Behöver hjälp att bestämma ras till nästa servicehund

[WildWilma]

Jag är tveksam till att kelpie är rätt ras. Vissa lugnare individer kanske skulle passa.

Det jag tänker mest på är att trots samarbetsviljan upplever jag dem rätt självständiga när de är hemma. Du verkar behöva en hund som på ett naturligt sätt håller koll på dig och håller sig i närheten vilket jag inte upplever att mina trygga kelpies gör. Den jag hade som var sämre mentalt hade mycket mer koll på mig och var mer på tårna om något hände hemma. Men han hade social osäkerhet.

Sen är kelpies ofta explosiva och snabba i allt de gör och kräver en hel del rörelse i vardagen utöver mental aktivering.

 

[Enya]

Som ren servicehund hade jag nog inte valt Kelpie. Men nu handlade det om en hund som dels skulle vara servicehund och dels träna ett antal olika grenar. Sen beror det ju på vilken typ av service det handlar om.

Det här resonemanget förstår jag faktiskt inte.
En servicehund är alltid en servicehund först. Det är rent krasst ett arbetshjälpmedel. När man ska välja en ras för en blivande servicehund kan man inte välja en ras som INTE klarar av att vara ren servicehund. En hund lever länge och det kostar många tusen att utbilda den, det kan komma en tid i ens liv där man inte kan eller orkar vara så engagerad som man önskade från början och då står man där med en servicehund som vantrivs för att man helt enkelt valde fel ras. Man har då ett arbetshjälpmedel man inte har någon nytta av.

Jag tänker att man får försöka välja en ras som gillar att arbeta men samtidigt inte har något emot soffhäng. Det man får kompromissa med är andra saker, inte servicebiten, aldrig den. Då faller ju hela grejen med servicehund.

 

[Tajger]

En lite stabilare pumi? Min är extremt trygg och säker i sig själv, men går lätt upp i varv (fortfarande som 10-åring). Ser att du också har pumi - hur var din erfarenhet av valp-/unghundstiden? Jag vet inte om jag har en typisk pumi eller om han bara var skitjobbig. Det tog minst 2 år innan han kunde vara passiv i någon situation. Alla jag tränade med sa att han hade ADHD, ingen uppmärksamhet, noll fokus, nerverna på utsidan, extremt överaktiv och både när han hade tråkigt och blev trött blev han destruktiv. Båda hans föräldrar var stabila ochrelativt lugna. Vi tränade också mycket, så det var inte så att han inte hade något att göra eller inte fick utlopp för energi/mental aktivering. Jag älskar honom men han var hemsk när han var liten. Det är en sak som hindrar mig från att skaffa en till - jag vet inte om någon av mina hundar som båda är äldre nu skulle klara av det fullständiga kaos jag levde i när han var liten. (Halva vår assistanshundsutbildning gick åt till att träna passivitet och jag överdriver inte.)

Vi har tre, men har ännu fler i vår närhet, och de är väldigt olika. Dotterns tik var rätt tuff första halvåret men börjar bli bättre, den är nästan ett nu. Grannen har tre hanar, två av dem (syskon) har varit jobbiga, men den tredje är superlugn. Väninnan har en supersnäll och enkel och en som har gett en hel del gråa hår.
Jag har inte upplevt att nån av våra har varit speciellt jobbiga, mer som valpar i allmänhet, bits och massor av energi. Men det var inget som inte var hanterbart.
De är nu en på åtta år, en riktig stjärna Har alltid haft mest energi, men är också den som är lydigast. Mellan är fem, lugn, stabil, älskar att träna. Minstingen är...minst Två år och överallt. Supergo och kramig, men vimsig och omogen Jag upplever att tikarna är enklare. Och väldigt olika i olika linjer.
Men om du tycker de är för små är det ju ändå inte aktuellt.

