Behöver lite stöd

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag tar ett steg i taget. För att det passar bäst för mig så. Bara idag har jag mått enormt mycket bättre… jag brukar ta ett steg i taget. Sen tycker jag ändå det är ganska givet att han aldrig kommer att höra av sig.

Jag hoppas bara du inte trillar tillbaka om han hör av sig, för då måste du gå igenom allt det här en gång till, och kanske en gång till efter det. :heart
 
Jag hoppas bara du inte trillar tillbaka om han hör av sig, för då måste du gå igenom allt det här en gång till, och kanske en gång till efter det. :heart
Just nu och sen i FM känns det som enda anledningen att jag skulle vilja att han hör av sig är för att säga åt honom att det räcker nu. Ett par dagar till i detta är jag nog där.

Visst, människor kan vara si eller så i sin personlighet. Men här är en person som förvisso är introvert som som säger att ”såhär gör man absolut inte”, som framhåller sig som en klok person med hög moral och en vilja att absolut inte vilja såra eller vara otydlig.
 
Jag är ganska säker på att ingen anser sig själv som respektlös och egoistisk. En parallell är mitt ex som sagt och gjort så märkliga saker mot mig att de flesta baxnar och rent av undrar om han typ blivit dement eller så, han å sin sida anser att jag är en människa han respekterar jättemycket. Jag har landat i att det spelar ingen roll hur hans intention är, det viktiga är hur det kändes för mig oavsett. Jag kommer aldrig att fatta hur man kan göra som han gjort mot en annan människa- han anser att han gjort sitt bästa och absolut inte velat göra illa - skitsamma med hans intention om han inte fattar vad som skadar
Tack för ett tänkvärt inlägg. Jag försöker att också tänka så.

Oavsett vad det än är så gör han mig ledsen. Och han vet det…och han vet dessutom att nån form av kommunikation är viktigt för mig. Behöver inte vara varje dag eller så. Känner också att betendet är enormt respektlöst oavsett vad han har för tanke om det. Han är liksom inte handikappad, han jobbar på för fullt med båt och återhämtning. Så ett medelande på 14 dagar är han fullt kapabel till.

Skulle man frågat skulle han förmodligen svara att han har fullt med sitt, introvert, osocial period eller nåt annat. Inte att han är medvetet taskig.
 
Hej
Du har så rätt, det är rent förnedrande att sitta och vänta på att han ev skall höra av sig. Det värsta är att jag vet att han också vet det.

Du har rätt i att han visat det, samtidigt skulle han innan tystanden komma, vi skulle försöka ses såsom vi sagt. Vad som hänt sen vet jag inte.

Jag hoppas också att jag någon gång kan känna att jag tog kontroll över det. Samtidigt blir han obstinat om jag har behov också. Och jag vet inte vad som gör att han inte svarar. För han var supertrevlig sist.

Det är nog efter lite eftertanke det som var grejen tror jag. Jag har dålig självkänsla, som tusan. Han fanns där, bekräftade osv fanns där hela tiden och jag växte i det. Då blir det ännu värre att han lämnar såhär. Han har lagt massor med tid, pengar osv på mig, varje dejt har vi båda uppskattat till tusen.

Kompisen tror att han blev kär på riktigt och sen rädd (han är rädd för känslor och relationer). Sen insåg han att det inte funkar och är dumt att ses… svårt att säga nej därför gör såhär. Men oavsett… det är så galet dåligt, så galet respektlöst. Måste bara pränta in det på nåt vis. För just nu känner jag att jag förtjänar det… även fast jag vet att jag varken tjatat på honom, bråkat eller annat.
Men nej... han blev INTE kär på riktigt. Då skulle han inte ha agerat så här. Tänk inte ens den tanken - du lurar bara dig själv.
 
Men nej... han blev INTE kär på riktigt. Då skulle han inte ha agerat så här. Tänk inte ens den tanken - du lurar bara dig själv.
Finns de som tror han var. Egentligen spelar det ju ingen roll, men ett tag var jag verklgen allt. Han har beskrivit att han dels när han blir för nära nån tara avstånd, att det känns obehagligt, dels är han väldigt tankestyrd och vet egentligen att detta inte kan bli mer än vad det redan är pga avstånd. Ville mest visa på att det där är hans logik och sätt att tänka. Att han blir undvikande när det blir för nära/mycket/känslor.

