Bedöma om katt trivs ensam eller ej?

[Alexandra_W]

Av den här historien kan man tydligen lugnt inse att man kan ta alla uppmaningar om att "Siameser måste ha sällskap av samma ras" med en nypa salt De är nog så "egna" så ingen "sanning" verkar vara absolut.

Alla katter är ju individer, oavsett ras. Mamman till min fick jag ju sex år gammal omplacera för hon ville efter kastrering INTE ha med andra katter att göra.

Däremot tycker jag det är bra att man generellt är tydlig med att ras si och så sällan trivs som ensamkatt. För om du köper dig en sådan katt/kattunge är risken typ 99%-ig att den inte kommer trivas utan sällskap. Men undantag finns alltid, åt båda hållen.

(Sen anser jag personligen man ska omvärdera att katter är solitärer. Oavsett ras så majoriteten av katter jag har haft trivs bättre med sällskap, men man måste försöka välja rätt sällskap och ffa se till att kunna erbjuda ett hem där de inte behöver vara tätt inpå varandra hela tiden om de inte vill)

 

[Alexandra_W]

Hon mest sover. Letar efter hanen på nätterna och är stundtals överdrivet kelig med mig. Försökt kela med hunden med.

I övrigt så äter men lite (skadar inte med den vikten ), tvättar sig lite mer än vad som är nödvändigt.

Verkar fortfarande inte ledsen/deprimerad, mer vilsen och lite övergiven.

Jag tror hon sas saknar/märker av att tryggheten är försvunnen och även inte "dras med" i aktivering. Jag kan gå och pyssla med grejer och hon ligger i bädden. Med hanen så om han inte sov så han kom och kollade vad man höll på med. Och då följde hon med. Han hade även koll på vad som hände utanför fönstren osv, och hon hängde på vad han gjorde.

Så jag tror inte hon saknar ihjäl sig eller känner sig så väldigt ensam förutom det naturliga. Men hon har ingen mentor och ingen att hänga på och det avspeglas i beteendet.

Ska ge det några dagar till men för dagen känns det som att hon skulle behöva/må bra av ett mentorsällskap, men inte nödvändigtvis en lekkompis etc. Nu har kattunge aldrig varit aktuellt - aldrig mer så länge hunden lever - men tex en kattunge tror jag skulle bli rena katastrofen. Även faktiskt en jämngammal siames med normalt siamestemperament.

Det är känslan så här långt i alla fall och vi får se om den består. Gör den det så blir det byte av ras med sällskapet dock.

 

[TinyWiny]

Alla katter är ju individer, oavsett ras. Mamman till min fick jag ju sex år gammal omplacera för hon ville efter kastrering INTE ha med andra katter att göra.

Däremot tycker jag det är bra att man generellt är tydlig med att ras si och så sällan trivs som ensamkatt. För om du köper dig en sådan katt/kattunge är risken typ 99%-ig att den inte kommer trivas utan sällskap. Men undantag finns alltid, åt båda hållen.

(Sen anser jag personligen man ska omvärdera att katter är solitärer. Oavsett ras så majoriteten av katter jag har haft trivs bättre med sällskap, men man måste försöka välja rätt sällskap och ffa se till att kunna erbjuda ett hem där de inte behöver vara tätt inpå varandra hela tiden om de inte vill)

Jag håller helt med dig om att det bör omvärderas det här att katter är solitärer. Även de som verkligen har varit egna av sig av mina har uppskattat mycket att krypa ner i "ormhögen" av katter i bädden och ingen av dem jag har haft/har har valt att hålla sig utanför flocken. Visst att innekatten trivdes bättre ensam men hon var aldrig arg, hamnade i bråk eller for illa av att bo med flera. Det var mer att hon trivdes än bättre med bara hunden som kompis. Däremot är ytan katterna har enormt viktig. De få dagar då stallkatterna får hålla sig i stallet pga svår kyla (vilket är ca 100 kvm springyta då eftersom övrigt behöver hållas stängt) rök de ihop om det gick mer än tre dagar oavsett om de var två eller flera så just ytan är enormt viktig tror jag.

