bekostnad av sund mentalitet? Att ta bort arbetsviljan ur starkt arbetspräglade raser låter sig förmodligen inte göras utan psykiska konsekvenser. Hur många generation problemhundar ska man offra innan arbetsviljan är borta.?

Om människor köper hund pga utseende så tror jag ändå att det är lättare att ändra på folk än på hundar.

 

[Monstermom]

Jag förstår verkligen inte vad som saknas, utöver viljan att kanske anpassa sig efter sin blivande familjemedlem också.

Här är nog huvudet på den jäkla spiken. Man vill ha något slags fantasihund, en "Lassie" (eller vad det nu finns för hundar på TV nu för tiden, jag tappade kollen runt Turbo någon gång) som är heeeeeeelt perfekt. Ser ut på ett visst sätt, är supersmart och snäll och glad men utan att kräva något, utan några jobbigt hundiga drifter, inte fäller (eller behöver pälsvård), aldrig smutsig eller på något annat sätt äcklig, lär sig allt nytt utan någon ansträngning från människan (men givetvis bara saker man vill att den ska lära sig!) men ligger gärna ett par veckor med benen i vädret i soffan... En leksak, alltså. Klart som fan att det inte finns någon renras som lever upp till detta! Men - och spoiler alert här hörni! - ingen korsningsavel kommer någonsin att leva upp till det heller.

Hundar är hundar. Vill man inte ha en hund bör man låta bli att skaffa en.

 

[mandalaki]

Här är nog huvudet på den jäkla spiken. Man vill ha något slags fantasihund, en "Lassie" (eller vad det nu finns för hundar på TV nu för tiden, jag tappade kollen runt Turbo någon gång) som är heeeeeeelt perfekt. Ser ut på ett visst sätt, är supersmart och snäll och glad men utan att kräva något, utan några jobbigt hundiga drifter, inte fäller (eller behöver pälsvård), aldrig smutsig eller på något annat sätt äcklig, lär sig allt nytt utan någon ansträngning från människan (men givetvis bara saker man vill att den ska lära sig!) men ligger gärna ett par veckor med benen i vädret i soffan... En leksak, alltså. Klart som fan att det inte finns någon renras som lever upp till detta! Men - och spoiler alert här hörni! - ingen korsningsavel kommer någonsin att leva upp till det heller.

Hundar är hundar. Vill man inte ha en hund bör man låta bli att skaffa en.

Det bästa vore ju om man avlade fram det där paketet och sedan kunde stoppa in det i önskvärt yttre efter person.

 

[russinbulle]

På blocket erbjuds valpar efter en tik som är "korsning mellan finsk lapphund och storpudel och pappa till valparna är en multigenerations labradoodle"

Pris: 20K.

Finlandssvensk lappooh - det lät nästan exotiskt

 

[nullo-modo]

Finns ju olika sätt att avla fram en ny ras.
Först krävs massa pengar och kontroll på djuren som ska bilda den nya rasen.

Tex om jag vill avla fram en allergivänlig assistanshund så är ju prioritet att avla på hundar som är och kommer från kullar som är just det.
Hundar som inte uppfyller kraven kasseras (avlivas eller kastreras och får nya ägare).

 

[Preussen]

Här är nog huvudet på den jäkla spiken. Man vill ha något slags fantasihund, en "Lassie" (eller vad det nu finns för hundar på TV nu för tiden, jag tappade kollen runt Turbo någon gång) som är heeeeeeelt perfekt. Ser ut på ett visst sätt, är supersmart och snäll och glad men utan att kräva något, utan några jobbigt hundiga drifter, inte fäller (eller behöver pälsvård), aldrig smutsig eller på något annat sätt äcklig, lär sig allt nytt utan någon ansträngning från människan (men givetvis bara saker man vill att den ska lära sig!) men ligger gärna ett par veckor med benen i vädret i soffan... En leksak, alltså. Klart som fan att det inte finns någon renras som lever upp till detta! Men - och spoiler alert här hörni! - ingen korsningsavel kommer någonsin att leva upp till det heller.

Hundar är hundar. Vill man inte ha en hund bör man låta bli att skaffa en.

Håller helt med dig. Det tråkiga är att det finns flera hundraser som har flera av ovanstående egenskaper men de väljs bort eftersom de är för små och inte tillräckligt vackra eller coola, eller för att de kräver pälsvård eller är "skälliga". Tänker på många raser i Grupp 9.

 

[Christensen1]

https://www.psychologytoday.com/blog/canine-corner/201404/designer-dog-maker-regrets-his-creation

 

[mamman]

Typ, ja. Eller mer skapa en ny ras som ser ut som de raser som verkar vara poppis, men som har sällskapstemperament. ....... Är det då inte bättre med uppstyrd avel mot friska, sunda hundar med tilltalande utseende och sällskapstemperament?