Men egentligen spelar det ingen roll som sagt. Bara att det likaväl KAN ha varit så. Han har sagt många gånger att ”jag känner mig egoistisk som håller fast vid dig när jag vet att det i förlängningen är omöjligt”.

Men som sagt, idag läge spelar det ju ingen roll. Vad han var då.
 
Finns de som tror han var. Egentligen spelar det ju ingen roll, men ett tag var jag verklgen allt. Han har beskrivit att han dels när han blir för nära nån tara avstånd, att det känns obehagligt, dels är han väldigt tankestyrd och vet egentligen att detta inte kan bli mer än vad det redan är pga avstånd. Ville mest visa på att det där är hans logik och sätt att tänka. Att han blir undvikande när det blir för nära/mycket/känslor.

Men egentligen spelar det ingen roll som sagt. Bara att det likaväl KAN ha varit så. Han har sagt många gånger att ”jag känner mig egoistisk som håller fast vid dig när jag vet att det i förlängningen är omöjligt”.

Men som sagt, idag läge spelar det ju ingen roll. Vad han var då.
Han kan väl mycket väl ha varit kär i dig?
Han åkte till dig flera gånger?

Alla följer inte sina känslor dock och känslor kan även komma och gå över fort ibland.
 
Han kan väl mycket väl ha varit kär i dig?
Han åkte till dig flera gånger?

Alla följer inte sina känslor dock och känslor kan även komma och gå över fort ibland.
Så är det absolut. Men han ÄR förnuftstyrd medan jag är mer känslostyrd.
Ser man hur det blev så blev det mer att ”jag borde släppa dig men jag kan inte” och sen massa anledningar till varför det förnuftsmässigt inte går. Och varför han inte kan/vill ha en relation. Som logiska argument. Det är heller inte likt honom att inte svara såhär…

Visst han kanske bara tröttnat, men jag tror han kämpade på sitt håll. Han ville verklgen inte bli av med mig. Samtidigt så säger ju hans förnuft att han måste för det finns ingen framtid. Om en så tillbakadragen och skygg person pratar om att t.o.m. flytta så något var det… sen fick jag en logisk dialog om att man inte kan flytta pga en person osv. Men ja… det där kom successivt, det där förnuftiga.

Men som sagt, i dagens läge är det som det är. Och något vill han ju visa på genom att inte svara.
 
Så är det absolut. Men han ÄR förnuftstyrd medan jag är mer känslostyrd.
Ser man hur det blev så blev det mer att ”jag borde släppa dig men jag kan inte” och sen massa anledningar till varför det förnuftsmässigt inte går. Och varför han inte kan/vill ha en relation. Som logiska argument. Det är heller inte likt honom att inte svara såhär…

Visst han kanske bara tröttnat, men jag tror han kämpade på sitt håll. Han ville verklgen inte bli av med mig. Samtidigt så säger ju hans förnuft att han måste för det finns ingen framtid. Om en så tillbakadragen och skygg person pratar om att t.o.m. flytta så något var det… sen fick jag en logisk dialog om att man inte kan flytta pga en person osv. Men ja… det där kom successivt, det där förnuftiga.

Men som sagt, i dagens läge är det som det är. Och något vill han ju visa på genom att inte svara.
Jag tycker mest det låter som han fick kalla fötter, och hoppas att du ska låta det rinna ut i sanden. Så något svar ska du nog sluta hoppas på.
 
Jag tycker mest det låter som han fick kalla fötter, och hoppas att du ska låta det rinna ut i sanden. Så något svar ska du nog sluta hoppas på.
Jag sitter inte och hoppas alls.

Kalla fötter är väl just det jag försöker få fram. Ja den som lever får se men har ingen förhoppning på nåt alls från honom.
Han brukade alltid vara noga med att jag inte skulle ha falska förhoppningar och sånt. Så skulle han höra av sig är det nog mer det att säga att det inte passar att ses heller av nån anledning
 
Finns de som tror han var. Egentligen spelar det ju ingen roll, men ett tag var jag verklgen allt. Han har beskrivit att han dels när han blir för nära nån tara avstånd, att det känns obehagligt, dels är han väldigt tankestyrd och vet egentligen att detta inte kan bli mer än vad det redan är pga avstånd. Ville mest visa på att det där är hans logik och sätt att tänka. Att han blir undvikande när det blir för nära/mycket/känslor.

Men egentligen spelar det ingen roll som sagt. Bara att det likaväl KAN ha varit så. Han har sagt många gånger att ”jag känner mig egoistisk som håller fast vid dig när jag vet att det i förlängningen är omöjligt”.