Det du skriver om mentor är lite kul. Den stallkatten som har bott här i 10 år har ändrat sitt beteende sedan den lilla nya kom. Den nya är enormt social nu när hon har landat och är gärna med och kollar läget vad jag än gör, är uppe på diskbänken i sadelkammaren, gosar gärna med hästarna vilket ingen annan av mina katter har gjort och är allmänt väldigt social mot de hon känner. Eftersom jag bara har haft hittekatter i stallet och hon var liten den tiden jag hade en social katt i stallet (inte så som den nya dock) så har hon aldrig lärt sig det beteendet även om jag har försökt uppmuntra närheten och goset. Den nyas beteende har gjort att den gamla stallkatten har börjat visa intresse på ett helt annat sätt också Visst har hon alltid varit gosig men nu på ett helt nytt sätt Hon är helt enkelt mer intresserad av vad jag gör och framförallt har beskyddarinstinkten vaknat hos henne. Hon går efter den lilla för att ha koll och tar fajten direkt med grannkatten (som förövrigt är helt onormal och helknäpp) om han hotar hennes nya lilla kompis. Innan flydde hon, det gör hon inte nu även om hon inte startar bråk så drar hon till sig hans uppmärksamhet så att den lilla hinner undan.

 

[MJLee]

En mogen burmahane tror jag skulle fungera med henne. Jo, nu är jag burmafantast, men Nikita undantagen, är de en social men inte klängig ras allmänt och hanarna är mindre dominanta och 'på' utan mer laidback.

 

[Modig_Korn]

Skulle Lukas våga utforska hemmet genom typ ett öppet fönster tro? När hunden inte är där förstås. Misstänker att det var ungefär så min första katt gjorde husesyn innan hon bestämde sig för att flytta från stallet till att bli innekatt, trots farliga kattätande monsterhundar Med en hundfri zon i hemmet, typ en övervåning får ju katten tid att vänja sig och iaktta hunden från ett säkert avstånd. Ett sätt att hitta vad du söker (när du väl kommit fram till vad för egenskaper du vill ha - och om du slopar raskattkravet, så finns det ju katthem med färdiga katter. Bör ju vara lätt att hitta nån som passar som handen i handsken efter de behov som finns (kanske svårt att hitta katthemskatt som är van vid hundar dock).

 

[Alexandra_W]

Modig Korn - nej Lukas går inte in alls om inte matte håller honom i handen och lirkar.

Jag har som nog alla vet inget emot huskatter men jag föredrar när det gäller sällskap såhär en raskatt. Dels för de oftast är lättare hålla som innekatter och dels för jag rent allmänt är förtjust i hälsoprogram, screeningprogram och koll på rasbundna sjukdomar.

 

[Alexandra_W]

Jag har pratat en hel del med en uppfödare som har en jämngammal kastrerad ragdollhona som också är av den lite försiktigare sorten. Och som fungerat fint med andra katter, undantaget då den har ungar. Det är också därför den kastreras och omplaceras, uppfödaren vill behålla avkommor efter den och föra linjerna vidare men det går inte då den vaktar sina ungar.

En kastrerad hane hade känts säkrare än en hona, samtidigt är katter katter och man vet aldrig förrän efteråt. Men rasen känns som lämplig kandidat, och även att hon inte är den gåpåiga sorten. Även van med hund.

Jag har dock fortfarande kaoset sist i färskt minne och skulle helst helt slippa hela grejen med introducera katter för varandra. Men det är lite elakt med våld stänga in Lukas i huset...

 

[ptr]

Lukas har tagit sig en lång bit redan, rätt vad det är så kanske siamesfröken bjuder in till att bli buffad på (söt film).
Ge det lite tid och se vad som händer. En omställning till nu kan bli lite väl - eller inte.

 

[Alexandra_W]

Lukas har tagit sig en lång bit redan, rätt vad det är så kanske siamesfröken bjuder in till att bli buffad på (söt film).
Ge det lite tid och se vad som händer. En omställning till nu kan bli lite väl - eller inte.

Jag har en stor riesenschnauzer som gärna äter främmande katter och inte direkt kan anses som "försiktig" med egna katter heller. Lukas är jätterädd för honom och även rädd för att bli instängd i huset.

