Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

[MM]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Det är lite det jag funderar över. Hur mycket man är beredd att ge upp vardagen man har idag. Nu skulle det ändå inte ske precis nu så livet kommer hinna ändras men om man planerar för en till så kan man ju förändra livet så att det passar in med en liten till i framtiden.
Som jag tex, hitta en sysselsättning innan så jag har något att komma tillbaka till efter mammaledigheten. Kanske fixa medryttare till hästen en period när jag är höggravid och inte kan rida.
Fixa dom där sakerna runt omkring som underlättar under vägens gång. Så blir det inte en så stor övergång och så ger man inte upp vardagen man hade från början. Den är mer pausad och man kan återgå till den när bebisen är större, men med tre barn istället för två. Skulle vi skaffa barn nu så skulle inte våran vardag pausats under bebistiden utan snarare så skulle jag få börja om från början sen igen.
Så jag har lite att ordna med innan vi skulle bestämma oss för en till.

 

[Sar]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Jag kände mig inte klar efter våra två första (tvillingar) utan ville gärna ha ett till när de hade blivit lite större men min sambo kände sig rätt klar. Nu blev det ett tredje, högt älskat "hoppsan-barn" och nu känner jag mig faktiskt klar. Och så här efteråt kan jag känna att hade det inte blivit något till barn hade jag nog alltid känt en viss sorg över att det inte blivit fler, just för att jag hade den längtan.
Men man får ju inte allt man vill i livet och jag kan inte tänka mig annat än att livet säkert blivit rätt fulländat även utan det tredje barnet.
När det gäller skillnaden mellan 2 och 3 barn så kan jag säga att för mig känns det numera som att jag rör mig i flock!

 

[MM]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Jag ser det tvärt om. Jag vill gärna ha tre men nöjer mig med två eftersom jag starkt misstänker att jag inte orkar vara en glad mamma med en till. Vad vore det för liv för BARNEN? Självklart måste förälderns mående komma först, det är ju föräldern som skapar förutsättningarna för att ge barnen en bra uppväxt.

Men det är ju hur du känner att du klarar av. Oavsett om min situation är värre med måendet än för din del så känner inte jag så. En tredje hade jag klarat, men inte fyra. Jag vill räcka till för alla.
Nu kräver min son en del med tanke på sina två funktionshinder men det är en del av vardagen nu att jag aldrig ens tänker att han har dom. Och båda barnen är som sagt självgående och kräver inte lika mycket av mig nu som när dom var mindre. Så en till nu känns bara välkommet.

 

[MM]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Jag kände mig inte klar efter våra två första (tvillingar) utan ville gärna ha ett till när de hade blivit lite större men min sambo kände sig rätt klar. Nu blev det ett tredje, högt älskat "hoppsan-barn" och nu känner jag mig faktiskt klar. Och så här efteråt kan jag känna att hade det inte blivit något till barn hade jag nog alltid känt en viss sorg över att det inte blivit fler, just för att jag hade den längtan.
Men man får ju inte allt man vill i livet och jag kan inte tänka mig annat än att livet säkert blivit rätt fulländat även utan det tredje barnet.
När det gäller skillnaden mellan 2 och 3 barn så kan jag säga att för mig känns det numera som att jag rör mig i flock!

Så känner jag när jag tänker på att det kanske inte blir någon tredje. Sorgsen inombords. Hela dagen har jag tänkt på bebisar och hur mycket jag ser fram emot en till graviditet trots hur dåligt jag mår under dom från början till start. Men det finns ju det fina med en graviditet med, sparkarna, känna bebisen hicka, se hur magen växer, att tuttarna blir gigantiska
Kollat söta små bebiskläder på nätet..

Egentligen så vet jag ju vad jag vill men det känns väldigt nervöst att ta det klivet. Livet förändras ju väldigt mycket med en ny familjemedlem.

Det lär bli en flock här hemma med med alla ungar och djur

 

[Niyama]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Tre känner jag att det fixar jag. Lätt som en plätt. Det är mer allt runtomkring som ska klaffa med.

Jag får inte ihop detta med:

Något deltidsjobb kommer det aldrig bli tal om, jag skrev aktiviteter via arbetsförmedlingen och det är så långt jag kommer komma inom arbetslivet. Så jag formar mitt liv utefter det.

