- Kropp & Själ
- Trådstartare cili
- Startdatum
- Status
Sv: Beach 2014 del II
Det är ju ingen direkt åldersskillnad på henne och den kusinen som är fem då ju. Dålig ursäkt tycker jag.
Jag håller med dig gällande arbetslöshet. Även om jag pluggar på distans och får in lite pengar den vägen hade jag gärna fått ett jobb nu, helst igår.
knapp.
Jag tog mig iväg och red. Inget wowpass från varken min eller hästens sida, men hon är motionerad nu, och jag tog mig ut. Alltid något.
Det är ju ingen direkt åldersskillnad på henne och den kusinen som är fem då ju. Dålig ursäkt tycker jag.
Jag håller med dig gällande arbetslöshet. Även om jag pluggar på distans och får in lite pengar den vägen hade jag gärna fått ett jobb nu, helst igår.
knapp.
Jag tog mig iväg och red. Inget wowpass från varken min eller hästens sida, men hon är motionerad nu, och jag tog mig ut. Alltid något.
Sv: Beach 2014 del II
Jag har ju pluggat och tog examen i somras, men bara för det så finns typ noll jobb i min bransch just nu, om jag inte vill pendla till sthlm dvs, och det undviker jag gärna med tanke på dottern! Pendlade till Bring i Alvik i våras och det var hemskt tillslut!
Tack till dig och hela tråden förresten, ni är fantastiska att ventilera med!
Jag har ju pluggat och tog examen i somras, men bara för det så finns typ noll jobb i min bransch just nu, om jag inte vill pendla till sthlm dvs, och det undviker jag gärna med tanke på dottern! Pendlade till Bring i Alvik i våras och det var hemskt tillslut!
Tack till dig och hela tråden förresten, ni är fantastiska att ventilera med!
Sv: Beach 2014 del II
Samma här. Examen i juni, och det som känns mest nedrigt är att när jag sökte programmet så lovade de i princip att vi skulle få jobb efteråt (eftersom det var/är så stora pensionsavgångar, bra kontakt mellan skolan och framtida arbetsgivare och små grupper av elever, exempelvis var vi bara fyra stycken kvar i min klass på slutet varav två inte kommer från min stad och pendlade), men det har jag då inte sett nu. Men det är väl bara att söka på. Jag kan ju alltid hoppas att någon arbetsgivare tröttnar på att läsa min ansökan gång på gång och ger mig ett jobb bara därför.
Samma här. Examen i juni, och det som känns mest nedrigt är att när jag sökte programmet så lovade de i princip att vi skulle få jobb efteråt (eftersom det var/är så stora pensionsavgångar, bra kontakt mellan skolan och framtida arbetsgivare och små grupper av elever, exempelvis var vi bara fyra stycken kvar i min klass på slutet varav två inte kommer från min stad och pendlade), men det har jag då inte sett nu. Men det är väl bara att söka på. Jag kan ju alltid hoppas att någon arbetsgivare tröttnar på att läsa min ansökan gång på gång och ger mig ett jobb bara därför.
Sv: Beach 2014 del II
Mineur- Gud vad bra jobbat med att ta dig till gymmet trots att det tog emot! Du förtjänar att känna dig bäst, det är sådana där saker som betyder något i längden när man bygger nya rutiner.
Ibland måste man tvinga sig iväg och ibland måste man lyssna på kroppen (om man är sjuk t.ex.). Verkar som du tog rätt beslut nu
Mineur- Gud vad bra jobbat med att ta dig till gymmet trots att det tog emot! Du förtjänar att känna dig bäst, det är sådana där saker som betyder något i längden när man bygger nya rutiner.
