Nu var det inte mig du frågade, men jag håller med, ville jag bara skriva.
Nej man behöver inte vilja leva i någon klassisk tvåsamhet, det är självklart upp till varje enskild att utforma sitt liv som man vill.
Men jag tycker också han är skittaskig mot dig, du lider ju! Vad jag förstår så är han medveten om hur den här icke-kontakten tär på dig, även om du kanske inte sagt det rätt ut och det är nog det som skaver mest för mig tror jag. Han är där nånstans och gör gud vet vad, när han skulle kunna lägga 1 sekund på att öppna dina meddelanden och svara. Ingen har så mycket att göra med någon båt att det blir totalt omöjligt att höra av sig snabbt till någon man bryr sig om. Genom hela tråden har det varit hans race fullständigt, och nä han tycker säkert inte att han elak och respektlös men jag tycker det är ganska vidrigt gjort när han vet att du inte mår bra av det. Har man minsta lilla hjärta i kroppen låter man väl inte folk gå runt att må skit om man har möjlighet att påverka det.
Du liksom bara ska sitta där och vänta medan han gör vad fan han vill och sen då... Så kommer han och sedan kan han fortsätta behandla dig som skit efter besöket? Typ som om du är en gammal film man startar som man redan sett när man inte har något bättre för sig. Nej fy!
Alltså jag tycker du ska höra av dig och säga tack men nej tack. Han kanske inte öppnar meddelandet men han lär ändå de första meningarna på displayen... Du kan nog helt lita på att han får informationen, oavsett om han bemödar sig med att öppna eller inte.
Tack
Nej för mig känns inte betendet riktigt sunt. Och då tänker jag sammantaget på allt han sagt och gjort. Visst kan man tröttna, visst kan man göra slut på en relation, men då gör man ju liksom det. En sån sak hade jag tagit, även om det är tungt men då vet man ju. Och kan läka ihop sig därefter.
Kan tycka det är skönt att fler kan se det även om flera härinne tycker han beter sig fullt normalt. Som en vanlig kille som tröttnat liksom.
Ang parrelation synkade han ganska tidigt vad jag hade för tankar kring relationer. Han tyckte de överensstämde med hans eget tänk. Utom att jag gärna bor med den jag är tillsammans med och inte trivs som särbo. Har varit det och kände mig ganska rotlös/hemlös. Det vet han, har vetat från början.
Ja, han vet mycket väl hur jag reagerar och tänker när det blir såhär. Ibland (och kanske drar jag det för långt nu), men jag sa nej till en KK relation. Dyker han upp är det möjligt att han tänker att jag är mer ”samarbetsvillig” då. Efter att ha mått dåligt ett tag. Och givetvis kan han alltid säga att ”jag har aldrig lovat dig något”. Rätt i teorin… men…
Jag tänker också att det tar en sekund att öppna meddelanden. Han gjorde ju lite så hela juni, väntat några dagar med att öppna. Jag har inte varit arg eller så mot honom för det. Men det var jobbigt.
Han kommer förmodligen inte att öppna ytterligare medelanden förän han känner för det. Kanske har han tagit bort hela appen. Det är inte Messenger så han kan inte se några meningar föränn han öppnar. Men han ser att jag skrivit, tydligt på displayen.
Jag kanske är misstänksam som tusan, men i och med att han inte avbrutit ”relationen” vilket han i normala fall skulle gjort (alltid varit tydlig med vad han vill och inte vill, inte ge falska förhoppningar) så är risken stor att han hör av sig ”nu är jag här, fy vad upptagen jag varit, tagit några introvertdagar (ensamtid) och nu vill jag gärna ses). Trots allt har sista veckornas sporadiska konversation varit glad och trevlig. Så nån anledning att ”försvinna” finns egentligen inte…vilket man ju skulle kunnat tänkt om det tjafsats och bråkats.
Jag har min plan och deadline, inte många dagar kvar nu. Idag har jag mått lite bättte, lite mer ilska att ”vem fan tror han att han är”…för en sak vet jag om honom, han är en tänkare. Och han vet mina svagheter också. Och nåt lurt är det att medvetet inte öppna medelanden, nån gång sitter man ju mer, tar en kaffe, äter osv. Men han vill gärna få mig att tro att han är så sliten och upptagen, grejen är att han lever det mest stressfria livet än någon av mina jämnåriga vänner och bekanta gör.
Kan även tillägga att jag förstörde en riktigt fin relation pga honom. Nu var det väl påväg ändå, men denna kille tryckte på ganska hårt… på ett sätt som ja… det var inte så illa som han påstod. Han tyckte jag var kontrollerad å det grövsta. Så var det inte, möjligtvis lite tråkig relation men kontrollerad… nej. Ibland känns det som han vridit om min hjärna helt.