Bildtråden på dressyrhästarna, del X

[tuaphua]

Har fått hem min 3-åring.
Så kul att ha häst igen

Fina Myran med gulligaste namnet i världen! Du är så värd en härlig häst!

 

[Dressyrtjejen_97]

Om Happy Pancake var en uppenbarelse på dejtingfronten igår kväll, var dagens pass en riktigt aha-upplevelse och uppenbarelse!

Liten bakgrund: H.H är ju som bekant en väldigt pigg häst. Han har lätt att bli springig, och ibland även stark. Därtill är han känslig i munnen, och i grunden väldigt "lätt i hjälperna", även om han exteriört sett är rätt "tung". Han är därtill rätt skavkänslig i hårremen pga. skimmel med fläckvis rosa och tunn hud.
Jag har provat sporrar på honom i omgångar med rätt risigt resultat. Allra först fick jag prova en fd. tränares "dressyrsporrar", raka typ 35 mm. Det funkade inte alls, i.o.m. att jag sitter mer "på" än "runt" H.H. Helt enkelt för långa och för skarpa.(Se bild på stigläder/byglar nedan!).
Sen har jag i omgångar testat vanliga 15 mm "ponnysporrar" (se bild nedan!), men även de med rätt risigt resultat. Längden har känts rätt, men H.H har aldrig riktigt accepterat dem. Om man bortser från skav-aspekten under framförallt vår och höst, har jag definitivit aldrig lyckats förfina hjälperna med de. Har jag bara precis "snuddat" med de superlätt, har huden skakat som om en fluga satt där och han blivit irriterad. Har jag petat till mjukt men ändå med viss tydlighet, har han bara tolkat det som fullt fräs framåt, m.a.o. absolut inte vad jag velat förmedla.

Så fick jag tips, faktiskt av en hoppryttare (!), som själv har superheta och superkänsliga hästar (som får H.H att framstå som en sävlig filbunke, milt uttryckt...) att prova ett par som hette Stübben Soft Touch. De skulle också vara 15 mm, men ha en roterande "kula" och vara mycket snällare än ponnysporrar. Sagt och gjort. Hittade ett par på en rea och slog till.

Idag testade jag de. Red rätt basic med fokus på övergångar och ställning på såväl rakt spår som volt. Vilken uppenbarelse det var! Det var _så_ mycket lättare att komma till arbete än utan sporrar! För en gångs skull förstod H.H verkligen vad jag menade och hjälperna blev verkligen förfinade på riktigt! Jag behövde knappt röra skänklarna en millimeter på hela passet, och han bara dansade fram! Men det som nästan förvånade mig mest av allt; På 50 min pass visade han inte den minsta tendens till att bli springig, taggad eller stark. Inte minsta tendens! Det har _aldrig_ hänt under de snart 4 år jag ridit honom på heltid! Normalt sett brukar han, särskilt under framridningen, försöka sticka/tagga/dra minst 5-8 ggr och de facto lyckas åtminstone 2-4 ggr, nu försökte han inte ens enda gång - och då hade jag ändå sporrar! Hur i allsindar är det möjligt?! Jag är helt chockad!

Hade dessvärre inga bilder från passet då ingen fotade oss, men bjuder ändå på några halvdana mobilbilder.

Han är ju bara för söt, min prins!

Den typ av ponnysporrar jag inte upplever att han accepterat. Bild: Hööks

Mina magiska Stübben Soft Touch sporrar! Så välinvesterade pengar

 

[SiZo]

Om Happy Pancake var en uppenbarelse på dejtingfronten igår kväll, var dagens pass en riktigt aha-upplevelse och uppenbarelse!

