Behöver lite stöd

[Unhappy]

Ingen människa är nog genomond, men vissa människor är extremt destruktiva för andra och den här mannen är det för dig. Han vill ha saker på sitt vis och inte anpassa sig alls efter någon annan, allt ska anpassas efter honom annars ballar han ur och flippar. Det är inte ett normalt beteende att inte svara på två veckor när det är en person man faktiskt bryr sig om på något djupare plan.

Tack, jag behövde det.

Och nej, det känns inte som ett normalt betende. Speciellt inte med en person som ”man tycker enormt mycket om”. Något som också förvånade mig var att det som betytt mest för mig gällande honom är våra helt otroligt djupa diskussioner om saker och ting. Jag sa nån gång att jag saknade dem och fick tillbaka ”jag vet ”. Allt handlade redan då om honom, för mycket jobb, trasig bil, sen med båten osv…jag försvann i det. Han frågade inte ens hur jag mådde.

 

[Tonto]

Tack, jag behövde det.

Och nej, det känns inte som ett normalt betende. Speciellt inte med en person som ”man tycker enormt mycket om”. Något som också förvånade mig var att det som betytt mest för mig gällande honom är våra helt otroligt djupa diskussioner om saker och ting. Jag sa nån gång att jag saknade dem och fick tillbaka ”jag vet ”. Allt handlade redan då om honom, för mycket jobb, trasig bil, sen med båten osv…jag försvann i det. Han frågade inte ens hur jag mådde.

Min partner kan ibland gå in i upplevelser helt, och inte använda telefonen under vissa events/festivaler. Men det är ett par dagar vi pratar om då, och det tycker jag är helt okej, jag förstår att man behöver kunna köra sitt race ibland. Men att inte kunna svara "Jag har supermycket att göra nu, kan vi höras om X antal dagar så berättar jag mer/svarar på dina meddelanden" till någon som enligt utsago är väldigt viktigt så tycker jag att det är skevt och att man faktiskt inte bryr sig om den andras välmående/känslor etc.

 

[Thaliaste]

Men jag vet också att jag fått mycket skit i tråden att han nog är fullt normal och jag är en jobbig jävel som hänger efter och inte fattar.

Nja, vet inte om jag sett någon i tråden som tycker att han verkar vara en charmig person? Däremot verkar han vara en person som inte värderar tvåsamhet särskilt högt, och det är fullt normalt att inte önska vara en del av parnormen.

Det är inte en tävling mellan er två om vem som är normal och vem som är onormal, eller vem som betett sig fint och vem som betett sig illa. Det som står klart är att era behov och önskemål inte matchar, och att var och en av er har möjligheten att göra något åt situationen när ni konstaterat det.

 

[Unhappy]

Ja, gör det! Äg ditt liv och bestäm själv vad du ska satsa på! Du är värd det.

Det är två saker jag tänker angående dina förväntningar...

1. Det är oerhört vanligt att man är "sitt bästa jag" utifrån vad den andre önskar under den första tiden, när man just träffats. Sedan blir man mer "som man faktiskt är".

2. Det är väldigt lätt att man vid distansrelationer bygger upp en romantiserade bild av den andre, och att det tar längre tid att upptäcka att personen ifråga inte stämmer överens med den bild man själv byggt upp, än när man ses mycket live. Dels är det lättare att upprätthålla sin fasad och inte visa det som inte passar, när man bara träffas då och då, eller under omständigheterna som inte är vardag, och dels har man mer tid att själv fylla i luckorna i bilden av den andre när man inte träffar denne så ofta.

Jag tror inte jag ensam om erfarenhet av sommarromanser med ett rosigt skimmer över sig, men som visade sig inte hålla för en grå höstvardag. En del av dem är fortfarande de mest fantastiska killar/män jag träffat (eftersom jag faktiskt inte lärt känna dem...)

Det har du så rätt i. Har också varit lite inne på det. Förvisso har han berättat en del innan men inte att det var på detta sätt.

1) Mycket möjligt, sen tror jag det fortsatt bra om det nu inte var sommar med alla krav, extrajobb osv. Han hade ett kortare förhållande förrförra vintern som verkar gått lite i likande spår. Hon hade barn, började omboka och avboka dejterna. Han blev stressad och de tjafsade. Sen gjorde hon slut på sms… han tyckte hon var härligt initialt, men behövde komma till en del insikter. Jag är inte 100 på att det var hon som behövde det.

2) Det håller jag med om, även att skriva så mycket som vi gjorde då vi inte kunde ses så ofta gör ju att man kan bilda sig den där fina bilden man målat upp. För han är ju inte där. Jag kan ärligt säga att jag inte ser mycket likhet mellan det han skriver och hur han är irl. IRL är han superframåt i början, nästan överdrivet. Sen blir han osäker, tyst och man får nästan bestämma åt honom. I text kan han vara kall men även enormt klok. Mycket otroligt intressant text och välformulerat. Men irl, inte så mycket av den varan.

 

[Tonto]

Det har du så rätt i. Har också varit lite inne på det. Förvisso har han berättat en del innan men inte att det var på detta sätt.

1) Mycket möjligt, sen tror jag det fortsatt bra om det nu inte var sommar med alla krav, extrajobb osv. Han hade ett kortare förhållande förrförra vintern som verkar gått lite i likande spår. Hon hade barn, började omboka och avboka dejterna. Han blev stressad och de tjafsade. Sen gjorde hon slut på sms… han tyckte hon var härligt initialt, men behövde komma till en del insikter. Jag är inte 100 på att det var hon som behövde det.

2) Det håller jag med om, även att skriva så mycket som vi gjorde då vi inte kunde ses så ofta gör ju att man kan bilda sig den där fina bilden man målat upp. För han är ju inte där. Jag kan ärligt säga att jag inte ser mycket likhet mellan det han skriver och hur han är irl. IRL är han superframåt i början, nästan överdrivet. Sen blir han osäker, tyst och man får nästan bestämma åt honom. I text kan han vara kall men även enormt klok. Mycket otroligt intressant text och välformulerat. Men irl, inte så mycket av den varan.

Dvs han tycker personer är härliga tills de börjar ställa krav på honom. Han vill vara den som bestämmer/ställer krav/anpassas efter, det fungerar så länge du/kvinnan är medgörlig och bara vill vara honom till lags. När den andra vill ha likvärdig behandling så fungerar det inte.

 

[Unhappy]

Min partner kan ibland gå in i upplevelser helt, och inte använda telefonen under vissa events/festivaler. Men det är ett par dagar vi pratar om då, och det tycker jag är helt okej, jag förstår att man behöver kunna köra sitt race ibland. Men att inte kunna svara "Jag har supermycket att göra nu, kan vi höras om X antal dagar så berättar jag mer/svarar på dina meddelanden" till någon som enligt utsago är väldigt viktigt så tycker jag att det är skevt och att man faktiskt inte bryr sig om den andras välmående/känslor etc.

Visst är det så.
Och jag antar att din partner säger vart han skall så du vet om det liksom.

Ja precis, ett kort mess ”är så mycket med båten och jag är stressad. Hör av mig på torsdag när jag seglar iväg”… men icke.

Nej, han vet nog ganska väl att jag undrar också är ledsen. Han vet om min separationsångest. Kanske inte hur den triggas igång, men det är just av sånt här. Annars är jag ganska självständig och behöver även jag mycket egentid.

 

[Unhappy]

Dvs han tycker personer är härliga tills de börjar ställa krav på honom. Han vill vara den som bestämmer/ställer krav/anpassas efter, det fungerar så länge du/kvinnan är medgörlig och bara vill vara honom till lags. När den andra vill ha likvärdig behandling så fungerar det inte.

Jag tror också det. Hon hade varit gift, hade barn varannan vecka. Så gissar att hon hade en helt annan syn på relationer än han. Och dessutom annat att anpassa sig till. Nåt annat ex var psykopat för hon klagade och tryckte ner honom. Resterande har dumpat honom för att 2 dagar i veckan inte räckte….

2 dagar i veckan är ju iofs smart om man inte riktigt vill visa vem man är
Men att från början sätta den gränsen är åtminstone för mig lite märkligt. Men det är det han kör på, samt aldrig sambo. Bara att inleda med det aviker ganska mycket. För mig spelade det ingen roll pga avståndet.

 

[Tonto]

Visst är det så.
Och jag antar att din partner säger vart han skall så du vet om det liksom.

Ja precis, ett kort mess ”är så mycket med båten och jag är stressad. Hör av mig på torsdag när jag seglar iväg”… men icke.

Nej, han vet nog ganska väl att jag undrar också är ledsen. Han vet om min separationsångest. Kanske inte hur den triggas igång, men det är just av sånt här. Annars är jag ganska självständig och behöver även jag mycket egentid.

Ja jag skulle också få ångest om jag inte fick någon trygghet alls. Även om han inte menar det så blir det psykologisk misshandel i din situation.

 

[Thaliaste]

Dvs han tycker personer är härliga tills de börjar ställa krav på honom. Han vill vara den som bestämmer/ställer krav/anpassas efter, det fungerar så länge du/kvinnan är medgörlig och bara vill vara honom till lags. När den andra vill ha likvärdig behandling så fungerar det inte.

Jag tycker snarare att det låter som en person som inte vill leva i en parrelation alls, än en person som vill bestämma över "sin" kvinna. Han verkar ju inte direkt uppskatta att TS anpassar sig efter honom, utan verkar snarare besvärad över förväntningar på kontakt och synen på relationen.

 

[Unhappy]

Nja, vet inte om jag sett någon i tråden som tycker att han verkar vara en charmig person? Däremot verkar han vara en person som inte värderar tvåsamhet särskilt högt, och det är fullt normalt att inte önska vara en del av parnormen.

Det är inte en tävling mellan er två om vem som är normal och vem som är onormal, eller vem som betett sig fint och vem som betett sig illa. Det som står klart är att era behov och önskemål inte matchar, och att var och en av er har möjligheten att göra något åt situationen när ni konstaterat det.

Nej, ingen som sagt att han är charmig. Men en ”vanlig kille” och jag är jobbig som tusan efter honom.

Nej det gör han ju inte utan vill ha det på sitt sätt.
För ett par sekunder hade det känts så skönt om han skrev att han var här nu, så jag kunde sagt ”nej tack”

 

[Grazing]

Hej
Du har så rätt, det är rent förnedrande att sitta och vänta på att han ev skall höra av sig. Det värsta är att jag vet att han också vet det.

Du har rätt i att han visat det, samtidigt skulle han innan tystanden komma, vi skulle försöka ses såsom vi sagt. Vad som hänt sen vet jag inte.

Jag hoppas också att jag någon gång kan känna att jag tog kontroll över det. Samtidigt blir han obstinat om jag har behov också. Och jag vet inte vad som gör att han inte svarar. För han var supertrevlig sist.

Det är nog efter lite eftertanke det som var grejen tror jag. Jag har dålig självkänsla, som tusan. Han fanns där, bekräftade osv fanns där hela tiden och jag växte i det. Då blir det ännu värre att han lämnar såhär. Han har lagt massor med tid, pengar osv på mig, varje dejt har vi båda uppskattat till tusen.

Kompisen tror att han blev kär på riktigt och sen rädd (han är rädd för känslor och relationer). Sen insåg han att det inte funkar och är dumt att ses… svårt att säga nej därför gör såhär. Men oavsett… det är så galet dåligt, så galet respektlöst. Måste bara pränta in det på nåt vis. För just nu känner jag att jag förtjänar det… även fast jag vet att jag varken tjatat på honom, bråkat eller annat.

Men är det inte också lite förnedrande för honom att du sitter här på ett forum och pratar såhär om honom och hur du tror att han känner tycker och tänker. Koncentrera dig på hur du är istället och gå vidare utan honom. Dyker han upp så gör han det och då får du ta tag i det då.

 

[Thaliaste]

2 dagar i veckan är ju iofs smart om man inte riktigt vill visa vem man är
Men att från början sätta den gränsen är åtminstone för mig lite märkligt. Men det är det han kör på, samt aldrig sambo. Bara att inleda med det aviker ganska mycket. För mig spelade det ingen roll pga avståndet.

Du verkar väldigt inriktad på att det önskvärda är att ha en parrelation?

 

[Tonto]

Jag tycker snarare att det låter som en person som inte vill leva i en parrelation alls, än en person som vill bestämma över "sin" kvinna. Han verkar ju inte direkt uppskatta att TS anpassar sig efter honom, utan verkar snarare besvärad över förväntningar på kontakt och synen på relationen.

Fast det kan appliceras på kompisrelationer med. Om den ena parten alltid ska kunna boka om, bestämma restaurang/aktivitet/dag, sluta höra av sig medens den andra absolut inte får ställa krav så blir det fucked. Det handlar inte om att bestämma över "sin kvinna" utan att man helt enkelt är för ego för att fatta att andra människor också vill kunna ställa krav på situationen de är i. Oavsett om det är KK, partner, vän, familj etc.

I hans fall blev ju personen jobbig för att hon var tvungen att boka om saker, och har krav på hur mycket dom vill ses. Medens det inte ska vara ett problem att han bestämmer ALLT. Får han inte göra det så är folk jobbiga.

 

[Unhappy]

Ja jag skulle också få ångest om jag inte fick någon trygghet alls. Även om han inte menar det så blir det psykologisk misshandel i din situation.

Ja, för mig blir det ju det. Grejen var att vi träffades ju i en tråd gällande en annan kille som var märklig mot mig. Hatisk och försvann, sen glad, försvann osv. Gissa vem som då ägnade många veckor åt tråden och långa Mail dagarna i ända för att göra mig trygg igen?
Den andre killen hörde av sig och berättade om sitt trauma, så det var en helt annan sak.

Men han vet galet väl hur jag fungerar. Och skiter fullständigt i det.

 

[Thaliaste]

Nej, ingen som sagt att han är charmig. Men en ”vanlig kille” och jag är jobbig som tusan efter honom.

Nej det gör han ju inte utan vill ha det på sitt sätt.
För ett par sekunder hade det känts så skönt om han skrev att han var här nu, så jag kunde sagt ”nej tack”

Det kan du skriva innan han skriver, du behöver inte vänta på att han ska ta initiativet (Jag skrev tidigare hur jag hade uttryckt det)

 

[Unhappy]

Du verkar väldigt inriktad på att det önskvärda är att ha en parrelation?

Jag har inte skrivit någonstans vad jag önskar för relation personligen. Men hade han bott närmare så hade nog 2 dagar i veckan inte räckt och varit det jag velat ha i förlängningen.

 

[Unhappy]

Det kan du skriva innan han skriver, du behöver inte vänta på att han ska ta initiativet (Jag skrev tidigare hur jag hade uttryckt det)

Jag kan, men frågan är ju om hans ens bemödar sig öppna det

 

[Thaliaste]

Fast det kan appliceras på kompisrelationer med. Om den ena parten alltid ska kunna boka om, bestämma restaurang/aktivitet/dag, sluta höra av sig medens den andra absolut inte får ställa krav så blir det fucked. Det handlar inte om att bestämma över "sin kvinna" utan att man helt enkelt är för ego för att fatta att andra människor också vill kunna ställa krav på situationen de är i. Oavsett om det är KK, partner, vän, familj etc.

I hans fall blev ju personen jobbig för att hon var tvungen att boka om saker, och har krav på hur mycket dom vill ses. Medens det inte ska vara ett problem att han bestämmer ALLT. Får han inte göra det så är folk jobbiga.

Jag tolkade honom utifrån hela trådens beskrivningar. Just det där var TS version från mannens version som beskrivit sitt ex agerande. Dvs ganska många led, vidarefört utifrån allas tolkningar längs vägen.

 

[Unhappy]

Jag tycker snarare att det låter som en person som inte vill leva i en parrelation alls, än en person som vill bestämma över "sin" kvinna. Han verkar ju inte direkt uppskatta att TS anpassar sig efter honom, utan verkar snarare besvärad över förväntningar på kontakt och synen på relationen.

Han ser en sund relation som att man bor ensam, ses 2 dagar i veckan. Och man har sitt eget…ingenting skall vara gemensamt. Man skapar sin tillvaro runt sig själv men en annan person kan inte vara tillvaron. Sen kan person xyz vara med på ett hörn och man hörs av och inkluderar varandra i ens vardag. Skrev han till mig en gång.

 

[Unhappy]

Men är det inte också lite förnedrande för honom att du sitter här på ett forum och pratar såhär om honom och hur du tror att han känner tycker och tänker. Koncentrera dig på hur du är istället och gå vidare utan honom. Dyker han upp så gör han det och då får du ta tag i det då.

Kanske, kanske inte…Å andra sidan hade det ju inte ens behövt bli nån tråd om han svarat själv