Jag vet inte varför du inte fixar något jobb överhuvudtaget, men det låter konstigt att klara av tre barn "lätt som en plätt" men inte klara av något jobb alls. Med tanke på barn, hus och häst så finns det ju många saker du klarar av.

Mabuse skrev klokt som vanligt

 

[MM]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Det är två helt skilda saker. Det finns mycket som gör att jag inte klarar av att jobba, men dom problemen hindrar inte mig från att ha familj. Som sagt, aktiviteter via arbetsförmedlingen är det vi satsar på nu. Något jobb har jag inte haft sen 2006, men familj har jag haft under alla dom åren, utan problem.
Att ha barn är inte som att gå till ett jobb, men det fattar nog du med.

 

[Petruska]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Jag tycker också att det du skriver om barn och om att få fler barn, faktiskt är en smula oroande. Du skriver sådant som "inte ska väl min dåliga psykiska hälsa få hindra mig från att ha familj när det är så mycket annat den hindrar mig från", medan andra försöker svara dig genom att skriva utifrån ett barnperspektiv. Du svarar överhuvudtaget inte på det som utgår från barnperspektivet. Bara utifrån vad du själv vill ha.

Sen är det ju också så att man själv sätter normen för sitt föräldraskap (inom väldigt vida ramar). Medan normen för normal prestation på jobbet sätts av någon annan. Utifrån hur du skriver om dig själv, blir jag ärligt talat inte särskilt lugnad av att du skriver att du skulle klara av tre barn "lätt som en plätt".

Då är du ju den enda föräldern i världen, i stort sett, som klarar tre barn så lätt. De flesta lägger så pass mycket arbete och engagemang, oro och ansvar, kärlek och skuldkänslor, i sitt föräldraskap att det inte alls är "lätt som en plätt". Man kan rentav tycka att barn förtjänar mer än så, för att inte tala om vad de behöver. Inte ens en hypotetisk hyperkompetent förälder, borde unna sina barn så lite av sig själv att det blir "lätt som en plätt" att vara förälder.

Du skaffar så klart så många barn du och din man kan enas om, men frågar du mig, vilket du ju indirekt gör genom att ta upp frågan här, så skulle mina svar inte vara entydigt positiva till idén. Utifrån vad du skriver om dig själv. (Och jag läser inte din blogg, som du har refererat till i tråden. Jag läser inga bloggar på buke.) Jag vet bara vad jag har sett dig skriva i trådar. Det du skriver i den här tråden räcker för att jag ska bli en aning orolig både för dig och dina barn.

Mabuse skriver mycket klokt, tex.

 

[Mabuse]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Att ha barn är inte som att gå till ett jobb, men det fattar nog du med.

Nej, barn är väldigt mycket mer krävande än ett jobb normalt, iom att man har dem dygnet runt och aldrig kan sjukskriva sig, t ex. Ingen arbetsgivare skulle få ha såna villkor.

 

[cirkus]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Bara för att du tyckte att ett barn var tillräckligt mycket så finns det faktiskt de som HAR tre eller flera barn som tycker det är enkelt. Så om du inte utgick från dig själv och hur svårt du uppenbarligen tyckt det varit att vara förälder och sen inte göra det till en universell sanning när du skriver

Inte ens en hypotetisk hyperkompetent förälder, borde unna sina barn så lite av sig själv att det blir "lätt som en plätt" att vara förälder.

Det du skriver gör att de som faktiskt har haft ett lätt föräldraskap nånstans borde känna dåligt samvete, för då har ju den unnat sina barn så lite av sig själv.

 

[cirkus]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Så är det tydligen för vissa, men inte för andra.
För vissa är det mindre krävande med ett arbete, för andra är det mindre krävande med barn.
Vissa har bara inte förmågan att se utanför sin egen värld.

 

[Petruska]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Det du skriver gör att de som faktiskt har haft ett lätt föräldraskap nånstans borde känna dåligt samvete, för då har ju den unnat sina barn så lite av sig själv.

Javisst, vill man ta åt sig så kan man.

Jag fick skäll varenda gång jag antydde att föräldraskap kanske inte var fullt så jobbigt som en del framställde det, och nu får jag skäll när jag trots allt framställer det som rätt jobbigt.

Vid psykisk ohälsa brukar ju redan sådant som störd nattsömn (pga bebis) vara rätt problematiskt. Men "lätt som en plätt-bebisarna" sover kanske hela nätter redan från födelsen?

 

[Mabuse]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Men hur vanligt är det? Jag känner många som har barn, jag känner ingen enda, oavsett antalet barn, som tycker att det genomgående är "lätt som en plätt" att ha barn och vara förälder. Och definitivt ingen med tre barn. Vänner som har tre eller fler barn kan för all del tycka att det är väldigt roligt och absolut värt det på alla sätt, men lätt som en plätt är det inte.

 

[Petruska]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Nej, jag har heller inte stött på det, faktiskt.

De som har så många barn att folk reagerar lite på det, säg fyra och uppåt, brukar iofs lite försvara sig med att det inte är så jobbigt som man kan tro eller som det låter. Men det är inte heller synonymt med att det är lätt som en plätt.

 

[Mabuse]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Så är det tydligen för vissa, men inte för andra.
För vissa är det mindre krävande med ett arbete, för andra är det mindre krävande med barn.
Vissa har bara inte förmågan att se utanför sin egen värld.

Men saken är ju att det finns arbeten av vitt skilda slag. Jag är tveksam till om den människa finns, där alla former av arbete är mer krävande än föräldraskap till alla sorters barn.

Om det t ex är just barnpassning som man finner oerhört enkelt, så går det ju att ta jobb som barnvakt, exempelvis. Jag tycker inte det verkar rimligt att det skulle vara mindre krävande att vara förälder till tre egna barn dygnet runt, än att t ex passa grannens barn några timmar. Föräldraskap är ju dessutom normalt mer krävande än barnpassning.

 

[cirkus]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Bland mina vänner ungefär lika vanligt som de som tycker det är skitjobbigt.

 

[cirkus]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Jag vet att det finns människor som har problem som gör att just arbete är mycket svårare än de egna barnen.

 

[Petruska]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Om det t ex är just barnpassning som man finner oerhört enkelt, så går det ju att ta jobb som barnvakt, exempelvis. Jag tycker inte det verkar rimligt att det skulle vara mindre krävande att vara förälder till tre egna barn dygnet runt, än att t ex passa grannens barn några timmar. Föräldraskap är ju dessutom normalt mer krävande än barnpassning.

Eller utbilda sig till förskollärare. Det är visserligen rätt många barn att hålla koll på, men å andra sidan bara åtta timmar per dygn vid heltidsarbete. Borde man ju snyta ur näsan hur lätt som helst, om man tycker att tre barn dygnet runt är som en fis i rymden.

 

[cirkus]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Det går att uttrycka sig på olika sätt, ditt sätt lämnar väldigt lite utrymme för annan tolkning.
Eller tycker du att detta:

Inte ens en hypotetisk hyperkompetent förälder, borde unna sina barn så lite av sig själv att det blir "lätt som en plätt" att vara förälder.

är nyanserat och lämnar utrymme för den som faktiskt tycker det är lätt att vara förälder ?

 

[Mabuse]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

Men då tror jag att det beror mer på det som Petruska skrev, att när det gäller barnen är det man själv som lägger ribban, medan på ett arbete så är det arbetsgivaren. Då går det ju att anpassa nivån så att man klarar den. De egna barnen kan ju ha lärt sig att anpassa sig och klara sig själva från tidig ålder, t ex, vilket gör att man kan ta hand om flera egna barn utan problem, men inte passa ett grannbarn några timmar, eftersom det barnet inte lärt sig att anpassa sig till ens problematik på samma sätt.

Orsaken till att man enkelt kan ta hand om de egna barnen själv, men inte sköta någon form av arbete alls, är i så fall inte att folk är olika, utan att barn är anpassningsbara.

 

[Petruska]

Sv: Bebislängtan - hur vet man att man är klar?

är nyanserat och lämnar utrymme för den som faktiskt tycker det är lätt att vara förälder ?

Om man är hyperkompetent verkar det väl rimligt att unna barnen något av den hyperkompetensen? Inte att ställa så låga krav på sitt föräldraskap, att det blir lätt som en plätt. Varför får inte barnen dra nytta av sin hyperkompetenta förälder?

Men vill du ha dåligt samvete pga mig, så låt mig inte hindra dig. Jag kan inte tycka att den aspekten är sådär våldsamt intresssant i sammanhanget.