Sv: Behövs det en ledare?
KL
... Har läst igenom hela tråden nu, puh
Och kan väl säga att jag både håller med och inte håller med om det mesta...
Jag har jobbat på en hästgård modell större, ca 150 hästar. Innan dess var det väl lite si och så med min häst-hantering. Men efter det är jag personligen fullt övertygad om att med ett fåtal väldig klara regler kommer man långt. Om det är ledarskap eller inlärning (eller både och) spelar för mig inte så stor roll. Om alla hästar kan reglerna blir allt så himla mycket lättare!
Huvudsaken är att hästarna jag hanterar ska kunna ledas (bredvid mig, bakom mig, snett bakom, allt efter behov) utan att dom försöker äta, springa över mig, bråka med eventuella andra hästar jag leder samtidigt. Hästarna ska också kunna stå still samt flytta på sig för tryck (helst redan när man markerar att man kommer att trycka).
Jag har upplevt att det bästa sättet att nå dit är genom att vara lugn och konsekvent sam väl medveten om vad det är för häst man har att göra med (dess personlighet och tidigare erfarenheter). Och jag använder mig av positiva förstärkningar (dock inte i mat-form, utan röst och kli) när hästen gör rätt, och jag tillrättavisar när den gör fel. Med att göra fel menar jag att hästen inte följer en regel jag är väl medveten om att den redan kan! Om jag kräver något av hästen som den inte förstår och den sen gör fel får jag helt enkelt förklara en gång till. Tillrättavisningens styrka beror på hästens personlighet, håller i dagsläget på med en valack som är mycket övertygad om att han vet bäst, honom säger jag hellre till ordentligt en gång istället för att tjata på flera gånger fast på ett snällare sätt. Honom brukar jag dessutom, ve och fasa
, jaga ifrån mig då och då när han inte sköter sig. Har alltid lång lina när jag leder honom så att jag kan göra det när han missköter sig. Har ingen tilltro till att ta en häst som missköter sig t.ex. vid hämtning från hagen och sedan ta den till rundcorall för korrigering där.
Däremot brukar jag presentera hästarna för svårigheter (man skulle kunna kalla det att provocera fram problem eller att utmana dom) i form av att till exempel longera dom lite här o där utomhus där det finns vatten eller grushögar och se till att dom fortfarande går på en fin volt över/genom vad det nu kan vara som är i vägen.
Jag tror att mina hästar kan upplevas som lite tråkiga eftersom dom står stilla med huvudet sänkt, men jag upplever dom som lugna och harmoniska och mysiga (jag upplever att dom njuter mer av rykt m.m. när dom kan slappna av). Samt på ett sätt även mer vakna eftersom dom inte står och tittar efter en massa annat utan är koncentrerade på vad jag gör med dom.
En liten halvt annan sak jag tror att man måste tänka på när det gäller denna diskussion är att även människor har olika förutsättningar. Mitt sätt att hantera hästar fungerar för mig därför att jag är lugn och kan kontrollera mitt humör samt väldigt van vid att vara konsekvent. Jag hanterar dessutom oftast hästar som är åt det tuffare/hårdare hållet som trivs med mina regler. Hade jag istället haft mer humör och en väldigt känslig häst kanske jag hade behövt gå en annan väg, alternativt sälja hästen eller träna mig mentalt.
Någonstans bland dessa väldigt privata reflektioner försöker jag väl få fram att beroende på hur man är som person, vilka hästar man har, hur många dom är m.m. påverkar vilken typ av häst-hantering som passar. Tror inte att det går att säga att det handlar om ledarskap eller om inlärning. Det kan också vara så enkelt som att man gör samma sak med samma mål men för en person är det lättare att förstå bakgrunden om den förklaras i termer av inlärning men för en annan person, förslagsvis någon som kanske behöver ingjuta lite mer pondus, kanske det är lättare att förstå om det förklaras med ledarskap.