Men som sagt, idag läge spelar det ju ingen roll. Vad han var då.
Han snackar en massa skit och manipulerar folk. Det är vad jag tror. Och nej, jag tror inte att det kan ha varit så - alls. Jag ryser i hela kroppen när jag läser vad han sagt till dig och hur han beskriver sig själv. Känner igen typen och föraktar den av hela mitt hjärta. Och jag kan nästan lova dig att plötsligt hittar han någon han verkligen BLIR kär i och då har han inga problem alls med att ha ett riktigt förhållande.
 
Han snackar en massa skit och manipulerar folk. Det är vad jag tror. Och nej, jag tror inte att det kan ha varit så - alls. Jag ryser i hela kroppen när jag läser vad han sagt till dig och hur han beskriver sig själv. Känner igen typen och föraktar den av hela mitt hjärta. Och jag kan nästan lova dig att plötsligt hittar han någon han verkligen BLIR kär i och då har han inga problem alls med att ha ett riktigt förhållande.
Jag behöver höra det där, sluta tycka synd om honom och försöka förstå. Oavsett om han så skulle sitta och gråta så är det han gjort ändå extremt taskigt. Möjligt att han gör så när han hittar rätt men svårt att tro det.

Får jag fråga vad du mest reagerar/ryser för över det jag beskrivit? Känns som att jag behöver veta det…för att stärka mig själv.
 
Jag behöver höra det där, sluta tycka synd om honom och försöka förstå. Oavsett om han så skulle sitta och gråta så är det han gjort ändå extremt taskigt. Möjligt att han gör så när han hittar rätt men svårt att tro det.

Får jag fråga vad du mest reagerar/ryser för över det jag beskrivit? Känns som att jag behöver veta det…för att stärka mig själv.

Nu var det inte mig du frågade, men jag håller med, ville jag bara skriva.
Nej man behöver inte vilja leva i någon klassisk tvåsamhet, det är självklart upp till varje enskild att utforma sitt liv som man vill.

Men jag tycker också han är skittaskig mot dig, du lider ju! Vad jag förstår så är han medveten om hur den här icke-kontakten tär på dig, även om du kanske inte sagt det rätt ut och det är nog det som skaver mest för mig tror jag. Han är där nånstans och gör gud vet vad, när han skulle kunna lägga 1 sekund på att öppna dina meddelanden och svara. Ingen har så mycket att göra med någon båt att det blir totalt omöjligt att höra av sig snabbt till någon man bryr sig om. Genom hela tråden har det varit hans race fullständigt, och nä han tycker säkert inte att han elak och respektlös men jag tycker det är ganska vidrigt gjort när han vet att du inte mår bra av det. Har man minsta lilla hjärta i kroppen låter man väl inte folk gå runt att må skit om man har möjlighet att påverka det.

Du liksom bara ska sitta där och vänta medan han gör vad fan han vill och sen då... Så kommer han och sedan kan han fortsätta behandla dig som skit efter besöket? Typ som om du är en gammal film man startar som man redan sett när man inte har något bättre för sig. Nej fy!


Alltså jag tycker du ska höra av dig och säga tack men nej tack. Han kanske inte öppnar meddelandet men han lär ändå de första meningarna på displayen... Du kan nog helt lita på att han får informationen, oavsett om han bemödar sig med att öppna eller inte.
 
Nu var det inte mig du frågade, men jag håller med, ville jag bara skriva.
Nej man behöver inte vilja leva i någon klassisk tvåsamhet, det är självklart upp till varje enskild att utforma sitt liv som man vill.

Men jag tycker också han är skittaskig mot dig, du lider ju! Vad jag förstår så är han medveten om hur den här icke-kontakten tär på dig, även om du kanske inte sagt det rätt ut och det är nog det som skaver mest för mig tror jag. Han är där nånstans och gör gud vet vad, när han skulle kunna lägga 1 sekund på att öppna dina meddelanden och svara. Ingen har så mycket att göra med någon båt att det blir totalt omöjligt att höra av sig snabbt till någon man bryr sig om. Genom hela tråden har det varit hans race fullständigt, och nä han tycker säkert inte att han elak och respektlös men jag tycker det är ganska vidrigt gjort när han vet att du inte mår bra av det. Har man minsta lilla hjärta i kroppen låter man väl inte folk gå runt att må skit om man har möjlighet att påverka det.