Liten bakgrund: H.H är ju som bekant en väldigt pigg häst. Han har lätt att bli springig, och ibland även stark. Därtill är han känslig i munnen, och i grunden väldigt "lätt i hjälperna", även om han exteriört sett är rätt "tung". Han är därtill rätt skavkänslig i hårremen pga. skimmel med fläckvis rosa och tunn hud.
Jag har provat sporrar på honom i omgångar med rätt risigt resultat. Allra först fick jag prova en fd. tränares "dressyrsporrar", raka typ 35 mm. Det funkade inte alls, i.o.m. att jag sitter mer "på" än "runt" H.H. Helt enkelt för långa och för skarpa.(Se bild på stigläder/byglar nedan!).
Sen har jag i omgångar testat vanliga 15 mm "ponnysporrar" (se bild nedan!), men även de med rätt risigt resultat. Längden har känts rätt, men H.H har aldrig riktigt accepterat dem. Om man bortser från skav-aspekten under framförallt vår och höst, har jag definitivit aldrig lyckats förfina hjälperna med de. Har jag bara precis "snuddat" med de superlätt, har huden skakat som om en fluga satt där och han blivit irriterad. Har jag petat till mjukt men ändå med viss tydlighet, har han bara tolkat det som fullt fräs framåt, m.a.o. absolut inte vad jag velat förmedla.

Så fick jag tips, faktiskt av en hoppryttare (!), som själv har superheta och superkänsliga hästar (som får H.H att framstå som en sävlig filbunke, milt uttryckt...) att prova ett par som hette Stübben Soft Touch. De skulle också vara 15 mm, men ha en roterande "kula" och vara mycket snällare än ponnysporrar. Sagt och gjort. Hittade ett par på en rea och slog till.

Idag testade jag de. Red rätt basic med fokus på övergångar och ställning på såväl rakt spår som volt. Vilken uppenbarelse det var! Det var _så_ mycket lättare att komma till arbete än utan sporrar! För en gångs skull förstod H.H verkligen vad jag menade och hjälperna blev verkligen förfinade på riktigt! Jag behövde knappt röra skänklarna en millimeter på hela passet, och han bara dansade fram! Men det som nästan förvånade mig mest av allt; På 50 min pass visade han inte den minsta tendens till att bli springig, taggad eller stark. Inte minsta tendens! Det har _aldrig_ hänt under de snart 4 år jag ridit honom på heltid! Normalt sett brukar han, särskilt under framridningen, försöka sticka/tagga/dra minst 5-8 ggr och de facto lyckas åtminstone 2-4 ggr, nu försökte han inte ens enda gång - och då hade jag ändå sporrar! Hur i allsindar är det möjligt?! Jag är helt chockad!

Hade dessvärre inga bilder från passet då ingen fotade oss, men bjuder ändå på några halvdana mobilbilder.

Han är ju bara för söt, min prins!

Den typ av ponnysporrar jag inte upplever att han accepterat. Bild: Hööks

Mina magiska Stübben Soft Touch sporrar! Så välinvesterade pengar

Känslan när man verkligen hittar något som man gillar och som funkar alltså!
Vad härligt för er!

 

[Dressyrtjejen_97]

Känslan när man verkligen hittar något som man gillar och som funkar alltså!
Vad härligt för er!

Verkligen!
Tack så mycket!

 

[Fiorano]

Nu är Drottningponnyn på gång igen . Hon behöver slimmas till en del och sadeln måste breddas så just nu är det barbackatrim. Min rump är inte helt nöjd för jag blir typ skinnflådd . Men vad gör det när hon känns riktigt riktigt bra!

 

[Fiorano]

Min stora fina Koop! Han vilar nu och börjar bli lite rastlös, såpass att han släppte ut sig själv ur hagen i förmiddags... Så idag fick han springa lite på lina för att rasta av sig.

 

[Victovie]

Nu är Drottningponnyn på gång igen . Hon behöver slimmas till en del och sadeln måste breddas så just nu är det barbackatrim. Min rump är inte helt nöjd för jag blir typ skinnflådd . Men vad gör det när hon känns riktigt riktigt bra!

Så härligt att se!

 

[Victovie]

Fjärilsviol agerade modell för lite julfoton

Forsythias son Filipesros (e.Gammelenggårds Zappa - Don Primero - Tip Top)

Fridas son Filago (e.Harlem D - Tip Top - Maraton)

Forsythias barnbarn Frostvin (e.Formalin u.Fackellilja ue.Topaasch - Don Primero - Tip Top

 

[Novali01]

Nu är Drottningponnyn på gång igen . Hon behöver slimmas till en del och sadeln måste breddas så just nu är det barbackatrim. Min rump är inte helt nöjd för jag blir typ skinnflådd . Men vad gör det när hon känns riktigt riktigt bra!

