Beslut om att försöka - hur gick det till för er?

[Tassetass]

Vi hade tänkt börja försöka sensommaren/hösten 2014, med tanken att barnet skulle komma under sommarlovet 2015 för att det skulle påverka mina studier så lite som möjligt. Vi hoppades att det skulle gå lätt, men var beredda på att det kanske inte skulle gå enligt plan eftersom såna här saker inte alltid låter sig planeras (eller genomföras alls). Det gick inte heller riktigt enligt plan, för efter ett lite väl optimistiskt användande av säkra perioder blev jag gravid i juli det året och dotter föddes i april 2015.

När jag blev gravid hade vi varit tillsammans i tre år och vi var 31 år båda två. Vi hade redan ett nytt boende på gång så det behövde vi inte tänka på då. Jobbmässigt var maken så trygg man kunde bli inom industrin och jag läste en utbildning med en mycket bred arbetsmarknad. Utbildningen i fråga är indelad grundnivå och avancerad nivå och tipset jag fick från universitetet var att försöka göra klart grundnivån eftersom det blev mycket flexiblare med kurser på den avancerade nivån. Nu kom dottern mitt i C-uppsatsen, men med bra stöd från omgivningen gick det vägen ändå. Tankarna kring planeringen var alltså högst praktiska och ganska mycket med mina studier som utgångspunkt.

Idag tänker jag att det blev ungefär som vi hade tänkt och det blev bra! Jag behövde inte ta något egentligt uppehåll i studierna, mannen var föräldraledig från start och nio månader framåt och vi kunde umgås mycket som familj, nya boendet blev lyckat och när jag senare började jobba hade dottern redan gått ett tag på förskola så man behövde inte förändra allt på en gång.

Det enda som blev lite stressigt när det blev tidigare än planerat var att jag ville inte föda barn ogift av juridiska skäl. Det blev därför ett förvisso välplanerat men litet och högst spartanskt och jävligt trevligt överraskningsbröllop på annandag jul hemma hos min släkt.

 

[Mois]

Vi bestämde att vi ville börja försöka om typ ett år. Så jag slutade med p-piller för att börja förbereda kroppen för det och se så att cykeln kom igång som den skulle. Efter typ 6 månader var jag gravid. Så det blev tidigare än vi hade tänkt. Vi bodde fortfarande i studentlägenhet men hittade nytt boende innan hon föddes. Jag var 27 år när första barnet föddes. Trodde aldrig jag skulle ha barn innan 30 men sambon hade en stor barnlängtan som smittade av sig. Nu är jag glad att vi fick barn såpass ”tidigt” då vi gärna ville ha syskon men inte så tätt. Vi har nu fått vårt tredje barn och jag har hunnit fylla 36 år. Vi har 5 år och 4 år mellan barnen.
Man vet ju aldrig hur det fungerar att bli med barn men man kan också ta med i beräkningen att man kanske vill ha syskon och hur pass tätt man vill ha dem.

 

[vemsomhelst123]

Idag gick jag veta att våra vänner har fått sitt andra missfall. Vi själva har bestämt oss för att vänta något år till, lägenheten vi flyttar in i nu är liten och dessutom skulle vi på så vis hinna gifta oss först. Men coronakrisen har rört upp många känslor hos mig kring vad som egentligen är viktigt i livet och längtan har växt sig starkare, och när vi nu fick beskedet om vännernas andra missfall väcker det såklart också känslor kring hur det kommer bli för oss. Om vi ens kommer kunna, om det kommer ta tid osv. Vi har pratat om det idag och sagt att vi ska fundera lite mer kring det närmsta tiden.

Hur gick det till när ni blev med barn? Bestämde ni er för att försöka, och i så fall vad fick er att bestämma er? Eller blev det bara? Om ni slutade med preventivmedel, hur lång tid tog det för er att bli med barn? Och hur tänker ni kring det hela idag?

Jag är rädd för att vi kommer försöka flera år och att jag då kommer ångra att vi bara ”satt av tid” flera år innan. Samtidigt känns det dumt att ta ett beslut baserat på rädsla. Jag längtar med hela kroppen, men känner samtidigt att det är helt okej att vänta ett tag till om vi på något vis hade kunnat veta att det kommer gå. Sambon har varit inställd på att vänta lite till, men är helt öppen för att ändra planen om det är vad vi landar i. Jag är 32.

