Behöver lite stöd

[Unhappy]

Hans beteende har ingenting med introvert att göra jag skulle gissa på psykisk ohälsa eller ointresse.

Psykisk ohälsa kan stämma, finns vissa indikationer på det. Och det har funnits tidigare med mörka perioder som han säger. Då har han gått in i sig själv och ingen har kunnat hjälpa.

Ointresse kan det också vara, dock väldigt märkligt att boka in att ses osv med nån man inte är intresserad av. Å andra sidan kan han ju ångrat sig efter det, men han har som sagt varit noga med att jag inte skall ha falska förhoppningar. Men försvinna är ju också ett sätt…

Introvert kan man ju vara ändå, men att inte kunna svara på ett medelande på 2 veckor med nån man skall träffa… njae.! När man vet att han periodvis både kan skicka över 100 medelanden på en dag plus maila utöver. Han kallade det att han hade en liten topp då… så vad han är inne nu vet jag inte. Men definitivt är inte introvertet en orsak.

 

[Nota]

Psykisk ohälsa kan stämma, finns vissa indikationer på det. Och det har funnits tidigare med mörka perioder som han säger. Då har han gått in i sig själv och ingen har kunnat hjälpa.

Ointresse kan det också vara, dock väldigt märkligt att boka in att ses osv med nån man inte är intresserad av. Å andra sidan kan han ju ångrat sig efter det, men han har som sagt varit noga med att jag inte skall ha falska förhoppningar. Men försvinna är ju också ett sätt…

Introvert kan man ju vara ändå, men att inte kunna svara på ett medelande på 2 veckor med nån man skall träffa… njae.! När man vet att han periodvis både kan skicka över 100 medelanden på en dag plus maila utöver. Han kallade det att han hade en liten topp då… så vad han är inne nu vet jag inte. Men definitivt är inte introvertet en orsak.

Om det är psykisk ohälsa har det inget med dig att göra då är han inte kapabel till att tänka på dig just nu.

Har han tappat intresset kanske han är för feg för att säga det.

Nej precis introvert är det ju inte finns ingen människa i välden som beter sig som honom enbart pga introvert personlighet

 

[Return_to_the_moon]

Alltså jag vet att du inte vill blocka men jag har gjort det i en lite liknande situation och det kändes så bra att ta kontrollen och äga mitt liv. Inte vänta på att den andra ska göra si eller så.

Jag dejtade/umgicks med en kille i 6 mån. Vi bodde på samma gata så vi sågs ofta. Grejen med honom var att han drog sig undan och svarade mig inte när det blev någon liten konflikt/han blev sur för något. Istället för att hantera det genom att ta upp det med mig så ignorerade han mig och svarade inte på meddelanden. Han hade inte heller haft en längre relation än 1år typ men ville ha det. När jag förstod att detta var hans beteende och det hände igen så fick jag nog. Jag mådde nämligen så dåligt av detta då det triggade mina svagheter (separationsångest osv.). Jag förstod att fortsatt kontakt med honom skulle vara destruktivt och eftersom jag va beroende av kontakt med honom så behövde jag bryta ordentligt och inte låta honom komma tillbaka igen. Så medan han ghostade mig en gång så bara blockade jag.

Det kändes otroligt skönt! Fast jag hade känslor för honom och saknade hur kul vi hade ihop så hade vi faktiskt bara känt varandra i 6mån och jag visste att en fortsatt relation med honom hade brutit ned mig totalt. Han var inte en elak/ego människa eller så. Han hade bara sina problem och jag mina och vi triggade varandra på ett destruktivt sätt.

Jag skulle rekommendera dig att blocka nu. Utan något meddelande med förklaring då han inte bryr sig om att läsa dina mess ändå. Jag skulle känna det som förnedrande om jag skickade fler mess till en sån kille. Om du blockar och bestämmer att du inte vill ha en sådan relation så lovar jag att du kommer känna dig så stärkt efteråt och det kommer gynna dig i framtida relationer då du vet att det är du som styr ditt liv.

 

[Otherside]

45 sidor senare, i en tråd som vad jag förstått är den andra (?) om samma person, står du fortfarande kvar på ruta 1. Och ältar (förlåt...). Medan han inte ens öppnar dina meddelanden på 2 veckor.

Du säger att du bara vill ses för att få nåt slags avslut, men personligen tror jag inte riktigt på det. (Jag kan ha fel!) Jag tror att du fortfarande längtar efter den här killen, som med all tydlighet visat att han inte tänker gå in i nåt förhållande med dig. Jag kan till och med tänka mig att han backar rejält pga att han uppfattar dig som krävande och jobbig. Alla dessa sida upp och sida ner med analyserande och grubblande som inte lett någonstans, tycker jag visar lite på just det.

Jag förstår din bakgrund och att det här är jobbigt, men allt detta ältande kommer aldrig att leda någonstans med er två. Kanske du behöver tråden för att FÅ älta, men nån lösning på problemet kommer du inte att hitta här, om det handlar om hur din dröm om honom ska uppfyllas.

Jag skriver detta pga egen erfarenhet, både med mig själv och andra, och jag vill dig väl.

 

[Unhappy]

Om det är psykisk ohälsa har det inget med dig att göra då är han inte kapabel till att tänka på dig just nu.

Har han tappat intresset kanske han är för feg för att säga det.

Nej precis introvert är det ju inte finns ingen människa i välden som beter sig som honom enbart pga introvert personlighet

Nåt av det. Eller så är det bara så han är… har anser att han har nog med sitt men lämnade ändå dörren öppen att vi skulle ses… utifall han skulle känna sig sugen på det.

Han berättade att hans kompis sagt att ”du spelar du för att få vara ifred”… han höll med. Känns väl lite så.

 

[Unhappy]

Alltså jag vet att du inte vill blocka men jag har gjort det i en lite liknande situation och det kändes så bra att ta kontrollen och äga mitt liv. Inte vänta på att den andra ska göra si eller så.

Jag dejtade/umgicks med en kille i 6 mån. Vi bodde på samma gata så vi sågs ofta. Grejen med honom var att han drog sig undan och svarade mig inte när det blev någon liten konflikt/han blev sur för något. Istället för att hantera det genom att ta upp det med mig så ignorerade han mig och svarade inte på meddelanden. Han hade inte heller haft en längre relation än 1år typ men ville ha det. När jag förstod att detta var hans beteende och det hände igen så fick jag nog. Jag mådde nämligen så dåligt av detta då det triggade mina svagheter (separationsångest osv.). Jag förstod att fortsatt kontakt med honom skulle vara destruktivt och eftersom jag va beroende av kontakt med honom så behövde jag bryta ordentligt och inte låta honom komma tillbaka igen. Så medan han ghostade mig en gång så bara blockade jag.

Det kändes otroligt skönt! Fast jag hade känslor för honom och saknade hur kul vi hade ihop så hade vi faktiskt bara känt varandra i 6mån och jag visste att en fortsatt relation med honom hade brutit ned mig totalt. Han var inte en elak/ego människa eller så. Han hade bara sina problem och jag mina och vi triggade varandra på ett destruktivt sätt.

Jag skulle rekommendera dig att blocka nu. Utan något meddelande med förklaring då han inte bryr sig om att läsa dina mess ändå. Jag skulle känna det som förnedrande om jag skickade fler mess till en sån kille. Om du blockar och bestämmer att du inte vill ha en sådan relation så lovar jag att du kommer känna dig så stärkt efteråt och det kommer gynna dig i framtida relationer då du vet att det är du som styr ditt liv.

Tack för att du berättade. Låter lite som mig/killen.

Det är ju det jag vill att komma dit. Men det är supersvårt. Speciellt som man ju undrat varför det började såhär helt plötsligt.

Ja, den dagen kommer. Men jag är inte riktigt där än men det kommer. Känner liksom mer ilska, mer att ”men vad skulle han kunna säga då”. Hoppas att kunna hålla det…

 

[Unhappy]

45 sidor senare, i en tråd som vad jag förstått är den andra (?) om samma person, står du fortfarande kvar på ruta 1. Och ältar (förlåt...). Medan han inte ens öppnar dina meddelanden på 2 veckor.

Du säger att du bara vill ses för att få nåt slags avslut, men personligen tror jag inte riktigt på det. (Jag kan ha fel!) Jag tror att du fortfarande längtar efter den här killen, som med all tydlighet visat att han inte tänker gå in i nåt förhållande med dig. Jag kan till och med tänka mig att han backar rejält pga att han uppfattar dig som krävande och jobbig. Alla dessa sida upp och sida ner med analyserande och grubblande som inte lett någonstans, tycker jag visar lite på just det.

