Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
I den här tråden får man komma och gå som man vill, peppa eller inte peppa och hur man än gör så får man tigga hur mycket pepp och stöd man vill!
Vad gäller skolan och ansvaret du kommer ha i framtiden så kan jag inte säga något annat än det klyschiga "Det kommer att lösa sig". Du kommer inte få ansvar för någons liv förrän de som ansvarar för dig vet att du kommer att klara det. Därmed inte sagt att du inte kommer begå misstag, men det gör alla. Jag tycker faktiskt det är sunt att du är rädd, det visar att du har enormt respekt för ditt blivande yrke och ansvaret det medför.
Du ska INTE släppa på din "hybris" runt förhållanden. Man ska inte nöja sig med något annat än det bästa, det är min fasta filosofi. Det gjorde att jag var singel från 15 till 27 års ålder, men det var det fan värt.
Så summan av kardemumman; ja, träna några gånger i veckan och skippa sockret när du kan skippa sockret, om du känner att det är rätt för dig. Var snäll mot dig själv!
För mig funkar det bäst att göra en prioriteringslista i huvudet och sålla bort de saker som verkligen inte är värda att tänka på just nu (t.ex. förhållandestressen i ditt fall). Sedan fokuserar jag på det mest väsentliga, försöker att bena ut det och hitta var den största källan till stress ligger och så försöker jag hitta ett sätt att täppa till den lite. I ditt fall kanske det räcker med att du försöker att komma ut på en promenad/löptur imorgon och skippar onyttiga snacks i helgen för att bli av med vikt- och träningsångesten? Då har du en sak mindre att må dåligt av, och till slut känns förhoppningsvis inte ens de allra värsta sakerna särskilt jobbiga.
Och för övrigt håller jag med Tassetass om att det nog är ett sunt tecken att du är lite skraj för din framtida karriär. Jag har alltid sagt att det är bra om man är lite nervös eller orolig för någonting eftersom att det visar på att man faktiskt vill och värdesätter det högt. Framtiden är väl för övrigt också det mest ångestframkallande som finns tror jag, för alla. Lite ångest kan man får ha över den tycker jag, bara man inte låter det ta över för mycket utan är realistisk och inser att det mesta faktiskt löser sig i sinom tid.
Tycker det Tassen skrev var jättebra!
Du kommer hit och hänger med oss när du har lust och ork helt enkelt.
Försök vara så snäll du kan mot dig själv hördu. Och ta inte ut dig för mycket.
För övrigt kommer du bli en utmärkt läkare!
Jag känner verkligen igen mig på hur allt bara svämmar över! Och det är både positivt och negativa saker som svämmar. Hoppas du kan ta till dig av kloka ord här i tråden, och värdesätta dig själv! Vi är nog många som behöver andas lite och släppa på kraven. Fast det är läskigt och svårt.
Och den här tråden är fasen underbar!
Du är välkommen att lämna av det som svämmar över hos dig här i tråden. Tankarna kommer ofta alla på en och samma gång, men ta hand om dem och red ut dem en i taget, försök inte göra allt på en gång. Ofta kommer det dessutom följdeffekter, börjar man pilla i en ände kan saker och till falla på plats även i en annan ände.
Håller med de andra om att det verkar sunt att du tänker på framtiden på det sätt du gör. Du kommer bli en toppenläkare!
Quelina skrev:Att få kroppspanik när man gått upp i vikt förstår jag till fullo, jag är ju precis likadan så det är så svårt att säga något som inte låter falskt. Men det jag gör är att undvika (försöker iaf så gott det går) att titta mig för mycket i speglar för då står jag och dömer mig själv och säger sådana där dumma saker till mig själv som bara trycker ner mig, jag tar på mig kläder som jag vet att jag kan ha så jag inte ska få någon chock om något sitter åt mer än förr och jag väger mig bara på dagvården nu så jag inte ska fokusera för mycket på vikten. Försök resonera med dig själv, du vet att du är normalviktig och alltså inte tjock.Normalvikt är ett spann och inte en exakt vikt utan det där spannet är ganska stort så man kan vara frisk, hälsosam, normal och smal trots att man inte ligger i nedre gränsen för normalvikt på BMI skalan.
Vikten är inte heller statisk, bara för att det är på ett sätt nu så är det inte alltid så. När ditt liv i övrigt fungerar med hur du mår och din livssituation är ok och du trivs då kommer antagligen det här med mat och träning falla på plats naturligt eftersom du har det i dig.
Ibland sätter man väldigt mycket fokus på kroppen och vikten när livet i övrigt är stressigt och egentligen kanske det inte är det som är det verkliga problemet. Att det blivit lite mycket godis en period är ok, ibland blir det så och att du är medveten om att din relation till maten inte är så bra är ju jätte bra för då vet du vad du har att jobba med. Kan du inte skriva ner en lista på förändringar du vill göra som du tror kan göra att du mår bättre och göra dom ganska detaljerade så det blir lätt att följa, som en instruktionsbok ungefär? Det var en övning vi gjorde på dagvården. Ibland blir det lättare att hantera när man skriver ner saker och får struktur på det.
Håller också med om att göra prioriteringrslista, att du gått upp några kilo kanske inte är det viktigaste att jobba med just nu? Kanske är det som jag skrev att när det andra går bättre så vill du ta hand om dig själv av bra skäl och då hamnar din kropp och din livsstil i balans också.
Sen kan det ju hjälpa att motionera och äta bra för att klara av de andra problemen i vardagen för man mår ju bra psykiskt och fysiskt och orkar mer och blir mindre deppig om man är ute och rör på sig, får solsken och frisk luft och äter allsidig kost. Men kanske ska det vara prestationslöst just nu och bara för att det får dig att må bra.
Och jag tror inte att någon tycker att du är för oengagerad i dom, alla vet hur det är att ha perioder då livet är stressigt och det är svårt att hinna med och orka vara social, hålla kontakten och vara den där "super" vännen, dottern, systern, flickvännen osv. Så är d et för mig också och mina vänner har full förståelse för det och jag har full förståelse för att dom sällan hör av sig. Och när vi väl pratar eller ses så är allt som vanligt.
Hmm, det här blev lite långt och kanske lite flummigt men jag hoppas jag fick fram ungefär vad jag menade, kanske blev det bara en röra i så fall är det bara att ignorera mitt inlägg
Åh det låter både härligt och jobbigt, jag håller tummarna för att du får träningsvärk idag
Beachtråden på sida 2..! Vad är det här