Behöver lite stöd

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har inte skrivit någonstans vad jag önskar för relation personligen. Men hade han bott närmare så hade nog 2 dagar i veckan inte räckt och varit det jag velat ha i förlängningen.

Men när du skrev såhär...

2 dagar i veckan är ju iofs smart om man inte riktigt vill visa vem man är 😝
Men att från början sätta den gränsen är åtminstone för mig lite märkligt. Men det är det han kör på, samt aldrig sambo. Bara att inleda med det aviker ganska mycket. För mig spelade det ingen roll pga avståndet.

...så låter det som att du menar att HAN är konstig som gör så. Som att du menar att han aldrig kommer att kunna få en parrelation att lyckas med den inställningen.

Men han kanske inte vill leva i en parrelation?
 
Jag kan ta mer än 2 veckors uppehåll med att höra av mig till vänner, även om de är viktiga för mig. Sen kanske det gör mig till en empatilös narcissist, vad vet jag.
Men det är väl stor skillnad på att höras sällan jämfört med att bestämma att ses och sen inte ens öppna meddelanden? Jag har vänner där svar kan dröja, jag kan själv dröja med svar. Men om nån hör av sig igen och undrar hur det blir med nåt man bestämt så svarar jag och de flesta jag känner (förutom snubben jag nämnt som påminner om TS snubbe).
 
Men när du skrev såhär...



...så låter det som att du menar att HAN är konstig som gör så. Som att du menar att han aldrig kommer att kunna få en parrelation att lyckas med den inställningen.

Men han kanske inte vill leva i en parrelation?
Jag menar inget mer än att det för mig låter märkligt. Ur mitt perspektiv…har aldrig dejtat nån sån eller hört nån annan som skulle tycka det räckte. Men det finns det säkert nån som vill.

Nej, närmare än så vill han inte ha nån relation.
 
Han ser en sund relation som att man bor ensam, ses 2 dagar i veckan. Och man har sitt eget…ingenting skall vara gemensamt. Man skapar sin tillvaro runt sig själv men en annan person kan inte vara tillvaron. Sen kan person xyz vara med på ett hörn och man hörs av och inkluderar varandra i ens vardag. Skrev han till mig en gång.

Det är många som uppskattar den typen av relation. Men då passar man förstås inte ihop med någon som vill ha en annan typ av relation. Inget av det är onormalt skulle jag säga, även om parnormativiteten är stark och att det är vanligare att leva i par än frivilligt själv eller olika typer av polyrelationer.
 
Kanske, kanske inte…Å andra sidan hade det ju inte ens behövt bli nån tråd om han svarat själv
Men skyll inte problemen du har just nu på honom, att du reagerar som du gör pga honom. Du tar ansvar för dig själv och han tar ansvar för sig själv. Svarar han inte så gör han inte och då får du försöka hantera din reaktion på det helt enkelt och sluta fokusera på vad han tänker/tycker/gör/mår osv.
 
Det är många som uppskattar den typen av relation. Men då passar man förstås inte ihop med någon som vill ha en annan typ av relation. Inget av det är onormalt skulle jag säga, även om parnormativiteten är stark och att det är vanligare att leva i par än frivilligt själv eller olika typer av polyrelationer.
Det gör det säkert, men ganska tydligt är ju att det gått sådär. Å andra sidan dejtade han ju mig som inte alls vill leva så.
 
Men skyll inte problemen du har just nu på honom, att du reagerar som du gör pga honom. Du tar ansvar för dig själv och han tar ansvar för sig själv. Svarar han inte så gör han inte och då får du försöka hantera din reaktion på det helt enkelt och sluta fokusera på vad han tänker/tycker/gör/mår osv.
Fast problemen jag har är det ju han som skapat…och han är ganska medveten om det också. Genom att agera som han gör. Sen får jag såklart ta hand om mitt mående…det är mitt ansvar.
 
Jag menar inget mer än att det för mig låter märkligt. Ur mitt perspektiv…har aldrig dejtat nån sån eller hört nån annan som skulle tycka det räckte. Men det finns det säkert nån som vill.

Nej, närmare än så vill han inte ha nån relation.

Då dömer du honom utifrån vad du tycker att det normalt att vilja. Som jag tjatat om, det är inget fel att vilja eller inte vilja leva i en klassisk parrelation. Men vill man så olika som ni vill så är det dödsdömt att försöka kompromissa sig till något som håller. Då får man antingen vara överens om att vara "friends with benefits" eller gå helt åt olika håll och träffa andra som passar en bättre.
 