Det handlar överhuvudtaget inte om siamesfröken. Hon och Lukas skulle gå utmärkt ihop om han flyttade in imorgon. Men han kommer inte att flytta in varken imorgon eller nästa vecka tyvärr. Och jag kommer inte stressa eller tvinga honom.

Lukas och siamesfröken har varit vänner i flera månader.

 

[ptr]

Bökig hund! Förstår Lukas är rädd.
Hade hund här som jag trodde knäckte ryggen på grannkatten, så jag vet hur det kan se ut. Katten klarade sig dock utan skador, under över alla under.
Egna katterna åt de ihop med.
Men det problemet blir ju då oavsett vilken annan katt som kommer dit. Så då blir bara att låta det vara som det är.

 

[Alexandra_W]

Bökig hund! Förstår Lukas är rädd.
Hade hund här som jag trodde knäckte ryggen på grannkatten, så jag vet hur det kan se ut. Katten klarade sig dock utan skador, under över alla under.
Egna katterna åt de ihop med.
Men det problemet blir ju då oavsett vilken annan katt som kommer dit. Så då blir bara att låta det vara som det är.

En hundvan katt fungerar bra. Hur tror du alla andra innekatter kom hit?

Men det krävs en hundvan katt.

 

[Mia_R]

Av den här historien kan man tydligen lugnt inse att man kan ta alla uppmaningar om att "Siameser måste ha sällskap av samma ras" med en nypa salt De är nog så "egna" så ingen "sanning" verkar vara absolut.

Av min historia kan man se att de rent generellt trivs tillsammans med andra katter men att alla katter inte trivs tillsammans. Den hane som kom tillsammans med honan är kastrerad men fortsatte ändå att betäcka andra honor om han fick chansen och att då vara en kastrerad hona när inga andra längre fanns att tillgå var ohållbart. Han kan inte bo med honkatter.

Min ena siames är morbror till orientalen och de är i praktiken samma ras, bara färgen på ögon och päls som skiljer dem åt. Bondkatten jag hade som sambo var inte alls intresserad av att umgås lika mycket med siamesen som han ville och behövde, han var överlycklig när han fick en egen kattunge = orientalen, att ta hand om.

 

[Hoarfrost]

Svår situation, och det är svårt att ge råd. Spontant tänkte jag att "det ser man ju själv om man känner katten" men sedan tänkte jag att det är ju ett väldigt luddigt svar. Så jag gör ett försök med min egna katt och hans bror som enda referens.
Mamma skaffade katt åt mig, hennes sambo skaffade samtidigt katt till sina 3 barn. Därför blev det så att vi tog bröder. De levde ihop i ungefär 7 år innan mamma och hennes sambo bestämde att de skulle vara särbos och därmed separerades katterna. Tanken var då att om det visade sig att katterna mådde dåligt av att vara separerade skulle jag även ta brodern till min katt. Det blev dock svårt när min katt visade sig ha stuvitproblem och skulle behöva äta dyr specialmat hela sitt liv - skulle bli svårt ekonomiskt att utfodra två katter med det fodret, och att mata dem separat hade inte heller funkat då min katt i hela sitt liv varit mycket smal och svår att få upp i vikt/motivera att äta och därför behövde fri tillgång. Därav kanske vi väntade lite längre än vanligt.

Det jag minns är att han var hängig och gick runt och letade rätt mycket i början, han var även extremt kontaktsökande på ett sätt jag upplevde som stressat/klängigt. Då var jag rätt orolig för hur det skulle gå men vi avvaktade pga omständigheterna och jag spenderade extra mycket tid med att leka och att bekräfta hans kontaktsökande. Hade omständigheterna inte funnits hade jag då tagit brodern också. Efter ungefär en månad märkte jag att det stressade kontaktsökande beteendet började klinga av och blev mer "laid back" och efter kanske tre månader vågade jag tänka att det faktiskt skulle fungera att ha honom som ensamkatt.