Vårat barn är en hoppsan, däremot vet vi ju hur barn blir till så det kanske inte var så oväntat ändå. Jag har aldrig längtat efter barn eller småbarnstiden men har nog alltid tänkt att jag vill ha barn, och hade det inte blivit då hade det väl kanske varit nu och jag är glad att slippa vara gravid i dessa tider..
Vi bodde inte ihop, så det underlättade ju lite , eftersom vi då kunde köpa en lägenhet med vetskapen om att vi skulle vara en till. Det går ju utmärkt att bo med barn i en tvåa, det vet jag många som gör några år, men jag tycker det är rätt skönt att ha det där rummet extra nu när hon börjat sova i eget rum, annars är hon ju där vi är all vaken tid ändå och kommer fortsätta vara det ett tag tänker jag.
Jag känner många som haft svårt att få barn och skulle jag känt en längtan hade jag nog definitivt startat senast vid 33 typ, för då har man lite marginaler, nu har jag alltid känt att jag tror livet kan vara perfekt utan barn oxå, så jag hade nog dragit på det ett tag till, eller gjort lite som vi gjorde, kört på säkra perioder och blir det så blir det så slipper man bestämma sig

 

[Voeux]

Man vet ju aldrig hur det fungerar att bli med barn men man kan också ta med i beräkningen att man kanske vill ha syskon och hur pass tätt man vill ha dem.

Ja, det tänker jag en del på också. Jag är 32 nu, vilket innebär att jag skulle få barn tidigast när jag är 33 även om vi skulle börja försöka nu. Jag är inte direkt orolig för min ålder för ett första barn men väntar vi ytterligare från och med nu kan det ju börja bli lite mer kritiskt för ett andra. Vi tror att vi vill ha två.

 

[Voeux]

eller gjort lite som vi gjorde, kört på säkra perioder och blir det så blir det så slipper man bestämma sig

Jag har funderat lite på detta också, att sluta med p-piller men att inte försöka. "Säkra" perioder och kanske med hjälp av Natural Cycles. Ingen utav oss skulle ju bli något annat än väldigt glad även om det blev tidigare än väntat, ändå. Och vem vet, en dag kanske man i tyst samförstånd struntar i skydd även på någon "förbjuden dag". På något sätt känns det enklare än att från ena dagen till den andre gå från p-piller till att aktivt försöka. Blir det inte barn närmsta året så har förhoppningsvis ändå cykeln kommit igång och som bonus skulle jag ha koll på mina ägglossningar, den dagen vi skulle bestämma oss för att verkligen försöka.

 

[lingonben]

Visade sig att jag hade lätt för att bli gravid men också för att få missfall. Fick två missfall (i efterhand tror jag att jag även haft ett tredje men var då så tidigt att om vi inte aktivt försökt så hade jag bara trott att det var mens). Blev sen gravid med vår son och i samband med den graviditeten fick jag börja äta Levaxin. Vet ju inte att det var det som orsakade missfallen men är ju inte helt otroligt.

Min kompis har en liten Levaxinbebis (fast väntanu, hen är ju skolbarn vid det här laget) och hade samma historik som du. Lätt att bli gravid, fick ett antal missfall på raken. När de gjorde infertilitetsundersökning upptäcktes det att hon hade trassel med ämnesomsättningen och att det orsakat missfallen. Började äta Levaxin, blev gravid, den graviditeten gick okomplicerat i mål

 

[Hedblomster]

Jag ville börja försöka redan 2015 men sambon var förnuftig och ville vänta tills vi pluggat färdigt, flyttat och fått fasta anställningar. Rimligt ändå. I mars 2017 började vi försöka och ja, vi bara bestämde det. Egentligen hade vi ett vikariat och en provanställning då men det kändes ändå ganska tryggt. Vi har fortfarande inte lyckats få barn såhär tre år senare så ibland önskar jag såklart att vi hade börjat tidigare. Å andra sidan hade det antagligen inte spelat någon större roll och nu blev det som det blev.

 

[SaraXX]

Vi slutade med preventivmedel på bröllopsresan (hej klyschigt), som var i månadsskiftet juli/aug 2010. I juni 2011 föddes barn nr 1, då var jag snart 32 år.
Vi försökte med nästa barn i början av 2014, jag fick ett tidigt missfall men det tog sig typ direkt och strax efter nyårsafton kom barn nr 2.
Vi bodde rätt trångt med barn nr 1 tills han var 1,5 år och orsaken till att vi flyttade då var egentligen att vi fick ett erbjudande om att ta över något större. Jag hade inte fast jobb utan höll på att starta eget = inte stadig inkomst och ur den aspekten dålig timing.

Så långt låter allt smidigt och jag tycker i efterhand att det tidsmässigt osv var jättebra.

Med det sagt så var det himla mycket annat som sket sig och enligt min uppfattning går det inte att planera livet helt och hållet kring hur det ska bli när ev. barn väl har kommit. Det kan man aldrig veta. Man vet inte om prioriteringar ändras, mående ändras, omständigheter ändras osv. Vill man ha barn så är det bara att släppa sargen en aning och köra.