Det gör det säkert, men ganska tydligt är ju att det gått sådär. Å andra sidan dejtade han ju mig som inte alls vill leva så.

Fast problemen jag har är det ju han som skapat…och han är ganska medveten om det också. Genom att agera som han gör. Sen får jag såklart ta hand om mitt mående…det är mitt ansvar.

Och du dejtade honom med den vetskapen också. Även om det inte verkar helt klart utifrån tråden om det varit dejting egentligen heller, ni verkar ju båda ha sagt hur ni vill ha det och det passar inte den andra men ni har ändå fortsatt.

Jag tycker som någon annan skrev, det spelar ingen roll om han är en skitstövel eller inte; det är så galet uppenbart att ni inte passar ihop oavsett. Shut it down, vänta inte på att han kanske eventuellt möjligtvis gör det. Du behöver inte ens fundera över om han öppnar det meddelandet eller inte för du har stängt dörren. Du klarar det!
 
Det gör det säkert, men ganska tydligt är ju att det gått sådär. Å andra sidan dejtade han ju mig som inte alls vill leva så.

Hur menar du att det gått sådär? Han har inte lyckats ha en klassisk parrelation nej, men om han inte heller vill ha det så är det ju inte ett misslyckande utan en missmatch i att han dessvärre blivit tillsammans med personer som vill ha en mer intensiv relation.
 
Men det är väl stor skillnad på att höras sällan jämfört med att bestämma att ses och sen inte ens öppna meddelanden? Jag har vänner där svar kan dröja, jag kan själv dröja med svar. Men om nån hör av sig igen och undrar hur det blir med nåt man bestämt så svarar jag och de flesta jag känner (förutom snubben jag nämnt som påminner om TS snubbe).
Det beror nog lite på vad som händer i livet och om man ens vet själv hur det blir med att ses, men visst skulle jag med största sannolikhet svara om någon undrade över vad man bestämt så jag håller med dig om att det är skillnad beroende på vad meddelandet gäller.
 
Enda jag kan säga tröstar lite är att jag åtminstone varit fin och förstående mot honom hela vägen. Och försökt mer än nån annan gjort att möta hans grejer.
Det där är något du måste jobba med tror jag, för det är tydligen inte hälsosamt för dig att anpassa dig så mycket och kanske del i varför du fortfarande inte vill släppa detta nu.

Du verkar vilja få ett svar på om han är en person som behandlar dig illa eller om han "bara" är slutkörd eller av andra oskyldiga anledningar inte orkar möta dina förväntningar, och du värderar er "relation" utifrån dessa intentioner på bekostnad av ditt eget mående. Utifrån vilken slags människa han är verkar du sedan kunna tänka dig att fortsätta eller avsluta, trots att du oavsett anledning till hans beteende uppenbarligen mår skit.

Det är helt ok att avsluta en "relation" med någon även om personen så skulle vara en jättefin människa, grundinställningen ska liksom inte vara att man måste anpassa sig efter varandra tills allt antingen går sönder eller någon eventuellt visar sig agera illa och först då kan man lämna. Det räcker att man inte vill mer, och du vill ju verkligen inte ha det såhär. Det är tydligt genom hela tråden och den tidigare med.

Du beskriver dig själv som fin och förstående när du anpassar dig sönder och samman trots att det här förhållandet egentligen inte ens är vad du vill ha alls. Det är inte fint och inte förstående, särskilt inte mot dig själv och egentligen inte mot honom heller eftersom du fortfarande inombords har helt andra förväntningar som han redan från början kommunicerat att han inte kommer kunna nå upp till. Anpassning in absurdum är inte detsamma som att vara en fin och bra människa, det kan lätt bli farligt att definiera sig själv och sitt agerande utifrån hur tillmötesgående man är sina förhållanden. Det är också fint och förstående att inse att man är olika och inte kan bli lyckliga tillsammans, och att avsluta. Man måste verkligen inte kämpa sönder allt man har innan man konstaterar att det inte kommer funka och att man i grunden behöver något annat.
 
Jag har ju satt en deadline, sen visst skulle han dyka upp efter gör han väl det men det är under en begränsad tid då han ju seglar.

Kommer han inte alls/skiter i det är dörren definitivt stängd för annat än att möjligtvis vara vänner.