 

[Lingon]

Det stämmer troligtvis helt. Jag vet som sagt verkligen inte vilken hund jag ska ha, och trots allt jag läst verkar jag ha sämre koll än jag trodde Är arbetslinjerna lika matfixerade som ”Svensson-labben”? Eller är detta också en förutfattad mening jag har? Jag har ganska nyligen blivit informerad om att det finns utställningslabradorer och jaktlabradorer, och att de skiljer sig avsevärt. Jag tror inte jag har tagit in den informationen riktigt.

Se om du kan få träffa några arbetande labradorer så du kan få en rättvis bild av hur de är som inte bara är feta soffpotatisar. En bra labbe är en riktigt bra hund för arbete!

 

[Lingon]

Det stämmer troligtvis helt. Jag vet som sagt verkligen inte vilken hund jag ska ha, och trots allt jag läst verkar jag ha sämre koll än jag trodde Är arbetslinjerna lika matfixerade som ”Svensson-labben”? Eller är detta också en förutfattad mening jag har? Jag har ganska nyligen blivit informerad om att det finns utställningslabradorer och jaktlabradorer, och att de skiljer sig avsevärt. Jag tror inte jag har tagit in den informationen riktigt.

Matfixering som du kallar det tycker jag bara är bra. Det är mycket värre om man får en hund med mycket litet matintresse!

 

[Happimess]

Matfixering som du kallar det tycker jag bara är bra. Det är mycket värre om man får en hund med mycket litet matintresse!

Jag håller verkligen med. Matfixering gör ju bara att man har en hund som är villig att jobba och gå the extra mile för en torrfoderkula. Jag har en sådan hund och det har varit otroligt bra att hon är matfixerad eftersom det har möjliggjort att ganska enkelt kunna ladda om situationer som hon är osäker inför osv med hjälp av godis/torrfoder.

Sen får man ju jobba lite extra med att köket är off limits och att inte ha en hund i ansiktet så fort man äter en macka men det är det helt klart värt.

 

[Lingon]

Jag håller verkligen med. Matfixering gör ju bara att man har en hund som är villig att jobba och gå the extra mile för en torrfoderkula. Jag har en sådan hund och det har varit otroligt bra att hon är matfixerad eftersom det har möjliggjort att ganska enkelt kunna ladda om situationer som hon är osäker inför osv med hjälp av godis/torrfoder.

Sen får man ju jobba lite extra med att köket är off limits och att inte ha en hund i ansiktet så fort man äter en macka men det är det helt klart värt.

Ja, hellre det! Jag ser vilka problem folk har att träna hundar som inte är villiga att jobba för mat! Om jag skulle köpa en hund hade matintresse stått överst på min önskelista faktiskt. Sen får hunden lära sig att min mat är min mat och att den inte får röra den. Men det är enklare löst. Jag är ändå van vid (sen jag hade katter) att man inte kan lämna nån mat framme nånstans oövervakad.

 

[AraSlei]

Jag har två jaktlabradorer, där den ena är matfixerad och den andra inte.
De är arbetsmaskiner men med en bra avknapp. Det kryper i kroppen på dem efter en vecka i stillhet, men de reder ut det.
Dock tycker jag att en jaktlabrador ska få apportera, man behöver dock inte jamed dem

Min uppfödare har sålt flera labradorer som jobbar som servicehundar och i annan tjänst, bl a som diabeteshundar, sökhundar för sprängämnen, lavinhundar osv.

Här är mina grabbar. Den svarta är knappa året och väger ca 28kg, den gula är 4,5 år och väger också ca 28kg. Den svarta kommer bli ganska stor när han är färdigvuxen och den gula är ganska liten för att vara en hane

 

[Hedinn]

Den rasen har jag aldrig hört talas om, men de låter ju faktiskt jättebra. Har du någon personlig erfarenhet av dem? Har aldrig sett någon, och det finns naturligtvis ingen inom någon timmas köravstånd från mig enl deras rasklubbs hemsida.

Chodsky pes är ännu väldigt liten i Sverige, och mentaliteten är rätt varierande. Jag har träffat både ”lugna gårdshundar” och riktiga brukshundar, alltså vissa som är nöjda med att gå runt och bara ”vara med” och vissa som kräver rejäl aktivering för att må bra. Lite samma variation kring jaktinstinkt. Så det gäller att hitta rätt linjer - och troligtvis vara beredd att kika utomlands då de flesta i Sverige mest verkar fokusera på utställning tyvärr (om inget hänt på den fronten de senaste åren). Finns dock ett gäng uppfödare i våra grannländer.

Men ja, jäkligt trevliga hundar enligt min erfarenhet, men det gäller ju att hitta rätt också. Rasens storlek försvårar det hela, speciellt i kombination med spretigheten.

 

[Pumi]

Det här resonemanget förstår jag faktiskt inte.
En servicehund är alltid en servicehund först. Det är rent krasst ett arbetshjälpmedel. När man ska välja en ras för en blivande servicehund kan man inte välja en ras som INTE klarar av att vara ren servicehund. En hund lever länge och det kostar många tusen att utbilda den, det kan komma en tid i ens liv där man inte kan eller orkar vara så engagerad som man önskade från början och då står man där med en servicehund som vantrivs för att man helt enkelt valde fel ras. Man har då ett arbetshjälpmedel man inte har någon nytta av.

Jag tänker att man får försöka välja en ras som gillar att arbeta men samtidigt inte har något emot soffhäng. Det man får kompromissa med är andra saker, inte servicebiten, aldrig den. Då faller ju hela grejen med servicehund.

Håller med fullständigt, och det är mitt mål också. Jag har nog uttryckt mig otydligt. Jag vill ha en hund som gärna vill göra saker men hela tiden är med mig och fungerar som ett hjälpmedel, vilket ju min nuvarande hund gör. Jag vill i princip ha honom fast 10 kg tyngre och en decimeter högre, och kanske liiite lugnare. Helst vill jag ju ha honom för alltid, för han är verkligen min partner i livet, men jag inser att jag måste hitta en ny hund för han börjar bli trött. Hela processen är extra jobbig för det är så emotionellt. Men han är servicehund först och träningskompis i andra hand.

Tror inte att kelpie kommer funka och jag sorterade bort dem ganska snabbt, båda gångerna det kom upp. Så jag har absolut inte ställt in mig på att det är rätt ras. Har tagit kontakt nu sen igår med en uppfödare av jaktgolden, en av korthårig collie plus en chodsky men jag tror den sistnämnda försvinner. Min grannes barnbarn föder upp och tävlar med jaktlabrador så jag ska försöka åka och hälsa på henne också.

 

[Pumi]

Jag har två jaktlabradorer, där den ena är matfixerad och den andra inte.
De är arbetsmaskiner men med en bra avknapp. Det kryper i kroppen på dem efter en vecka i stillhet, men de reder ut det.
Dock tycker jag att en jaktlabrador ska få apportera, man behöver dock inte jamed dem

Min uppfödare har sålt flera labradorer som jobbar som servicehundar och i annan tjänst, bl a som diabeteshundar, sökhundar för sprängämnen, lavinhundar osv.

Här är mina grabbar. Den svarta är knappa året och väger ca 28kg, den gula är 4,5 år och väger också ca 28kg. Den svarta kommer bli ganska stor när han är färdigvuxen och den gula är ganska liten för att vara en hane
Visa bifogad fil 66322

Så himla fina de är! Tänker åter upprepa att väldigt mycket av servicehundsjobbet är med apportering! Det är hela tiden hämta och bära och plocka upp saker. Sen är jag absolut öppen för att träna andra grejer också - det jag håller på med nu är anpassat efter varje hund. Är inte ett dugg jaktintresserad men min blandras har extremt mycket jaktinstinkt, och när det kom fram var jag redan fast vid honom. Så vi började med viltspår och blodspår. Så om nästa hund har andra aktiveringsbehov, som apportering, så gör jag mitt bästa för att tillgodose dem

Är det där med matfixeringen, enligt din erfarenhet, det jag upplevt med mina hundar? Alltså den KONSTANTA jakten på saker som är ätbara, ibland trots att det inte är ett dugg ätbart. Liksom sticker iväg på en åker för att det ligger en död kanin en kilometer bort eller hästbajs i en hage? Det tyckte jag var jobbigast med min förra hund, för jag kunde inte lita på honom hur mycket jag än tränade lydnad och inkall - om det var något ätbart så var han döv. Oavsett om jag hade leverkorv med mig liksom. Jag passade en labbe en period (vanlig sällskap, troligtvis understimulerad visserligen) och han lärde sig att öppna kylskåpet på en vecka. Så jag är rädd för det där extrema för det är svårt att hantera.

