Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

[Thaliaste]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Jag säger inte att de har ändrats, jag undrar hur de ser ut? Du har varit väldigt otydlig i hur du ser på det genom tråden, utom i det att du tänker skaffa ett tredje barn. Frågan handlar väl då om i vilken ordning du tänker ta det, barnet först eller att räta upp ditt liv först?

 

[MM]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Men jag har ju skrivit hela tiden att det är inget vi tänker försöka skaffa idag, utan när livet ordnat till sig lite mer för mig. Har skrivit det flera ggr.
Vi har en del vi måste göra innan det blir aktuellt. Bla renovera klart det mesta i huset, rida in hästen, jag ska börja plugga., arbetsträna eller om nu himlen öppnar sig så kanske jag klarar av ett jobb.
Det är inte idag vi ska ha en till.
Det lär inte heller bli en "hoppsan" eftersom jag satte in en spiral i våras. Den har funkat hittills så lär nog fortsätta göra det.

 

[mino]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Alltså, något som slagit mig genom den här tråden (och en del andra) är att du inte riktigt verkar greppa språkets och argumentens logik. Det intryck jag får är att du inte riktigt står för något du skriver, så fort du får motargument så beskriver du plötsligt samma situation på ett helt annat, ofta motsatt, sätt. I ena stunden kommer du aldrig jobba, i nästa så är du en arbetsmyra om det inte bara vore för alla sociala kontakter. I ena är din sjukdomsbild ett stort problem som påverkar ditt liv dagligen, i nästa mår du nästan jämt bra. Och det du skriver här, dvs

varför skulle mina planer om en tredje ändras pga en tråd på buke?

är precis det motsatta du gav uttryck för i trådstarten. Varför skriver du trådar där du efterlyser tankar och åsikter för att sedan helt ignorera det som kommer upp? Kan du förstå att det låter väldigt märkligt för oss som kommit med synpunkter och tankar att du egentligen aldrig hade någon som helst avsikt att lyssna på det som skrivs?

 

[Mabuse]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Så gör vi iaf. Precis som jag tog alla nätter under bebistiden när han jobbade. Förut i början med sonen. Han kunde ta någon natt om jag verkligen behövde få sova med tösen. Som första dagen hemma efter förlossningen. Då fick han ta en promenad med henne i vagnen så jag fick sova för hon hade skrikit konstant sen hon föddes två dygn tidigare.
Jag har väl hög toleranströskel för jag har aldrig haft några problem med det. Alltså fixat vardagen trots sömnbrist.

Det handlar inte om sömnbrist, utan om att en person inte samtidigt kan trösta, byta pyjamas på och duscha en treåring, byta sängkläder och skura golv, och natta och trösta en ettåring. Det är möjligt att man klarar det själv om man har hög toleranströskel, men det är i så fall inte tolerans för sömnbrist, utan tolerans för att ett barn sitter själv och gråter medan man tar hand om det andra.

Poängen var ju just att ingen av oss sov den natten. Varken vuxna eller barn. Vi fixade vardagen utan problem, men det är ju bara tramsigt att påstå att det skulle vara plättlätt, det var såklart jätteslitigt.

Dessutom håller jag inte med dig om att sömn skulle vara så oviktigt för den psykiska hälsan. När jag fick ptsd efter min första förlossning, så var all behandlande personal helt eniga om att en av de absolut viktigaste faktorerna för att jag skulle bli frisk fort var att jag fick sova ordentligt. Man blir väldigt mycket mer sårbar om man inte sover, större risk att bli sjuk, och större risk att inte bli frisk.

 

[MM]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Du får tolka det jag skriver precis hur du vill.

Nej, jag ändrar mig inte pga tråden. Den handlade inte om ifall jag borde eller inte. Utan om mina frågor angående om att gå från två till tre. Läs trådstarten lite saktare om du har svårt för att förstå det som står där.

 

[Thaliaste]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Men jag har ju skrivit hela tiden att det är inget vi tänker försöka skaffa idag, utan när livet ordnat till sig lite mer för mig. Har skrivit det flera ggr.
Vi har en del vi måste göra innan det blir aktuellt. Bla renovera klart det mesta i huset, rida in hästen, jag ska börja plugga., arbetsträna eller om nu himlen öppnar sig så kanske jag klarar av ett jobb.
Det är inte idag vi ska ha en till.
Det lär inte heller bli en "hoppsan" eftersom jag satte in en spiral i våras. Den har funkat hittills så lär nog fortsätta göra det.

Det känns som att du i olika inlägg presenterar tankar som tillsammans inte riktigt går ihop, det är det som förvirrar. T ex att du vill att dina minsta barn ska leka ihop, vilket väl borde tala för att skaffa barnet så snart som möjligt, om din dotter är 5 nu så kommer nog vara tonåring när den 3:e är 4 om du får barnet när du är 32. Vilken tonåring vill ha en sånt litet syskon i släptåg? Du vill absolut inte vara äldre än 32 när barnet kommer, vilket gör att det måste produceras när du är 31 och därmed börja ytterligare lite innan. Samtidigt kan du i dagsläget nätt och jämt jobba, och endast på särskilda ställen.