 

[Voeux]

Med det sagt så var det himla mycket annat som sket sig och enligt min uppfattning går det inte att planera livet helt och hållet kring hur det ska bli när ev. barn väl har kommit. Det kan man aldrig veta. Man vet inte om prioriteringar ändras, mående ändras, omständigheter ändras osv. Vill man ha barn så är det bara att släppa sargen en aning och köra.

Jag håller verkligen helt med om detta. Men med det sagt så ska man ju bestämma sig om när man ska släppa sargen också Jag har vetat om att jag vill ha barn hela livet men trots det har jag ätit p-piller i 16 år, och preventivmedel är ju fantastiskt på så vis att man faktiskt kan just kontrollera lite. Nu har ju vi både tillsvidareanställningar och bostadsrätt, samt fyllt 30 och vill ha barn, så jag kan ju hålla med om att det är ett väldigt rimligt läge att släppa sargen. Men hade jag varit mitt i studier, varit arbetslös eller inte haft eget boende hade jag nog inte tagit det beslutet för att man ändå aldrig kan veta. Då hade jag nog gjort det mesta klart innan för att minska risken att förlora boendet eller ha det ekonomiskt ansträngt under småbarnsåren. Som jag uppfattat det så blir väl de flesta friska under 35 år med barn inom ett år? De flesta alltså, långt ifrån alla, men någonting kan man ju basera lite sannolikhet på.

 

[SaraXX]

Jag håller verkligen helt med om detta. Men med det sagt så ska man ju bestämma sig om när man ska släppa sargen också Jag har vetat om att jag vill ha barn hela livet men trots det har jag ätit p-piller i 16 år, och preventivmedel är ju fantastiskt på så vis att man faktiskt kan just kontrollera lite. Nu har ju vi både tillsvidareanställningar och bostadsrätt, samt fyllt 30 och vill ha barn, så jag kan ju hålla med om att det är ett väldigt rimligt läge att släppa sargen. Men hade jag varit mitt i studier, varit arbetslös eller inte haft eget boende hade jag nog inte tagit det beslutet för att man ändå aldrig kan veta. Då hade jag nog gjort det mesta klart innan för att minska risken att förlora boendet eller ha det ekonomiskt ansträngt under småbarnsåren. Som jag uppfattat det så blir väl de flesta friska under 35 år med barn inom ett år? De flesta alltså, långt ifrån alla, men någonting kan man ju basera lite sannolikhet på.

Ja visst, jag tycker absolut att man kan säkra det som säkras kan s.a.s. Jag och barnens far hade varit tillsammans i 15 år innan vi började försöka, så det var inte så att vi rusade in i något direkt

Nu lever vi ju inte tillsammans längre men jag vill inte ha något av det ogjort. Mina barn och jag är världens bästa team

 

[Imogen]

Min kompis har en liten Levaxinbebis (fast väntanu, hen är ju skolbarn vid det här laget) och hade samma historik som du. Lätt att bli gravid, fick ett antal missfall på raken. När de gjorde infertilitetsundersökning upptäcktes det att hon hade trassel med ämnesomsättningen och att det orsakat missfallen. Började äta Levaxin, blev gravid, den graviditeten gick okomplicerat i mål

Har hört det från flera! Samtidigt började jag äta dem i typ v 12 med sonen så den graviditeten kanske hade funkat ändå.

Men det är ju verkligen en bra sak att kolla upp som första steg om det inte går som man tänkt. Jag hade inga som helst symptom på problem och märker ingen skillnad i mitt mående innan och efter Levaxin. Tog enbart prov eftersom det finns i släkten.

 

[Voeux]

Ja visst, jag tycker absolut att man kan säkra det som säkras kan s.a.s. Jag och barnens far hade varit tillsammans i 15 år innan vi började försöka, så det var inte så att vi rusade in i något direkt

Nu lever vi ju inte tillsammans längre men jag vill inte ha något av det ogjort. Mina barn och jag är världens bästa team

Ja, det där med om man håller ihop med pappan eller inte kan ju vara sekundärt. I min egen mening då. Jag har en vän som anser helt annorlunda då hen blev ganska drabbad av sina föräldrars skilsmässa. Men jag tycker inte att det är det som är viktigast. Nu är ju vi förlovade och har för avsikt att både gifta oss och vara livspartners livet ut, men apropå att inte kunna veta saker så är ju det en sådan sak som man definitivt inte kan veta.

Minns när jag var yngre och sa att den dagen jag gifter mig så vill jag vara helt säker på att det är med rätt person. Jag vill inte skilja mig, eller gifta om mig. Jag vill gifta mig med rätt person redan från början. Alltså, kan inte låta bli att skratta åt det idag Som om de som skilt sig stod där vid altaret och förutspådde att det skulle bli deras första giftermål liksom

 

[SaraXX]

Minns när jag var yngre och sa att den dagen jag gifter mig så vill jag vara helt säker på att det är med rätt person. Jag vill inte skilja mig, eller gifta om mig. Jag vill gifta mig med rätt person redan från början. Alltså, kan inte låta bli att skratta åt det idag Som om de som skilt sig stod där vid altaret och förutspådde att det skulle bli deras första giftermål liksom

Haha, igenkänning. Jag var så himla fast besluten att mina barn minsann inte skulle leva något varannanveckasliv så att jag, trots att jag liksom stod för fullbordat faktum, höll på att köra mig totalt i botten innan jag insåg.