Ett problem med att avla på/fram populära utseenden är väl att vad som är populärt skiftar snabbare än den tid som det tar att få fram en ny ras. Vad som är poppis styrs av filmer, reklam, kändisar, mode etc och kan ändras ganska fort.
Och som andra varit inne på, så snart som utseendet tar över så tycks man förlora andra egenskaper. Jag tror inte lösningen är fler raser än vad vi har idag, utan att ta bättre hand om aveln (dvs minska utseendefixeringen) av de raser som finns så att vi slipper avarterna vad gäller hälsa och/eller mentalitet.

 

[Seabaz]

Håller helt med dig. Det tråkiga är att det finns flera hundraser som har flera av ovanstående egenskaper men de väljs bort eftersom de är för små och inte tillräckligt vackra eller coola, eller för att de kräver pälsvård eller är "skälliga". Tänker på många raser i Grupp 9.

Precis så är det för mig. Jag vill ha en större hund med sällskapsegenskaper.
Utseendet är viktigt för mig

 

[Seabaz]

Oh btw, huskies är väldigt populära sällskapshundar här i aus

 

[mandelblom]

Kort svar: nej.
I de raser som det finns sällskapsvarianter av är det sällskapsvarianten som dras med mentala brister och hälsoproblem, just för att man baserar sin avel på utseende istället för funktion. Se schäfer, golden, labrador, etcetera. Sällskapsvarianter skapar också exteriöra överdrifter. Det "projekt" du "hypotetiskt" talar om existerar redan i flera raser, och uppenbarligen fungerar de helt enkelt inte. Så fort utseende hamnar på första plats i priolistan, så kommer mentala brister och hälsoproblem som ett paket på posten. Så nej, det är inte bättre för hundarna. De hade nog hellre fortsatt vara fungerande bruks-/jakt-/vallhundar. Det enda som det blir bättre för är de utseendefixerade människorna som vill ha en viss ras men som inte har tid, kunskap eller vilja att ge hunden den aktivering den behöver.

Här förutsätter du att man isf avlar enbart på utseende. Det är inte det det handlar om. Utseende är en komponent, mentalitet och hälsa är också komponenter med minst lika stor vikt. Skillnaden skulle alltså bli att man INTE avlade på utställningsmeriter enbart som t.ex. hos de stackars schäfrarna.

Men hur tänker du dig att det ska gå till, utan att det sker på bekostnad av sund mentalitet? Att ta bort arbetsviljan ur starkt arbetspräglade raser låter sig förmodligen inte göras utan psykiska konsekvenser. Hur många generation problemhundar ska man offra innan arbetsviljan är borta.?

Om människor köper hund pga utseende så tror jag ändå att det är lättare att ändra på folk än på hundar.

Jag vet inte, det är ju ett problem som lyfts ett gäng gånger i tråden nu och det kanske helt enkelt inte är möjligt att avla bort. Jag tycker mig se att det har hänt i ett flertal raser,men vet iofs inte hur lång tid det tagit eller vad som hänt på vägen. Som @Monstermom skrev lär det ju produceras en massa hundar på vägen osm inte håller måttet för någon och bara det gör väl kanske att hela projektet är ogenomförbart.

För övrigt trot jag definitivt inte att det är lättare att ändra på folk. Vissa, absolut, och de andra fnyser man åt, ser ned på och diskuterar på forum för att de är dumma nog att köpa hund på blocket. Det finns massor av exempel från andra delar av samhället också. Det är svårt att ändra på människor, folk är rätt själviska och bra på att lura sig själva.

Här är nog huvudet på den jäkla spiken. Man vill ha något slags fantasihund, en "Lassie" (eller vad det nu finns för hundar på TV nu för tiden, jag tappade kollen runt Turbo någon gång) som är heeeeeeelt perfekt. Ser ut på ett visst sätt, är supersmart och snäll och glad men utan att kräva något, utan några jobbigt hundiga drifter, inte fäller (eller behöver pälsvård), aldrig smutsig eller på något annat sätt äcklig, lär sig allt nytt utan någon ansträngning från människan (men givetvis bara saker man vill att den ska lära sig!) men ligger gärna ett par veckor med benen i vädret i soffan... En leksak, alltså. Klart som fan att det inte finns någon renras som lever upp till detta! Men - och spoiler alert här hörni! - ingen korsningsavel kommer någonsin att leva upp till det heller.

Hundar är hundar. Vill man inte ha en hund bör man låta bli att skaffa en.

