Bebis som "slåss"

[Jamtland]

Stina är nu tretton månader gammal och är en liten dam med mycket bestämd vilja. Det tycker jag är helt okej, hon får gärna ha humör och veta vad hon vill. Mitt problem är dock att de gånger jag säger ifrån åt henne (för hon får inte ha ALLT hemma, hon får inte göra vad som helst, osv) så blir hon ARG, eftersom jag är lika tjurig som mamma som vad hon är som bebis så står jag på mig och fortsätter hävda att det är "Nej" eller "ajaj". Då slåss hon...

Har ingen aning om var hon fått det ifrån, men slåss gör hon. Handen åker upp i luften och så askar hon till där hon kommer åt. Jag brukar då antingen ta tag i armen och hålla fast den eller lyfta bort henne. Oftast blir resultatet att hon försöker slå igen.

Hur ska jag bemöta det? Hon har ALDRIG fått som hon har velat för att hon slåss. jag har aldrig gett med mig när hon beter sig "illa". Vad mer kan jag göra för att hon ska förstå att det är fel?

Jenny

 

[Jippo]

Sv: Bebis som "slåss"

Helt enkelt fortsätta som du gör och fortsätta vara lika konsekvent! Såsmåningom kommer hon att förstå och då lägga ner det hon håller på med. Hur länge det tar är däremot omöjligt att säga, men du gör helt klart rätt!

 

[mimmipigg]

Sv: Bebis som "slåss"

Det är bara att fortsätta men lägg till "arga ögon" och "arga rösten".

 

[ujent96]

Sv: Bebis som "slåss"

Har själv en pojk som precis är ett år- och han är precis tvärtom, han skrattar när man på allvarligaste sätt försöker tala om att hundens vattenskål badar man INTE i.....vad gör man????? Antagligen samma du som- fortsätter och fortsätter och fortsätter lite till....
Lycka till!

 

[aldente]

Sv: Bebis som "slåss"

Har själv en pojk som precis är ett år- och han är precis tvärtom, han skrattar när man på allvarligaste sätt försöker tala om att hundens vattenskål badar man INTE i.....vad gör man????? Antagligen samma du som- fortsätter och fortsätter och fortsätter lite till....
Lycka till!

Sådan var min pojk också för ett tag sedan, nu är han 1år och 5månader och förstår bättre vad ett argt "nej" betyder.
Numera darrar han med läppen och snyftar innan han ler pilemariskt efter man skällt på honom .
Fast han förstår vad man menar nu.

 

[mino]

Sv: Bebis som "slåss"

Det är bara att fortsätta men lägg till "arga ögon" och "arga rösten".

Varför det? Vad tillför det att bli arg? Jag har väldigt svårt för den där gammaldags uppfostran att "barn ska lyda annars blir mamma arg", jag är mycket mer för Jesper Juuls uppfostran; säg vad du vill ("jag vill inte att du äter mer kex nu") och fortsätt sedan med ditt. Som förälder till ett så litet barn är det ju bara att fysiskt sätta en gräns (ta bort kexpaketet) gå därifrån, alternativt placera barnet på ett sådant sätt att det inte kommer åt att slåss. Om barnet blir ledset eller besviket över att det inte får som det vill så låt det vara det, det är helt okej att känna så.

Anledning att bli arg har man först bli när barnet väl kan kommunicera på andra sätt ordentligt och är väl medvetet om att slag inte är ett okej sätt att kommunicera på. Visst kan man bli rosenrasande ändå men att använda ilska som princip för att visa hur man beter sig för en 13-månaders bebis verkar gravt feltänkt tycker jag.

 

[elbereth]

Sv: Bebis som "slåss"

Jag bara undrar om du själv har barn?
Nu ska jag fundera på hur jag använder ett argt kroppsspråk till min 14mån tjej. Det är nog inte så ofta men ibland tycker jag att jag har skäl till det. Eller har jag inte det?

 

[mino]

Sv: Bebis som "slåss"

Det är inte fel att bli skitförbannad om det är så att de känslorna bubblar upp. Men att ha som uppfostringsmetod att ta i med en "arg röst" för att få ett så litet barn att lära sig vill jag ifrågasätta. Det måste finnas bättre och smartare metoder.

Eller menar du att det inte går att fostra ett barn utan ilska? Är det i så fall okej att andra, tex dagispersonal, blir arg på din ettåring för att visa att det inte får mer kex/måste gå in etc?

 

[Petruska]

Sv: Bebis som "slåss"

Mot en ettåring!!???

Så små barn behandlar man väl inte så.

 

[ujent96]

Sv: Bebis som "slåss"

Jag tror du lägger in mer betydelse i ordet arg än vad som var avsett.... Arg eller snarare allvarlig när man pratar med barnet tycker jag inte är fel. Ett barn måste ju någon gång inse att man inte kan få röra allt.....då tycker inte jag det är fel att ha en allvarlig min och ett allvarligt kroppsspråk för att tala om att det där inte är ok.
Självklart förstår barnet inte till att börja med, men är man konsekvent tar det inte lång tid innan barnet börjar förstå.
Jag kan ta ex med hundens mat och vattenskålar. Varje gång vår son stoppar händerna i någon av dem får han en allvarlig min samt ett "ajaj".... så fort han går där ifrån busar och tjoar vi som vanligt....numera tittar han på oss föräldrar innan han med ett lite illmarigt leende stoppar ner händerna ändå..... så visst kan även små barn till en viss del förstå.......

 

[mino]

Sv: Bebis som "slåss"

Eller så undviker man problemet genom att man flyttar hundens matskålar/annat känsligt till ett ställe där barnet inte är så ofta. En ettåring ska ju undersöka saker och testa allt. Jag tycker inte att man ska försöka uppfostra bort det eftersom det är ett viktigt steg i utvecklingen.

 

[Sar]

Sv: Bebis som "slåss"

Jag tycker att det varit väldigt olika i olika åldrar. När barnen var ett år så var det bara avledning och att barnsäkra som gällde. De förstod inte ett nej och hade så obefintlig impulskontroll att det inte var någon idé. Nu som 1,5 åringar så förstår de ett nej men har fortfarande rätt skral impulskontroll även om den är mycket bättre.
För mig är det viktigt att ge ett alternativ, nej du får inte slå skeden på din syster men du får slå den i golvet. Barnets lust att slå är lika stor som tidigare men man lär dem att kanalisera sin lust på något som är tillåtet (ex. piska mattor).
Vi har kört så mycket med "inte slå- bara klappa" (och klappat med barnets hand) att barnen faktiskt kan avbryta ett kommande slag till en strykning över sitt syskons hår. Underbart!

Till ts; fastna inte i en diskussion med barnet. Säg nej, den är mammas (den är farlig, den bränns etc), ta undan saken. Slår hon dig tar du tag i handen och stryker dig själv med den medan du säger att hon inte får slå mamma, bara stryka. Vill hon slå får hon slå i golvet (visa henne gärna det). Efter det så försöker du avleda henne med något annat ("jag undrar om du kan hjälpa mig att ge katten mat?") och ger henne inte chansen att slå dig, och därmed misslyckas, igen. Kommer hon fram och slåss upprepar du bara igen.
Man ska självklart vara allvarlig men jag ser ingen mening i att ryta åt barnet. Fram till 2 års ålder är impulskontrollen svag så man måste hjälpa barnet att inte misslyckas. Hon har självklart rätt att bli arg men du får hjälpa henne att hitta en bra form för att få ur sig ilskan men ändå inte skada sig själv eller någon/något annat.
Lycka till!

Kan förresten berätta att en av mina tjejer (1,5 år) provar lappa till mig då och då helt utan anledning. Ögonen börjar glittra och jag ser att hon helt enkelt inte kan låta bli. Det har dock blivit bättre (hon är enormt generös med pussar och kramar också) men jag tror det är förstadiet till hennes egen självständighet.

 

[Yrja]

Sv: Bebis som "slåss"

Konsikvens tror jag är det bästa. Straff eller liknande tror jag inte på, mer än naturliga konsekvenser. Slåss man får man ingen uppmärksamhet mer än att man lyfts undan, för det är ingen som vill vara med ngn som slåss.

Barn lär sig av våra handlingar. Det är det allra viktigaste. Så jag tror att du gör helt rätt. Att barn slåss är ingenting konstigt och ingenting som behöver hänga kvar sen. Det kan sluta tvärt vilken dag som helst.

 

[ujent96]

Sv: Bebis som "slåss"

Det handlar inte om att uppfostra bort barnets upptäckarlust- det vore förödande....
Men att hela tiden ta bort ALLT tror inte jag på...Man måste ju börja nånstans och någongång.....
Det finns oändligt med saker som är ok att undersöka medan andra tittar man på och känner lite på men inte mer....Det handlar om att börja sätta gränser.

 

[havreflinga]

Sv: Bebis som "slåss"

Som förälder till ett så litet barn är det ju bara att fysiskt sätta en gräns (ta bort kexpaketet) gå därifrån, alternativt placera barnet på ett sådant sätt att det inte kommer åt att slåss. Om barnet blir ledset eller besviket över att det inte får som det vill så låt det vara det, det är helt okej att känna så.