Tycker det är sååå intressant att se hur du sitter när du ingen sadel har...du ser nämligen exakt ut som jag...dvs vi har rätt korta, runda överskänklar och smala underben och barbacka så hamnar våra skänklar framåt, dvs det som kallas stolsits är vår naturliga sits. Detta syns inte alls när du sitter i en dressyrsadel och ofta inte på mig heller men känns ju högt upp i låret eftersom jag får "tvinga" bak min skänkel. Folk med långa smala överben har oftast skänklar som hänger rakt ned....orättvist anser jag.

OBS! Detta är bara en reflektion över hur olika förutsättningar vi alla har och givetvis då hur olika sadlar vi måste ha för att fungera korrekt när vi sitter i dom.

 

[Raderad medlem 124573]

Om Happy Pancake var en uppenbarelse på dejtingfronten igår kväll, var dagens pass en riktigt aha-upplevelse och uppenbarelse!

Liten bakgrund: H.H är ju som bekant en väldigt pigg häst. Han har lätt att bli springig, och ibland även stark. Därtill är han känslig i munnen, och i grunden väldigt "lätt i hjälperna", även om han exteriört sett är rätt "tung". Han är därtill rätt skavkänslig i hårremen pga. skimmel med fläckvis rosa och tunn hud.
Jag har provat sporrar på honom i omgångar med rätt risigt resultat. Allra först fick jag prova en fd. tränares "dressyrsporrar", raka typ 35 mm. Det funkade inte alls, i.o.m. att jag sitter mer "på" än "runt" H.H. Helt enkelt för långa och för skarpa.(Se bild på stigläder/byglar nedan!).
Sen har jag i omgångar testat vanliga 15 mm "ponnysporrar" (se bild nedan!), men även de med rätt risigt resultat. Längden har känts rätt, men H.H har aldrig riktigt accepterat dem. Om man bortser från skav-aspekten under framförallt vår och höst, har jag definitivit aldrig lyckats förfina hjälperna med de. Har jag bara precis "snuddat" med de superlätt, har huden skakat som om en fluga satt där och han blivit irriterad. Har jag petat till mjukt men ändå med viss tydlighet, har han bara tolkat det som fullt fräs framåt, m.a.o. absolut inte vad jag velat förmedla.

Så fick jag tips, faktiskt av en hoppryttare (!), som själv har superheta och superkänsliga hästar (som får H.H att framstå som en sävlig filbunke, milt uttryckt...) att prova ett par som hette Stübben Soft Touch. De skulle också vara 15 mm, men ha en roterande "kula" och vara mycket snällare än ponnysporrar. Sagt och gjort. Hittade ett par på en rea och slog till.

Idag testade jag de. Red rätt basic med fokus på övergångar och ställning på såväl rakt spår som volt. Vilken uppenbarelse det var! Det var _så_ mycket lättare att komma till arbete än utan sporrar! För en gångs skull förstod H.H verkligen vad jag menade och hjälperna blev verkligen förfinade på riktigt! Jag behövde knappt röra skänklarna en millimeter på hela passet, och han bara dansade fram! Men det som nästan förvånade mig mest av allt; På 50 min pass visade han inte den minsta tendens till att bli springig, taggad eller stark. Inte minsta tendens! Det har _aldrig_ hänt under de snart 4 år jag ridit honom på heltid! Normalt sett brukar han, särskilt under framridningen, försöka sticka/tagga/dra minst 5-8 ggr och de facto lyckas åtminstone 2-4 ggr, nu försökte han inte ens enda gång - och då hade jag ändå sporrar! Hur i allsindar är det möjligt?! Jag är helt chockad!

Hade dessvärre inga bilder från passet då ingen fotade oss, men bjuder ändå på några halvdana mobilbilder.

Han är ju bara för söt, min prins!

Den typ av ponnysporrar jag inte upplever att han accepterat. Bild: Hööks

Mina magiska Stübben Soft Touch sporrar! Så välinvesterade pengar

Sådana har jag! Världens bästa, har ALDRIG gjort en tendens till skav på ngn häst och då rider jag ändå sådär 3-4 hästar/dag.

