Sv: Beach 2014 del II
Ninnurur- Ah, okej. Jag räknar mig nog inte som utanför egentligen, det har bara blivit så pga att alla andra gått vidare i livet med skola och resor och förhållanden och flyttar och jag är fortfarande sjuk, har svårt att klara av ett vanligt liv, singel, sjukskriven, har inte börjat plugga och bor kvar i hemstaden. Jag har massor av fina vänner men typ inga som bor kvar i min stad och jag förstår ju också att min sjukdom oroar dem och de tar på sig föräldrarollen gentemot mig och ska skydda mig från allt och hålla koll på mig så jag äter och inte går för mycket och de tänker på vad de säger för de vill inte belasta mig, fast jag vill ju vara en del av deras liv, även i de svåra sakerna. Jag vill inte vara den som behöver skyddas, jag försöker förklara för dem att det är jag som är ansvarig för att jag äter och följer det jag ska och inte deras ansvar. Nåja, det är inte lätt det där.
Förstår att det kan kännas jobbigt med det där i familjen, jag trodde länge att jag var familjens svarta får, för att jag är så annorlunda i temperamentet och så mycket känsligare än de andra och såg allt på ett annat vis. Jag var säker på att jag var i vägen för dom, att det var fel på mig och att de skulle klara sig bättre utan mig. Men det där var bara mina tankar, ingen annan såg det så och när jag berättade hur jag känt i alla år när jag var yngre och mådde dåligt så blev dom chockade och förtvivlade för dom hade aldrig tänkt så alls. Det var bara i min hjärna. Kanske kan dina andra systrar också känna att dom är fast i sina roller i familjen? Är det något ni kan prata om?