Jag håller helt med, men problemet ligger i att folk kommer att fortsätta drömma sådär och skaffa hund i hopp om att det funkar/med en felaktig bild av hundlivet. I en ideal värld vore det inte så, och självklart är första steget nån typ av iformation så att fler förstår vad det handlar om, men igen tror jag ni underskattar det mänskliga psyket. Ni har ju alla suckat och raljerat över korsningar och omplaceringar och plötsliga allergier i familjen osv. Tror ni att det kommer att försvinna för att ni upplysta suckar över det?

Håller helt med dig. Det tråkiga är att det finns flera hundraser som har flera av ovanstående egenskaper men de väljs bort eftersom de är för små och inte tillräckligt vackra eller coola, eller för att de kräver pälsvård eller är "skälliga". Tänker på många raser i Grupp 9.

Exakt. De är för små och har inte tilltalande utseende. Det är också egenskaper som folk prioriterar, kanske högre eller åtminstone lika högt som mentaliteten. Varför är det inte okej att ha krav på sådant? Jag vill inte ha en liten, fluffig hund. Därför har jag ju ingen hund heller, för det finns få eller inga sällskapsraser som är större och med kortare päls.

Ett problem med att avla på/fram populära utseenden är väl att vad som är populärt skiftar snabbare än den tid som det tar att få fram en ny ras. Vad som är poppis styrs av filmer, reklam, kändisar, mode etc och kan ändras ganska fort.
Och som andra varit inne på, så snart som utseendet tar över så tycks man förlora andra egenskaper. Jag tror inte lösningen är fler raser än vad vi har idag, utan att ta bättre hand om aveln (dvs minska utseendefixeringen) av de raser som finns så att vi slipper avarterna vad gäller hälsa och/eller mentalitet.

DET är däremot ett bekymmer. Trender förändras, bevisligen. Dock tycker jag mig ändå se att typ aussies och huskeys utseendemässigt tilltalar många, oavsett trender. Och igen, det handlar inte ENBART om utseende, men det handlar om att utseende också måste få vara en komponent som är betydelsefull. Man kan avla på det och andra, lika viktiga, egenskaper. Problemet ligger mycket avel idag sker antingen på utseende eller på egenskaper/hälsa. Jag tror att det skulle kunna gå att kombinera.

 

[mandalaki]

För övrigt trot jag definitivt inte att det är lättare att ändra på folk. Vissa, absolut, och de andra fnyser man åt, ser ned på och diskuterar på forum för att de är dumma nog att köpa hund på blocket. Det finns massor av exempel från andra delar av samhället också. Det är svårt att ändra på människor, folk är rätt själviska och bra på att lura sig själva.

Det är ingen ursäkt för att försöka skräddarsy hundar efter orimliga önskemål. Det är inget orimligt krav att vilja ha en sällskapshund, men då får man välja en sällskapshund också. Inte försöka trycka in en rund pinne i ett fyrkantigt hål.

 

[linnsan]

Jag tänker faktiskt att det finns ett visst behov av en sällskapsras, eller raser som är mellanstora. Vad finns det nu? Urvattnade labbe och golden med tveksam hälsa och mentalitet. Jag har mött alldeles för många tröga hundar som dessutom har riktigt taskigt hundspråk och juckar på alla hundar

Eurasier är ju ofta otroligt lata och ganska tråkiga om man vill kunna hitta på lite saker med sin hund.

Om man vill ha en icke gapig hund med funktionell päls (typ labbe/schäfer), som ska vara pigg utan att vara krävande, glad, funka med andra djur, hundar och människor. Vara stabil, skott och miljöfast. Ca 40-50 cm i mkh. Vilka hundar finns det då att välja på? Jag kan inte komma på någon just nu.. Möjligtvis att någon urvattnad spaniel eller retriever passar. Men samtidigt är det väl isådana fall bättre att faktiskt försöka skapa raser som SKA vara sällskapshundar ist för att avla bort arbetande rasers egenskaper?

Rent teoretiskt är ju detta vad jag tycker. Bättre att ha raser som fyller behovet av sällskapshundar ist för att förstöra de arbetande hundar vi har. Nu är detta ju rent praktiskt omöjligt då så många raser redan har flera olika varianter dock.

 

[FadeAway]

Nu kanske detta var med innan i tråden. Men i vem vet mest var det för några år sen en fråga Vad är labradoodle en cocktail eller en hundras. Jag hade varit vansinnig om jag fått den och svarat fel när det faktiskt inte är en ras ännu.

 

[mandelblom]

Det är ingen ursäkt för att försöka skräddarsy hundar efter orimliga önskemål. Det är inget orimligt krav att vilja ha en sällskapshund, men då får man välja en sällskapshund också. Inte försöka trycka in en rund pinne i ett fyrkantigt hål.