Men som sagt en deadline finns, då har han seglat förbi mig och valde att inte säga något. För mig är det ett svar också. Och det visar ju på att han är en person som inte är vad han utgav sig för att vara.
Fast även då är dörren på glänt "för en vän". Men vad ska du med en vän som han till? Vad han han bidragit med som gör ditt liv idag, nu?
 
Då dömer du honom utifrån vad du tycker att det normalt att vilja. Som jag tjatat om, det är inget fel att vilja eller inte vilja leva i en klassisk parrelation. Men vill man så olika som ni vill så är det dödsdömt att försöka kompromissa sig till något som håller. Då får man antingen vara överens om att vara "friends with benefits" eller gå helt åt olika håll och träffa andra som passar en bättre.
Jag dömer honom inte men jag tycker det låter enormt märkligt beroende på den orsak han nämnt. Även för att ingen verkat vilja vara med på hans ”2 dagar i veckan regel” heller. För vår del bor vi alldeles för långt från varandra för att det skulle kunnat bli nåt 2 dagar i veckan heller.
 
Fast även då är dörren på glänt "för en vän". Men vad ska du med en vän som han till? Vad han han bidragit med som gör ditt liv idag, nu?
Jag tar ett steg i taget. För att det passar bäst för mig så. Bara idag har jag mått enormt mycket bättre… jag brukar ta ett steg i taget. Sen tycker jag ändå det är ganska givet att han aldrig kommer att höra av sig.
 
Du har ju faktiskt också en talan. Det är inte bara han som har dejtat dig, du dejtade även honom menar jag. Låt inte en karlslok göra dig illa oavsett på vilket sätt det görs. Det är inte värt det.
Så sant, för det är ju det han gör.
Ska jag vara rent krass, jag har ju inte en aning om hur han lever 35 mil bort. Kanske inte alls är som han säger när meddelandena började tystna. Men grejen är att jag förlitat mig till 100 procent på honom.
 
Det där är något du måste jobba med tror jag, för det är tydligen inte hälsosamt för dig att anpassa dig så mycket och kanske del i varför du fortfarande inte vill släppa detta nu.

Du verkar vilja få ett svar på om han är en person som behandlar dig illa eller om han "bara" är slutkörd eller av andra oskyldiga anledningar inte orkar möta dina förväntningar, och du värderar er "relation" utifrån dessa intentioner på bekostnad av ditt eget mående. Utifrån vilken slags människa han är verkar du sedan kunna tänka dig att fortsätta eller avsluta, trots att du oavsett anledning till hans beteende uppenbarligen mår skit.

Det är helt ok att avsluta en "relation" med någon även om personen så skulle vara en jättefin människa, grundinställningen ska liksom inte vara att man måste anpassa sig efter varandra tills allt antingen går sönder eller någon eventuellt visar sig agera illa och först då kan man lämna. Det räcker att man inte vill mer, och du vill ju verkligen inte ha det såhär. Det är tydligt genom hela tråden och den tidigare med.

Du beskriver dig själv som fin och förstående när du anpassar dig sönder och samman trots att det här förhållandet egentligen inte ens är vad du vill ha alls. Det är inte fint och inte förstående, särskilt inte mot dig själv och egentligen inte mot honom heller eftersom du fortfarande inombords har helt andra förväntningar som han redan från början kommunicerat att han inte kommer kunna nå upp till. Anpassning in absurdum är inte detsamma som att vara en fin och bra människa, det kan lätt bli farligt att definiera sig själv och sitt agerande utifrån hur tillmötesgående man är sina förhållanden. Det är också fint och förstående att inse att man är olika och inte kan bli lyckliga tillsammans, och att avsluta. Man måste verkligen inte kämpa sönder allt man har innan man konstaterar att det inte kommer funka och att man i grunden behöver något annat.
Jag tror då jag inte alls tar skit i vanliga fall att det nog handlade om att vi stod varandra så nära. Även om det bara var de 6 månaderna så hade vi ändå en närmre relation är jag haft med de flesta på den tiden. Han var väldigt sårbar mot mig osv.
Dessutom gav han mycket i utbyte också.

Jag är sällan så öppen med någon så för mig var det lätt att tro på allt han sa. Sen kan det säkert mycket väl stämma till viss del tror jag. Men allt det där pratet om moral, hur man absolut aaaaaldig ghostar någon, försvinner osv var ju bara rent skitprat.