 

[Amanda_F]

Tycker det är sååå intressant att se hur du sitter när du ingen sadel har...du ser nämligen exakt ut som jag...dvs vi har rätt korta, runda överskänklar och smala underben och barbacka så hamnar våra skänklar framåt, dvs det som kallas stolsits är vår naturliga sits. Detta syns inte alls när du sitter i en dressyrsadel och ofta inte på mig heller men känns ju högt upp i låret eftersom jag får "tvinga" bak min skänkel. Folk med långa smala överben har oftast skänklar som hänger rakt ned....orättvist anser jag.

OBS! Detta är bara en reflektion över hur olika förutsättningar vi alla har och givetvis då hur olika sadlar vi måste ha för att fungera korrekt när vi sitter i dom.

Fast jag har ganska smala ben och jag hamnar också så tror jag? Min känsla är visserligen att det varierar rätt mkt från häst till häst, men att jag dessutom gärna sitter lite längre bak (på hästen), för att undvika manken.

 

[Mirabilis]

Jag har jäkligt långa lår och rätt normala underben och hamnar rätt lätt i stolsits jag med. Och jag har skiiiitsvårt att hitta sitsen och balansen i hoppningen och få till en bra vinkel i benen där (kan ju iof bero på att det är säkert över 5 år sen jag hoppade mer regelbundet ).

 

[Sirap]

Tycker det är sååå intressant att se hur du sitter när du ingen sadel har...du ser nämligen exakt ut som jag...dvs vi har rätt korta, runda överskänklar och smala underben och barbacka så hamnar våra skänklar framåt, dvs det som kallas stolsits är vår naturliga sits. Detta syns inte alls när du sitter i en dressyrsadel och ofta inte på mig heller men känns ju högt upp i låret eftersom jag får "tvinga" bak min skänkel. Folk med långa smala överben har oftast skänklar som hänger rakt ned....orättvist anser jag.

OBS! Detta är bara en reflektion över hur olika förutsättningar vi alla har och givetvis då hur olika sadlar vi måste ha för att fungera korrekt när vi sitter i dom.

Fast hamnar inte de flesta lite i stolsits barbacka? Överskänkeln lägger sig ju gärna lite framför där magen är som rundast, så att säga.

 

[SiZo]

Tycker det är sååå intressant att se hur du sitter när du ingen sadel har...du ser nämligen exakt ut som jag...dvs vi har rätt korta, runda överskänklar och smala underben och barbacka så hamnar våra skänklar framåt, dvs det som kallas stolsits är vår naturliga sits. Detta syns inte alls när du sitter i en dressyrsadel och ofta inte på mig heller men känns ju högt upp i låret eftersom jag får "tvinga" bak min skänkel. Folk med långa smala överben har oftast skänklar som hänger rakt ned....orättvist anser jag.

OBS! Detta är bara en reflektion över hur olika förutsättningar vi alla har och givetvis då hur olika sadlar vi måste ha för att fungera korrekt när vi sitter i dom.

Fast det har väl en del med bredden på hästen att göra? De är helt enkelt bredare än vi är i våra bäcken, och det har inget med någon naturlig sits att göra. Med rätt sadel är det tämligen lätt att ha skänklarna rätt, så om du har problem med det så kanske det är dags att se över sadeln? Den kan ju mkt väl passa hästen, men passar den dig?

Finns det någon som inte sitter i stolsits barbacka? Som är kvinna då alltså.

 

[MissFideli]

Fast det har väl en del med bredden på hästen att göra? De är helt enkelt bredare än vi är i våra bäcken, och det har inget med någon naturlig sits att göra. Med rätt sadel är det tämligen lätt att ha skänklarna rätt, så om du har problem med det så kanske det är dags att se över sadeln? Den kan ju mkt väl passa hästen, men passar den dig?

Finns det någon som inte sitter i stolsits barbacka? Som är kvinna då alltså.

Tänkte just också att alla sitter ju i stolsits barbacka. Åtminstone i trav och galopp.

 

[Fiorano]

Tycker det är sååå intressant att se hur du sitter när du ingen sadel har...du ser nämligen exakt ut som jag...dvs vi har rätt korta, runda överskänklar och smala underben och barbacka så hamnar våra skänklar framåt, dvs det som kallas stolsits är vår naturliga sits. Detta syns inte alls när du sitter i en dressyrsadel och ofta inte på mig heller men känns ju högt upp i låret eftersom jag får "tvinga" bak min skänkel. Folk med långa smala överben har oftast skänklar som hänger rakt ned....orättvist anser jag.