Ibland måste man tvinga sig iväg och ibland måste man lyssna på kroppen (om man är sjuk t.ex.). Verkar som du tog rätt beslut nu Sv: Beach 2014 del II
Ninnurur- Usch vad tråkigt med det där kring resan
Jag känner igen mig på sätt och vis bara det att det är min psykiska och fysiska hälsa som gjort och gör att jag till viss del blir utanför, både för att jag inte orkar och klarar av att hantera vissa saker och för att min omgivning vant sig vid det som varit och har slutat fråga mig om jag vill vara med på saker. Det har liksom blivit självklart att jag inte vill eller orkar, men jag skulle gärna vilja få frågan lite oftare, för jag vill ju mer än vad jag får möjlighet till. Även när jag själv sagt att jag vill och orkar mer så har det inte blivit detsamma igen sen den första stora kraschen mentalt och fysiskt. Jag känner det som att doms er på mig som på din lilla dotter, dom tror inte att jag orkar, klarar det, är stark nog och allt det där. Och till viss del är det ju rätt. Min ätstörning stoppar mig mycket när det gäller mina rutiner och tvång och matscheman och trötthet och ångest och allt det där, så det blir dubbelt det där. En del vänner slutar fråga och jag orkar inte alltid på det dom väl frågar om. Men jag har en del vänner som verkligen förstår och ger mig tid och säger att jag får ta det när jag orkar eller att vi tar det på min nivå. Vänner som inte slutar fråga.
Jag blir ledsen när jag firar midsommar utan att få frågan om jag vill vara med av några vänner, när jag på nyårsafton flera år i rad inte hört något av någon och i sista stunden bestämmer med en vän att vi ska titta på film tillsammans eftersom ingen bjudit oss. Inte för att jag gillar fester för det gör jag inte men jag vill iaf bli tillfrågad och det vore kul ibland.
Jag antar att det är mitt fel att det blivit så, för att jag varit så sjuk. Men det känns så jobbigt iaf. Och jag förstår verkligen att du inte vill höra allt prat om den där resan, det blir ju bara som att göra allt ännu värre och sen har man själv inget spännande att berätta om.
Ninnurur- Usch vad tråkigt med det där kring resan
Jag känner igen mig på sätt och vis bara det att det är min psykiska och fysiska hälsa som gjort och gör att jag till viss del blir utanför, både för att jag inte orkar och klarar av att hantera vissa saker och för att min omgivning vant sig vid det som varit och har slutat fråga mig om jag vill vara med på saker. Det har liksom blivit självklart att jag inte vill eller orkar, men jag skulle gärna vilja få frågan lite oftare, för jag vill ju mer än vad jag får möjlighet till. Även när jag själv sagt att jag vill och orkar mer så har det inte blivit detsamma igen sen den första stora kraschen mentalt och fysiskt. Jag känner det som att doms er på mig som på din lilla dotter, dom tror inte att jag orkar, klarar det, är stark nog och allt det där. Och till viss del är det ju rätt. Min ätstörning stoppar mig mycket när det gäller mina rutiner och tvång och matscheman och trötthet och ångest och allt det där, så det blir dubbelt det där. En del vänner slutar fråga och jag orkar inte alltid på det dom väl frågar om. Men jag har en del vänner som verkligen förstår och ger mig tid och säger att jag får ta det när jag orkar eller att vi tar det på min nivå. Vänner som inte slutar fråga.
Jag blir ledsen när jag firar midsommar utan att få frågan om jag vill vara med av några vänner, när jag på nyårsafton flera år i rad inte hört något av någon och i sista stunden bestämmer med en vän att vi ska titta på film tillsammans eftersom ingen bjudit oss. Inte för att jag gillar fester för det gör jag inte men jag vill iaf bli tillfrågad och det vore kul ibland.
Jag antar att det är mitt fel att det blivit så, för att jag varit så sjuk. Men det känns så jobbigt iaf. Och jag förstår verkligen att du inte vill höra allt prat om den där resan, det blir ju bara som att göra allt ännu värre och sen har man själv inget spännande att berätta om.