Jag tror absolut att du kommer att kunna jobba mer i framtiden, med en egen lön in på kontot. Också skaffa ett jobb som du kan komma tillbaka till efter föräldraledigheten, men det kommer att ta tid. Jag hoppas då att det är du sätter dig själv i främsta rummet då, och låter det ta den tid det tar och att ovanstående tankar är just bara lite funderingar och inte så viktiga som jag fått intrycket av tidigare.

 

[MM]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Det känns som att du i olika inlägg presenterar tankar som tillsammans inte riktigt går ihop, det är det som förvirrar. T ex att du vill att dina minsta barn ska leka ihop, vilket väl borde tala för att skaffa barnet så snart som möjligt, om din dotter är 5 nu så kommer nog vara tonåring när den 3:e är 4 om du får barnet när du är 32. Vilken tonåring vill ha en sånt litet syskon i släptåg? Du vill absolut inte vara äldre än 32 när barnet kommer, vilket gör att det måste produceras när du är 31 och därmed börja ytterligare lite innan. Samtidigt kan du i dagsläget nätt och jämt jobba, och endast på särskilda ställen.

Jag tror absolut att du kommer att kunna jobba mer i framtiden, med en egen lön in på kontot. Också skaffa ett jobb som du kan komma tillbaka till efter föräldraledigheten, men det kommer att ta tid. Jag hoppas då att det är du sätter dig själv i främsta rummet då, och låter det ta den tid det tar och att ovanstående tankar är just bara lite funderingar och inte så viktiga som jag fått intrycket av tidigare.

Men JAG har inte skrivit det!
Det var speciella tina som undrade över leken. Inte jag.
Skulle vi få en till liten om säg 2 år. Då är min minsta jag har nu 7 år. Inte vill hon leka med en ettåring när hon är åtta. Det hade inte jag heller velat.
Så nej, jag har inte sagt det. Däremot så skrev jag att min minsta är väldigt glad i bebisar och jag tror nog att hon hade velat agera extramamma för det är sån hon är. Hon älskar små barn. Hon är tex extramamman på dagis och tar hand om alla mindre barn. Hon tröstar, kramar och ger nappen.
Och nej, jag vill inte ha barn efter jag fyllt 32 år. Är precis fyllda 28 år så det ger 3 år till att fundera. Ska jag vara sån så tror jag inte att det kommer vara några större bekymmer med att bli gravid igen. Första gången tog det sig på första försöket och andra gången hann vi inte försöka. slutade med pillerna och en månad senare var jag gravid. Så därför vågar jag säga tre år och inte längre försöksperiod.

 

[Thaliaste]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Ok, det låter som att du tänker ta det i en klok ordning. Lycka till!

 

[Petruska]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Men JAG har inte skrivit det!
Det var speciella tina som undrade över leken. Inte jag.

Nåväl, du har ändå skrivit om att ha en flock i hemmet av ungar (pch djur) och om tre bilbarnstolar i bilen. I de tankarna, ser det ju ut som att du tänker dig ett tredje barn inom rätt kort.

I andra inlägg skriver du om att först utbilda dig och komma igång med någon form av arbete. Samtididgt skriver du om en period om tre år för det, eller som i det inlägg jag citerar "en liten om, säg, två år". Det är ganska kort tid med ditt utgångsläge, där du planerar att starta studierna på gymnasienivå.

7 månaders arbetsträning är ju inte heller någon särskilt lång tid, med tanke på att ett yrkesliv vanligtvis spänner över åtskilliga decennier, och du avslutade den ju också utan att tex ha en annan plats att arbetsträna vidare på.

Så sett verkar det vara två saker som är konstanta i ditt resonemang genom tråden, nämligen att du vill ha ett barn till och att du ska vara högst 32 år när det föds.

Det tyder ju inte på att du tycker att din egen rehabilitering är särskilt viktig, och definitivt inte på att du tycker att ett arbete och en egen inkomst är särskilt viktigt.

Resten hoppar faktiskt av och an väldigt mycket, ungefär på det sätt som Mino beskriver det.

 

[MM]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Det lär vara bilstolar i bilen tills barnen är typ 10 år. Tror dom vi har är till barn upp till 12 år. Så att tre ska vara i bilen om några år är inget konstigt.

Det var sar som nämnde flock först och jag sa att det skulle kännas detsamma här. Jag vet vad jag har skrivit. Jag behöver inte gå tillbaka i tråden och dubbelkolla.

Nu är det ju mest troligt att min rehabilitering kommer hålla på i många år framöver, precis som den varit hittills. Så att planera barn innan jag anses vara frisk nog för att kunna jobba som normalt folk ser jag inte som något konstigt. Jag tänker definitivt inte skaffa barn när jag är 40 år. Med ditt resonemang lär det aldrig bli några fler barn här i så fall, vilket dock verkar önskvärt av många i tråden. Som tur är så bestämmer vi själva.