Men det är ju en annan historia.

Grattis till att planera för bebis!! Så himla mysigt, oavsett när det (förhoppningsvis) blir. Och angående ekonomin så behöver en bebis inte kosta alls mycket extra, den ribban sätter man ju själv. När de blir äldre däremot :P

 

[Voeux]

Haha, igenkänning. Jag var så himla fast besluten att mina barn minsann inte skulle leva något varannanveckasliv så att jag, trots att jag liksom stod för fullbordat faktum, höll på att köra mig totalt i botten innan jag insåg.

Men det är ju en annan historia.

Grattis till att planera för bebis!! Så himla mysigt, oavsett när det (förhoppningsvis) blir. Och angående ekonomin så behöver en bebis inte kosta alls mycket extra, den ribban sätter man ju själv. När de blir äldre däremot :P

Jag gillar uttrycket "I en perfekt värld" I en perfekt värld vore det såklart underbart att bo i ett stort hus med mannen till sina barn och vara löjligt förälskade trots att man levt ihop 10 år. I en inte lika perfekt värld, men en alldeles bra nog värld, så kan verkligheten se lite annorlunda ut.

Tack! Det känns fantastiskt. Jag känner redan nu att vi kommer bli världens bästa föräldrar, och att detta kommer bli det bästa vi gjort i hela våra liv. Oavsett när eller hur det sker.

 

[SaraXX]

Jag gillar uttrycket "I en perfekt värld" I en perfekt värld vore det såklart underbart att bo i ett stort hus med mannen till sina barn och vara löjligt förälskade trots att man levt ihop 10 år. I en inte lika perfekt värld, men en alldeles bra nog värld, så kan verkligheten se lite annorlunda ut.

Tack! Det känns fantastiskt. Jag känner redan nu att vi kommer bli världens bästa föräldrar, och att detta kommer bli det bästa vi gjort i hela våra liv. Oavsett när eller hur det sker.

Det känns ju som att det här blir en Buke-bebis, eftersom vi har varit med ända sen ni inte var ett "ni"

 

[Voeux]

Det känns ju som att det här blir en Buke-bebis, eftersom vi har varit med ända sen ni inte var ett "ni"

Jaa definitivt! Från dejtingtråden till typ höstföräldrar 2021 Tänker att det måste vara fler här som gjort en sån bukeresa?

 

[em-pirre]

Har hört det från flera! Samtidigt började jag äta dem i typ v 12 med sonen så den graviditeten kanske hade funkat ändå.

Men det är ju verkligen en bra sak att kolla upp som första steg om det inte går som man tänkt. Jag hade inga som helst symptom på problem och märker ingen skillnad i mitt mående innan och efter Levaxin. Tog enbart prov eftersom det finns i släkten.

Det gör ju till fertilitetsutredning att kolla sköldkörteln.

 

[vemsomhelst123]

Jag har funderat lite på detta också, att sluta med p-piller men att inte försöka. "Säkra" perioder och kanske med hjälp av Natural Cycles. Ingen utav oss skulle ju bli något annat än väldigt glad även om det blev tidigare än väntat, ändå. Och vem vet, en dag kanske man i tyst samförstånd struntar i skydd även på någon "förbjuden dag". På något sätt känns det enklare än att från ena dagen till den andre gå från p-piller till att aktivt försöka. Blir det inte barn närmsta året så har förhoppningsvis ändå cykeln kommit igång och som bonus skulle jag ha koll på mina ägglossningar, den dagen vi skulle bestämma oss för att verkligen försöka.

Eller dricker för mkt champagne . Jag var 33 när hon föddes förresten, glömde skriva det. Min sambo är några år äldre. Vi har stadiga jobb och färdigutbildade sedan länge, men bodde som sagt inte ihop på riktigt förrän 3 månader innan hon föddes.

 

[Voeux]

Eller dricker för mkt champagne . Jag var 33 när hon föddes förresten, glömde skriva det. Min sambo är några år äldre. Vi har stadiga jobb och färdigutbildade sedan länge, men bodde som sagt inte ihop på riktigt förrän 3 månader innan hon föddes.

Kan inte tänka mig en bättre bebis än en champagne-bebis

 

[Imogen]

Det gör ju till fertilitetsutredning att kolla sköldkörteln.

Jag vet, men jag hade inte kommit så långt så att det var aktuellt med utredning. Är ju enkelt att kolla med blodprov på VC