Jag har fortfarande en gnagande känsla att han gärna hade haft en kompis eftersom han är väldigt social, men det fungerar inte alls ekonomiskt och praktiskt - och han verkar ändå ha anpassat sig bra till livet som ensamkatt. Verkar inte som att han inte trivs. Därför umgås jag väldigt mycket med honom och bjuder in honom till att gå och kolla in kastrullskåpet tillsammans, putsa skor tillsammans, leka, sova mm. Känner att det kan behövas att människan anstränger sig lite mer för att katten inte ska bli rastlös/deprimerad om de gillar och är vana med att hänga med andra katter men det är bara en teori.

 

[Sonic76]

Det är ju inte helt lätt att introducera katter för varandra heller.
Litens mamma kämpade @Alexandra_W länge med, men det funkade inte.
Det är ju ett stressmoment om det inte funkar. Det är därför Ija inte kommer få en kompis då hon så tydligt inte accepterar andra katter. Men hon fixar ju att vara ensam med människor som sällskap och förr hade jag ju hunden som hon dyrkade.
Så småningom kanske det blir en ny hund dock.
Hoppas du hittar rätt kandidat till Liten om det blir en katt till

 

[Alexandra_W]

Imorgon ska jag åka och träffa den här fröken... (Vars maskning dock mörknat numera). Så får vi se vad hon och jag tycker om varandra (och vad ägaren tycker om mig ) och om hon kan tänkas vara en lämplig kompiskandidat

 

[MJLee]

Nu vet jag att jag får andra på mig, men aldrig en semi-långhårig! Bara tanken på vita långa hår överallt gör mig matt, för att inte tala om pälsvård. Just därför är orientaler + andra korthåriga utan underull det enda jag kan tänka mig.

 

[Alexandra_W]

Nu vet jag att jag får andra på mig, men aldrig en semi-långhårig! Bara tanken på vita långa hår överallt gör mig matt, för att inte tala om pälsvård. Just därför är orientaler + andra korthåriga utan underull det enda jag kan tänka mig.

Ragdoll har ingen underull
Inte helt tappad bakom en vagn jag, det där med hår som klister är något jag lärde mig med Soda. Har för mig jag skrev på FB någon gång att om jag nånsin igen får för mig köpa en långhårskatt så skjut mig.

Jag har gjort min research noga

(Sen fäller de ju ragdolls, men det gör siameser med - vita hår i drivor. Men sphynx är så fula )

 

[Alexandra_W]

Om inte veterinärbesiktningen visar något otippat, vilket jag är rätt säker på den inte gör så får Liten en ny (potentiell) kompis. Vid namn Mini. Liten och Mini - och ingen av dem är så himla små ens Båda heter något betydligt flashigare och mer värdigt en raskatt i stamtavlan iofs men ändock.

Så håller vi tummarna att de blir vänner och det inte blir kattvarianten av bloody murder...

Mini verkar vara typ Litens hittills okända håriga tvilling. Fast mindre spattig. Men likt Liten en initialt svårflörtad fröken. Fast godis är gott. Och när Mini tinat upp fick jag minsann gosa. Och (förvånande nog tydligen) klia på magen med.

Så om allt går som det ska kommer jag återvända till världen med katthår överallt. Så ni som spekulerar i aktier - ett hett tips är att kursen för klisterrolleraktier kommer stiga! Klart köpläge, jag spår en klar försäljningsuppgång!

(Jag var fasligt nära att stjäla en - eller tre - åttaveckors ulligullibollar med... Den gick ner i fickan lite diskret Helt bedårande.)

 

[Alexandra_W]

Senaste dygnen har fröken siames helt klart lessnat på att vara änka. Hon har "utan anledning" vrålat sönder öronen på mig.

Ikväll kom fröken ragdoll hem. Underbar ras alltså - varför har jag inte skaffat en sådan tidigare?

Fröken ragdoll är i sovrummet med mig. Utanför är en hund med hjärtesorg som inte förståååår varför hans matte förskjutit honom. Han har sooorg.

Och en hysteriskt vrålande fröken siames som gett mig blixtrande huvudvärk och tidvis lust att strypa henne... Jag bävar redan för hur jag ska överleva introduktionsperioden :S

 

[athena_arabians]

@Alexandra_W: Siameser är så diskreta av sig