 

[Lingon]

Håller med fullständigt, och det är mitt mål också. Jag har nog uttryckt mig otydligt. Jag vill ha en hund som gärna vill göra saker men hela tiden är med mig och fungerar som ett hjälpmedel, vilket ju min nuvarande hund gör. Jag vill i princip ha honom fast 10 kg tyngre och en decimeter högre, och kanske liiite lugnare. Helst vill jag ju ha honom för alltid, för han är verkligen min partner i livet, men jag inser att jag måste hitta en ny hund för han börjar bli trött. Hela processen är extra jobbig för det är så emotionellt. Men han är servicehund först och träningskompis i andra hand.

Tror inte att kelpie kommer funka och jag sorterade bort dem ganska snabbt, båda gångerna det kom upp. Så jag har absolut inte ställt in mig på att det är rätt ras. Har tagit kontakt nu sen igår med en uppfödare av jaktgolden, en av korthårig collie plus en chodsky men jag tror den sistnämnda försvinner. Min grannes barnbarn föder upp och tävlar med jaktlabrador så jag ska försöka åka och hälsa på henne också.

Jag tror på labbe. Men inte den grova tunga sällskapstypen. En nätt labbe som vill jobba kommer göra ett bra jobb fördig tror jag. Det finns en anledning till att de är så populära servicehundar.

 

[Huggorm]

Jag har två jaktlabradorer, där den ena är matfixerad och den andra inte.
De är arbetsmaskiner men med en bra avknapp. Det kryper i kroppen på dem efter en vecka i stillhet, men de reder ut det.

En vecka i stillhet? Min 8-månaders valp börjar klättra på väggarna efter en timme

 

[Acto]

En vecka i stillhet? Min 8-månaders valp börjar klättra på väggarna efter en timme

Fanns alla hundar oavsett ras ska klara av att ta det lungt några dagar förutsatt att den innan varit aktiverad på ett bra sätt/innan fått tillräckligt med aktivering för sin ras. Nu menar jag inte det fall lugna dagar sker regelbundet utan någon gång, tex om man blir sjuk.

En hund som börjar klättra på väggarna efter en timme låter för mig överstimmulerad och i behov av passivitetsträning.

 

[AraSlei]

Så himla fina de är! Tänker åter upprepa att väldigt mycket av servicehundsjobbet är med apportering! Det är hela tiden hämta och bära och plocka upp saker. Sen är jag absolut öppen för att träna andra grejer också - det jag håller på med nu är anpassat efter varje hund. Är inte ett dugg jaktintresserad men min blandras har extremt mycket jaktinstinkt, och när det kom fram var jag redan fast vid honom. Så vi började med viltspår och blodspår. Så om nästa hund har andra aktiveringsbehov, som apportering, så gör jag mitt bästa för att tillgodose dem

Är det där med matfixeringen, enligt din erfarenhet, det jag upplevt med mina hundar? Alltså den KONSTANTA jakten på saker som är ätbara, ibland trots att det inte är ett dugg ätbart. Liksom sticker iväg på en åker för att det ligger en död kanin en kilometer bort eller hästbajs i en hage? Det tyckte jag var jobbigast med min förra hund, för jag kunde inte lita på honom hur mycket jag än tränade lydnad och inkall - om det var något ätbart så var han döv. Oavsett om jag hade leverkorv med mig liksom. Jag passade en labbe en period (vanlig sällskap, troligtvis understimulerad visserligen) och han lärde sig att öppna kylskåpet på en vecka. Så jag är rädd för det där extrema för det är svårt att hantera.