Han förklarade sig också som väldigt annorlunda jämfört med andra, jag tror jag ville förstå honom och där började min anpassning. Även att jag var trygg med honom, sen gick det för långt. Just nu kan jag se saker som nog inte alls stämt.

Tror också min anpassning haft att göra med att jag värderade honom högt. Jag ville att han skulle finnas kvar… då var det kanske enklare att anpassa mig omedvetet än att säga ifrån (för då fick jag ju bara skäll).

Tack för ett klokt inlägg
 
  • Gilla
Reactions: Mkb
Och du dejtade honom med den vetskapen också. Även om det inte verkar helt klart utifrån tråden om det varit dejting egentligen heller, ni verkar ju båda ha sagt hur ni vill ha det och det passar inte den andra men ni har ändå fortsatt.

Jag tycker som någon annan skrev, det spelar ingen roll om han är en skitstövel eller inte; det är så galet uppenbart att ni inte passar ihop oavsett. Shut it down, vänta inte på att han kanske eventuellt möjligtvis gör det. Du behöver inte ens fundera över om han öppnar det meddelandet eller inte för du har stängt dörren. Du klarar det!

Vet inte vad man skall kalla det, enormt intensiv kontakt 24/7 med dejter. Samt att vi sagt att vi skulle fortsätta dejta 1 år och sen se hur vi funkade ihop samt börja kolla på om han skulle flytta. Så lite halvseriöst var det åtminstone från början.

Ja, jag är inne på det. Nu ligger han så långt ner på vinlistan att jag inte ens ser honom. Det är ganska skönt
 
När fick ni en relation, var det inte så att han konsekvent kommunicerat från första början att han inte vill ha en relation, så när ändrades det? Eller "nån form av relation", vilket verkar betyda att man bör kunna lägga konventionella "förhållande-förväntningar" på ett "icke-förhållande". Jag kan ta mer än 2 veckors uppehåll med att höra av mig till vänner, även om de är viktiga för mig. Sen kanske det gör mig till en empatilös narcissist, vad vet jag.

Inte för att det spelar någon roll egentligen när du så tydligt inte klarar av detta oavsett orsak, men kanske kan det vara så att han tänker att eftersom ni har bestämt att ses behöver ni inte ha lika tät kontakt. Jag har agerat så ibland förr i tiden och i efterhand förstått att människor kan ha blivit osäkra av att kontakten liksom ebbat ut efter vi bestämt att ses. Medan jag bara tänkt att eftersom vi redan bestämt så behöver vi inte lägga lika mycket energi på det hela innan utan kan ta saker sen. Om det inte är akut då. Nu har jag inte det problemet längre eftersom jag inte träffar folk, men jag har insett i och med den här tråden att jag gjort och antagligen fortfarande gör en hel del som många tänker totalt olika om och kanske tolkar som egocentriskt, empatilöst och så vidare. Intressant faktiskt. Jag tror också att det är bäst för dig om du släpper honom, för även om er "nån form av relation" skulle fortsätta är ni så otroligt olika att han med 99% säkerhet kommer fortsätta göra saker som sårar dig och det är dessutom inte ens säkert att han märker eller förstår det vilket gör det ännu troligare att han gör det igen och igen.
När vi först insåg att vi faktiskt gillade varandra mer än bara som nätkompisar och efter vi träffats och det klickade så hördes vi 24/7. Han var inne på att flytta till mig, tittade t.o.m. på jobb ev var han skulle kunna tänka sig bo. Så jo, ganska seriöst ändå. Sen försvann det mer och mer, inte att vi hade det sämre men ju tröttare han blev ju jobbigare blev det att hålla kommunikationen.

Nej jag skulle inte sett dig som en empatilös Natcissist, för jag antar att du är ganska konsekvent i att du är den du är. Här blir det lite skillnad.
Möjligt han hör av sig och tänker att han gör det när han är påväg. Men jag tror inte ens han tänkt göra det. I detta fallet är det ju ingen bestämd dag satt, utan det normala vore att åtminstone tala om när han börjar vara påväg eftersom han seglat och mycket beror på vädret.!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Trigger varning om psykisk ohälsa. Kort fattat historia, så har jag sen redan som barn mått dåligt till och från. Problem med skolgång...
Svar
18
· Visningar
1 018
Senast: Rosett
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 763
Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 160
Senast: Cattis_E
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 103
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vilken försäkring?
  • Valp 2025
  • Inkorsningsmetod

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp