Bedöma om katt trivs ensam eller ej?

[Alexandra_W]

Jag har en drygt femårig kastrerad siameshona som senaste två åren levt med en äldre hankastrat, också siames. De två var mycket goda vänner, sov ofta ihop osv. Hon har dock alltid varit en mer självständig typ än de siameser jag tidigare haft, både gentemot katter och människor. Samtidigt har hon haft uppenbart och tydligt utbyte av sin kompis och oftast har de återfunnits på samma ställe. Hon har dock ofta legat själv långa stunder av eget val.

Det är inte en så människoorienterad katt. Jag tog över henne som omplacering och då var hon drygt tre år och beskrevs som "osocial" gentemot människor typ. Hon var ingen kelkatt annat än korta stunder om hon fick välja dem. Här så bodde hon uppe på en garderob första tre veckorna och kom ner när alla sov. Successivt har hon tinat och är idag en riktig kelkatt och jag kan gå fram till henne och kela med henne etc. Dock så hon sitter/ligger aldrig i knäet, ligger i säng/soffa etc. Utan håller sig gärna i närheten men är inte så på. Samma sak med att leka, hon leker gärna med kompis och själv med leksaksmöss men är helt ointresserad att leka med vippor/annat som interagerar med människor.

Sammanfattat är hon idag en trygg katt som gärna är runt människor, gärna kommer och kelar men samtidigt generellt inte är särskilt på för att vara siames utan betraktar på lite avstånd.

Hon har aldrig varit ensam katt förut så jag vet inte alls hur hon kommer att reagera. Men jag vet ffa inte hur jag ska kunna avgöra om hon trivs eller inte med att vara ensam? Mina tidigare siameser har varit mer människoorienterade, och ensamma blivit överdrivet klängiga samt högljutt talat om hur miserabelt livet är utan kompis.

Den här fröken är inte särskilt vokal. Tar maten slut väntar hon tyst på att jag ska upptäcka det och fylla på. Missar jag det kan hon sitta tyst och stirra på en men hon är tyst. Hon pratar i princip bara när man kelar.

Så hur ska jag veta och vad ska jag egentligen titta efter?

 

[tott]

Svårt det där!
Jag har en omplacering (siames), som omplacerades för att han inte kom överens med de andra katterna i förra familjen (en oriental och en MC). Han var och testade på att bo i andra djurfamiljer innan han kom som ensamdjur till mig, men det funkade inte. Hos mig är han kung! Ibland är han j_vligt irriterande och krävande, men däremellan är han alldeles alldeles underbar. Han - i motsats till din tjej - älskar människosällskap och är väldigt verbal. Han leker sällan själv, han sover alltid med mig och han kommer som skjuten ur en kanon och lägger sig i min famn då jag sätter mig i soffan (sådan var han redan hos förra familjen).
Han har ju testat på kattsällskap och inte gillat det, men nog funderar jag också ibland på om han skulle vilja ha en egen liten siamesdam att rå över. Ja, hur ska man veta?

 

[Alexandra_W]

I ditt fall skulle jag bedöma att han trivs. Han låter som min frökens mamma som jag ju omplacerade som ensamkatt. Mycket människoorienterad katt. Så länge de fortsätter vara de, inte är konstanta plåster på ett stressat, irriterande vis så.

 

[athena_arabians]

@Alexandra_W: I mitt fall är det solklart att Missia trivs mycket bättre utan Tassa (vilket är lite jobbigt för mattehjärtat, på flera nivåer). Hon har blommat upp och är betydligt mer kontaktsökande än tidigare, speciellt mot särbon som var Tassas person.

Jag har bilder på dem som små när de sover tillsammans men någonstans skar det sig och Missia tyckte verkligen inte om Tassa. Tassa var en tuffare individ och tyckte nog inte illa om Missia faktiskt.

Jag kommer inte att testa med någon ny katt så länge Missia lever eftersom hon så tydligt visar att hon mår bra nu.

 

[Mia_R]

Jag skulle testa och se hur hon verkar och ta det därifrån.

När min första siames dog sörjde den som blev kvar enormt mycket så jag skaffade en till och efter lite gnissel från den nya i ganska exakt tre dagar var de som ler och långhalm. Tyvärr dog min andre efter några månader och jag köpte då en kattunge istället till den tredje och hon hatade blotta åsynen av honom!

Det tog många månader att få henne att acceptera kattungen och jag testade allt jag kunde komma på, även hembesök av djurpsykolog. Till slut accepterade hon och vi flyttade ut på landet, där hon i sin tur blev dålig och fick avlivas. Nu skaffade vi en bondkatt och det var ok, men nu blev min siste siames istället akut dålig i ett astmaanfall och vi åkte till Ultuna när han akut avlivades.

Nu hade jag bestämt mig, inga fler siameser! Så gick det då ytterligare en tid och livet utan siames blev för svår. Jag köpte en kattunge och vid separationen flyttade han med mig och bondkatten stannade hos husse. Min siames sörjde, så det blev en liten oriental och de älskar varandra. Rätt vad det var så behövde två andra omplaceras och fick flytta hem, men honan mobbades av den hon flyttade in med så hon fick omplaceras igen och bor nu med en liten hund och mår som en prinsessa.

De andra tre bor fortfarande med mig, sover i högar eller utspridda lite här och där. Så här års får de gå ut när jag är hemma. Lite olika konstellationer, lite olika resultat så avvakta och se vad hon säger. Ha inte för bråttom.

 

[Alexandra_W]

Jo vänta och se ska jag. Men vad ska jag titta efter liksom? DET som känns supersvårt.

Nu menar jag inte man ska bedöma något av idag men för att konkretisera. Idag har fröken kommit och gosat en gång, legat och sovit på två olika ställen, ätit och druckit. Det är det. Om man låtsas att det fortsätter likadant för exemplet. Vad betyder det/hur ska man tolka det? Trivs hon, tycker hon livet är pest, är livet okej men inte mer och hon skulle leva upp av en kompis? Etc. Liksom hur ska man veta på en sån katt som henne?

Jag kan ju rent allmänt tycka att en 5-6 årig katt ska vara mer aktiv än så, samtidigt så vad skulle hon göra - hänga i gardinerna och välta blomkrukor är inte hennes stil liksom.

Så just HUR men ska bedöma som känns svårt, eftersom hon är en så annorlunda katt än jag tidigare haft.

 

[MJLee]

Det är synd att Lukas är så rädd för hunden annars verkar han vara ungefär så mycket sällskap som hon vill ha. Vissa katter, även sociala raser trivs som ensamkatter, de kan både blomma upp och bli ännu mer skygga vid nytt sällskap. Problemet är väl att man aldrig riktigt vet. Eftersom hon är mindre katt and mer personfokuserad kan det kanske vara bra att ha en kompis, alternativ blir hon mer kontaktsökande med sin människa.

Kanske skulle hon trivas med en katt som inte är lika 'på' som de flesta sociala raser utan mer allmänt reserverad. Kattkemi är knepigt.

 

[Alexandra_W]

Det är synd att Lukas är så rädd för hunden annars verkar han vara ungefär så mycket sällskap som hon vill ha. Vissa katter, även sociala raser trivs som ensamkatter, de kan både blomma upp och bli ännu mer skygga vid nytt sällskap. Problemet är väl att man aldrig riktigt vet. Eftersom hon är mindre katt and mer personfokuserad kan det kanske vara bra att ha en kompis, alternativ blir hon mer kontaktsökande med sin människa.

Kanske skulle hon trivas med en katt som inte är lika 'på' som de flesta sociala raser utan mer allmänt reserverad. Kattkemi är knepigt.

Fast Yaki var ju så på man kan bli och hon har trivts super med honom. De har sovit tätt ihop 90% av tiden, 10% av tiden har hon legat själv. De har dragit ständiga "kl 04-på morgonen fnatt", brottats, smugit på varandra och gjort bakhålls"anfall" på varandra i katträden, ätit ihop, lek-jagat varandra, tvättat varandra osv. Och han är nog anledningen hon lärt sig komma när man ropar. För kom Y så kom L också och kollade.

Lukas tror jag skulle vara perfekt. Vänlig, tycker om henne, vill leka (fast han vet inte hur man gör än), kelig och nyfiken men inte bossig och lite försiktig om andra blir bossig. De känns otroligt lika förutom att L är tusen gånger keligare med folk (men nåt knä vill han inte vara i etc). Så jag tror de skulle funka super ihop. Men Lukas kommer inte flytta in så länge hunden lever i alla fall (och kanske inte ens efter det).

 

[TinyWiny]

När vår näst sista innekatt dog var jag på allvar orolig för katten som var kvar. Hon hade aldrig tytt sig till någon mer än min son och han hade då redan flyttat hemifrån. Hon som blev kvar och hon som dog hade alltid hängt ihop om än på de premisser hon som dog satte upp. Hon som blev kvar blev en ny katt. Borta var den försiktiga försynta katten. Hon tog för sig, krävde klappar, la sig i knät på folk som råkade sätta sig där hon tänkt lägga sig och blommade verkligen upp. Till och med hunden satte hon på plats något som inte hade varit tänkbart tidigare.

När min stallkatt blev ensam kvar däremot var det helt annorlunda. Hon som alltid varit lugnet själv blev orolig och väldigt kontaktsökande på ett helt annat sätt än tidigare. Hon var som en klisterlapp på hunden till den grad att han som älskar att gosa tyckte att nä, nu får det vara bra! Där stod det ganska snart klart att hon inte ville vara ensam. Hon är ändå en sådan katt som aldrig har haft någon nära kompis av de andra katterna, som har gått långa turer och bara kommit hem ibland för att kolla läget. Nu är hon hemma jämt och även om hon och den nya kissen inte drar riktigt jämt än så övervakar hon den lillas steg noga och skyddar henne från grannens elaka katt nu när hon har börjat få vara ute under uppsikt.

Du är en sådan djurmänniska så jag tror att du ser.

 

[Alexandra_W]

Hur fort har ni sett förändring?

Jag har ju även där haft tydliga katter. Har gått några dagar max innan man sett tendensen och sen har den bara ökat så att säga, oavsett om det varit trivsel eller vantrivsel.

Fröken ligger (sover inte nödvändigtvis dock) och tja ligger. Kurrar glatt om jag klappar. Men jag ljuger inte om jag påstår att hon rört sig Max 25 meter idag. Verkar inte "ledsen" men har heller inte gått och ätit etc.

Dvs är ju helt omöjligt säga ett nåt förutom att hon är bra på att sova ;P Som katter i allmänhet med andra ord

 

[athena_arabians]

@TinyWiny: Första katten du beskriver stämmer bra in på Missia, hon blev verkligen mer "med" oss människor. Nu tänker jag som sagt inte chansa men jag tror hon nog skulle fungera med en undergiven ungkatt, hon och grannens nya katt har ju faktiskt suttit rätt nära varandra utan något sammanbrott.

 

[TinyWiny]

Hur fort har ni sett förändring?

Jag har ju även där haft tydliga katter. Har gått några dagar max innan man sett tendensen och sen har den bara ökat så att säga, oavsett om det varit trivsel eller vantrivsel.

Fröken ligger (sover inte nödvändigtvis dock) och tja ligger. Kurrar glatt om jag klappar. Men jag ljuger inte om jag påstår att hon rört sig Max 25 meter idag. Verkar inte "ledsen" men har heller inte gått och ätit etc.

Dvs är ju helt omöjligt säga ett nåt förutom att hon är bra på att sova ;P Som katter i allmänhet med andra ord

På stallkatten nästan direkt. När hon förstod att kompisen var borta var hon ledsen och letade. Det förvånade mig lite eftersom hon är en liten vagabond i själ och hjärta som aldrig har verkat bry sig så mycket tidigare om de andra men hon förstod nog att han var sjuk då han tacklade av väldigt på de få dagar som gick mellan att han blev sjuk tills vi hade tiden. Inom två dagar hade jag bestämt mig för att en ny kompis var ett måste. Nu hade jag ändå tänkt mig en ny stallkatt men det blev lite mer bråttom när hon reagerade så starkt.

Innekatten var mer subtilt. Där kom det smygande som om hon provade sina gränser. Inom två veckor stod det dock helt klart att någon ny kattkompis ville hon inte ha. Hon hängde med hunden, tog över hans bädd helt till hans frustration och blev verkligen en så positivt annorlunda katt.

 

[TinyWiny]

@TinyWiny: Första katten du beskriver stämmer bra in på Missia, hon blev verkligen mer "med" oss människor. Nu tänker jag som sagt inte chansa men jag tror hon nog skulle fungera med en undergiven ungkatt, hon och grannens nya katt har ju faktiskt suttit rätt nära varandra utan något sammanbrott.

Med våran var det aldrig bråk eller så. Snarare var hon så undergiven när det fanns andra katter här att hon inte kom till sin rätt. Hon kom nog aldrig på tanken att hävda sig ens. Nu är hon tyvärr borta med men jag är så glad att hon fick de fyra åren. Inte så att hon for illa när vi hade fler men det var så härligt att se henne blomma ut. Som att hon hade gömt sin personlighet så länge för att inte reta övriga (som absolut inte var dumma mot henne på något sätt) och äntligen vågade visa sitt rätta jag Vissa är nog bara ensamkatter helt enkelt.

 

[athena_arabians]

Med våran var det aldrig bråk eller så. Snarare var hon så undergiven när det fanns andra katter här att hon inte kom till sin rätt. Hon kom nog aldrig på tanken att hävda sig ens. Nu är hon tyvärr borta med men jag är så glad att hon fick de fyra åren. Inte så att hon for illa när vi hade fler men det var så härligt att se henne blomma ut. Som att hon hade gömt sin personlighet så länge för att inte reta övriga (som absolut inte var dumma mot henne på något sätt) och äntligen vågade visa sitt rätta jag Vissa är nog bara ensamkatter helt enkelt.

Min moster och mina morföräldrar hade två väldigt ovanliga honor. Mosters katt var ensamkatt och mormor och morfar hade två siameser, hane och hona som var kullsyskon. När hanen gick bort tog de av någon anledning med mosters katt till siameshonan. Det fungerade utmärkt, de sov tillsammans och verkade trivas ihop. Mosters katt fick följa med dit lite då och då för att hälsa på tills siameshonan gick bort

Siameshonan trivdes när hon var ensam också, hon tyckte väldigt mycket om människor med.

 

[Sonic76]

Hur fort har ni sett förändring?

Jag har ju även där haft tydliga katter. Har gått några dagar max innan man sett tendensen och sen har den bara ökat så att säga, oavsett om det varit trivsel eller vantrivsel.

Fröken ligger (sover inte nödvändigtvis dock) och tja ligger. Kurrar glatt om jag klappar. Men jag ljuger inte om jag påstår att hon rört sig Max 25 meter idag. Verkar inte "ledsen" men har heller inte gått och ätit etc.

Dvs är ju helt omöjligt säga ett nåt förutom att hon är bra på att sova ;P Som katter i allmänhet med andra ord

Alltså Ija är ju ingen hänga i gardinerna typ heller. Men hon är ju människosocial. Hon hade dock stort utbyte av hunden så den saknar hon, kanske blir en ny hund så småningom då.
Det är ju svårt att avgöra med katter
Du tror inte Lukas kommer vänja sig nånsin vid V?

 

[Sonic76]

Svårt det där!
Jag har en omplacering (siames), som omplacerades för att han inte kom överens med de andra katterna i förra familjen (en oriental och en MC). Han var och testade på att bo i andra djurfamiljer innan han kom som ensamdjur till mig, men det funkade inte. Hos mig är han kung! Ibland är han j_vligt irriterande och krävande, men däremellan är han alldeles alldeles underbar. Han - i motsats till din tjej - älskar människosällskap och är väldigt verbal. Han leker sällan själv, han sover alltid med mig och han kommer som skjuten ur en kanon och lägger sig i min famn då jag sätter mig i soffan (sådan var han redan hos förra familjen).
Han har ju testat på kattsällskap och inte gillat det, men nog funderar jag också ibland på om han skulle vilja ha en egen liten siamesdam att rå över. Ja, hur ska man veta?

Min är ju drottning hemma men skulle nog aldrig acceptera en annan katt trots att hon är siames. Alexandra vet ju hur det funkade där.
Men min är ju så pass social mot folk och hundar och annat så hon får nog sitt behov tillfredsställt så. Men det är svårt med katter.
De accepterar ju inte alltid nya katter heller

 

[MJLee]

Nikita hatar alla katter, det har jag accepterat för länge sedan. Ibland undrar jag vad som skulle hända om jag tog hem en kattunge, men jag vågar ärligt inte. Men Fröken Siames behöver nog lite sällskap känns det som. Men man vet aldrig, hon blir kanske jättekelig. Jag skulle nog ge det lite tid för att se hur/om hon förändras. Och uppmuntra vänskapen med Lukas.

 

[Alexandra_W]

Lukas har jag ju konstant uppmuntrat. Men han går in i hallen och efter en kort stund går han ut.

 

[Alexandra_W]

Lukas var in och gjorde ett misslyckat försök flirta med henne (hans teknik lämnar lite övrigt att önska...). När han gick följde hon med honom ut, så jag fick ropa in henne. När hon kom in gick hon och letade efter Y men var piggare än jag sett henne på hela dagen.

Jag har faktiskt kollat lite annonser mest för att se, ibland haglar det av dem och ibland finns inte en katt att uppbringa överhuvudtaget typ. Krävs ju en del saker som måste klaffa, bla hundvan.

Har också läst på lite under dagen om några raser jag spontant känt kanske skulle - i teorin - vara lämpligare sällskap än en ny siames om det slutar med en till katt. Hon är ju ganska mesig och försiktig för att vara siames och de kan ju generellt vara ganska på, buffliga och livliga. Hon kanske skulle funka bättre med en sällskaplig ras men med lite mindre energi typ, var tanken.

Och ja naturligtvis snubblar jag över en annons hyfsat i närheten.

 

[tott]

Jag skulle testa och se hur hon verkar och ta det därifrån.

När min första siames dog sörjde den som blev kvar enormt mycket så jag skaffade en till och efter lite gnissel från den nya i ganska exakt tre dagar var de som ler och långhalm. Tyvärr dog min andre efter några månader och jag köpte då en kattunge istället till den tredje och hon hatade blotta åsynen av honom!

Det tog många månader att få henne att acceptera kattungen och jag testade allt jag kunde komma på, även hembesök av djurpsykolog. Till slut accepterade hon och vi flyttade ut på landet, där hon i sin tur blev dålig och fick avlivas. Nu skaffade vi en bondkatt och det var ok, men nu blev min siste siames istället akut dålig i ett astmaanfall och vi åkte till Ultuna när han akut avlivades.

Nu hade jag bestämt mig, inga fler siameser! Så gick det då ytterligare en tid och livet utan siames blev för svår. Jag köpte en kattunge och vid separationen flyttade han med mig och bondkatten stannade hos husse. Min siames sörjde, så det blev en liten oriental och de älskar varandra. Rätt vad det var så behövde två andra omplaceras och fick flytta hem, men honan mobbades av den hon flyttade in med så hon fick omplaceras igen och bor nu med en liten hund och mår som en prinsessa.

De andra tre bor fortfarande med mig, sover i högar eller utspridda lite här och där. Så här års får de gå ut när jag är hemma. Lite olika konstellationer, lite olika resultat så avvakta och se vad hon säger. Ha inte för bråttom.

Av den här historien kan man tydligen lugnt inse att man kan ta alla uppmaningar om att "Siameser måste ha sällskap av samma ras" med en nypa salt De är nog så "egna" så ingen "sanning" verkar vara absolut.