Du liksom bara ska sitta där och vänta medan han gör vad fan han vill och sen då... Så kommer han och sedan kan han fortsätta behandla dig som skit efter besöket? Typ som om du är en gammal film man startar som man redan sett när man inte har något bättre för sig. Nej fy!


Alltså jag tycker du ska höra av dig och säga tack men nej tack. Han kanske inte öppnar meddelandet men han lär ändå de första meningarna på displayen... Du kan nog helt lita på att han får informationen, oavsett om han bemödar sig med att öppna eller inte.
Tack
Nej för mig känns inte betendet riktigt sunt. Och då tänker jag sammantaget på allt han sagt och gjort. Visst kan man tröttna, visst kan man göra slut på en relation, men då gör man ju liksom det. En sån sak hade jag tagit, även om det är tungt men då vet man ju. Och kan läka ihop sig därefter.

Kan tycka det är skönt att fler kan se det även om flera härinne tycker han beter sig fullt normalt. Som en vanlig kille som tröttnat liksom.

Ang parrelation synkade han ganska tidigt vad jag hade för tankar kring relationer. Han tyckte de överensstämde med hans eget tänk. Utom att jag gärna bor med den jag är tillsammans med och inte trivs som särbo. Har varit det och kände mig ganska rotlös/hemlös. Det vet han, har vetat från början.

Ja, han vet mycket väl hur jag reagerar och tänker när det blir såhär. Ibland (och kanske drar jag det för långt nu), men jag sa nej till en KK relation. Dyker han upp är det möjligt att han tänker att jag är mer ”samarbetsvillig” då. Efter att ha mått dåligt ett tag. Och givetvis kan han alltid säga att ”jag har aldrig lovat dig något”. Rätt i teorin… men…

Jag tänker också att det tar en sekund att öppna meddelanden. Han gjorde ju lite så hela juni, väntat några dagar med att öppna. Jag har inte varit arg eller så mot honom för det. Men det var jobbigt.

Han kommer förmodligen inte att öppna ytterligare medelanden förän han känner för det. Kanske har han tagit bort hela appen. Det är inte Messenger så han kan inte se några meningar föränn han öppnar. Men han ser att jag skrivit, tydligt på displayen.

Jag kanske är misstänksam som tusan, men i och med att han inte avbrutit ”relationen” vilket han i normala fall skulle gjort (alltid varit tydlig med vad han vill och inte vill, inte ge falska förhoppningar) så är risken stor att han hör av sig ”nu är jag här, fy vad upptagen jag varit, tagit några introvertdagar (ensamtid) och nu vill jag gärna ses). Trots allt har sista veckornas sporadiska konversation varit glad och trevlig. Så nån anledning att ”försvinna” finns egentligen inte…vilket man ju skulle kunnat tänkt om det tjafsats och bråkats.

Jag har min plan och deadline, inte många dagar kvar nu. Idag har jag mått lite bättte, lite mer ilska att ”vem fan tror han att han är”…för en sak vet jag om honom, han är en tänkare. Och han vet mina svagheter också. Och nåt lurt är det att medvetet inte öppna medelanden, nån gång sitter man ju mer, tar en kaffe, äter osv. Men han vill gärna få mig att tro att han är så sliten och upptagen, grejen är att han lever det mest stressfria livet än någon av mina jämnåriga vänner och bekanta gör.

Kan även tillägga att jag förstörde en riktigt fin relation pga honom. Nu var det väl påväg ändå, men denna kille tryckte på ganska hårt… på ett sätt som ja… det var inte så illa som han påstod. Han tyckte jag var kontrollerad å det grövsta. Så var det inte, möjligtvis lite tråkig relation men kontrollerad… nej. Ibland känns det som han vridit om min hjärna helt.
 
Senast ändrad:
Vet du unhappy….. jag stöttade i 7 år en nära vän i hennes relation. De ville hela tiden olika mycket. Det hette att han var rädd när de kom varandra för nära, att hans intressen tog all tid och kraft, han hade bristande förmåga till känslor, han var introvert, han måste tvunget bo själv, han var bipolär ibland enbart deprimerad, han måste tvunget bo på en båt och ca tio saker till. Han försvann var ju så introvert och blev helt slut av kontakt och dök upp som gubben i lådan i bästa fall och då var han stundtals riktigt kärleksfull stundtals ärlig med att han inte kunde ha en relation med någon. Ja ärlig och ärlig kan väl diskuteras för när han väl blev kär köpte han en bostad åt sig och nya kvinnan och den var banne mig inte på en båt. Det är över tio år sedan nu och han är troligtvis varken psykiskt sjuk lider av närhetsfobi. Han är väldigt extrovert nu för tiden ihop med sin ”nya”. Förr orkade han inte med att umgås med någon ihop med en partner.
 
