Behövs det en ledare?

[Görel]

Sv: Behövs det en ledare?

Vi rid in bromies (mustanges) i min ungdom.
Flykt beteenda och bevarsel driften är lite analunder är tam häster.

Det förstår jag, det är ju därför man inte kan översätta metoderna till att tämja dem till våra hästar som är domesticerade i många, många generationer.

 

[Bewildered]

Sv: Behövs det en ledare?

japp vi sager broncs.

Forstarkta beteenden ( berom, hasten slipper undan ett okande tryck, eller nagot "roligt") ar ju egentligen allt vi alla arbetar med.

(Hoppar lite klarare over till tradens egentliga amne ) Folk tycker eg inte om att man satter hastars inlarning i beteendekedjor, men det tanker jag gora anda eftersom jag, felaktigt kanske, tillskriver hastar lite mer hjarna an "mat, flykt, fortplantning och somn".

En hast ar inte dummare, eller smartare, an att den kan rakna ut att "gor jag si sa hander det har" - oavsett om de da letar berom, eftergift eller nagon form av stimuli. I en av mina hastars fall soker han ofta aktivt efter saker han kan gora for att "reta upp dig", vilket -jag- tror stammar ifran att han tidigare lyckats buffla sig fram i livet dvs. att han har lart sig att skapar man smagral och/eller gor sig besvarlig sa slipper man undan. Det handlar inte om att han forsoker ta nagon "ledarposition" som jag ser det - utan det ar hans satt att forsoka fa sin egen vilja igenom for stunden.

Sparkar jag min agare far jag smisk - inlart kontrollerat (naturligt) beteende. Att sparkar man manniskor sa hander otrevliga saker - darfor sparkar man inte manniskor men man kan sparka sina fellow hastar.

Gar jag rakt fram, rakt over, min agare sa blir ho/an radd och slapper mig los - inlart beteende att "det har kan jag gora och har da forstarkt ett sjalvbelonande beteende" - "jag kommer los och kan kaka gras".

Fattar jag ratt galopp nar min agare ber mig far jag berom, eftergift och en glad filur pa ryggen som ar trevlig att ha med att gora - forstarkt beteende "jag gor som min agare ber mig och vinner nagot pa det".

Jag ser hastar som opportunister, far en hast valja kakar den hellre gras an gor piaffer. Lata av naturen, men lattlarda.

Det jag tror staller till det mest i var dagliga hasthantering ar just sjalvbelonande beteenden, slita sig los t.ex. som har en instant reinforcer i det att hasten inte langre ar uppbunden utan kan rora sig hur den vill. Bocka for att fa av ryttaren och lyckas (tank ponny!) - jag kan gora som jag vill WOHO!

 

[mackan]

Sv: Behövs det en ledare?

Jag tror på en positiv känsla ihop med trygghet.

För åtta år sen köpte jag en ridskolehäst och tänkte i all välmening att hon skulle tycka bäst om att gå ut i skogen efter alla år i ridhus. Givetvis förmänskligade jag henne, hon var allra tryggast på ridbanan och helst med en instruktör i mitten. Där kände hon sig trygg och visste vad som förväntades av henne.

Jamen precis. Och ngnstans där lär man sig ju att det man själv föreställer sig som definitionen av lycka, inte nödvändigtvis är det för hästen. Tänker framför allt på alla som i välmening pensionerar sina hästar som bott på samma ställe i många långa år och vant sig vid rutiner, genom att släppa dem på lösdrift och tror att de ska gå där och må gott. Många blir superledsna och vilsna över att på ålderns höst byta miljö och uppskattar inte alls det som i all välmening erbjudits dem. Fanns en mkt bra artikel ang. detta för några nummer sen av equipage tror jag det var - att man som människa får tänka till vad som verkligen ur hästens perspektiv, är det bästa.

 

[mackan]

Sv: Behövs det en ledare?

Jag håller med dig!

 

[Bewildered]

Sv: Behövs det en ledare?

nanstans tror jag att "vi hastfolk" har mycket att lara fran "hundfolk" nar det kommer till beteendeinlarning, forstarkningar och timing. (Ja heeeeeej jag ar en hippie som tror Starkt pa att tydligt forstarka onskvarda beteenden och att Matte, i mitt fall da, ska vara det Roligaste, haftigaste, coolaste o bastaste i heeeela vida vaaarlden)

En gang i tiden nar jag var liiiten (las: 16 bast typ) sa hade jag nojet och aran att fa se en mycket intressant och for mig da, saval som nu, nytankande manniska arbeta med sina 2 inkopta hastar med tillhorande krangel. Hon var en frojd att se nar hon arbetade med sina hastar oavsett om det var i rundcorallen eller pa ridbanan, en av de forsta manniskor som sa at mig att vara en "pajas". "Gor vad du maste for att fanga och Bibehalla din hasts intresse - gor dig ROLIG och spannande!" Precis som man gor med hundar... (Med det inte sagt att man inte ska halla pa reglerna.. heh) Hon hade skitkul, hennes hastar hade Roligt eftersom det var sa pass lekbaserat allt hon gjorde (bada var relativt unga med mycket bus i benen) och deras inlarningskruva var tokhaftig, de larde sig snabbt.

Vet inte men ibland tror jag att vi glommer bort att vara hastar har leklust och att vi kan anvanda det i var traning av dom - visst, vi kan inte garna kampa med trasa som berom, men vi kanske, som hastfolk, borde slanga lite av var prestige och "omg vad ska grannarna tanka!" och tja.. lagga undan nosgrimmorna och sporrarna for en stund och forsoka hitta ett satt att med lek och trevligheter lagga om var relation med var hast? ..kanske vi helt enkelt ar for pretantiost seriosa med vara hastar?

Tillagg:

alltsa... vad jag forsoker fa fram da va ar att vi kanske behvoer sluta stirra oss blidna pa termer som flockledare, och tanken att hasten minsann "ska ta det" och acceptera allskons pahitt - utan att hasten vinner nagot pa det. >.< nu later det nastan som om jag tror att hastfolk bara anvander tvang men det ar inte det jag menar... utan mer att eh well... *snarjer in mig sjalv i resonemanget* ja helt enkelt att vi overlag kanske behover slappna av och fokusera mer pa hastens verkliga "behov och drifter" och nyttja det mer i var hasttraning? >.<

 

[labb]

Sv: Behövs det en ledare?

För åtta år sen köpte jag en ridskolehäst och tänkte i all välmening att hon skulle tycka bäst om att gå ut i skogen efter alla år i ridhus. Givetvis förmänskligade jag henne, hon var allra tryggast på ridbanan och helst med en instruktör i mitten. Där kände hon sig trygg och visste vad som förväntades av henne.

Jag tycker egentligen inte att förmänskliga är rätt ord, eftersom precis samma sak gäller för många äldre människor också: rutiner blir viktigare med stigande ålder. Många mänskliga beteenden går igen hos hästen bara man översätter dem till hästens mycket mer begränsade (föreställnings)värld, jag tror det är en nyckeln till en bra kommunikation med hästen och förståelse för hur den fungerar.

 

[mackan]

Sv: Behövs det en ledare?

sant, men det du skriver innebär problemet som är uppenbart för mig och det är att den lekfullheten och "avslappnings relationen" är en sak för en erfaren hästmänniska dvs den är mer naturlig och självklar att ha, än för en orutinerad person som inte har ngn större vana av hästar. Ju mindre erfarenhet desto mindre förmåga att förstå djuret, med resultat att utrymmet för att "våga" gå utanför ramarna krymper och känslan av behovet att följa en utstakad väg eller regelverk eller förhållningsramar är desto större. Ju större osäkerhet desto mindre svängrum för ett fritt förhållningssätt och naturlig relation när det gäller "träning" av häst.

sen ska jag väl förtydliga, betyder inte detta att man måste vara en rutinerad RYTTARE i sig, man kan för den skull sakna all världens förståelse för hästpsykolgi och kommunikation och vice versa. Är man dock generellt både okunnig, orutinerad och dessutom lite osäker, så får man svårt att applicera det förhållningssätt du är inne på.

 

[Bewildered]

Sv: Behövs det en ledare?

Ja absolut... det haller jag med om, det kraver ju en ganska solid kunskapsbas for att kunna lara och nyttja den tesen fullt ut. Svart for en ryttare som rider pa ridskola 45 minuter/vecka 35 veckor/ar att kunna hitta en sapass naturlig balans och lek... samt lyckas applicera beteendeforstarkande traning pa ridskolehasten

fy f-n vad jag blir rorig ibland! >.<

Har varit inne pa det tidigare att hastvarlden har for fa "naturliga mentorer" som kan guida vara ryttare/hastmanniskor som ar under utbildning pa ett vis som inte ar lopandeband ridning/hantering. Menar nu alltsa inte gurus i stil med PP eller Anderson, vadhannuheter, utan just mentorer i livet med hast - kunnigt aldre hastmanniska och inte manniska med hast.

 

[Görel]

Sv: Behövs det en ledare?

Jag tycker egentligen inte att förmänskliga är rätt ord, eftersom precis samma sak gäller för många äldre människor också: rutiner blir viktigare med stigande ålder. Många mänskliga beteenden går igen hos hästen bara man översätter dem till hästens mycket mer begränsade (föreställnings)värld, jag tror det är en nyckeln till en bra kommunikation med hästen och förståelse för hur den fungerar.

Där håller jag med dig, jag är socialarbetare i det civilia och brukar säga att inga lärt mig så mycket om mänskligt beteende som hästarna.

 

[Görel]

Sv: Behövs det en ledare?

sant, men det du skriver innebär problemet som är uppenbart för mig och det är att den lekfullheten och "avslappnings relationen" är en sak för en erfaren hästmänniska dvs den är mer naturlig och självklar att ha, än för en orutinerad person som inte har ngn större vana av hästar. Ju mindre erfarenhet desto mindre förmåga att förstå djuret, med resultat att utrymmet för att "våga" gå utanför ramarna krymper och känslan av behovet att följa en utstakad väg eller regelverk eller förhållningsramar är desto större. Ju större osäkerhet desto mindre svängrum för ett fritt förhållningssätt och naturlig relation när det gäller "träning" av häst.

sen ska jag väl förtydliga, betyder inte detta att man måste vara en rutinerad RYTTARE i sig, man kan för den skull sakna all världens förståelse för hästpsykolgi och kommunikation och vice versa. Är man dock generellt både okunnig, orutinerad och dessutom lite osäker, så får man svårt att applicera det förhållningssätt du är inne på.

Där håller jag med varje ord. Min erfarenhet är att de som mest efterfrågar övningar och "facit" är de mest otrygga och mest okunniga. Istället för att lära sig läsa djuren vill man ha en metod att applicera på djuren med lite svängrum för deras individuella beteende och historia.

Ungefär som att det finns en massa metoder inom socialtjänsten Istället för att se till individens situation och behov ska man trycka ner individer i en mall.

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Behövs det en ledare?

Där håller jag med dig i varenda stavelse.

När jag började min "hästkarriär" förfasade sig folk, "inte kan man släppa en häst lös och låta den leka hund", nähä, "och herreGUUUUD, nu LEKER han med hästen och sparkar boll med den, han kommer att bli dödad, minst". Jaha, och sådär har tongångarna gått. Jag kan ärligt säga att så kul som jag har haft ihop med djur av alla slag, och så många hyss och glada skratt jag fått ihop med dom det har jag hittills inte fått ihop med människor. Djur förstår jag mig på, människor däremot, njaäee, det funkar väl sådär,,,,,,,,om jag måste.

 

[Leafhillranch]

Sv: Behövs det en ledare?

Det förstår jag, det är ju därför man inte kan översätta metoderna till att tämja dem till våra hästar som är domesticerade i många, många generationer.

Är inte mycket för "Gurus" men Monty Roberts bliv jag intreserad i tack vara hans när kontakt mustangs utt i det vild, som säkt Eugen kom hem med brumbies, (bromies, mustangs, broncs ) var det inridning och inte att studia av deras social beteenda.
Dock var det stor skillnad att rida in dom och tam häster som vara van med people.

 

[Leafhillranch]

Sv: Behövs det en ledare?

Ja absolut... det haller jag med om, det kraver ju en ganska solid kunskapsbas for att kunna lara och nyttja den tesen fullt ut. Svart for en ryttare som rider pa ridskola 45 minuter/vecka 35 veckor/ar att kunna hitta en sapass naturlig balans och lek... samt lyckas applicera beteendeforstarkande traning pa ridskolehasten

fy f-n vad jag blir rorig ibland! >.<

Har varit inne pa det tidigare att hastvarlden har for fa "naturliga mentorer" som kan guida vara ryttare/hastmanniskor som ar under utbildning pa ett vis som inte ar lopandeband ridning/hantering. Menar nu alltsa inte gurus i stil med PP eller Anderson, vadhannuheter, utan just mentorer i livet med hast - kunnigt aldre hastmanniska och inte manniska med hast.

The problem here is that those who are good with animals often lack the means of being good with people, comunication!

 

[Leafhillranch]

Sv: Behövs det en ledare?

Där håller jag med dig i varenda stavelse.

När jag började min "hästkarriär" förfasade sig folk, "inte kan man släppa en häst lös och låta den leka hund", nähä, "och herreGUUUUD, nu LEKER han med hästen och sparkar boll med den, han kommer att bli dödad, minst". Jaha, och sådär har tongångarna gått. Jag kan ärligt säga att så kul som jag har haft ihop med djur av alla slag, och så många hyss och glada skratt jag fått ihop med dom det har jag hittills inte fått ihop med människor. Djur förstår jag mig på, människor däremot, njaäee, det funkar väl sådär,,,,,,,,om jag måste.

Visst är det härlig att har ett nära kontakt med sin häst och om det var bara "du och jag" jag kunde se igen fel med Parrelis 7 Games, problem ligger i hästens kontakt med andra mäniskor som inte är så häst kunnig.
Some Good Horseman ska vi avle och uppföstra bra, trygg och säkert häster.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Behövs det en ledare?

Övningar är till för människan och inte hästen. Jag ser det som lättare att visa och förstå vad det är man vill få fram. Själv kan jag göra nån övning, bara för kul. Tkr det kan vara kul att lägga ut nån hinderbana, de flesta hästar tkr oxå det är roligt. Eller nått mindre avancerat som att dansa från marken.

Så jag ser övningar som ngt positivt, men det viktiga är inte vad man gör utan hur man gör. Att göra övningar för övningarnas skull är ganska meningslöst.

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Behövs det en ledare?

Visst är det härlig att har ett nära kontakt med sin häst och om det var bara "du och jag" jag kunde se igen fel med Parrelis 7 Games, problem ligger i hästens kontakt med andra mäniskor som inte är så häst kunnig.
Some Good Horseman ska vi avle och uppföstra bra, trygg och säkert häster.

Det roliga är att inte bara mina egna hästar jag haft sett mig som en kul figur som man kan skoja med utan vilt främmande djur av alla slag har behandlat mig likadant. Djuren läser oss människor som en öppen bok, och är man öppen själv så blir det en häftig upplevelse när man tex. kan få en fullvuxen tjur att dansa, eller retas med en kossa och jaga varann bara-för-att liksom.

Vi leker alldeles för lite med våra djur, och tar dom på för stort allvar. När människan lärt sig släppa alla spärrar kommer djurhanteringen att se helt annorlunda ut, djuren är ju våra jämlikar fast det har tyvärr allt för få fattat.

 

[axel]

Sv: Behövs det en ledare?

Men vissa människor har DET o de flesta inte.

Du beskrev den NH-tränade hästen mitt i prick.

såna hästar har sökt kontakt o fått göra så o ägarna blir förvånade.

skulle jag behandla mina lika så skulle inte de heller våga eller vilja- etablera en normal hälsning.

Inte för att jag leker som du, men lite influerad blir jag

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Behövs det en ledare?

Testa att sätta en morotsslant mellan läpparna och hästen kommer snart på att den utan risk kan plockas därifrån försiktigt. Det är så man lär hästarna pussas.

Det är dom små fina detaljerna som man börjar med, ömsesidig trygghet och släng "spejset" åt h*lvete och sen går det fort "utför" (enligt "dom som vet bäst", jodå).



*nejdå, jag lär inte aaaals grannens hästar att pussas nu när dom själva är på semester och jag är hästvakt.*

 

[Humelibumlan]

Sv: Behövs det en ledare?

Det finns ett mycket enklare sätt som stavas Plegicil. En liten dos sånt och vips har man en lycklig och hanterbar kuse som man kan göra det mesta med, men se till att inte ta för mycket bara så hästen somnar på stallgången.


Jag hade ju en "farlig, folkilsken och okontaktbar" häst som jag fick gratis, hon utmanade mig alltid och kunde spela livsfarlig men var bara busig fast på ett väldigt annorlunda sätt. En vänlig, timid och väldigt pålitlig häst som från början trodde att jag också skulle våldföra mig på henne, (och som hon var van vid från tidigare ställe,) nåt som inte finns i min värld. Jag gjorde ju en liten film om oss men fick mycket skit för den då "förståsigpåarna" bara hackade på mitt sätt att behandla henne, något hon förväntade sig då hon gått och småretats hela eftermiddan och försökt fått fart på mig.


Att skrika och domdera och hålla på låter bara illa och ser illa ut, det skapar ingen trygg trevlig samvaro tillsammans med det som ska vara ens bästa kompis, och det går att döda den mest levnadsglada individ och få en tråkig maskin som bara gör precis det man bestämmer utan nån egen gnista.

Förståsigpåarna, ansåg att du hade en väldigt snäll häst som med all önskvärd tydlighet visade på sitt språk att det du gjorde med henne var inte något hon gillade.
Du tycker ni lekte och hade kul och jag hävdar fortfarande att det vara var du som hade kul, hade hästen varit den du utger sig att vara hade hon avlivat dig med ett U i pannan.

Vissa hästar är helt enkelt för snälla för sitt eget bästa och vi har hästar här som absolut skulle gjort som din dam, bara visat att du inte var kul alls och sen har vi några du inte skulle få gå i närheten av om du inte kunde läsa dem, utan tror de skojjar och vill "busa".

 

[_Amazing_]

Sv: Behövs det en ledare?

Det finns ju hur många "hästmänniskor" som helst som tjänar otroliga pengar på nh-kurser, ledarskaps-kurser osv. Men behöver man verkligen vara ledare för sin häst? Vem påstår det?
Varför har det blivit mode?

Personligen tror jag att vi missbrukar ordet ledare. Jag har försökt hitta lite forskning på området och en forskare/etolog som jag läst om/läst rapporter är av Andrew McLean som förutom är forskare också har tävlat svår klass i de tre stora riddiciplinerna. Han anser att ledarskap inte finns i hästarnas värld och att "det handlar inte om att vara hästens ledare utan att lära hästen förstå signalerna du ger". Han anser också, enl hans forskning, att det inte finns en strikt hierarki i en flock och enligt min tolkning då, så kan det ju inte finnas en ledare eftersom hierarkin alltid förändras.

Han förkastar även sk join ups, "Vi måste skydda våra hästar, inte bara för fysisk smärta utan även psykiskt lidande - vilket rädsla är!"
Hästar som vi jagar kommer aldrig att lita på oss helt igen. Rädsla är rädsla och vi skall aldrig spela på rädsla. Leta efter något bättre sätt att lösa dina problem på."
Vi skapar en så dålig relation till hästen genom att jaga den. Du blir den opålitliga partnern i er relation - eftersom du är den som skapar rädslan".

Citaten finns i en hästtidning och även på hans hemsida.

Hur ser ni på detta med ledarskap?[/QUOT

Skulle aldrig lägga pengar på sånt trams.
Jag anser att det handlar om tillit mellan häst och människa och det gör man på bästa sätt genom att lära känna sin häst på bästa möjliga vis utan att krångla till det..!!