OBS! Detta är bara en reflektion över hur olika förutsättningar vi alla har och givetvis då hur olika sadlar vi måste ha för att fungera korrekt när vi sitter i dom.

Hahaha ffa syns det än tydligare barbacka att jag inte är begåvad med snygga dressyrben . Men barbacka tar nog fram stolsitsen hos många. På Barb sitter jag lite som i en soffa så inte så konstigt ändå .

 

[Dressyrtjejen_97]

Kanske visserligen passar bättre någon fälttävlanstråd... Men eftersom att jag i grunden är dressyrryttare så skriver jag här ändå.

Lördag med en mäktig känsla av förtroende och tillit
Det där med att dra ut i skogen verkar ha blivit något av en tradition för oss nu.
Denna gång gav vi oss ut i än mer utmanande terräng än tidigare, och uteritten blev en riktig prövning för oss båda. Det var allt från branta backar, till diken och stockar. Gärna i kombination också. Jag stod för att att försöka överblicka landskapet för att hitta den bästa vägen framåt. H.H stod för resten, och det med bravur.
Det tog mig närmare 4 år att verkligen inse det, men efter idag förstår jag hur han kunde ha en så framgångsrik fälttävlanskarriär som yngre! Normalt sett tenderar han att vara rejält tittig ute, men när terrängen blir en stor utmaning och allt handlar om att öht ta sig fram, då släpper han tittigheten helt, kopplar på modet och tar sig fram med ett otroligt stadigt och vägvinnande steg. Något han verkligen visade prov på idag, och som gör mig enormt stolt! Det blev en stor utmaning för mig också. Normalt sett är jag ett stort kontrollfreak när vi är ute, men idag var jag verkligen tvungen att släppa det helt och hållet. Jag insåg tämligen fort att jag skulle bli tvungen att ge honom helt fria tyglar, inte bara i bildlig, utan även i rent bokstavlig bemärkelse. Något som verkligen kändes som en stor prövning för mig, vars tidigare terrängtränings erfarenheter sträcker sig till att skritta och möjligen trava över max 40 cm markliggande stockar på helt plant underlag, med ridskoleponnyer, för närmare 10 år sedan. Att då sitta med bokstavligen hellånga tyglar i bl.a. branta uppförsbackar med 40-50 cm stockar på krönen, i nedförsbackar med 30-50 cm breda diken i nederkant och över is- och snötäckta myrar med div. utspritt ris och kvistar, prövade verkligen mig och mitt psyke. Jag var tvungen att helt och hållet förlita mig på min bedömning av landskapet och vägvalen, samt H.Hs förmåga att ta sig fram. Vi lyckades. H.H var verkligen i sitt esse, lyckligare än på länge. Jag är så stolt över oss!

Några förtydliganden innan någon i tråden ev. rasar på mig:
- Allt ovanstående gick i skritt med undantag för några ytterst korta (ca. 5-25 m) sessioner trav.
- Jag visste att terrängen var tuff där vi skulle rida, men att det var _såhär_ tufft blev en överraskning som jag blev varse först när det var "för sent" så att säga.
- Därtill hade Alfrida gjort sitt till för svårighetsgraden på terrängen... Bland annat genom ännu fler stockar och allt ris och skit på myrarna.
- Med "fantastisk fälttävlanskarriär" åsyftar jag trevliga resultat i H90, kvalad till H100 och tränat på enstaka hinder på *-nivå. Han tyckte med andra ord inte att detta var svårt alls, bara jättejätteroligt!

 

[mackan]

Kanske visserligen passar bättre någon fälttävlanstråd... Men eftersom att jag i grunden är dressyrryttare så skriver jag här ändå.