Vet du unhappy….. jag stöttade i 7 år en nära vän i hennes relation. De ville hela tiden olika mycket. Det hette att han var rädd när de kom varandra för nära, att hans intressen tog all tid och kraft, han hade bristande förmåga till känslor, han var introvert, han måste tvunget bo själv, han var bipolär ibland enbart deprimerad, han måste tvunget bo på en båt och ca tio saker till. Han försvann var ju så introvert och blev helt slut av kontakt och dök upp som gubben i lådan i bästa fall och då var han stundtals riktigt kärleksfull stundtals ärlig med att han inte kunde ha en relation med någon. Ja ärlig och ärlig kan väl diskuteras för när han väl blev kär köpte han en bostad åt sig och nya kvinnan och den var banne mig inte på en båt. Det är över tio år sedan nu och han är troligtvis varken psykiskt sjuk lider av närhetsfobi. Han är väldigt extrovert nu för tiden ihop med sin ”nya”. Förr orkade han inte med att umgås med någon ihop med en partner.
Låter ju ganska likt denna kille… som han är nu. Fast han är mer introvert halvårsvis har jag fattat det.

Många inlägg handlar om vad han skulle kunna bli/förändras när han träffar rätt. För
mig är det dock ganska ointressant vad han skulle kunna bli eventuellt med nån annan i framtiden. Det är en sak jag aldrig kommer att få veta. Vad jag förstått nu ör han fullkomligt nöjd med att vara singel och bara sköta sig själv.
 
Vet du unhappy….. jag stöttade i 7 år en nära vän i hennes relation. De ville hela tiden olika mycket. Det hette att han var rädd när de kom varandra för nära, att hans intressen tog all tid och kraft, han hade bristande förmåga till känslor, han var introvert, han måste tvunget bo själv, han var bipolär ibland enbart deprimerad, han måste tvunget bo på en båt och ca tio saker till. Han försvann var ju så introvert och blev helt slut av kontakt och dök upp som gubben i lådan i bästa fall och då var han stundtals riktigt kärleksfull stundtals ärlig med att han inte kunde ha en relation med någon. Ja ärlig och ärlig kan väl diskuteras för när han väl blev kär köpte han en bostad åt sig och nya kvinnan och den var banne mig inte på en båt. Det är över tio år sedan nu och han är troligtvis varken psykiskt sjuk lider av närhetsfobi. Han är väldigt extrovert nu för tiden ihop med sin ”nya”. Förr orkade han inte med att umgås med någon ihop med en partner.
Jah blir också så sjukt trött på att vissa använder "introvert" som en förklaringsmodell för att bete sig som en skitstövel. Som att vara introvert är synonymt med dåliga beteenden.
 
Jah blir också så sjukt trött på att vissa använder "introvert" som en förklaringsmodell för att bete sig som en skitstövel. Som att vara introvert är synonymt med dåliga beteenden.
Avstickare, men kan bara hålla med. Är själv ganska mycket introvert och förstått att många inte gillar dessa… inte så märkligt egentligen om ordet används för att ursäkta ett dåligt betende.

För mig innebär det att tex inte boka kompisdejt efter ett jobbmöte. Och ha några kravfria dagar i veckan, gärna ensam. Men nog kan jag hänga med ev partner, svara i telefon och vara trevlig
 
Avstickare, men kan bara hålla med. Är själv ganska mycket introvert och förstått att många inte gillar dessa… inte så märkligt egentligen om ordet används för att ursäkta ett dåligt betende.

För mig innebär det att tex inte boka kompisdejt efter ett jobbmöte. Och ha några kravfria dagar i veckan, gärna ensam. Men nog kan jag hänga med ev partner, svara i telefon och vara trevlig
Hans beteende har ingenting med introvert att göra jag skulle gissa på psykisk ohälsa eller ointresse.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Trigger varning om psykisk ohälsa. Kort fattat historia, så har jag sen redan som barn mått dåligt till och från. Problem med skolgång...
Svar
18
· Visningar
1 018
Senast: Rosett
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 763
Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 160
Senast: Cattis_E
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 103
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vilken försäkring?
  • Valp 2025
  • Inkorsningsmetod

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp