Behöver men vill inte hitta en partner

Jag kan tänka att det vore skönt att träffa någon helt förutsättningslöst och säga att nu får vi se vart livet leder oss och vad som händer.
Men samtidigt har jag vissa uppfattningar om hur jag vill leva. Tex att jag vill ha familj, vill ha djur i framtiden. Och pga mina intressen vill jag bo i detta område närmsra åren.
 
Jag tänker att en kan vilja hitta den en inte vill vara utan, kanske?

Det behöver ju inte innebära att du måste skaffa dig någon vem som helst. Eller att du blir beroende.
 
Jag tänker att du kanske ska släppa lite på dina tankar om att dejting måste innebära att man vill fylla ett hål..
Det kan lika gärna vara att bara träffa nya människor och se vart det leder. Träffar man inte nytt folk i vardagen kanske man behöver få till det på annat sätt.

Och bara för att du vill ha någon att dela livet med så betyder inte det att du kommer bli helt beroende av den personen eller ngt.

Tycker inte alls det är konstigt att du vill hitta någon att dela vardagen med. Men kärlek dyker sällan upp helt plötsligt hemma i vardagsrummet, ibland får man leta upp den!

Ja det är sant. Har kanske fastnat lite i "ensam är stark"-tänket. Min ensamhet har blivit lite ideal för mig.

Jag tror nog att någon ska komma och ringa på dörren när jag ligger i soffan och kollar på Netflix men det funkar kanske inte riktigt så ;-)
 
Sen spånar jag vidare o funderar på om en blockering ligger kvar från uppväxten. Som jag förstod det hade det varit lite turbulent och destruktivt mot manliga individer/roller. Det kanske behövs en ev. samtalshjälp för att lösa upp ev. knutar. En tanke bara.

Det tror jag du har rätt i. Ska kolla upp möjligheten faktiskt!
 
Jag tänker att en kan vilja hitta den en inte vill vara utan, kanske?

Det behöver ju inte innebära att du måste skaffa dig någon vem som helst. Eller att du blir beroende.

Ja jag vill hitta någon jag inte kan undvika att leva med, typ. Inte bara någon som jag tar och försöker hålla kvar i ett halvdant förhållande för sakens skull, det är min mardröm tror jag.
 
Jag kan tänka att det vore skönt att träffa någon helt förutsättningslöst och säga att nu får vi se vart livet leder oss och vad som händer.
Men samtidigt har jag vissa uppfattningar om hur jag vill leva. Tex att jag vill ha familj, vill ha djur i framtiden. Och pga mina intressen vill jag bo i detta område närmsra åren.

Ja jag är lite likadan. Har också (pga mitt jobb) en rätt fast mall för hur mitt liv kommer se ut framöver.
 
Ja jag vill hitta någon jag inte kan undvika att leva med, typ. Inte bara någon som jag tar och försöker hålla kvar i ett halvdant förhållande för sakens skull, det är min mardröm tror jag.

Ja nej det låter ju som en dålig idé. ;)

Bara för att du vill vara med någon, så behöver du ju inte fastna med vem som helst. Det betyder väl bara att du kanske är öppen för att se om du hittar den du helst inte vill vara utan. Inte att du går ut på jakt för att hitta någon bara för att ha någon. De två hör inte nödvändigtvis ihop.
 
Bara för att du vill vara med någon, så behöver du ju inte fastna med vem som helst. Det betyder väl bara att du kanske är öppen för att se om du hittar den du helst inte vill vara utan. Inte att du går ut på jakt för att hitta någon bara för att ha någon. De två hör inte nödvändigtvis ihop.

:love: Så klokt! Tror jag ska skriva upp det på en lapp och hänga på kylen. Tack!
 
Men träffa folk utan att för den delen söka efter en partner? Jag började nätdejta för att träffa nya människor utan tankar att nu ska jag hitta mina barns pappa... Jag tror du gör en större grej av det än det behöver vara. Träffa folk och helt plötsligt är det någon som stannar kvar och blir lite mer än bara vän eller bekantskap och ta det därifrån.
 
