Angående begreppet "duktig flicka" då vet jag inte om jag gillar att man på det sättet problematiserar flickors och kvinnors ambition och strävan att prestera bra. Samma begrepp finns inte när det gäller pojkar/män som lyckas i skolan och karriären.
När jag exempelvis löptränar och springer lopp så försöker jag prestera och få bra tider.
Jag vill gärna uppmuntra mina barn att prestera bra i skolan så att de har möjlighet att (om de vill) få roliga, utvecklande och välbetalda jobb exempelvis.
Att ha "duktig flicka" syndrom innebär inte att man problematiserar en strävan efter att prestera bra. Det handlar om att man känner att man måste vara bäst i allt i alla lägen. Något som ingen kan vara. Det handlar alltså inte alls om att uppmuntra sina barn till att göra sina läxor och att läsa på till prov utan att om även om du kommer hem med alla rätt på provet så borde det varit bättre. Du borde fått en guldstjärna också även om läraren aldrig delar ut guldstjärnor. Kommer du hem med 4,9 i snittbetyg så är det dåligt oavsett hur mycket du har kämpat för du borde fått 5,0 i betyg. (Nu pratar jag alltså om det gamla betygssystemet där 5 var det bästa man kunde få, 3 var medel och 1 dåligt.)
Jag tycker iallafall att jag mår mycket bättre nu när jag kan kämpa och göra mitt bästa och vara nöjd med det än hur jag mådde tidigare när ingenting någonsin var bra nog.