Beröm och prestationer

[Kattennizze]

Den typen av kommentarer körde en fritidspedagog med när jag var barn. Jag tyckte oerhört illa om det. Jag tyckte inte att städning gjorde rummet mysigare och efter såna kommentarer ville jag helst stöka till det igen, eller motsvarande, beroende på vad det gällde.

Precis!! Jag avskydde det där som barn, hur ffa min mamma jämt körde med det. Vaddå mysigt? Ska hon bestämma vad som är mysigt? Jag kanske tycker det är urmysigt när det är urstökigt?? Vem är hon att bestämma hur jag ska känna?!
Däremot kan det vara bra att städa ibland så man inte blir sjuk. Jag hatar fortfarande att städa, mina barn med. Vi städar för att vi måste och biter ihop, och sen äter vi glass typ.

 

[Amha]

Det var en väldigt bra och intressant artikel om beröm i senaste Vi Föräldrar.

Jag är på språng just nu, men kommer kanske ihåg tråden sen i eftermiddag

http://www.viforaldrar.se/barn-6-12/sag-ofta-att-du-alskar-dit

http://www.viforaldrar.se/Barn-2-5-ar/Sa-ger-du-ditt-barn-sjalvkansla

 

[Brie]

Min uppfostran var nog väldigt jante tror jag, med blicken i backspegeln. "Du ska inte tro att du är något/förmer än andra", typ. Jag tänker tvärt emot i min föräldraroll. Vi ger varandra massor med uppskattning och säger att vi älskar varandra många gånger per dag, jag och barnet. Både för det vi gör och dem vi är.

 

[Mabuse]

Tråden om autistiska barn har spårat ur så jag startar en ny på urspårningen så den kan återgå till att handla om sitt ämne.

Är det fel att berömma barn? Vilka ord är tabu? Hur ger man beröm och uppskattning?

Det nya är ju att inte säga att barnen gör saker bra utan att man ska få barnet att känna sig nöjd och glad ändå. Likaså att man ska vara försiktig med att ryta ifrån åt barnen när de gör något galet.

För egen del känns det absolut viktigast att man hela tiden för en dialog så barnet vet vad som är uppskattat och inte. Det kryper i mig när någon säger "vad duktig du är" till min dotter utan att säga vad barnet gjorde bra. För egen del och egna erfarenheter från andra stannar gärna "duktig" och "bra" vid dessa ord och inte byggs vidare med vad som var bra. Duktig oftare än bra. Bland annat därför men även för språkutvecklingen väljer jag att använda andra uttryck för att visa min uppskattning.

Hur då spårat ur? Att ett samtal går vidare betyder väl inte att det spårar ur?

Om ett ämne är avhandlat, och alla har sagt vad de hade att säga, så finns ju ingenting att återgå till. Samtalet är ju fritt, alla kan styra det dit de vill.

 

[Sar]

Jag tror inte på att man ska vara rädd att berömma barnen. Det ena utesluter liksom inte det andra. " vad duktig du var som tog dig ända upp, du klättrar ju toppenbra! Hur kändes det, killade det i magen?"
Det var väl med Jesper Juul hela " berömdiskussionen" började? Jag ser nog snarare en fara i att man låter bli att bekräfta barnet för att man blir för rädd att säga något som blir fel.

 

[LenaH]

Jag flyttade över de inlägg i frågan som låg i den andra tråden, om ni saknar något så hojta till. Det blir kanske lite rörigt men jag ville ge den andra tråden en chans att stanna vid ursprungsfrågan.

LenaH, vikarierande moderator för @Snurrfian

 

[LenaH]

Hur då spårat ur? Att ett samtal går vidare betyder väl inte att det spårar ur?

Om ett ämne är avhandlat, och alla har sagt vad de hade att säga, så finns ju ingenting att återgå till. Samtalet är ju fritt, alla kan styra det dit de vill.