Apporteringen för en jaktlabrador är så mycket mer än att bara bära! Det är att läsa terräng, läsa av vittring, spåra, stadgan och lugnet, att vara tyst och behärska sig för att i nästa sekund gå till 100% osv, som ryms i hela jaktapporteringen. Det är många moment och mycket lydnad, en stor portion jaktlust som ska kunna stoppas på en sekund. Det är väldigt roligt, och tror du att det är något du vill göra med din nästa hund tror jag absolut att det skulle kunna fungera med en jaktlabrador

Nej, så extrem är inte min mat-idiot han går på bänkar om han kommer åt och han börjar dregla bara jag tittar på matskålarna, men han blir aldrig ”döv”. En viktig egenskap, som jag tycker har försvunnit hos den vanliga labradoren, är deras will to please. Det viktigaste i mina labbars värld är att deras matte ska vara nöjd. Det gör dem lättdresserade och är en viktig egenskap för att de ska fungera optimalt som jakthundar.

 

[AraSlei]

En vecka i stillhet? Min 8-månaders valp börjar klättra på väggarna efter en timme

Ja, en vecka med bara vanliga promenader klarar de utan problem. Någon gång när jag varit sjuk har de knappt blivit rastade utanför trädgården på flera dagar.

Det tycker jag absolut att de ska klara av de är ju knappast nöjda, men de accepterar det.

 

[Pumi]

Apporteringen för en jaktlabrador är så mycket mer än att bara bära! Det är att läsa terräng, läsa av vittring, spåra, stadgan och lugnet, att vara tyst och behärska sig för att i nästa sekund gå till 100% osv, som ryms i hela jaktapporteringen. Det är många moment och mycket lydnad, en stor portion jaktlust som ska kunna stoppas på en sekund. Det är väldigt roligt, och tror du att det är något du vill göra med din nästa hund tror jag absolut att det skulle kunna fungera med en jaktlabrador

Nej, så extrem är inte min mat-idiot han går på bänkar om han kommer åt och han börjar dregla bara jag tittar på matskålarna, men han blir aldrig ”döv”. En viktig egenskap, som jag tycker har försvunnit hos den vanliga labradoren, är deras will to please. Det viktigaste i mina labbars värld är att deras matte ska vara nöjd. Det gör dem lättdresserade och är en viktig egenskap för att de ska fungera optimalt som jakthundar.

Efter att ha läst på lite om apport nu så låter det ju faktiskt kul. Det är om jag uppfattat det rätt som en blandning mellan spår och lydnad, båda är ju saker jag tycker är roligt redan. Bor bra för det också, skog en kort bilresa bort och faktiskt våtmarker inom promenadavstånd. Går det att träna enbart som aktivitet, eller är jakten och ett bytesdjur nödvändigt för att de ska hållas nöjda? Har som sagt inget jaktintresse alls och det kan jag inte börja med bara för att hunden ska vara aktiverad. Jag gör gärna saker för mina hundar och min frys är full med vildsvinsklövar, men närmre än så går jag inte jakt.

 

[Enya]

Håller med fullständigt, och det är mitt mål också. Jag har nog uttryckt mig otydligt. Jag vill ha en hund som gärna vill göra saker men hela tiden är med mig och fungerar som ett hjälpmedel, vilket ju min nuvarande hund gör. Jag vill i princip ha honom fast 10 kg tyngre och en decimeter högre, och kanske liiite lugnare. Helst vill jag ju ha honom för alltid, för han är verkligen min partner i livet, men jag inser att jag måste hitta en ny hund för han börjar bli trött. Hela processen är extra jobbig för det är så emotionellt. Men han är servicehund först och träningskompis i andra hand.

Tror inte att kelpie kommer funka och jag sorterade bort dem ganska snabbt, båda gångerna det kom upp. Så jag har absolut inte ställt in mig på att det är rätt ras. Har tagit kontakt nu sen igår med en uppfödare av jaktgolden, en av korthårig collie plus en chodsky men jag tror den sistnämnda försvinner. Min grannes barnbarn föder upp och tävlar med jaktlabrador så jag ska försöka åka och hälsa på henne också.