Ja, jag vill gärna hinna ordna till livet innan. Om jag börjar att läsa upp mina gymnasiebetyg så borde det gå på ett år. Jag lär mig snabbt och lär kunna beta av kurserna snabbt. Även om jag måste ta det i min takt. I perioder är jag extra skärpt och kan jobba på mer. Det är arbetsförmedlingen informerade om, så ni inte tror jag hymlar om det.

2 år var ett exempel. Vi kan säga 4 år om det känns bättre för dig.

 

[Petruska]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Ja, det är exakt den här typen av inlägg jag menar. Jag förstår som sagt Minos funderingar.

 

[MM]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Som sagt, ni gör era tolkningar och det har ni all rätt att göra.

 

[Mabuse]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Du hade en tråd tidigare i år om möjliga yrkesbanor som utvecklade sig på ett liknande sätt som denna, jag vet inte om du kommer ihåg den, men skulle de kunna vara så att du håller på att hamna i samma psykiska läge nu som då? Frågar därför att trådarna håller på att utveckla sig väldigt likartat, och det kan vara svårt att få grepp om ett skeende när man är mitt i det.

 

[MM]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Jo tack, den minns jag.
Men det är inte jag som svävar iväg från ts. Det är ni andra. Själv vill jag bara ha svar på mina frågor, medans ni vill ha svar på allt annat.

 

[Mabuse]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Det var inte utsvävningarna jag syftade på, utan dina svar på dem. Det verkar precis som den gången som att du tycker att alla missförstår dig hela tiden.

 

[MM]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Jag förstår bara inte vad det finns att spåna i när jag frågar om hur andra tyckte skillnaden var mellan två och tre barn?
Jag är sjukt trött på alla frågor jag får runt omkring och svaren blir därefter. Jag orkar inte ge några större utläggningar om mitt liv. Era frågor uppfattas dessutom som aggressiva och då hamnar jag i försvarsställning.
Du och Petruska var inte direkt trevliga i början av tråden. Det finns andra sätt att yttra sig på, och kanske hade jag varit mer öppen till att diskutera då.

 

[Niyama]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Och jag som trodde jag hade problem med min kräkfobi....
Folk vet väl ändå om hur smittan sprids? Det är inte svart magi, det handlar om hygienregler som behöver följas.

Vad jag också tänkte! Jag är livrädd för magsjuka men det verkar helt orimligt att en frisk person inte ska gå och jobba för att den tagit hand om magsjuka barn. Sen kan jag ju hoppas att folk har lite sunt förnuft och inte går och jobbar i samma kläder som de sanerat spyor i.

 

[mino]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Vet du, det är faktiskt inte fråga om tolkning, det är bara att läsa innantill. Du skrev utförligt om hur du upplever din situation och tog själv med det faktum att du har funktionsnedsättningar i TS, självklart kommer andra att relatera det de skriver till din situation.

Det gör dig förmodligen bättre förstådd om du bara skriver exakt det du undrar över utan att linda in det i andra aspekter som du sen egentligen inte tycker har med saken att göra. Andra uppfattar nämligen det du ta upp som en del av din frågeställning. Det spelar självklart roll, exempelvis, att du har ett barn med funktionsnedsättningar, när du frågar om hur det är att ha ett tredje barn. Vill du att folk ska bortse från din situation och bara svara allmänt så ta inte upp något om dig själv, alls.

Man kan inte i ena stunden beskriva X som ett stort problem, för att så fort nån påpekar att X var ett problem, plötsligt hävda att X inte är ett problem, då förlorar man i trovärdighet.

 

[Petruska]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Jag förstår bara inte vad det finns att spåna i när jag frågar om hur andra tyckte skillnaden var mellan två och tre barn?

Men då hade du ju fått skriva trådstarten på ett helt annat sätt. Där tar du ju upp din problematik som faktorer att räkna med i familjeplaneringen. För mig framstår det också som mycket rimligt att göra så. Men sedan när folk svarar utifrån hur du själv beskriver dina problem, så blir du arg på svaren.

Om det enda du undrar är "Hur tänkte ni som har tre barn när ni bestämde er för att få det tredje?", så blir det ju så du får ställa frågan.

Sen kan man fråga sig vilken nytta du har av svar på den frågan i dina funderingar, för all del. I verkligheten får man ju förmoda att alla familjer tänker igenom sina specifika villkor i sådana situationer. Flera beskriver också det i tråden, men deras villkor är så klart helt andra än dina.

Du är naturligtvis inte på något vis skyldig att diskutera med någon, men det är lite underligt att du startar en tråd, får svar, och sedan blir arg på de som svarar. Och det är inte första gången du gör så i dina trådar. Du framställer dig som mycket obalanserad och onyanserad i dina trådar, tyvärr, och du skriver ju också att du har svårigheter, så det är inte att förvånas över.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Min chef skulle kölhala mig om jag kom till jobbet trots att jag tagit hand om min magsjuka sambo hela natten. Då förväntas jag utan tvekan jobba hemifrån istället.