Jag tänker att det kanske finns någon/några som just vill diskutera det här ämnet men inte är intresserade av autism och då blir det lättare att hitta.

 

[aprilmaj]

Precis!! Jag avskydde det där som barn, hur ffa min mamma jämt körde med det. Vaddå mysigt? Ska hon bestämma vad som är mysigt? Jag kanske tycker det är urmysigt när det är urstökigt?? Vem är hon att bestämma hur jag ska känna?!
Däremot kan det vara bra att städa ibland så man inte blir sjuk. Jag hatar fortfarande att städa, mina barn med. Vi städar för att vi måste och biter ihop, och sen äter vi glass typ.

Den typen av kommentarer körde en fritidspedagog med när jag var barn. Jag tyckte oerhört illa om det. Jag tyckte inte att städning gjorde rummet mysigare och efter såna kommentarer ville jag helst stöka till det igen, eller motsvarande, beroende på vad det gällde.

Håller med! Förutom att försöka bestämma vad en ska känna, så tycker jag att det är manipulativt och på ett fegt sätt. Stå för du vill ha gjort, äg det du säger.

Det fanns en person på ett fd jobb som till oss andra (vuxna) kunde säga exempelvis:

-Nu slutar vi med det här, så att ni/du hinner ta rast.

Det var personen själv som ville ha rast, men ville/kunde inte stå för det utan gjorde det "av omtanke för oss andra".

Jag tycker att det är liknande eller t o m en förlängning av ovanstående manipulation.

 

[skiesabove]

Lite rörigt blev det ja, men bra tråd! Juul och Petra Krantz skriver mycket kloka grejer tycker jag.

Att jag är lite allergisk mot ordet duktig är för att trots att mina föräldrar (och släktingar) ofta sa att dom älskade mig, så var det som fastnade att dom oftare sa att jag var duktig. Jag har haft lätt för mig i skolan och "oskyldiga" kommentarer om att jag är sååå begåvad och kan bli vad som helst skapade i slutändan väldigt stora problem för mig när hela min självbild byggde på att jag var smartast, duktigast, bäst och att jag måste prestera bra/vara en duktig flicka för att få bekräftelse.

Gissa hur jag började må när jag började universitetet och inte alls var smartast längre utan högst medelmåttig, och det inte alls gick att glida igenom kurserna och att jag pga bristande motivation och studieteknik började kugga tentor?

Det har tagit ganska exakt 10 år att bearbeta den chocken och depressionerna och börja må hyfsat ok igen. Jag har fått programmera om mig till att sluta jaga bekräftelse och att älska mig själv som jag är, och inte pga vad jag åstadkommer.

Så om min dotter nu råkar vara lagd åt samma håll som jag, dvs "bok-smart" och lite lat, så vill jag verkligen undvika att ge henne en sned självbild i arv.

 

[Lobelia]

Beröm sätter fokus på prestationen, istället för "upplevelsen". Skillnaden blir att barnet lär sig göra saker för att få bekräftelse utifrån, istället för att lära sig göra saker för att själv bli nöjd.

Ex:
"Vad duktig du är som städat ditt rum så fint"

Vs

"Vad skönt för dig att du har städat rummet! Nu känns det mycket mysigare och det blir roligare att leka i, eller hur?"

Personligen hatar jag den typen av uttalanden (fetstil) och har nog alltid gjort det. Det känns falskt och ofta håller jag inte med. För barn kan ett stökigt rum vara ett roligt rum med massor av inspiration medan ett välstädat är trist och tråkigt. För att säga något med andemeningen (dessutom vilja ha aktivt medhåll ) måste det stämma med den tilltalades perspektiv annars blir det bara jobbigt, pinsamt eller obehagligt beroende på situationen.

 

[Andromedae]

Är det fel att berömma barn? Vilka ord är tabu? Hur ger man beröm och uppskattning?