Men träffa folk utan att för den delen söka efter en partner? Jag började nätdejta för att träffa nya människor utan tankar att nu ska jag hitta mina barns pappa... Jag tror du gör en större grej av det än det behöver vara. Träffa folk och helt plötsligt är det någon som stannar kvar och blir lite mer än bara vän eller bekantskap och ta det därifrån.

Men blir det inte massa förväntningar i nätdejting ändå? Man utgår ju ifrån att man vill träffa människor för att leta partner. Får lite halvångest bara av tanken på att träffa någon och bli bedömd som ett partnermaterial faktiskt.
 
Du är fruktansvärt könsfixerad. Varför kan du inte bli vän med dom som har penis? Ser du bara män som sexobjekt?

Varför är jag fruktansvärt könsfixerad? För att jag har lättare för att skapa relationer med det kvinnliga könet och inte är homo- eller bisexuell?

Jag har haft ett par rätt nära manliga vänner genom tiderna men jag skulle nog undvika det nu. Det har ofta slutat med att de försöker inleda något sexuellt med mig fast jag inte är intresserad och sen anklagat mig för att vara en cocktease.

Jag har ett lite komplicerat förhållande till män, ja. Det skrev jag i mitt ursprungsinlägg. Jag tror inte jag ser dem som sexobjekt, nej.

Uppfattar ditt inlägg som aggressivt. Retade jag dig på något vis?
 
Varför är jag fruktansvärt könsfixerad? För att jag har lättare för att skapa relationer med det kvinnliga könet och inte är homo- eller bisexuell?

Jag har haft ett par rätt nära manliga vänner genom tiderna men jag skulle nog undvika det nu. Det har ofta slutat med att de försöker inleda något sexuellt med mig fast jag inte är intresserad och sen anklagat mig för att vara en cocktease.

Jag har ett lite komplicerat förhållande till män, ja. Det skrev jag i mitt ursprungsinlägg. Jag tror inte jag ser dem som sexobjekt, nej.

Uppfattar ditt inlägg som aggressivt. Retade jag dig på något vis?
Nä, jag ville bara ställa saken på sin spets.
För mig är kärleksrelationen med min man bäst just för att vi är bästa vänner. Hitta en vän som du tänder på är mitt recept. Sluta se männen som partnermaterial, leta efter en person som du trivs med.
 
Ja jag vill hitta någon jag inte kan undvika att leva med, typ. Inte bara någon som jag tar och försöker hålla kvar i ett halvdant förhållande för sakens skull, det är min mardröm tror jag.
Fast hallå, nu är du ju bara rädd för den andra sidan och den rädslan hindrar dig från att utveckla dig själv. Du är ju fast i dina fördomar, som styr ditt beteende!!

Oftast behöver man träffa några män innan man ens hittar någon att ha ett seriöst förhållande med. Ut och dejta! Och sen tar det tid innan man lärt känna en människa såpass mycket att man vet att man inte vill leva utan den personen. Det finns mängder med anledningar till att folk lever kvar i halvdana förhållanden och ifall den dagen kommer så får du ta det då, men den dagen är inte nu. Det är inte idag du ska undvika män för att det dina hypotetiska tankar är pest att leva i ett mediokert förhållande.

Men ärligt talat, hur vet du att det är en mardröm att leva i ett halvdant förhållande? Du har ju aldrig ens levt i ett förhållande med en man du är kär i. Och som det är nu lever du ju i ett djävligt mediokert förhållande med dig själv. Du står ju och väljer mellan pest eller kolera och du är så förblindad av det valet att du glömmer bort att det finns ett alternativ där allting är guld och gröna skogar, där du ligger i sängen och tittar på honom medan han sover och undrar hur du någonsin tänkte att du skulle vilja leva utan honom.
 
Känner igen mig lite grann, iaf i det där med att inte vilja leta:)
Har provat nätdejting och det var inget för mig, jag vill känna av kemi, och det är svårt via mail...
Du skriver att du inte orkar med sociala aktiviteter på kvällarna, men det är just där man oftast måste börja!
Såvida du inte träffar en väldans massa folk i ditt jobb så är chansen liten att någon ska komma och ringa på hemma hos dig och presentera sig:p
Det innebär ju inte att man måste ränna ute hela tiden, men att besvära sig med att lite då och då göra sånt som intresserar en, och då ta klivet ut bland folk.
Jag vill ju t ex hitta en man med samma värderingar och intressen (någorlunda iaf), således har jag försökt vistas i just såna sammanhang och har därtill träffat en väldans massa trevliga människor som har bra potential att utvecklas till nya vänner.
Och ja, det finns även en man där som intresserar mig, vart det leder vet jag inte än..... Men jag har roligt under tiden och träffarna är inte ofta, så jag har både något att se framemot och hinner vara hemma och bara vara resten av tiden;)
 
Men blir det inte massa förväntningar i nätdejting ändå? Man utgår ju ifrån att man vill träffa människor för att leta partner. Får lite halvångest bara av tanken på att träffa någon och bli bedömd som ett partnermaterial faktiskt.
Fast nej? Om du aldrig testat tycker jag du ska slappna av lite och försöka se förbi dina egna fördomar och förväntningar. Det finns massvis med folk inom nätdejting som bara träffar folk och så blir det som det blir. Dessutom är det mycket som ska stämma innan det blir en relation så de flesta (självklart finns undantag) träffas ganska förbehållslöst. Jag har träffat ett 10-tal människor via nätdejting. En av dessa dejtade jag i 3 månader och sen rann det ut i sanden. Övriga så sa en eller båda tack, men nej tack. Men då hade man i alla fall haft en trevlig stund tillsammans för alla var trevliga även om man inte klickade varken på ett vänskapsplan eller mer.

Jag tror du behöver, om du vill träffa någon, släppa på dina förutfattade meningar om hur livet bör vara, hur relationer är, hur man träffar en partner osv. Lev lite efter hur saker känns. Du känner dig ensam - bästa lösningen på det är att träffa folk och gör då det utan att måla upp en bild om att det måste bli något mer än en trevlig kväll.
 
Alltså, Bukefalos är ett förunderligt ställe.

Om man går in på hästforumen så framhålls det alltid att man ska titta på många hästar, inte köpa första bästa man faller pladask för, provrida noga och kolla upp dem i TDB.

Partners däremot ska helst bara dyka upp.

Visst, man kan hoppas på ödet. Men jag tror att det är större sannolikhet att man träffar en bra partner om man jobbar aktivt på det och är lite smart. Jag kan varmt rekommendera att dejta aktivt. Jag nätdejtade en hel del innan jag träffade min man, mot slutet var min taktik att försöka träffa alla som verkade tillräckligt trevliga att ta en fika med, tidigt i nätkontakten innan det blev för mycket laddning i kommunikationen. Jag lärde mig väldigt mycket om människor på vägen - och träffade till slut min blivande man. Ett bra tips är att tidigt i bekantskapen kolla av om man kan prata om hur man tycker att ett förhållande ska vara. Att kunna prata med varandra är en bra start på ett förhållande.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 089
Senast: Thaliaste
·
Relationer Anonymt konto, för detta känns läskigt att skriva. Jag har i mina tidigare förhållanden haft en förkärlek för lite hårdhänt sex. Inte...
2
Svar
29
· Visningar
5 016
Senast: Stereo
·
Relationer Hej Då jag inte har någon i min krets att vända mig till kollar jag om det finns någon på buke. Kanske blir ett långt inlägg, så ni...
Svar
11
· Visningar
2 186
Senast: Twihard
·
  • Artikel Artikel
Dagbok En sak som jag var rädd för innan jag skilde mig var att det skulle vara plågsamt att vara ensam och att jag skulle “längta ihjäl mig”...
Svar
18
· Visningar
2 067
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp