Tack för den rekommendationen! Jag har letat upp henne på youtube och ska kolla! (:
Och jag förstår vad du menar. Du kanske behöver en liten rottis till! Man kan träna mycket utan att gå den officiella vägen också om man vill. Jag vet inte om folk som är friska riktigt kan föreställa sig hur det känns att få hjälp av en hund och plötsligt klara sig själv. Jag hade aldrig kunnat bo ensam utan honom för jag svimmade hela tiden innan han kom in i bilden. I takt med att jag fick fler och fler problem har han också kunnat lära sig nya saker och nya sätt att hjälpa till på. Jag har återkommande problem med svåra infektioner där de behöver klippa bort hud (utan bedövning för det tål jag såklart inte). Första gången han var med så hoppade han helt sonika upp i den höga sjukhussängen och la sig på mitt bröst! Liksom helt av sig själv. Och han är inte ens så socialt kompetent som min andra hund som alltid vet hur jag mår och trycker sig mot mig när jag får panikångest. Det har jag inte ens lärt honom! Jag har också autism, men diagnosticerades först för några år sedan, och insåg att han fyller ytterligare en funktion, och det är att vara en sorts barriär mot omvärlden. Jag klarar av så många jobbiga situationer om jag har med mig honom för han är som en extra trygghet. Han har också räddat mitt liv några gånger, och absolut räddat min känsla av att vara en komplett person och inte bli galen. Jag fasar för den dagen jag inte har honom längre, och processen att hitta en ersättare är svår. Jag kan varmt rekommendera att utbilda en kommande hund dock, men det är som sagt hårt reglerat och dyrt. Men det finns massor med bidrag man kan söka, tack och lov.