Lördag med en mäktig känsla av förtroende och tillit
Det där med att dra ut i skogen verkar ha blivit något av en tradition för oss nu.
Denna gång gav vi oss ut i än mer utmanande terräng än tidigare, och uteritten blev en riktig prövning för oss båda. Det var allt från branta backar, till diken och stockar. Gärna i kombination också. Jag stod för att att försöka överblicka landskapet för att hitta den bästa vägen framåt. H.H stod för resten, och det med bravur.
Det tog mig närmare 4 år att verkligen inse det, men efter idag förstår jag hur han kunde ha en så framgångsrik fälttävlanskarriär som yngre! Normalt sett tenderar han att vara rejält tittig ute, men när terrängen blir en stor utmaning och allt handlar om att öht ta sig fram, då släpper han tittigheten helt, kopplar på modet och tar sig fram med ett otroligt stadigt och vägvinnande steg. Något han verkligen visade prov på idag, och som gör mig enormt stolt! Det blev en stor utmaning för mig också. Normalt sett är jag ett stort kontrollfreak när vi är ute, men idag var jag verkligen tvungen att släppa det helt och hållet. Jag insåg tämligen fort att jag skulle bli tvungen att ge honom helt fria tyglar, inte bara i bildlig, utan även i rent bokstavlig bemärkelse. Något som verkligen kändes som en stor prövning för mig, vars tidigare terrängtränings erfarenheter sträcker sig till att skritta och möjligen trava över max 40 cm markliggande stockar på helt plant underlag, med ridskoleponnyer, för närmare 10 år sedan. Att då sitta med bokstavligen hellånga tyglar i bl.a. branta uppförsbackar med 40-50 cm stockar på krönen, i nedförsbackar med 30-50 cm breda diken i nederkant och över is- och snötäckta myrar med div. utspritt ris och kvistar, prövade verkligen mig och mitt psyke. Jag var tvungen att helt och hållet förlita mig på min bedömning av landskapet och vägvalen, samt H.Hs förmåga att ta sig fram. Vi lyckades. H.H var verkligen i sitt esse, lyckligare än på länge. Jag är så stolt över oss!

Några förtydliganden innan någon i tråden ev. rasar på mig:
- Allt ovanstående gick i skritt med undantag för några ytterst korta (ca. 5-25 m) sessioner trav.
- Jag visste att terrängen var tuff där vi skulle rida, men att det var _såhär_ tufft blev en överraskning som jag blev varse först när det var "för sent" så att säga.
- Därtill hade Alfrida gjort sitt till för svårighetsgraden på terrängen... Bland annat genom ännu fler stockar och allt ris och skit på myrarna.
- Med "fantastisk fälttävlanskarriär" åsyftar jag trevliga resultat i H90, kvalad till H100 och tränat på enstaka hinder på *-nivå. Han tyckte med andra ord inte att detta var svårt alls, bara jättejätteroligt!

Kul att läsa att det funkar att rida ut för dig nu Du har ju uttryckt problem ang det tidigare och att du promenerar/tömkör pga det osv.

Härligt att du nu kan rida ut

 

[Dressyrtjejen_97]

Kul att läsa att det funkar att rida ut för dig nu Du har ju uttryckt problem ang det tidigare och att du promenerar/tömkör pga det osv.

Härligt att du nu kan rida ut

Ja, verkligen!
Dels har jag liksom bestämt mig för att "jävlar-anama, nu ska jag klara det här", men också bett om tips på rundor med lite knepigare terräng (detta var dock extremt... ) där liksom H.H måste tänka lite osv. När han varit som mest tittig har vi varit på antingen vägar/stigar med sådan bredd och sådant underlag att bilar skulle kunnat köra där, alt. typ fält eller stora öppna ytor. När vi går mer/mindre off-road verkar det funka bättre.

 

[mackan]

Ja, verkligen!
Dels har jag liksom bestämt mig för att "jävlar-anama, nu ska jag klara det här", men också bett om tips på rundor med lite knepigare terräng (detta var dock extremt... ) där liksom H.H måste tänka lite osv. När han varit som mest tittig har vi varit på antingen vägar/stigar med sådan bredd och sådant underlag att bilar skulle kunnat köra där, alt. typ fält eller stora öppna ytor. När vi går mer/mindre off-road verkar det funka bättre.

Det har nog mest med matte att göra ang uteritt
Sen att de tittar osv - det gör ju vissa hästar men utan att det blir något mer. Det är ju inget farligt att de tittar/skuttar till när de är trevliga i grunden.