Jag tycker inte alls du är otydlig! Du vill ha en servicehund som även är aktiv, samtidigt som den alltså fungerar perfekt som hjälpmedel, och jag förstår precis vad du menar!

Min syn (framför allt) och hörsel är inget vidare och det kan ju bli så att en ledarhund kan bli ett alternativ för mig i framtiden. Jag ogillar dock sävliga golden och labradorer, min erfarenhet av golden är ju tex att de är stentröga. Jag är van vid dobermann och älskar deras mentalitet. Kanske är det inte konstigt att golden och labbe inte är så tilltalande i jämförelse... Jag har däremot kikat en del på Youtube där man har labrador som ledarhundar och har nu börjat smälta lite, de är nog inte alls som Svenssonlabbarna faktiskt, de är lugna och trygga, men verkar inte vara tröga eller oengagerade. Jag såg en dokumentär där om en blind man som skulle ha en ny ledarhund, men han ville ha rätt hund, han levde ju ett aktivt liv och ville ha en hund som fixade ett aktivt uteliv. Man fick se hur de provade blivande ledarhundar i miljöer som han levde i, aktiviteter han sysslade med trots att han var blind, och det var intressant att se. Nu var det ju från USA, men som jag förstod det var deras mål att ta fram aktivare hundar som service-ledarhundar för aktivare människor.

Min ena hund reagerade och sa ifrån innan jag fick epilepsianfall, när hon levde. Hon var dobermann med liten del labbe. Hon var jätteduktig på det. Nu har jag en husky, som visserligen inte är dum på några vis, men helt uppfylld av sig själv och världen och livet- och märker inte alls mig, han är inte närvarande. Jag skulle kunna bli påkörd av en bil utan att han märker det... förrän jag inte håller emot i kopplet längre.... Innan honom hade jag en kort period en rottweilervalp som tyvärr dog av hjärtfel. HON hade koll på mig på ett helt annat sätt, närvarande, väntade in, hjälpte mig, var lättlärd, motiverad och verkade verkligen VILJA göra allt bra och rätt. Jag har ingen stor erfarenhet av renrasiga rottweilers, men i henne hade jag hittat min ledarhund! Nu blev det inte som tänkt tyvärr. Men jag kan med det säga att jag förstår att det är jobbigt och svårt att hitta rätt ras, det är ingen lätt sak.

Jaktlabbe skulle nog vara mitt tips, ändå, trots att jag alltid varit så anti tidigare. Jag tror de har drivet som svenssonlabbe och ännu mer golden, saknar.

 

[Myrten]

Efter att ha läst på lite om apport nu så låter det ju faktiskt kul. Det är om jag uppfattat det rätt som en blandning mellan spår och lydnad, båda är ju saker jag tycker är roligt redan. Bor bra för det också, skog en kort bilresa bort och faktiskt våtmarker inom promenadavstånd. Går det att träna enbart som aktivitet, eller är jakten och ett bytesdjur nödvändigt för att de ska hållas nöjda? Har som sagt inget jaktintresse alls och det kan jag inte börja med bara för att hunden ska vara aktiverad. Jag gör gärna saker för mina hundar och min frys är full med vildsvinsklövar, men närmre än så går jag inte jakt.

Med både spaniel och retriever kan du tillfredsställa hunden genom att träna de jaktliga delarna utan att jaga. Hundarna ska ju inte jaga i bemärkelsen förfölja vilt. Apporteringsträning görs vanligen med sk dummies. Fältarbetet (för spaniel) där hunden tränas i lydnad, stadga och sökmönster går att göra på viltfri mark. Man kan placera ut bollar och dummies för att hunden ska få hitta något i sitt sökande.

 

[Pumi]

Jag tycker inte alls du är otydlig! Du vill ha en servicehund som även är aktiv, samtidigt som den alltså fungerar perfekt som hjälpmedel, och jag förstår precis vad du menar!

Min syn (framför allt) och hörsel är inget vidare och det kan ju bli så att en ledarhund kan bli ett alternativ för mig i framtiden. Jag ogillar dock sävliga golden och labradorer, min erfarenhet av golden är ju tex att de är stentröga. Jag är van vid dobermann och älskar deras mentalitet. Kanske är det inte konstigt att golden och labbe inte är så tilltalande i jämförelse... Jag har däremot kikat en del på Youtube där man har labrador som ledarhundar och har nu börjat smälta lite, de är nog inte alls som Svenssonlabbarna faktiskt, de är lugna och trygga, men verkar inte vara tröga eller oengagerade. Jag såg en dokumentär där om en blind man som skulle ha en ny ledarhund, men han ville ha rätt hund, han levde ju ett aktivt liv och ville ha en hund som fixade ett aktivt uteliv. Man fick se hur de provade blivande ledarhundar i miljöer som han levde i, aktiviteter han sysslade med trots att han var blind, och det var intressant att se. Nu var det ju från USA, men som jag förstod det var deras mål att ta fram aktivare hundar som service-ledarhundar för aktivare människor.

Min ena hund reagerade och sa ifrån innan jag fick epilepsianfall, när hon levde. Hon var dobermann med liten del labbe. Hon var jätteduktig på det. Nu har jag en husky, som visserligen inte är dum på några vis, men helt uppfylld av sig själv och världen och livet- och märker inte alls mig, han är inte närvarande. Jag skulle kunna bli påkörd av en bil utan att han märker det... förrän jag inte håller emot i kopplet längre.... Innan honom hade jag en kort period en rottweilervalp som tyvärr dog av hjärtfel. HON hade koll på mig på ett helt annat sätt, närvarande, väntade in, hjälpte mig, var lättlärd, motiverad och verkade verkligen VILJA göra allt bra och rätt. Jag har ingen stor erfarenhet av renrasiga rottweilers, men i henne hade jag hittat min ledarhund! Nu blev det inte som tänkt tyvärr. Men jag kan med det säga att jag förstår att det är jobbigt och svårt att hitta rätt ras, det är ingen lätt sak.

Jaktlabbe skulle nog vara mitt tips, ändå, trots att jag alltid varit så anti tidigare. Jag tror de har drivet som svenssonlabbe och ännu mer golden, saknar.

Tack för det här svaret och insikterna! Jag tror att vi har haft lite samma stereotypa bild av golden och labbe, och min bild håller verkligen på att förändras nu när det gäller jaktlinjerna. Jag är van vid snabba hundar med extremt mycket personlighet och åsikter och det är ju jättekul, men ibland försvårar det såklart saker.

Min syn är faktiskt också på väg rakt utför på grund av en ögonsjukdom! Brukar skämta om att jag samlar på mig sjukdomar som pokemonkort! Man kan tydligen lära en service- eller signalhund att hjälpa till med synassistans, men man får inte lov att träna sin ledarhund till andra saker. Hela ledarhundsutbildningen är lite speciell här vad jag förstått. Så om du i framtiden vill ha hjälp med flera saker, så gå hellre servicehundsvägen och be om assistans när det gäller synträning också. Däremot om man är helt blind eller beroende av en ledarhund är det bättre att skaffa en regelrätt ledarhund.

Jag förstår att det du säger snarare är att det beror mycket på individen om det blir en bra servicehund eller inte! Min blandrasomplacering är precis allt jag inte vill ha i en arbetande hund. Noll koll, lättdistraherad, svårmotiverad, ganska korkad, vill egentligen inte vara någon till lags. Till min pumi hade jag en jättebra uppfödare som verkligen valde en perfekt valp till mig, och jag är evigt tacksam över att han kunde se all potential i den lilla krabaten. Jag hoppas jag ska få samma tur nästa gång. Nu ska jag faktiskt också kolla på youtube-videor och se om jag kan förälska mig i en jaktlabrador.