Det känns lite som att vi talar olika språk. Vill man ha en sällskapshund ska man välja en, det säger ju jag med. Men varför är det orimligt att vila ha en hund som tilltalar en på alla plan, även utseendemässigt? Är det sannolikt att folk kommer att sluta leta efter den hunden för att ni alla fnyser åt dem? Eller är det kanske rentav sannolikt att problemet blir värre genom att en grupp människor exkluderas helt och ses ned på som mindre vetande och med behov som är bisarra att ens fundera på att uppfylla?

Jag säger inte att det är enkelt eller ens genomförbart, jag säger bara att det kanske är rimligt att tänka tanken. Varför är det så himla fel att vilja ha en hund som har de egenskaper man vill åt, är sund och tilltalar en utseendemässigt? Förstår liksom inte vad som är så himla upprörande.

 

[mandalaki]

Jag tänker faktiskt att det finns ett visst behov av en sällskapsras, eller raser som är mellanstora. Vad finns det nu? Urvattnade labbe och golden med tveksam hälsa och mentalitet. Jag har mött alldeles för många tröga hundar som dessutom har riktigt taskigt hundspråk och juckar på alla hundar

Eurasier är ju ofta otroligt lata och ganska tråkiga om man vill kunna hitta på lite saker med sin hund.

Om man vill ha en icke gapig hund med funktionell päls (typ labbe/schäfer), som ska vara pigg utan att vara krävande, glad, funka med andra djur, hundar och människor. Vara stabil, skott och miljöfast. Ca 40-50 cm i mkh. Vilka hundar finns det då att välja på? Jag kan inte komma på någon just nu.. Möjligtvis att någon urvattnad spaniel eller retriever passar. Men samtidigt är det väl isådana fall bättre att faktiskt försöka skapa raser som SKA vara sällskapshundar ist för att avla bort arbetande rasers egenskaper?

Rent teoretiskt är ju detta vad jag tycker. Bättre att ha raser som fyller behovet av sällskapshundar ist för att förstöra de arbetande hundar vi har. Nu är detta ju rent praktiskt omöjligt då så många raser redan har flera olika varianter dock.

Men hur skulle man skapa det, menar du? Jag förstår att efterfrågan finns, jag skulle själv vilja ha en sådan hund. Men jag begär inte att någon ska skapa den åt mig, jag får justera mina krav helt enkelt.

Jag tycker att i princip alla avelsmål utom frisk och sund är mer eller mindre fel. Titta på kattaveln, där djuren knådas om som en klump modellera. Platta perser blir en trend och de blir så platta att de knappt kan andas. Siameser, tvärtom, de blir smalare och smalare i nosen. För att inte tala om den amerikanska avarten munchkin, en katt med taxhöjd på benen. Alla som sett hur viga och gymnastiska katter är gråter. Man stöper om katternas utseenden efter modenycker. Det är förfärligt.

 

[mandalaki]

Det känns lite som att vi talar olika språk. Vill man ha en sällskapshund ska man välja en, det säger ju jag med. Men varför är det orimligt att vila ha en hund som tilltalar en på alla plan, även utseendemässigt? Är det sannolikt att folk kommer att sluta leta efter den hunden för att ni alla fnyser åt dem? Eller är det kanske rentav sannolikt att problemet blir värre genom att en grupp människor exkluderas helt och ses ned på som mindre vetande och med behov som är bisarra att ens fundera på att uppfylla?

Jag säger inte att det är enkelt eller ens genomförbart, jag säger bara att det kanske är rimligt att tänka tanken. Varför är det så himla fel att vilja ha en hund som har de egenskaper man vill åt, är sund och tilltalar en utseendemässigt? Förstår liksom inte vad som är så himla upprörande.

Som sagt, det skulle jag också vilja. Men jag är inte beredd att betala priset (för hundens räkning) för det.

 

[Red_Chili]

Typ, ja. Eller mer skapa en ny ras som ser ut som de raser som verkar vara poppis, men som har sällskapstemperament. Jag inser att de här inne som älskar sina bruksraser skriker i högan sky av att jag ens tar upp det, men faktum kvarstår att många köper hund på utseende snarare än egenskaper, som @AraSlei skrev här ovan. Är det då inte bättre med uppstyrd avel mot friska, sunda hundar med tilltalande utseende och sällskapstemperament?

Istället för att försöka anpassa hundarna efter utseendefixade personer som mest troligt inte fattat vad en hund verkligen är, så kan man satsa på att utbilda folk. Ju mer folk hade kunskap om vad en hund är, vad hundar har för behov, vad som skiljer olika hundtyper och hundraser åt... Desto mindre skulle nog behovet av nya raser bli. Tror jag.

Och det finns INGA korthår som inte fäller i mängder. Vill du inte ha en fällande hund får du se på strävhår eller krull.

Ehm... Gissar att du inte räknar saluki som korthåriga då?