Ja det är ju en annan sak förstås
@linnsan senaste inlägg satte pricken på varför
(eller ja, jag vill inte ha sällskapshund
men anledningar var några av varför jag inte skulle vilja ha en terrier)
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja det är ju en annan sak förstås
Det finns ju också ett par spetsraser i kategorin 'mellanstor sällskapshund' - pudlarna och staffarna är det bra kör i. Schnauzergruppen finns ju också i olika storlekar. Nog tycker jag att det finns att välja på ändå, även om paketet som sagt kanske inte blir helt Perfekt, men för att få det ena Måste man kanske göra avkall på något annat?
Sånt är livet.
Hur många har inte sagt 'aldrig en skimmel' och lik förbaskat stått med en grålle i stallet till slut? ^^
Varför är det okej att bruksfolk får vara kräsna på olika päls och mentalitet men folk som vill ha en sällskapshund får inte det?
Fast även när man söker brukhund för speciella ändanmål får man både ge och ta - det som passar PERFEKT i mentalitet kanske inte har pälsen eller egentligen inriktningen man ville ha?
De som väljer att jobba med jaktlabbe i lydnaden kanske får lägga till apporteringsträning trots att det inte var intresset från början till exempel.
Är det inte någon här som har kelpies fast egentligen tycker de är rätt fula? Men de passar i användning.
Den som vill ha vinthund får vackert stå ut med att täcka sin hund, för det finns få alternativ i pälstyp. Om man vill ha en väldigt laid back gårdshund får den kanske bli lite mindre, eller lite större än man egentligen tänkt sig. Där finns ju bernern och keesen som större till exempel.
Sällskapsspetsarna har ju fin, funktionsduglig päls!
Jag tycker inte det är omoraliskt eller konstigt egentligen, det jag tycker Är konstigt är att man verkligen inte hittar något som passar bland alla varianter av hund som redan finns. Klart man får vara kräsen men någonstans måste man anpassa sig själv också, tänker jag.
Nya raser både hittas och avlas sedan fram hela tiden förstås, men den där Perfekta sällskapshunden är nog en dröm.
Samma här, lite allmänna spekulationer.
Jag tycker det är precis tvärtom!
"Vi" (står var och en fritt att räkna in sig i gruppen eller ej ) som hittat just vår ras tycker jag inte har så många illusioner om rasens nackdelar, faktiskt. Men man köper paketet, både framsida och baksida, för att totalt sett är det det som passar en bäst. Och så jobbar man utifrån rasens och individens förutsättningar för att komma så nära målet som möjligt, men väl medveten om att inget är exakt. Men när det kommer till den där Perfekta Sällskapshunden, då verkar det inte finnas någon tolerans för att om jag ska få viktiga egenskaper 1, 2 och med lite tur 3, då kommer jag att få kompromissa på A, B, och kanske C. Min hund kanske inte kommer att gilla vatten, eller kanske kommer att han vara matgalen, eller kanske får jag inte den där fina fluffpälsen eller de blå ögonen eller vad det nu är, men det är helt OK för det här är rasen för mig. Mer än OK, till och med, man är glad och älskar sin ras med öppna ögon. Jag kan leva med vissa saker för att få annat som är viktigare för mig.
Något annat ser jag som fullständigt bisarrt! Vilket också är hur de där perfekta beskrivningarna låter för mig, fullständigt bisarra...
Edit: Eller helt enkelt, what @Sel said!
Jag tycker du drar det till ytterligheter.
Varför tror du att det skulle vara så svårt att få fram en mellanstor hund med en sällskapshunds mentalitet?
När det gäller exakta färger så har jag förvisso inte tagit upp det. Men skulle det gå att få fram vissa färger utan att ge avkall på en bra sällskapsmentalitet så ser jag inte problemet med det heller.
Jag ser problem med hela tänket. Det är svårt att "få fram" hundar, om du avlade upp en gigantisk löwchen tror jag inte det kommer att vara en löwchen längre (inte heller tror jag att en löwchens byggnad nödvändigtvis lämpar sig för att bara skala upp!), inte heller tror jag att de delar av löwchen som du uppskattar som utmärkta nödvändigtvis matchar vad andra som - på ytan - söker samma sak egentligen är ute efter.
Och framför allt, jag tycker det är väldigt märkligt att inget ska kompromissas med!
Löwchen var ett exempel. Jag hade gärna sett att lite olika typer av sällskapstyper avlades fram. Precis som det finns olika typer av jakthundar, brukshundar, gårdshundar osv osv.
Ingen har sagt att inget ska kompromissas med. Det är individer och det kommer finnas nackdelar även i dessa raser som i alla andra. Rent teoretiskt. Dock tycker jag att en trevlig mellanstor hund med funktionell päls och sällskapsmentalitet inte är något som är helt omöjligt på något sätt.
Varför tror du inte att en löwchens kropp lämpar sig i större storlek? Det är ju en kvadratiskt byggd hund utan överdrifter. Finns ju många större som ser ut på liknande sätt tycker jag.
Inte nödvändigtvis lämpar sig. Det är inte ett antagande jag skulle göra helt enkelt, proportioner som funkar i en viss skala är anpassade för hävstänger och linjer som inte kommer att vara desamma i en avsevärt större eller mindre kropp.
Inte nödvändigtvis lämpar sig. Det är inte ett antagande jag skulle göra helt enkelt, proportioner som funkar i en viss skala är anpassade för hävstänger och linjer som inte kommer att vara desamma i en avsevärt större eller mindre kropp.
Fast vem har sagt att hunden inte ska ha några drifter alls? Bara för att man vill ha en sällskapshund så behöver man ju inte vilja en en prydnad.
Det känns snarare okunnigt att tro att bara för att behovet av sällskapshundar i mellanklassen finns så vill folk som söker dom hundarna ha en prydnad..
Det där med att man har förstört de arbetande raserna med att avla på lightvarianter är ju just anledningen till att jag ser behovet av en sällskapsras som är mellanstor. För det är så mycket problem på ena eller andra hållet hos dessa urvattnade arbetsraser.
Fast jag tycker du missar hela poängen. Jag pratade om löwchens lättsamma temperament i en större kropp och päls avsedd för att skydda mot väder och vind. Det har gått att utveckla raser förut med betydligt högre krav. Jag tror helt enkelt inte det är omöjligt att avla fram en lättsam mellanstor sällskapshund. Däremot skulle det ju krävas mycket jobb. Men jag pratar ju rent teoretiskt. Som jag nämnt flera gånger. Just för att jag tycker att det finns ett behov.
Vilka proportioner menar du inte skulle funka? Jag tycker som sagt det är en hund utan överdrifter. Och jag tycker flera större hundar har liknande proportioner.
Nu var ju inlägget i förhållande till @mandalaki s inlägg.
Men efter många år som instruktör och en relativt lång utbildning på hundsidan så tycker jag ofta att folk inte vill ha drifter på sina hundar. Nu pratar jag generellt och menar den stora gruppen "vardagshundägare".
De vill däremot att hundarna ska kunna tränas himla lätt.
Precis! En hund som lär sig allt på egen hand och aldrig tar några egna initiativ...
Nu var ju inlägget i förhållande till @mandalaki s inlägg.
Men efter många år som instruktör och en relativt lång utbildning på hundsidan så tycker jag ofta att folk inte vill ha drifter på sina hundar. Nu pratar jag generellt och menar den stora gruppen "vardagshundägare".
De vill däremot att hundarna ska kunna tränas himla lätt.
Typ en hund som när man har lust att träna har massor med go och arbetsvillighet, men som bara ligger på soffan när dom inte har lust.
Ja, fast inte bara go och arbetsvillighet utan de är jäkligt smarta också så kräver ingen teknikskärpa från föraren utan lär sig mer eller mindre bara genom att man vill. Men givetvis bara bra saker.
Väldigt, väldigt få människor vill egentligen ha en skitsmart hund. Men väldigt väldigt många tror att de vill ha det! Apropå att bara se vissa sidor av saker då...
Och jag tror att vad som är en "lättsam mellanstor sällskapshund" varierar så mycket att beskrivningen inte säger så mycket. De som har föreslagits i tråden har fallit på x, y eller z, hyfsat säker på att en "uppskalad löwchen" skulle ha sina egna varianter av x, y eller z för andra som säger sig vara intresserade av just en lättsam mellanstor sällskapshund. Just för att det helt enkelt inte finns någon perfekt hund helt utan mindre önskvärda saker (som tex storleken då...), men det verkar vara det som söks. En bygg-den-själv-hund, ungefär, som när man köper en dator i delar.
Jag säger att det nödvändigtvis inte skulle funka, som sagt. Dvs jag vet inte något specifikt om en löwchens anatomi, men jag ifrågasätter generellt att en hund som är välbyggd i en storlek skulle vara lika välbyggd i en helt annan storlek, jag tror det är ett antagande som verkligen skulle behöva granskas kritiskt.
Men om än så vore, hur skalar man upp den? Det går ju inte bara att göra den större, du måste påverka genetiska faktorer som orsakar vad? "Storlek" är inte en (eller flera) isolerad faktor, hunden måste bli större genom att den växer sig större vilket genast riskerar att i sig påverka proportionerna på olika sätt, beroende på vilken del av växten man är och micklar i. Tillväxtplattor öppna längre? Långbent hund med vinklar den absolut inte var byggd för, tex...
Fast alltså va? Hur får du det till att hunden måste vara exakt som en löwchen i kropp och knopp?
Jag har ju skrivit flera gånger både att löwchen var ett exempel på en lättsam sällskapshunds mentalitet och har även skrivit att jag anser att det finns behov av flera olika typer av mentalitet i mellanstorlek. Just nu har vi urvattnade labbar och spaniels. Som alldeles för ofta har knasig mentalitet eller hälsa. Just för att de är urvattnade.
Det hade i mina ögon varit bättre att satsa på att skapa en ny ras, eller flera. Istället för att vattna ur dom som finns.