Jag förstår din bakgrund och att det här är jobbigt, men allt detta ältande kommer aldrig att leda någonstans med er två. Kanske du behöver tråden för att FÅ älta, men nån lösning på problemet kommer du inte att hitta här, om det handlar om hur din dröm om honom ska uppfyllas.

Jag skriver detta pga egen erfarenhet, både med mig själv och andra, och jag vill dig väl.

Tråkigt att du vill påtala till mig hur lång tråden är, kan jag hjälpa det menar du?

Vet du, för 2 veckor sedan låg jag i fosterställning och skakade… jag var så rädd för ”separation” som för mig innebär livsfara. Inte alls rimligt för de flesta men där är jag inte alls idag…

Jag tror inte alls att jag och denna kille skall bli ihop. Däremot skulle det kännas bättre led ett avslut än en ghostning. Vet inte heller hur krävande jag varit. Skickat ett medelande i veckan ”Hej hur går det” alltså 2 gånger. Låtit honom vara när han haft sina dagar av tystnad och svarat när han skrivit nåt…varför är det jobbigt/krävande för honom?

Som jag skrivit innan, ja jag har ett behov ibland av att älta sönder saker. Speciellt när sånt här händer just för att jag undrar och det gör ont. Andra saker- nej inte alls.

Tycker i övrigt inte ditt inlägg var så trevligt alls. Det är inte mitt fel hur lång tråden är, jag har satt en plan/deadline, jag har fått en hel del svar som hjälpt otroligt mycket och kände att jag började komma på rätt väg. I MIN takt, som inte är speciellt snabb men ändå går framåt…men men…jag har heller aldrig sagt att tråden är en lösning. Men däremot har flertal inlägg hjälpt mig mycket. Tycker man tråden är för lång och tråkig kan man ju undvika att läsa den med.
Själv kan kan t.o.m. se många förändringar både i mående och hur jag skriver nu jämfört med i början av tråden… jag var så extremt ångestfylld. Allt handlade bara om honom, inget om mig. Jag kan jobba och t.o.m. le ibland och den där skulden för ingenting… börjar försvinna.
Men men…

 

[Sonic76]

Tråkigt att du vill påtala till mig hur lång tråden är, kan jag hjälpa det menar du?

Vet du, för 2 veckor sedan låg jag i fosterställning och skakade… jag var så rädd för ”separation” som för mig innebär livsfara. Inte alls rimligt för de flesta men där är jag inte alls idag…

Jag tror inte alls att jag och denna kille skall bli ihop. Däremot skulle det kännas bättre led ett avslut än en ghostning. Vet inte heller hur krävande jag varit. Skickat ett medelande i veckan ”Hej hur går det” alltså 2 gånger. Låtit honom vara när han haft sina dagar av tystnad och svarat när han skrivit nåt…varför är det jobbigt/krävande för honom?

Som jag skrivit innan, ja jag har ett behov ibland av att älta sönder saker. Speciellt när sånt här händer just för att jag undrar och det gör ont. Andra saker- nej inte alls.

Tycker i övrigt inte ditt inlägg var så trevligt alls. Det är inte mitt fel hur lång tråden är, jag har satt en plan/deadline, jag har fått en hel del svar som hjälpt otroligt mycket och kände att jag började komma på rätt väg. I MIN takt, som inte är speciellt snabb men ändå går framåt…men men…jag har heller aldrig sagt att tråden är en lösning. Men däremot har flertal inlägg hjälpt mig mycket. Tycker man tråden är för lång och tråkig kan man ju undvika att läsa den med.
Själv kan kan t.o.m. se många förändringar både i mående och hur jag skriver nu jämfört med i början av tråden… jag var så extremt ångestfylld. Allt handlade bara om honom, inget om mig. Jag kan jobba och t.o.m. le ibland och den där skulden för ingenting… börjar försvinna.
Men men…

Det är inte säkert du får ett avslut.
I mitt fall valde jag att stoppa all kontakt för min egen skull, även om det var tufft.
Jag ville ha en förklaring, eller snarare skälla ut fanskapet, men mådde egentligen bäst av att bara bryta.

 

[Unhappy]

Det är inte säkert du får ett avslut.
I mitt fall valde jag att stoppa all kontakt för min egen skull, även om det var tufft.
Jag ville ha en förklaring, eller snarare skälla ut fanskapet, men mådde egentligen bäst av att bara bryta.

Nej, det hoppet börjar ju grusas mer och mer. Även om det skulle vara skönt att kunna prata som 2 vuxna människor.

Ja, jag är påväg dit känns det som. Hör han inte av sig nu när han drar iväg så har han ju lite svarat/avslutat och visat vad han är får person. Tror en del av det jag fastnat i är min bild över vilken fin och ärlig person detta är… som säkert mår dåligt.
Men tyder ju mer på att han lurat skiten ut mig och är för feg att säga det/avsluta.
Men ibland är det svårt att tänka så om en person man så länge nästan sett upp till för hans kloka fina sätt att tänka, bry sig, tänka mm

 

[Otherside]

Tråkigt att du vill påtala till mig hur lång tråden är, kan jag hjälpa det menar du?

Vet du, för 2 veckor sedan låg jag i fosterställning och skakade… jag var så rädd för ”separation” som för mig innebär livsfara. Inte alls rimligt för de flesta men där är jag inte alls idag…

Jag tror inte alls att jag och denna kille skall bli ihop. Däremot skulle det kännas bättre led ett avslut än en ghostning. Vet inte heller hur krävande jag varit. Skickat ett medelande i veckan ”Hej hur går det” alltså 2 gånger. Låtit honom vara när han haft sina dagar av tystnad och svarat när han skrivit nåt…varför är det jobbigt/krävande för honom?

Som jag skrivit innan, ja jag har ett behov ibland av att älta sönder saker. Speciellt när sånt här händer just för att jag undrar och det gör ont. Andra saker- nej inte alls.

Tycker i övrigt inte ditt inlägg var så trevligt alls. Det är inte mitt fel hur lång tråden är, jag har satt en plan/deadline, jag har fått en hel del svar som hjälpt otroligt mycket och kände att jag började komma på rätt väg. I MIN takt, som inte är speciellt snabb men ändå går framåt…men men…jag har heller aldrig sagt att tråden är en lösning. Men däremot har flertal inlägg hjälpt mig mycket. Tycker man tråden är för lång och tråkig kan man ju undvika att läsa den med.
Själv kan kan t.o.m. se många förändringar både i mående och hur jag skriver nu jämfört med i början av tråden… jag var så extremt ångestfylld. Allt handlade bara om honom, inget om mig. Jag kan jobba och t.o.m. le ibland och den där skulden för ingenting… börjar försvinna.
Men men…

Jag menade inte att vara otrevlig, förlåt om du tog det så. Jag ville däremot vara så rak jag bara kunde, istället för att tassa runt som på äggskal av rädsla att säga något obekvämt.

Jag har inte varit i exakt din situation, men i situation av ältande, grubblande, analyserande och byggande av teorier, medan han seglat vidare (pun not intended...) i livet utan att ge det hela en tanke. Jag har också en väninna, som tillbringade ÅR med ältande och analyserande och grubblande i ett aldrig avstannande hamsterhjul, fastän alla i omgivningen såg glasklart att snubben aldrig tänkt en tanke på att lämna sin fru för henne. Men ingen vågade säga nåt utan bara höll med och mmm-ade och nickade. Det var outhärdligt och folk drog sig undan till slut.

Jag menar inte att du är precis så, men jag ser likheter i den här långa, långa tråden och tycker det är rätt ok ändå att peka på dem.

OM det är som du säger att ältandet har en positiv inverkan på dig, och jag förstår absolut att det känns skönt att kunna bolla med alla kloka här på Buke så är det så och vem är jag att försöka stoppa matchen. Den kanske behöver bli väldigt, väldigt lång för att landa i ett bra avslut. Eller vad det nu blir. Jag hoppas det blir jättebra, oavsett.

 

[Unhappy]

Jag menade inte att vara otrevlig, förlåt om du tog det så. Jag ville däremot vara så rak jag bara kunde, istället för att tassa runt som på äggskal av rädsla att säga något obekvämt.

Jag har inte varit i exakt din situation, men i situation av ältande, grubblande, analyserande och byggande av teorier, medan han seglat vidare (pun not intended...) i livet utan att ge det hela en tanke. Jag har också en väninna, som tillbringade ÅR med ältande och analyserande och grubblande i ett aldrig avstannande hamsterhjul, fastän alla i omgivningen såg glasklart att snubben aldrig tänkt en tanke på att lämna sin fru för henne. Men ingen vågade säga nåt utan bara höll med och mmm-ade och nickade. Det var outhärdligt och folk drog sig undan till slut.

Jag menar inte att du är precis så, men jag ser likheter i den här långa, långa tråden och tycker det är rätt ok ändå att peka på dem.

OM det är som du säger att ältandet har en positiv inverkan på dig, och jag förstår absolut att det känns skönt att kunna bolla med alla kloka här på Buke så är det så och vem är jag att försöka stoppa matchen. Den kanske behöver bli väldigt, väldigt lång för att landa i ett bra avslut. Eller vad det nu blir. Jag hoppas det blir jättebra, oavsett.

Ursäkten godtas. För mig har det varit viktigt att svara på de inlägg jag fått. Och de har varit många.

Jag tror om jag skall analysera att jag kommer över honom. Men jag har min bakgrund, sen googlade jag lite på ghostning. Och förstått att det inte är helt ovanligt att det både blir en ovisshet, en rädsla, ett ifrågasättande av självkänslan som redan här var låg. Jag kände igen mig i väldigt mycket. Just nu är jag i en limbo… han svarar inte, men har förmodligen inte kommit hit ännu, han har sagt att vi ska ses… försvinner. Jag har inget att bearbeta eftersom jag inte vet hur det slutar och hur det än var, han var ett jättestöd för mig när det begav sig. Det tror jag gör skillnad. Den som alltid fanns där är borta… på obestämd tid av oklar anledning, kanske kommer tillbaka. Det skapar bara frågetecken.

Men jag mår bättre idag, inte bra men lite bättre. Ofta tror jag att jag och fler med mig liksom grubblar enormt för att få ett svar eller göra en egen förklaring i sitt huvud för att sedan acceptera och gå vidare. Jag har ingen manual för sånt här.

Har ju även min deadline i veckan. Då jag vet att han seglat förbi eller är påväg förbi. För mig är det ett svar ”han sket i mig”… men då vet jag. Även om han aldrig säger nåt. Så detta kommer inte att bli ÅR av ältande. Men visst ältat har jag gjort sen han började såhär.

Men lite stressad blir jag för det verkar som alla kommer över sånt här på 3 dagar. Om det tar låt säga 1,5 månad innan jag är på fötter igen. Är det verkligen så hemskt? Så extremt lång tid? Sen kommer kanske alltid en sorg, ilska eller något att finnas längre, men jag har fått mitt svar. Även om tråden ser ut att vara skriven på i flera år.

Jag är heller inte säker på att han är en ”vanlig snubbe”. Nåt är det som inte stämmer. Antingen psykisk ohälsa, ren respektlöshet eller så är jag totalmanipulerad av nån som hade helt andra avsikter.

 

[Valerianovna]

Men lite stressad blir jag för det verkar som alla kommer över sånt här på 3 dagar. Om det tar låt säga 1,5 månad innan jag är på fötter igen. Är det verkligen så hemskt? Så extremt lång tid? Sen kommer kanske alltid en sorg, ilska eller något att finnas längre, men jag har fått mitt svar. Även om tråden ser ut att vara skriven på i flera år.

Jag är heller inte säker på att han är en ”vanlig snubbe”. Nåt är det som inte stämmer. Antingen psykisk ohälsa, ren respektlöshet eller så är jag totalmanipulerad av nån som hade helt andra avsikter.

Nej några månader är ingen tid i det stora perspektivet, den tiden är snart glömd om du tar dig vidare från honom. Jag tror många läser in just ältande i denna tråd eftersom de tankar du uttrycker här (för oss utomstående) ser likadana ut nu som de gjorde i den förra tråden. Såklart är det som står här inte alla dina tankar och vi vet inte hur din vardag och tankar om livet ser ut. Detta är bara en liten liten lucka vi stirrar in genom och det är lätt att glömma bort det. Behöver du lufta tankar är det självklart det du skall få göra i din egen tråd.
Min enda oro för din skull är om han hör av sig med en hjärtsnörpande bortförklaring som spelar på din goda natur och önskan om han skall må bra. Det är svårt att inte falla dit igen då, väldigt svårt. Trots att man inom sig vet att det blir ett steg framåt och tio tillbaka.

En sak jag funderat på, som kanske behandlats redan i tråden men jag har missat det, är att hans beteende är ganska typisk för män som lever dubbelliv av något slag. Ett behov av ensamtid och tidskrävande intressen är väldigt bra ursäkter för att inte kunna ses ofta. Push and pull-metoden, som att lova att skilja sig eller att prata om att starta ett liv ihop för att sedan backa ur och nästan försvinna periodvis är också vanlig. Love bombing är vanligt. Att vara okontaktbar och sedan poppa upp som gubben i lådan är vanligt. Att föredra kommunikation på mindre synliga kanaler (som snap) är vanligt numera.
Men såklart, beteendet är lika vanligt om man helt enkelt ångrar sig, får kalla fötter men kanske inte vill stänga dörren helt eftersom man är rädd för att vara ensam. Vi har ett samhällsöverskott på män, det är inte en helt orimlig rädsla som tyvärr kan göra att någon beter sig som en skit och håller en annan människa varm som back-up ifall det skiter sig på andra fronter.
Oavsett så är det respektlöst beteende och du förtjänar bättre än att slösa din tid och dina känslor på en sådan man.

 

[Unhappy]

Nej några månader är ingen tid i det stora perspektivet, den tiden är snart glömd om du tar dig vidare från honom. Jag tror många läser in just ältande i denna tråd eftersom de tankar du uttrycker här (för oss utomstående) ser likadana ut nu som de gjorde i den förra tråden. Såklart är det som står här inte alla dina tankar och vi vet inte hur din vardag och tankar om livet ser ut. Detta är bara en liten liten lucka vi stirrar in genom och det är lätt att glömma bort det. Behöver du lufta tankar är det självklart det du skall få göra i din egen tråd.
Min enda oro för din skull är om han hör av sig med en hjärtsnörpande bortförklaring som spelar på din goda natur och önskan om han skall må bra. Det är svårt att inte falla dit igen då, väldigt svårt. Trots att man inom sig vet att det blir ett steg framåt och tio tillbaka.

En sak jag funderat på, som kanske behandlats redan i tråden men jag har missat det, är att hans beteende är ganska typisk för män som lever dubbelliv av något slag. Ett behov av ensamtid och tidskrävande intressen är väldigt bra ursäkter för att inte kunna ses ofta. Push and pull-metoden, som att lova att skilja sig eller att prata om att starta ett liv ihop för att sedan backa ur och nästan försvinna periodvis är också vanlig. Love bombing är vanligt. Att vara okontaktbar och sedan poppa upp som gubben i lådan är vanligt. Att föredra kommunikation på mindre synliga kanaler (som snap) är vanligt numera.
Men såklart, beteendet är lika vanligt om man helt enkelt ångrar sig, får kalla fötter men kanske inte vill stänga dörren helt eftersom man är rädd för att vara ensam. Vi har ett samhällsöverskott på män, det är inte en helt orimlig rädsla som tyvärr kan göra att någon beter sig som en skit och håller en annan människa varm som back-up ifall det skiter sig på andra fronter.
Oavsett så är det respektlöst beteende och du förtjänar bättre än att slösa din tid och dina känslor på en sådan man.

Tack
Ja ältande blir det ju, för jag har inget svar och då försöker man ju lite med de pusselbitar man har.

Jag tror jag mer och mer börjar landa i att ”vad kan han säga liksom”? För att det skall kännas bra. Finns inte så mycket att säga alls.

Tack, har funderat i de banorna. Vet att jag envist hävdat det han säger, introvert, trött, stressad mm… kanske är det nåt annat. Kanske har han bara tröttnat och blivit rädd för närhet och insett att ”det kan inte bli mer”. Kanske har han nån annan, dock inte jättetroligt men visst finns risken även om han nu skall segla ensam. Har ju bara hans ord att gå efter. Det är snap vi pratar på, har honom inte ens på Facebook eller har hans telefonnummer. Nu kan man ju ringa via snap så behovet har egentligen aldrig funnits.

Nej, stängt dörren har han ju inte gjort. Men blev sur när jag inte ville vara liggkompis och då blev kontakten sämre. Hela grejen är jättekonstig.

Inser väl mer och mer att han inte är värd att kasta bort mer tid på. Där har jag ändrats sen början av tråden då jag envist försvarade hans goda sidor. Kanske är han bara en ”god, utarbetad introvert”… men jag har svårt att tro det.

 

[Unhappy]

En sak jag funderat på, som kanske behandlats redan i tråden men jag har missat det, är att hans beteende är ganska typisk för män som lever dubbelliv av något slag. Ett behov av ensamtid och tidskrävande intressen är väldigt bra ursäkter för att inte kunna ses ofta. Push and pull-metoden, som att lova att skilja sig eller att prata om att starta ett liv ihop för att sedan backa ur och nästan försvinna periodvis är också vanlig. Love bombing är vanligt. Att vara okontaktbar och sedan poppa upp som gubben i lådan är vanligt. Att föredra kommunikation på mindre synliga kanaler (som snap) är vanligt numera.
Men såklart, beteendet är lika vanligt om man helt enkelt ångrar sig, får kalla fötter men kanske inte vill stänga dörren helt eftersom man är rädd för att vara ensam. Vi har ett samhällsöverskott på män, det är inte en helt orimlig rädsla som tyvärr kan göra att någon beter sig som en skit och håller en annan människa varm som back-up ifall det skiter sig på andra fronter.
Oavsett så är det respektlöst beteende och du förtjänar bättre än att slösa din tid och dina känslor på en sådan man.

En sak han faktiskt sagt är att han är en sk otrygg anknuten.
Dvs

Enormt frihetsbehov
Blir undvikande om det blir för nära
Stor tillit till sig själv
Inte känslostyrd utan förnuftstyrd
Upplevs som trygg och självständig till en början.
Börjar en bit in i relationen hitta fel på partnern.
Gräver ofta ner sig i jobb/hobbys

Enligt honom stämmer allt utom att han inte är rädd att bli lämnad-han är rädd att förlora sin frihet. Som utomstående så stämmer det också.

Men vem vet egentligen? Men tanken har slagit mig.

 

[Nota]

En sak han faktiskt sagt är att han är en sk otrygg anknuten.
Dvs

Enormt frihetsbehov
Blir undvikande om det blir för nära
Stor tillit till sig själv
Inte känslostyrd utan förnuftstyrd
Upplevs som trygg och självständig till en början.
Börjar en bit in i relationen hitta fel på partnern.
Gräver ofta ner sig i jobb/hobbys

Enligt honom stämmer allt utom att han inte är rädd att bli lämnad-han är rädd att förlora sin frihet. Som utomstående så stämmer det också.

Men vem vet egentligen? Men tanken har slagit mig.

Förlåt men du låter som en tonåring nu

Försök att lägga ner det här han kanske inte ens vet själv dom flesta har trots allt inte så mycket självinsikt

 

[Unhappy]

Förlåt men du låter som en tonåring nu

Försök att lägga ner det här han kanske inte ens vet själv dom flesta har trots allt inte så mycket självinsikt

Fast vi är 20 år över tonåren. På nåt vis måste jag ju gå efter vad han säger. Och det är detta han säger

 

[Nota]

Fast vi är 20 år över tonåren. På nåt vis måste jag ju gå efter vad han säger. Och det är detta han säger

Jag har faktiskt aldrig hört en människa analysera sig själv så väldigt inför någon annan är det verkligen sant att han rabblat upp allt det här för dig?

 

[Unhappy]

Jag har faktiskt aldrig hört en människa analysera sig själv så väldigt inför någon annan är det verkligen sant att han rabblat upp allt det här för dig?

Varför skulle jag ljuga om det. Såna saker var en stor del av det vi pratade om. Betenden, diagnoser, hur folk funkade, oss själva osv. Lite det jag menade med att vi kom varandra nära. Båda hade ett stort intresse för det.

 

[Eurydome]

Fast vi är 20 år över tonåren. På nåt vis måste jag ju gå efter vad han säger. Och det är detta han säger

Der måste du naturligtvis inte alls. Lämpligen går man efter vad folk GÖR, inte vad de säger. Eftersom det är vad de gör som spelar någon roll.

 

[Unhappy]

Der måste du naturligtvis inte alls. Lämpligen går man efter vad folk GÖR, inte vad de säger. Eftersom det är vad de gör som spelar någon roll.

Anledningen att se GÖR saker då? Fast detta är liksom ingen ursäkt ändå känner jag