Jag håller med. Och om man inte kan flytta objektet som barnet inte får röra, så är det bara att flytta barnet. Om och om och om igen... :smirk:

 

[Jippo]

Sv: Bebis som "slåss"

Jag håller med. Och om man inte kan flytta objektet som barnet inte får röra, så är det bara att flytta barnet. Om och om och om igen... :smirk:

När får man börja säga ifrån då? Om ni är borta hos främmande och barnet rör saker och ting, möblerar ni om deras hem då? Om ni lämnar barnet en stund hos någon för att handla tex kollar ni igenom deras hem och plockar undan det barnet inte får röra? Eller vaktas barnet steg för steg då? JAG vet inte, jag bara frågar nu.... Vi har inte plockat undan något egentligen hemma till våra barn, de har fått lära sig att man kan titta på saker men inte röra. Hemma hos våra bekanta har man sanerat upp till en dryg meter och deras son
(2 år nu) är nästan omöjligt klåfingrig i normalt möblerade rum....

 

[Jippo]

Sv: Bebis som "slåss"

Jag har visat och förklarat för min dotter vad konsekvensen av hennes handlande blir, även när hon varit så liten som 1 år, som att man blir ledsen, glad, lycklig eller arg av hennes betéende. Jag tycker inte att det egentligen finns nån åldersgräns för hur gamla barnen ska vara när man förklarar eller rent konkret visar, min 2 ½ åring är jätteduktig på att förstå mig när jag drar enkla jämförelser. Det gäller att vara påhittig! Jag tycker hon reagerar helt annorlunda när jag tar mig tid att förklara, mot när jag är stressad och blir arg (vilket är HELT naturligt att bli ibland, alla gånger är det omöjligt att vara pedagogisk tyvärr).

 

[havreflinga]

Sv: Bebis som "slåss"

När får man börja säga ifrån då?

Jag vet inte. Jag är inte där ännu. Men jag har hört många prata om två år. Att de inte har impulskontroll innan dess.

Om ni är borta hos främmande och barnet rör saker och ting, möblerar ni om deras hem då?

Om man är hos andra måste man ha koll på sitt barn, tycker jag. Man lyfter väl bort barnet om det rör saker som är olämpliga?

Om ni lämnar barnet en stund hos någon för att handla tex kollar ni igenom deras hem och plockar undan det barnet inte får röra? Eller vaktas barnet steg för steg då?

Om någon annan är barnvakt är det väl deras ansvar att passa barnet? Om de vill vakta eller plocka bort är upp till dem, tycker jag.

 

[Jippo]

Sv: Bebis som "slåss"

Jag vet inte. Jag är inte där ännu. Men jag har hört många prata om två år. Att de inte har impulskontroll innan dess..

Okej, Jag kan säga att jag är där, och hade inte jag sagt ifrån förrän nu till min 2½-åring så vet jag inte hur våran tillvaro sett ut Vi kan ta den här disskussionen om 1½ år då

Om man är hos andra måste man ha koll på sitt barn, tycker jag. Man lyfter väl bort barnet om det rör saker som är olämpliga?..

Absolut, visst gör man det. Men utan kommentar då??

Om någon annan är barnvakt är det väl deras ansvar att passa barnet? Om de vill vakta eller plocka bort är upp till dem, tycker jag.

Okej, men om barnet inte är vant vid att massa saker finns framme, så lär ju alla grejer vara SÅÅÅ intressanta, och barnvakten kommer få att göra.... Är dessutom barnet inte vant vid att få ett nej eller ajaj, kommer barnet inte alls förstå barnvakten. Jag kan bara relatera återigen till vår bekants son som inte förstår nej för hans föräldrar har inte talat om eller visat honom att nej finns och tyvärr är han den sista jag skulle vilja sitta barnvakt åt trots att han egentligen är en jättegullig kille....

En fråga bara, du skriver att man tar undan saker som barnen inte får röra, hur gör man när de ger sig på sina kompisar (knuffas, drar i håret osv, som de gör av okunskap när de är så små såklart)?? Tar undan kompisarna eller...? Jag har bara så svårt för det här med att man inte får säga nej till sina barn eller bli arg på dem innan de är två år. Jag tycker det är att undervärdera sina barn för de förstår så oerhört mycket mer än vad vi tror! Sen att de inte har impulskontroll är en annan sak, men om man underlåter att vägleda genom att inte säga nej är för mig konflikträdsla...

 

[mino]

Sv: Bebis som "slåss"

Det är skillnad på att "säga ifrån" och att säga nej eller stopp. Man kan säga nej så att barnet inte känner sig stukat och tappar i självkänsla. Jag säger redan vänligt "stopp stopp" till min 7-månaders när hon tex börjar äta på tidningen men jag försöker alltid erbjuda ett alternativ.

Egentligen borde det väl vara samma sak som att rida in en unghäst, inte skäller man på den eller säger ifrån när den inte fattar galoppfattningen för femte dagen i rad? Det är först när galoppfattningen sitter ordentligt som man har anledning att reagera. Att lära någon något genom att bli arg och säga ifrån känns som den sämsta metoden man kan ta till. Läs gärna Ditt kompetenta barn av Jesper Juul, det är en jättebra bok som ifrågasätter det gamla sättet som de flesta av oss är uppfostrade.