Sv: Beach 2014 del II
kl
20 minuter yoga lyckades jag klämma in också, skönt och välbehövligt! Just nu sitter jag och gör något jag skulle gjort för länge sedan, nämligen fixar musiken på min iPod. Har haft min nya dator i två år och inte synkat ipoden med nya itunes-biblioteket förrän nu Behöver musik om jag ska orka springa på löpbandet, det är ju inte jättekul
kl
20 minuter yoga lyckades jag klämma in också, skönt och välbehövligt! Just nu sitter jag och gör något jag skulle gjort för länge sedan, nämligen fixar musiken på min iPod. Har haft min nya dator i två år och inte synkat ipoden med nya itunes-biblioteket förrän nu
Behöver musik om jag ska orka springa på löpbandet, det är ju inte jättekul 
Sv: Beach 2014 del II
Du är grym!
Qelina - jag har ju alltid varit utanför när det gäller skola och vänner och sånt, och det har jag lärt mig att ta. Jag har min umgängeskrets online nu. Men att bli utanför familjen känns värre... Jag kommer alltid alltid alltid vara lillasyster, hur gammal jag än blir...
*kl*
Jag hann med 45 min ridning i förmiddags innan dagis ringde, och cili har övertalat mig att haka på till gymmet om en dryg timme så det blir nog en helt ok träningsdag ändå. Dottern sover sen en timme tillbaka, hon är piggare men fortfarande febrig och klagar på huvudvärk. Hoppas verkligen att hon inte ärvt min migrän!
Angående familjen så svarade jag bara kort att jag kommer, men lämnade brasklapp angående dottern. Är hon dålig och ledsen imorgon kväll så åker jag inte.
Du är grym!
Qelina - jag har ju alltid varit utanför när det gäller skola och vänner och sånt, och det har jag lärt mig att ta. Jag har min umgängeskrets online nu. Men att bli utanför familjen känns värre... Jag kommer alltid alltid alltid vara lillasyster, hur gammal jag än blir...
*kl*
Jag hann med 45 min ridning i förmiddags innan dagis ringde, och cili har övertalat mig att haka på till gymmet om en dryg timme så det blir nog en helt ok träningsdag ändå.
Dottern sover sen en timme tillbaka, hon är piggare men fortfarande febrig och klagar på huvudvärk. Hoppas verkligen att hon inte ärvt min migrän!Angående familjen så svarade jag bara kort att jag kommer, men lämnade brasklapp angående dottern. Är hon dålig och ledsen imorgon kväll så åker jag inte.
Sv: Beach 2014 del II
Ninnurur- Ah, okej. Jag räknar mig nog inte som utanför egentligen, det har bara blivit så pga att alla andra gått vidare i livet med skola och resor och förhållanden och flyttar och jag är fortfarande sjuk, har svårt att klara av ett vanligt liv, singel, sjukskriven, har inte börjat plugga och bor kvar i hemstaden. Jag har massor av fina vänner men typ inga som bor kvar i min stad och jag förstår ju också att min sjukdom oroar dem och de tar på sig föräldrarollen gentemot mig och ska skydda mig från allt och hålla koll på mig så jag äter och inte går för mycket och de tänker på vad de säger för de vill inte belasta mig, fast jag vill ju vara en del av deras liv, även i de svåra sakerna. Jag vill inte vara den som behöver skyddas, jag försöker förklara för dem att det är jag som är ansvarig för att jag äter och följer det jag ska och inte deras ansvar. Nåja, det är inte lätt det där.
Förstår att det kan kännas jobbigt med det där i familjen, jag trodde länge att jag var familjens svarta får, för att jag är så annorlunda i temperamentet och så mycket känsligare än de andra och såg allt på ett annat vis. Jag var säker på att jag var i vägen för dom, att det var fel på mig och att de skulle klara sig bättre utan mig. Men det där var bara mina tankar, ingen annan såg det så och när jag berättade hur jag känt i alla år när jag var yngre och mådde dåligt så blev dom chockade och förtvivlade för dom hade aldrig tänkt så alls. Det var bara i min hjärna. Kanske kan dina andra systrar också känna att dom är fast i sina roller i familjen? Är det något ni kan prata om?
Ninnurur- Ah, okej. Jag räknar mig nog inte som utanför egentligen, det har bara blivit så pga att alla andra gått vidare i livet med skola och resor och förhållanden och flyttar och jag är fortfarande sjuk, har svårt att klara av ett vanligt liv, singel, sjukskriven, har inte börjat plugga och bor kvar i hemstaden. Jag har massor av fina vänner men typ inga som bor kvar i min stad och jag förstår ju också att min sjukdom oroar dem och de tar på sig föräldrarollen gentemot mig och ska skydda mig från allt och hålla koll på mig så jag äter och inte går för mycket och de tänker på vad de säger för de vill inte belasta mig, fast jag vill ju vara en del av deras liv, även i de svåra sakerna. Jag vill inte vara den som behöver skyddas, jag försöker förklara för dem att det är jag som är ansvarig för att jag äter och följer det jag ska och inte deras ansvar. Nåja, det är inte lätt det där.
Förstår att det kan kännas jobbigt med det där i familjen, jag trodde länge att jag var familjens svarta får, för att jag är så annorlunda i temperamentet och så mycket känsligare än de andra och såg allt på ett annat vis. Jag var säker på att jag var i vägen för dom, att det var fel på mig och att de skulle klara sig bättre utan mig. Men det där var bara mina tankar, ingen annan såg det så och när jag berättade hur jag känt i alla år när jag var yngre och mådde dåligt så blev dom chockade och förtvivlade för dom hade aldrig tänkt så alls. Det var bara i min hjärna. Kanske kan dina andra systrar också känna att dom är fast i sina roller i familjen? Är det något ni kan prata om?
Sv: Beach 2014 del II
Tror maten har gått ok idag, känner att jag har lite svårt att veta vad som är normalt och vad som är lagom. Jag vet att jag rör mig lite mer än vad vi satt som maxgräns, vi sa 90 minuter promenad per dag och det tyckte min behandlare var alldeles för mycket men eftersom jag har hunden sa jag att jag inte kan gå mindre (när han är hos dagmatten ett par gånger i veckan går han med henne utöver det jag går) men det har blivit 110-120 minuter varje dag för mig nu. Vet inte om det är bra eller dåligt.
Lunchen blev wokade grönsaker (utan fett i wokpannan) och quornbitar och middagen blev ett pitabröd med en tomat, lite gurka och ett par champinjoner. Är det en normal middag och lunch?
Psykiskt mår jag inte alls bra och fysiskt så har jag mycket huvudvärk och mina stresseksem som kommer så fort jag är stressad eller ångestfylld. Är så trött på det här.
Jag vill också träna och bli starkare och få mer kondition precis som er andra. Min ork har visserligen förbättrats avsevärt och jag är starkare nu än förut, kanske det jag gör i vardagen är tillräcklig styrketräning och konditionsträning för mig?
Tror maten har gått ok idag, känner att jag har lite svårt att veta vad som är normalt och vad som är lagom. Jag vet att jag rör mig lite mer än vad vi satt som maxgräns, vi sa 90 minuter promenad per dag och det tyckte min behandlare var alldeles för mycket men eftersom jag har hunden sa jag att jag inte kan gå mindre (när han är hos dagmatten ett par gånger i veckan går han med henne utöver det jag går) men det har blivit 110-120 minuter varje dag för mig nu. Vet inte om det är bra eller dåligt.
Lunchen blev wokade grönsaker (utan fett i wokpannan) och quornbitar och middagen blev ett pitabröd med en tomat, lite gurka och ett par champinjoner. Är det en normal middag och lunch?
Psykiskt mår jag inte alls bra och fysiskt så har jag mycket huvudvärk och mina stresseksem som kommer så fort jag är stressad eller ångestfylld. Är så trött på det här.
Jag vill också träna och bli starkare och få mer kondition precis som er andra. Min ork har visserligen förbättrats avsevärt och jag är starkare nu än förut, kanske det jag gör i vardagen är tillräcklig styrketräning och konditionsträning för mig?
Sv: Beach 2014 del II
Njae, mina systrar är enormt lyckade på det professionella planet båda två, och har varit sen skoltiden. Jag, well, not so mutch Och de är inga som pratar känslor. Och det har blivit värre sen Alice föddes eftersom vår pappa som alltid varit svår med barn fattade tycke för henne direkt så hon har blivit hans favorit. Men det kan ju inte varken Alice eller jag rå för!
Nä, jag får stå ut med mina känslor tills den här stormen bedarrat så blir det väl vardagslunk ett tag till sen. Båda systrarna + familjer firar jul i Sälen i år och det ska faktiskt bli skönt att bara ha sambons familj att besöka!
Njae, mina systrar är enormt lyckade på det professionella planet båda två, och har varit sen skoltiden. Jag, well, not so mutch
Och de är inga som pratar känslor. Och det har blivit värre sen Alice föddes eftersom vår pappa som alltid varit svår med barn fattade tycke för henne direkt så hon har blivit hans favorit. Men det kan ju inte varken Alice eller jag rå för! Nä, jag får stå ut med mina känslor tills den här stormen bedarrat så blir det väl vardagslunk ett tag till sen. Båda systrarna + familjer firar jul i Sälen i år och det ska faktiskt bli skönt att bara ha sambons familj att besöka!
Sv: Beach 2014 del II
Jag tycker att det låter som lite lite mat för "normalt" (för mig), men det viktigaste känns som hur det är i förhållande till dig själv och inget annat? Har fått för mig att det är mycket/bra för dig?
Däremot: du behöver inte gå så mycket. Hunden lär inte alls behöva gå så mycket. Aktivera honom stillasittande i så fall. Jag är stor djurvän och hävdar att djuren måste gå först men här måste du dels tänka på dig själv och dels sluta skylla på hunden (som jag tolkar det, annars ber jag om ursäkt).
Både till dig och Ninnurur; det där med att sluta bli frågad känner jag igen från när jag flyttat. Även med resväg vill man avgöra själv om man har ork, råd och möjlighet.
Släkten behöver man faktiskt inte gå ihop med... Jag är väldigt olik stora delar av min släkt och har lärt mig att acceptera det. Väldigt skönt när jag insåg att jag är annorlunda men därmed inte sämre.
Jag tycker att det låter som lite lite mat för "normalt" (för mig), men det viktigaste känns som hur det är i förhållande till dig själv och inget annat? Har fått för mig att det är mycket/bra för dig?
Däremot: du behöver inte gå så mycket. Hunden lär inte alls behöva gå så mycket. Aktivera honom stillasittande i så fall. Jag är stor djurvän och hävdar att djuren måste gå först men här måste du dels tänka på dig själv och dels sluta skylla på hunden (som jag tolkar det, annars ber jag om ursäkt).
Både till dig och Ninnurur; det där med att sluta bli frågad känner jag igen från när jag flyttat. Även med resväg vill man avgöra själv om man har ork, råd och möjlighet.
Släkten behöver man faktiskt inte gå ihop med... Jag är väldigt olik stora delar av min släkt och har lärt mig att acceptera det. Väldigt skönt när jag insåg att jag är annorlunda men därmed inte sämre.
Sv: Beach 2014 del II
Jag skulle säga att nej, det där är inte normala måltider. För någon som behöver bygga upp en kropp som under lång tid brutits ner av sjukdom är det dessutom ännu längre ifrån vettiga måltider. Och jag tror att du vet det också, så frågan är varför du frågar? Är det sjukdomen som är ute efter en "Jag äter fortfarande mycket mindre än alla andra"-bekräftelsekick?
Sedan är ju ALLT du äter bra, det ska jag inte glömma bort.
Jag skulle säga att nej, det där är inte normala måltider. För någon som behöver bygga upp en kropp som under lång tid brutits ner av sjukdom är det dessutom ännu längre ifrån vettiga måltider. Och jag tror att du vet det också, så frågan är varför du frågar? Är det sjukdomen som är ute efter en "Jag äter fortfarande mycket mindre än alla andra"-bekräftelsekick?
Sedan är ju ALLT du äter bra, det ska jag inte glömma bort.
Sv: Beach 2014 del II
Det låter extremt lite när man ska gå upp i vikt. Nu vet jag ju inte hur mycket wokade grönsaker och quornbitar du åt men antagligen skulle jag tycka att det var väldigt lite. Om jag wokar, och räknar kalorier för att jag ska NER i vikt brukar jag ändå woka i olja och ha ris till, eller ha kokosmjölk i woken.
Det låter extremt lite när man ska gå upp i vikt. Nu vet jag ju inte hur mycket wokade grönsaker och quornbitar du åt men antagligen skulle jag tycka att det var väldigt lite. Om jag wokar, och räknar kalorier för att jag ska NER i vikt brukar jag ändå woka i olja och ha ris till, eller ha kokosmjölk i woken.
Sv: Beach 2014 del II
Underbar bild, den ska jag sätta upp på mitt kontor på jobbet!
Sleepan: Gran Canaria i en vecka. Längtar mycket!
Ninnurur: Jobbigt situation med familjen, jag har tyvärr inga råd att komma med i den frågan. Men vad gäller rödbetor, underbara älskade rödbetor.
rödbetssoppa
rödbetsbiffar
rödbetor i ugn (tillsammans med andra smaskiga rotfrukter)
rårivna rödbetor blandade med rårivna morötter och lite äpple
KL
Vilodag igår och därför laddad för att träna idag. Då vaknar jag med mycket ont i knät. Har ingen aning om vad som kan ha hänt, det enda jag minns från natten är att jag drömde att jag träffade en kompis från Luxemburg igen och blev så glad att se henne att jag började gråta av glädje. Kan det ha påverkat mitt knä?
Underbar bild, den ska jag sätta upp på mitt kontor på jobbet!
Sleepan: Gran Canaria i en vecka. Längtar mycket!
Ninnurur: Jobbigt situation med familjen, jag har tyvärr inga råd att komma med i den frågan. Men vad gäller rödbetor, underbara älskade rödbetor.
rödbetssoppa
rödbetsbiffar
rödbetor i ugn (tillsammans med andra smaskiga rotfrukter)
rårivna rödbetor blandade med rårivna morötter och lite äpple
KL
Vilodag igår och därför laddad för att träna idag. Då vaknar jag med mycket ont i knät. Har ingen aning om vad som kan ha hänt, det enda jag minns från natten är att jag drömde att jag träffade en kompis från Luxemburg igen och blev så glad att se henne att jag började gråta av glädje. Kan det ha påverkat mitt knä?
- Status
Liknande trådar
Kropp & Själ
Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ
Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
Senast: Thaliaste
·
Kropp & Själ
Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man?
Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Senast: underensten
·
Kropp & Själ
Blev lite inspirerad av tråden under Barn som behandlar FHM's rekomendationer om skärmtid.
Vad har man egentligen en padda till? I min...
Senast: Marita73
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Kritiken mot Skatteverket – efter beslutet om systrarna Ramel- Hästnyheter Jag undrar hur dom kunde dra av moms om det inte deklarerades någon inkomst alls? Dom måste väl ha haft intäkter för åtminstone 30...
- skiesabove
- Svar: 24
- Visningar: 1 517
- Hästnyheter
-
Vildsvinsjägare sköt ihjäl två hästar – människor fanns i närheten
- Hästnyheter Nä det är liksom inprogramerat i huvudet inga tvärnitar för mindre djur.
- Krålus
- Svar: 104
- Visningar: 4 891
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Litet hundbett på hand - stelkrampsspruta?- Kropp & Själ Min mamma fick blodförgiftning av en blåsa på en fot O_o Så hon tar sånt på allvar 😅
- Asko
- Svar: 29
- Visningar: 993
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Avels fråga- Hundavel & Ras Så varför är det inte det du gör här! Det är en ras som är överrepresenterad vad gäller vissa typer av tumörsjukdomar. De hr ganska ofta...
- ildiko
- Svar: 246
- Visningar: 12 663
- Hund
-
Senast tagna bilden XV- Övr. Hund "Hallå? Är det någon där?"
- Therese1988
- Svar: 1 862
- Visningar: 129 624
- Hund
