K
Kimz0r
Sv: Bildpublicering, rätt eller fel.
Bilder, filmer och text på internet ligger där det ligger och kan ses och kopieras och spridas i all oändlighet av människor som du inte har den blekaste aning om vilka de är.
Skillnaden här är: om du pratar om din son och han misstycker kan du sluta, om bilderna i fotoalbumet är pinsamma är det bara att stänga och om filmen upplevs som pinsam är det bara att låta bli att visa den. De som har sett bilden eller filmen kommer inte kunna sprida den vidare förutsatt att du har visat materialet för dem men inte gett dem en kopia, och det du berättar kommer de förmodligen att glömma bort efter ett tag. Vidare så är det förmodligen så att du känner dem som du visar och berättar för och ni har en viss tillit till varandra.Vad vi alla kommer att gilla eller ogilla vet vi inte idag. I så fall skulle jag få sluta att prata totalt om min son, en annan aldrig ta ett enda kort för det skulle vara pinsamt när det dök upp och en tredje inte få filma en endaste snutt ifall en blivande sambo skulle få se det.
Bilder, filmer och text på internet ligger där det ligger och kan ses och kopieras och spridas i all oändlighet av människor som du inte har den blekaste aning om vilka de är.
Måste "stolt förälder" per automatik innebära "fläka ut på internet"? Har självpubliceringshetsen gått så långt att det är otänkbart att ta en bild/filma något och inte lägga ut det på internet?Hur ska vi kunna veta idag vad vi får och inte får göra, och vad våra barn kommer att tycka i framtiden? Någonstans måste man väl få chansa på att få vara en stolt förälder?
Naturligtvis är smygtagna bilder integritetskränkande och naturligtvis gör en person som tar sådana bilder och sprider fel, men det är inte p.g.a. pedofilskräck jag så hårt förespråkar barnets intressen, rättigheter och integritet. Jag tror nämligen att pedofilskräcken är starkt överdriven och anser att integriteten har ett egenvärde.Egentligen är det inte osäkrare att lägga ut valda, påklädda bilder på FB på sitt barn än låta det bada halvnaken på en badstrand där det finns mängder av mobilkameror. Tror att de Fb-bilderna är mycket mindre inressanta för "fel folk" att dela än de bilder vem som helst kan ta av ditt barn när du tror någon står och sms:ar på mobilen.
Men om ett barn tar illa upp senare i livet, hur reparerar man det då? Är det inte bättre på alla sätt och vis att ta det säkra före det osäkra och låta bilderna stanna i fotoalbumet i bokhyllan?Väljer man helt normala och oskyldiga bilder i lagom mängd på tex FB så tror jag få barn skulle ta illa vid sig senare i livet.
Ja, eftersom du definitivt förlorar all kontroll över det material du publicerar på internet i samma sekund som det publiceras. Det nördiga kortet i farmors hall ser farmors besökare. Kortet på internet kan vem som helst se i all evighet, om det vill sig illa.Är det konstigare än att ha sitt foto i skolkatalogen, det nördiga kortet i farmors hall som alla komenterar eller gruppfotot på dagis?
Gör två fel ett rätt? Jag tror att dagens ungdomar inte inser vidden av sin självpublicering och jag tror att deras föräldrar är än mer ovetande. De förra för att de har växt upp med internet och inte känner till ett liv utan internet och de har därför blivit fartblinda och de senare för att internet är nytt för dem och de har inte hängt med i utvecklingen.Den nya tidens barn tar ju kort på sig själva med mobilen i gud vet vad för knepiga vinklar och delar hej vilt över nätet.
Då kan vi ju tycka det om 15 år då. Nu är nu och nu ser det ut så här.Om 15 år tror jag de kommer att tycka att lite av den här diskusionen är överdriven.