För egen del känns det absolut viktigast att man hela tiden för en dialog så barnet vet vad som är uppskattat och inte. Det kryper i mig när någon säger "vad duktig du är" till min dotter utan att säga vad barnet gjorde bra. För egen del och egna erfarenheter från andra stannar gärna "duktig" och "bra" vid dessa ord och inte byggs vidare med vad som var bra. Duktig oftare än bra. Bland annat därför men även för språkutvecklingen väljer jag att använda andra uttryck för att visa min uppskattning.

Nej, jag tycker inte att det är fel att berömma barn. Däremot vill jag gärna undvika att värdera vissa saker mitt barn gör. Om barnet t ex ritar är det viktiga ju att det är roligt när man ritar och inte att slutresultatet är "fint". Städar vi brukar jag säga att jag blir glad när han hjälper till för att jag tycker det är roligare när vi hjälps åt Så det är väl oftast så jag visar uppskattning för "saker". Därutöver säger jag förstås till honom att jag tycker om honom bara för att han är han, men det lever jag i fördomen om att de flesta föräldrar gör

Mest handlar det nog om språk för mig. Att jag anstränger mig för att använda mer än bara "duktig" och "fin" för att i förlängningen hjälpa mitt barn att utveckla sitt språk och få mer nyanser i sin vardag. Men så har jag också ett litet barn (1,5) så vi får väl se hur jag känner om ett par år.

 

[skiesabove]

Personligen hatar jag den typen av uttalanden (fetstil) och har nog alltid gjort det. Det känns falskt och ofta håller jag inte med. För barn kan ett stökigt rum vara ett roligt rum med massor av inspiration medan ett välstädat är trist och tråkigt. För att säga något med andemeningen (dessutom vilja ha aktivt medhåll ) måste det stämma med den tilltalades perspektiv annars blir det bara jobbigt, pinsamt eller obehagligt beroende på situationen.

Jag är ju själv en "stökis". Vet precis vad du menar med inspirerande stök. Men det är skillnad på kreativa röror och jobbiga smutsiga röror, och ett städar rum är ju som att få börja om med en vit duk. Städar man tillsammans blir det rätt kul också.

Det vill jag lära mitt barn, istället för att "nu måste du städa så det blir fint när mormor kommer, så vi slipper skämmas för dig".

 

[Lobelia]

Lite rörigt blev det ja, men bra tråd! Juul och Petra Krantz skriver mycket kloka grejer tycker jag.

Att jag är lite allergisk mot ordet duktig är för att trots att mina föräldrar (och släktingar) ofta sa att dom älskade mig, så var det som fastnade att dom oftare sa att jag var duktig. Jag har haft lätt för mig i skolan och "oskyldiga" kommentarer om att jag är sååå begåvad och kan bli vad som helst skapade i slutändan väldigt stora problem för mig när hela min självbild byggde på att jag var smartast, duktigast, bäst och att jag måste prestera bra/vara en duktig flicka för att få bekräftelse.

Gissa hur jag började må när jag började universitetet och inte alls var smartast längre utan högst medelmåttig, och det inte alls gick att glida igenom kurserna och att jag pga bristande motivation och studieteknik började kugga tentor?

Det har tagit ganska exakt 10 år att bearbeta den chocken och depressionerna och börja må hyfsat ok igen. Jag har fått programmera om mig till att sluta jaga bekräftelse och att älska mig själv som jag är, och inte pga vad jag åstadkommer.

Så om min dotter nu råkar vara lagd åt samma håll som jag, dvs "bok-smart" och lite lat, så vill jag verkligen undvika att ge henne en sned självbild i arv.

