Nu kommer jag tillbaks i tråden lite!
Hingsten är såld till Danmark och det känns så jävla skönt! En stor sten har lyft från mitt bröst och han verkar ha fått riktigt bra ägare! Det bästa är att de verkligen trivs med honom på ett sätt som jag aldrig gjorde uppsuttet.
Men jag har ju en annan häst. Ett underbart litet sto på 154 cm.
Hästen som jag köpte osedd för bara stamtavlan, helt ohanterad och livrädd för människor när jag fick henne. Jag red in henne förra sommaren, men då var hon dräktig så det tog inte många pass innan hon talade om att nej, jag vill inte mer. Så hon ställdes av ganska tidigt på hösten, hann väl sitta på henne kanske 8 ggr eller något sånt.
Hon blev pigg sista veckorna i dräktigheten och en dag gav vi oss ut på en kort tur, barbacka. Vi skrittade 1 km och vände sedan hemåt. Jag provade lite trav och hon tar ett glädjeskutt så att jag håller på att åka
Hon känner dock att jag håller på att åka av och korrigerar sig själv blixtsnabbt! Hon fortsätter trava, men gör det så mjukt att jag inte känner det. Jag satt helt är ärligt och tittade ner i marken för att jag inte förstod hur det gick till
Hon har ju haft lite problem med överlinjen. Antagligen för att hon satt fast i ett staket som liten, och fick en hel del muskelskador då. Hon höjde alltså inte ens ryggen när hon sänkte huvudet för att beta. Hon var konstant bortkopplad i länden. Jag har haft henne hos ET och kiropraktorer 7 ggr tror jag, utan direkt resultat.
I våras köpte jag equiband
Och det ändrade allt!! Nu kan hon länga överlinjen!! Jag kan fortfarande inte få henne lång o låg, och får jag henne dit så är det 5 steg, sedan är det bara att sluta, för där tar soppan slut. Men det är framsteg iaf! Hon kan även skritta med 15 cm övertramp numera, innan var det max hov i hov som gällde.
Hon är helt underbar att jobba! Frågar alltid vad vi ska hitta på, är otroligt framåt, älskar att springa och är helt orädd i all terräng. Utom vatten då. Hon är ju trots allt ökenhäst.
En av hennes charmigaste saker hon har för sig är att när hon börjar arbeta så börjar näsan gå på henne. Då vet jag att det börjar hända saker!
Hon har idag haft ryttare kanske 30-35 ggr och vi jobbar med att få henne att ta stöd på handen, och matte att bli stadigare på handen med såklart. Hon har mkt spänningar kvar i kroppen, men det går framåt!
Jag skulle önska att jag kunde få ut halsen mer på henne, men det kommer nog med mer muskler gissar jag.
Vänligen kommentera inte min sits på dessa bilder. Det är omöjligt att sitta bra i den bomlösa distanssadeln. Man ska sitta bekvämt, inte funktionellt. Jag jobbar på att sälja min WOW så att jag kan köpa en vettig sadel till henne.
Såhär ser hon ut i kroppen idag. Det fattas ju fortfarande mkt muskler, men det är stor skillnad mot när jag fick henne för 2 år sedan. Framförallt överlinjen är mkt finare! Men mer behövs såklart. Jag hoppas att det ska bli lite lättare när fölis är avvand.
Och fölis blev precis så bra som jag hoppades!