Min mamma gjorde precis som du gör nu. Hennes syster var kvicktänkt och hade alltid bra förklaringar så hon upplevde sig alltid få skulden. Hennes barn skulle inte bli behandlade på det viset utan vi fick aldrig förklara oss, ingen skulle få skulden. På det viset skuldbelade hon mig för jämnan då min lillasyster satte i system att skylla på mig. Hon sprang till henne och grät och sade att jag var elak ( ibland räckte det att jag tittade på henne eller bara fanns till och ibland var jag säkerligen elak) och mamma kom och skällde och sa att jag skulle sluta bråka. Att det ofta inte överhuvudtaget inte varit något bråk var ointressant i hennes ögon, hon ville inte ha något bråk och framförallt inte reda ut orsaken, det var ett spöke i hennes barndom.

Du gör ungefär samma sak genom att vara allergisk mot "duktig", du verkar vilja att inte samma sak ska hända ditt barn och då riskerar det slå över åt andra hållet. Jag kan tänka mig att det kan resultera i dåligt självförtroende att aldrig få höra att man är duktig likväl som du kanske fick höra det för mycket, till den grad att du fick en orealistisk bild av att du var ett geni.

 

[Lobelia]

Jag är ju själv en "stökis". Vet precis vad du menar med inspirerande stök. Men det är skillnad på kreativa röror och jobbiga smutsiga röror, och ett städar rum är ju som att få börja om med en vit duk. Städar man tillsammans blir det rätt kul också.

Det vill jag lära mitt barn, istället för att "nu måste du städa så det blir fint när mormor kommer, så vi slipper skämmas för dig".

Nu var inte poängen att stökiga rum kan vara inspirerande utan att det är obehagligt när någon talar om för en vad man tycker, även om man råkar vara liten. Det gäller allting, inte bara städning.

Och här tilldelar du mig en åsikt "Städar man tillsammans blir det rätt kul också.", kanske enligt dig, men definitivt inte enligt mig (det blir lite mindre tråkigt dock). Och vad ett barn tycker, ja det får det svara, men troligen kommer det långt ner på listan över roliga aktiviteter för de flesta barn, långt ner.

 

[Amha]

En ytterligare fundering kring duktig-allergi är när barnen kommer till skola/förskola och får höra att de är duktiga. Ska man då som förälder förklara varför de aldrig är duktiga hemma? Och hur? Tänk nu på en 3-årings nivå som.exempel.

 

[skiesabove]

Nu var inte poängen att stökiga rum kan vara inspirerande utan att det är obehagligt när någon talar om för en vad man tycker, även om man råkar vara liten. Det gäller allting, inte bara städning.

Och här tilldelar du mig en åsikt "Städar man tillsammans blir det rätt kul också.", kanske enligt dig, men definitivt inte enligt mig (det blir lite mindre tråkigt dock). Och vad ett barn tycker, ja det får det svara, men troligen kommer det långt ner på listan över roliga aktiviteter för de flesta barn, långt ner.

Jag tilldelar dig ingen åsikt ? Det är min åsikt?

 

[Lobelia]

Jag tilldelar dig ingen åsikt ? Det är min åsikt?

Det var inte min upplevelse av det du skrev.

 

[Lobelia]

En ytterligare fundering kring duktig-allergi är när barnen kommer till skola/förskola och får höra att de är duktiga. Ska man då som förälder förklara varför de aldrig är duktiga hemma? Och hur? Tänk nu på en 3-årings nivå som.exempel.

Berömmer du aldrig dina barn? Menar du att det är fel att barnen får beröm i skola/förskola?

 

[Amha]

Berömmer du aldrig dina barn? Menar du att det är fel att barnen får beröm i skola/förskola?

Självklart berömmer jag min dotter på olika sätt. Det står även i trådstarten vill jag minnas. Funderingen var kring de som inte berömmer för prestationer, hur man hanterar det när barnen kommer hem och får höra att de är duktiga i fsk/skola men aldrig hemma. Jag tänker att det borde komma en fundering kring det på hemmaplan.

 

[Amha]

Jag tilldelar dig ingen åsikt ? Det är min åsikt?

Tror frågan var runt detta:


"Vad skönt för dig att du har städat rummet! Nu känns det mycket mysigare och det blir roligare att leka i, eller hur?"